Nu är det dags!!
Imorn klockan halv nio ska vi åka härifrån!
Min ryggsäck väger nu 13 kg. Sen ska 2,5 liter vatten i också...
Mina gamla skoskav är rätt ok, de gör inte ont längre. Fast igår höll det på att gå illa...
Cyklade hem från jobbet vid 21-tiden, och jag går igenom packningen i huvudet. Jag glömde i min brain-planering bort att mina bromsar är lite (rätt mycket) kassa, så jag börjar bromsa försent.
Vi har sista huset (eller första beroende från vilket håll man kommer från) på gatan, och jag får passera huset, göra en U-sväng (hoppas innerligt att ingen såg det) och inser att jag trots detta, och trots att jag klämmer åt båda bromsarna för allt vad jag är värd, inte kan stanna, utan är på väg in i trappen, så jag hoppar av cykeln i farten.
Eftersom jag har en MTB är pedalerna ganska vassa för att hålla skorna på plats, och pedalen får jag givetvis rätt i hälen!
Det gjorde skitont! Jag hojtade till och hoppade runt på ett ben ett tag. Sen insåg jag vad detta kunde betyda, och jag vågade inte titta på hälen. Jag tänkte att det är väl värsta såret eller nåt...
Jag tog mod till mej och tittade, men det var bara avskavt lite hud, inget farligt alls. Idag är jag bara lite öm, så det kommer nog fixa sej.
Suss blev lite orolig när jag pratade med henne på kvällen på telefon. Hon sa att "jag sa ju att jag inte tänkte bära dej!"
Vi gjorde en tur förut till övernattningsstället. Vi skulle kolla om det fanns ved eller nåt. Det fanns det, så det bekymret slapp vi!
Det finns en parkering en bit innan, men jag sa till Suss, som körde, att kör ända fram du!
Och det gjorde hon...fast hon muttrade nåt om att det inte skulle vara nåt underrede kvar på bilen sen... Äh, hon är lite känslig. Hennes lille pluttbil fixade det galant.
Fast jag måste erkänna att det var lite guppigare än jag trott. Sorry Suss! Men underredet höll i alla fall!
Hon kommer förresten hit sen. Hon bor i tassemarkerna, och det tar en halvtimme att komma hit, så hon konstaterade att hon får ju gå upp jättetidigt, eftersom hon bör vara här klockan åtta, ifall vi behöver packa om lite. Vi försöker få jämntunga ryggsäckar nämligen.
Vi ska ju åka härifrån halvnio. Hon tyckte att hon skulle sova över här istället, och då kunde vi stuva runt grejerna lite ikväll.
Ja, så nu fick jag ju bädda gästsängen. Eftersom min svärfar sov där, har jag rivit ut allt och inte orkat bädda igen.
Jag fick mangla lakanen, och så pajade mangeln! Jag fick ut lakanet i alla fall, så hon slipper sova med skrynkliga lakan i alla fall!
Tack! Varsegod!!
4 kommentarer:
Hmm.. Ja..jag har inte vågat titta under bilen än... Men jag kom ju hem i alla fall!! :)Tror inte jag hade sovit sämre om nu lakanen INTE vart manglade.. Själv manglar jag aldrig!!! (kan ju iof bero på att vi inte har nån...)
Ha en härlig helg! *L* Hoppas på bra väder :-)Kramen JennyP.S. Lägger dig bland mina favvisar, oki hoppas jag? :-)
Hoppas foten repar sig ordentligt, ingör vandringen!!!!Magnlar du lakan?? Det var dutigt! Jag gjorde det när jag väntade Moa, men slutade snart, när tiden inte räckte till...Önskar er verkligen en skön utflykt, hoppas vädret blir toppen!! Väntar på att få höra hur det gick, med skoskav, hembakta bullar och allt...Kram Jenny
du e fanta mig snäll! skämma bort folk med manglade lakan? jag kan inte mangla en brist i min utbildning...o det finns inte ngn i tvättstugan heller....lycka till med vandringen, o hoppas ni får bra väder!
Skicka en kommentar