fredag 12 december 2014

Nu kan det bara bli bättre...!

Gynundersökningar är ju inte så kul... Men idag var det positivt i alla fall!
Cystorna var inte helt borta, men nästan. Cancerproverna var bra, inga cancermarkörer i blodet!
Lite molande värk har jag ibland, men mycket mindre jämfört med förut! Känns som en stor lättnad!
Nu kan jag bara tänka på roliga saker, som julklappar till exempel! Lite dyrt är det ju, men jag älskar att slå in klapparna, och jag älskar att se när dom öppnas och den som fått den blir glad!

tisdag 9 december 2014

Lite frustrerad...

Ja så var det bestämt. Jag tar över huset. Jag vill bo kvar tills Christoffer flyttar hemifrån. Nu ska bara kombon hitta en lägenhet. Det hade ju varit smidigt om man ställt sej i bostadskö när man bestämde att man skulle gå isär, då hade man ju haft mycket poäng men tror man att det löser sej ändå kan man ju alltid hoppas på att man har tur.
Hade jag kunnat hade jag skänkt mina drygt tusen poäng, men det kan man inte. Det är bara att vänta. Eller att hoppas det dyker upp nåt hos nån privat hyresvärd eller någon av de andra bostadsföretagen. Det är ju bostadsbrist i stan med, det gör ju inte saken lättare precis.

lördag 22 november 2014

Nä det är faktiskt inte så jävla lätt...

Idag tog jag sista hormontabletten. Förhoppningsvis är cystorna väck nu. Fast på ett sätt hoppas jag dom är kvar. Jag har nämligen fortfarande molande mensvärk. Om cystorna är borta, varför gör det då ont?
Har inte fått återbesökstid än, men det skulle bli i mitten på december. Hoppas få provsvaren på cancerprovet snart. Denna väntan gör mej tokig. Eller också får jag svaret på återbesöket. Men om det inte är nåt kan dom väl bara skicka ett brev eller ringa och säja att proverna var ok...? Vad väntar dom på? Jaja, jag ska inte måla fan på väggen och tro det värsta, men är man i riskzonen för cancer är det faktiskt inte så jävla lätt vad folk än säjer...

fredag 14 november 2014

Väntan på provsvar...

I några månader nu har jag haft lite mysko värk, typ mensvärk. Lite konstigt har jag tyckt, men jag har inte tänkt så himla mycket på det. Eller rättare sagt, jag har inte velat tänka på det... med tanke på att en av mina mediciner, Tamoxifen, har som vanlig biverkning, 1av 100, cancer i livmoderslemhinnan och mindre vanlig biverkning, 1 av 1000, cancer i livmodern. Jag har tagit Tamoxifen i 15 år nu. 
Jag bestämde mej för att ringa gyn angående min molande smärta. Jag fick en förturstid som cancerriskpatient. Bara det kändes jobbigt...
Så var jag då där, på gyn. På min högra äggstock fanns två cystor, den stora på drygt 5 cm i diameter, den andra lite mindre.
Cystor har jag haft ofta, en var över 10 cm. Har aldrig haft ont av dom.
Förhoppningsvis är det dom som bråkat, men läkaren tog ändå blodprov för att mäta cancermarkörer i blodet.
Egentligen var det ju därför jag gick dit. Gör att utesluta cancer, men helt plötsligt blev allt så påtagligt. Risken för cancer. 
Jag har fått hormontabletter nu, och ett återbesök om 4 veckor. Då ska förhoppningsvis cystorna vara borta och allt är över. Fast oron finns ju där... Väntar på svaret från blodprovet. 

fredag 31 oktober 2014

Dags för uppdatering, kanske...?

Jo jag har ju fått lite påpekande om att min blogg typ dött...
Vet inte vad som hände där...
Eller egentligen vet jag kanske det. Jag fick nog lite andra prioriteringar tror jag.
Det kom in en person i mitt liv. Trots mitt komplicerade liv med att jag fortfarande bor med exet fanns det nån som ändå ville träffa mej.
Just nu är det ibland frustrerande att bo så här, men vi har nu satt en ände på det.
Vi har haft svårt att lämna huset både jag och Morten. Särskilt jag, får man väl säja, då det är jag som gjort alla renoveringar, ibland tillsammans med min pappa.
Jag överväger allvarligt att ta över lånen själv och bo kvar här. Just nu "tränar" jag på att lägga undan varje månad för att se hur det känns att betala allt själv varje månad. Känns det ok går jag vidare. Annars får vi väl sälja, fast även för Morten skulle det kännas bäst om vi slapp det, om en av oss kunde bo kvar. I nuläget är det väl jag då.
Nog för att huset är stort... Jag vet inte vad jag ska fylla alla åtta rummen med, men att bo kvar tills Christoffer flyttat hemifrån skulle kännas bra, så han slipper flytta fler gånger.
Känns lite motigt att gå igenom allt en gång till ändå... Min fd man, mina barns pappa, bor kvar i det huset vi köpte. Fördelen var att man slapp allt flyttstäd, man kunde ta lite pö om pö och så, det är ingen främmande person som bor där nu. Det är ändå jobbigt att dela upp allt. Allt ekonomiska, allt man köpt gemensamt, ett gemensamt liv man faktiskt tänkte skulle vara resten av livet då man köpte ett hus.
Nu blev det inte så denna gången heller.
Jag behövde tid för att känna efter vad jag ville. Vi har haft mycket upp-och nergångar, jag och Morten, men på detta plan var vi lika och helt överens. Egentligen borde vi gått isär tidigare tror jag, men jag kämpar in i det sista innan jag ger upp. Nu har vi kommit till en punkt där vi känner att vi kan lämna vårt gemensamma liv. Vi accepterar att det blivit som det blivit, vi lever kanske i samma hus, men vi lever inte samma liv. Det vi delar nu är enbart det ekonomiska. Därför känns det nu som att det är dags att även dela på det.

måndag 9 juni 2014

Sweden Rock...

Länge pratade vi om Sweden Rock, jag och Anki, och till slut bestämde vi oss. Vi åker!
Vi tog en 1-dagsbiljett, så vi var där sista dan bara. Vi hade fått tag i ett privat boende, hos ett par i ett hus 3,5 km från festivalen.
Vi åkte i fredags eftermiddag. Det gick rätt smidigt att köra, vi var framme runt halv nio. Vi lyckades köra fel en gång, trots GPS och backup med karta från Eniro, fast det var inte så jättefel egentligen. Vi kom fram till en korsning nämligen. Enligt GPS'en skulle vi rakt fram, men på den utskrivna vägbeskrivningen skulle vi ta höger ut på väg 15. Problemet var att det stod inget vägnummer, så vi visste inte riktigt hur vi skulle göra. Vi bestämmer att vi svänger höger. Efter ett tag tyckte vi det var nåt som inte stämde, så vi kollar i kartboken ordentligt. Det visar sej att korsningen vi stannat i inte var med på Eniro-kartan... Ja det blev en extra-sväng på lite småvägar, men det blev inte nåt längre.
Väl framme kändes det ju lite obekvämt att kliva in i ett hus hos en helt obekant person... Vi trodde vi skulle vara ensamma, men plötsligt dök det upp en snubbe... Han gick tillbaks till festivalen sen, och när jag och Anki fått ordning på våra grejer gick vi också ner till området.
Det blev en promenad längs en ganska hårt trafikerad väg, vilket kändes lite olustigt, men vi överlevde både dit och hem!
Dan efter fick vi skjuts ner till festivalen, och känslan att stå där inne var näst intill obeskrivlig! Vi var äntligen på Sweden Rock! Vi kunde inte riktigt fatta det!
Tyvärr dog min mobil, men jag hann få några bilder iaf!
Det var bara en nackdel med alltihop...: Vi skulle vart där längre

Och sen var det ju detta med hemresan... Vi sticker vid halv ett och vi kommer fram till 22'an... Där vart det stopp. Vi kommer ut på vägen iaf, men under en dryg timme kommer vi ca 5 km... Ja till slut kom man ut från Norje och alla bilar, husbilar och lastbilar, men vi var inte hemma förrän tjugo i åtta...
Festivalområdet!
Powerwolf!
Två förväntansfulla brudar innan Volbeat!

måndag 2 juni 2014

See you in heaven...

Idag är det en månad sen Jenifer gick bort. Dagen hon dog tog jag på mej en T-shirt med Rosa bandet på som jag fått av henne. Jag tog även på mej en scarf, ett armband och ett halsband jag fått av henne. Sen dess har jag alltid haft nåt på mej, nåt hon gett mej. I början för att hedra henne, och för att det kändes bra. Nu har det blivit en vana. Jag kan inte sluta. Känns som jag sviker henne om jag inte bär något från henne. Och på nåt sätt är hon fortfarande levande då.
Rest in peace my friend. See you in heaven!

måndag 26 maj 2014

Högoddsare...

Imorn och några dar till blir det flytande mat för Christoffer. Han ska ta ett prov på en knöl han har på käkbenet. Är troligen bara ett osteom som inte är så ovanligt när man har sjukdomen vi har, men dom vill ändå ta ett prov på det för säkerhets skull.
Stackars Koffe... Som om han inte gått igenom tillräckligt det sista året...
Vi är 350 i Sverige med sjukdomen. Av 9 miljoner personer är jag, min son, min ena syster och min pappa fyra av dessa 350. En högoddsare jag inte vill ha. 

tisdag 13 maj 2014

En av dom konstanta naturlagarna i universum...

...är detta med att den ena sockan alltid försvinner på nåt sätt.
Jag har en korg i tvättstugan där jag lägger dom omaka sockarna i en förhoppning om att den andra ska dyka upp så småningom. I vissa fall har den gjort det, men för tillfället ligger 44 stycken ensamma sockar i korgen.
Helt obegripligt.


lördag 3 maj 2014

Fuck cancer...

Idag känns allt svart. En dag jag vart rädd skulle komma, kom.
I morse när jag vaknade kollade jag som vanligt FB och fick se en massa postings på min vän Jenifers sida. Rest in peace stod det.
Jag sätter mej upp på sängkanten och skriker NEEEJ och börjar gråta.
Sen har det vart så hela dan. Tårarna rinner mest hela tiden.
Min vän sen 30 är är borta. Hon finns inte mer. Efter tre års kamp mot det som började med bröstcancer slutade inatt med att Jen dog.
Allt är tomt. Vi hade bestämt att nån gång ses, och när hon blev sjuk sa hon att
I will get well and we will meet!
Men vi kommer aldrig ses i detta livet.

Do know how much you have meant to her over the years skrev hennes syster till mej förut. Det kändes så roligt att höra, även om varje ord får mej att gråta.

God saw you getting tired, and a cure was not to be.
So He put His arms around you and whispered "Come to ME".
With tearful eyes we watched you, and saw you pass away.
Although we love you dearly, we could not make you stay.
A golden heart stopped beating, hard working hands at rest.
God broke our hearts to prove to us, He only takes the best.

Rest in peace without pain Jen
See you in heaven!

Idag har jag haft på mej T-shirten jag fick av henne, rosa med rosa bandet på, och ett armband jag också fått, med rosa bandet. Ett halsband jag fått för många år sen, med ett hjärta. När jag gick ut tog jag på mej en scarf jag fått av henne.

Vresig kassörska...

Tog en sväng till systemet efter jobbet idag. Morten hade bett mej köpa några Falcon och en flaska rosé, och jag tänkte handla lite till mej själv.
Eftersom jag jobbat hela Valborg tänkte jag inte på att andra var lediga, så när jag kom dit var klockan fem. 
Det var väldigt urplockat i hyllorna så några Falcon fanns inte. Jag plockade åt mej dom sista Norrlands åt mej själv, och kollade runt på vad jag skulle köpa till Morten. Det var mest udda sorter kvar, men så såg jag Mariestad och det brukar ju vara ett säkert kort. 
Kom fram till kassan då. 
Vänlig kund (som bara ville småprata lite): Det var väldigt vad det var urplockat idag!
Vresig kassörska (som antagligen bara ville att dan skulle ta slut): Ja det blir så när man inte hinner plocka fram varorna...
Vänlig kund (som insåg kassörskans problem och försökte släta över det hela): Ja det är väl så efter Valborgshelgen förstås...
Vresig kassörska (som borde ha ett jobb där man inte träffar levande människor): Folk har ju vart lediga hela dan så det har varit folk hela tiden.
Vänlig kund (som faktiskt också jobbat hela dan): Nä inte jag, jag har jobbat...
Tyvärr var Vresig kassörska fullt upptagen med att räkna hur mycket Vänlig kund handlat så jag la ner projekt vänlig kund, betalade och gick.

onsdag 23 april 2014

Dom där myggbetten...

...visade sej ju inte vara några myggbett. Jag tyckte allt att det var konstigt att bara jag i hela stan fått myggbett. och så många dessutom. Jag kände mej ganska orättvist behandlad.
Jag fick veta av en massa folk på FB att det troligen var kattlöss eller vägglöss. Det konstiga var att bara jag fick, inte Morten som ja, fortfarande sover i samma säng. Jag har inte heller sett att Tussen kliar sej särskilt mycket.
Det där med vägglöss kändes ju lagom roligt. Kattlöss kändes inte så kul heller, särskilt inte när jag gått igenom lakanen och hittar en krypande sak... Då dog jag lite... Inse vad man delat säng med i typ två veckor...
Det var bara att köra allt i 90 grader, plus torktumling, för säkerhets skull.
Jag for till apoteket och köpte medel till katten och kleta på honom. Han var inte så värst imponerad, men det var ju enklast att utesluta honom först. Tussen sover alltid hos mej på nätterna, men nu stängde jag sovrumsdörren. Han har inte sovit hos oss nu på fyra nätter och jag har inte fått några fler bett!
Känns ju skönt att det inte var vägglus i alla fall! Det hade ju vart ett lite större projekt!

måndag 21 april 2014

Bucklan i Skellefteå... igen...

Jo men grattis till Skellefteå att för andra året ta hem SM-bucklan...
Jag får väl gratta mej själv också, eftersom jag sa det redan i början på säsongen, att SAIK skulle ta hem det i år med. Sen hade jag och Morten en diskussion där jag sa att Skellefteå tar fyra raka, men Morten var helt övertygad att Färjestad skulle vinna en match.
Ser fram emot nästa säsong, men jag är lite tveksam för hur det ska gå för Luleå då vi förlorar några av nyckelspelarna, samt att hela tränarstaben bytts ut... Eeh... ja... men det är bara att KÄMPA!!

fredag 18 april 2014

Myggbett...

Alltså ingen i stan verkar ha myggbett mer än mej. Har dom typ bara mej på sin radar eller??
Mina aktiva kliande myggbett är nu sex stycken på höger smalben, tre på höger lår, tre på vänster handled, två på höger handled, ett på vänster axel, ett på höger sida vid midjan, samt ett på motsatta sidan. Sen har jag såna som kliat färdigt, tre på halsen, tre på bröstkorgen, ett på ryggen, ett på höger underarm, ett på höger överarm, ett på vänster tumme, ett på vänster långfinger och ett under vänster fot. Det var nog alla tror jag. 
Det är ju mysigt att vara omtyckt med detta är ju lite löjligt...


torsdag 3 april 2014

Mina jobb som undersköterska och nämndeman...

Jag tar mina jobb på fullaste allvar. Båda mina jobb är viktiga för mej och andra.

I mitt jobb som undersköterska vill jag få andra att må så bra som möjligt, ge dom boende ett värdigt liv, hur lång tid dom än må ha kvar. Ibland blir jag irriterad och arg, men det försöker jag att inte visa. Ibland blir man kallad elaka och fula saker, men man får inte ta åt sej. Ibland får man höra hur efterlängtad man varit när man inte varit där på ett par dar, då blir man varm inombords!

I mitt jobb som nämndeman i hovrätten vill jag skipa rättvisa. Jag är en vanlig svensk tjej i mitten av livet och det är jag i rätten också. Jag speglar vårt samhälle.
Jag har ingen juridisk utbildning, men det behöver jag inte ha för att veta vad som är rätt och fel. Jag behöver heller inte ha juridisk utbildning för att lyssna noga och uppmärksamt på målsägande och vad den personen gått igenom. Jag lyssnar lika noga och uppmärksamt på vad den åtalade har att säja, likaså vittnen.
Då ska jag göra mej en uppfattning om vem som har rätt, om vem som inte talar sanning, vem vi ska tro på. Det är inte alltid lätt. Man läser om fall i media titt som tätt, där offret många gånger vinklas till fördel. Men det är inte alltid att offret är ett offer. I rättegångar gällande våldtäkt och liknande, där är det inte alltid målsägande som är offret, men det är så lätt och framförallt läsarvänligt att skriva om våldtäktsmän som går fria. Men är det alltid så?
Om man ogillat åtalet som det heter, och han går fri, så har fyra personer ansett att han har rätt, en juristdomare och tre nämndemän. Det är dom som sitter i tingsrätten.
I hovrätten däremot är vi två nämndemän och tre jurister. Då är det fem personer som ska enas om ett beslut. Juristerna har koll på lagboken och det juridiska, men alla fem har en uppfattning om vem man ska tro på och vem som ska ligga till grund för domen.
Alla har vi väl tänkt att men hur kunde dom döma på det sättet...?
Tänk då på vilken version ni hört eller läst, vem har berättat? Har alla parter fått säja sitt? Det får dom oftast inte i media. I rätten får alla komma till tals, och vi lyssnar på vad alla har att säja och alla är lika viktiga.
Jag har dömt till våldtäkt då jag trodde på kvinnan, men jag har också ogillat åtal då jag trott på den åtalade.
Jag dömer efter mitt hjärta och min känsla och jag hoppas att det har varit sanningen jag trott på.

Jag är otroligt stolt över mitt jobb inom vården och jag är lika stolt över mitt uppdrag som nämndeman i hovrätten! I båda jobben står jag inför svåra val ibland, men jag måste lita på mej själv och att mina val är rätt!

onsdag 26 mars 2014

Tuff dag...

En lång dag idag... Först en tvåtimmars bilkörning till hovrätten. Där en jobbig rättegång. Vi var inte klara förräns efter fem. Två timmar i bil igen. Eller snarare 1,5, det gick lite fortare hem. Nån hade hemlängtan... Jag och Toyotan hann faktiskt hem till hockeyn. Dessvärre var det också en jobbig upplevelse. Luleå förlorade trots att dom hade övertaget andra halvan av matchen, och är nu ute ur kvarten. Känns lite tungt just nu. 
Jag avslutar kvällen med ett avsnitt av Law & Order för jag har tydligen inte fått nog av rättegångar än...

torsdag 20 mars 2014

History repeats itself...?

Jag får flashbacks två år tillbaka, till kvarten mot AIK. Skillnaden då var ju att Luleå vunnit serien. I år började svackan tidigare.
Första matchen hörde jag bara plingen i mobilen eftersom jag var på jobbet. Det kändes som att det var lika skönt det så man slapp se eländet...
Andra kvartsfinalen var klart bättre än första, men dom förlorar ändå, fast det var inte långt ifrån en fjärde period iaf! Jag tröstade mej med att gå till Pitchers en sväng efteråt för att träffa en kompis.
Nu är det dags för tredje matchen så nu hoppas jag att denna vinns av Luleå!

onsdag 12 mars 2014

Play In...

Play In i elitserien nu... fyra lag som vill till kvartsfinal.
MODO mot Linköping och Leksand mot HV71.
Lagen möts i tre matcher.
Inför kvällens matcher ledde Linköping med 1-0 i matcher, likaså HV.
Jag kollade på Leksandsmatchen, som slutar med vinst för Leksand, så det blir den tredje och avgörande imorn. Den andra matcher verkar MODO ha totalt grepp om. 4-0 borde väl vara rätt säkert. Kan man tro... Så var inte fallet, och matchen slutar 4-4 och det blir förlängning, där Linköping sätter pucken och går vidare till kvartsfinal!
Hoppas nu bara Leksand tar hem det imorn.
Till helgen drar kvartsfinalerna igång, då mitt mycket formsvaga och osäkra Lule möter ett starkt Växjö...
Men dom har fått vila nu, och har förhoppningsvis tränat ordentligt och hittat rätt plats på sina formationer, dom har ju lite nya spelare som ska hitta rätt plats.

Vänskap...

När jag i november gick ut officiellt med att jag och Morten har tagit en "paus" i förhållandet men väljer att bo kvar tillsammans var det många som höjde på ögonbrynen.
Många ögonbryn är nog fortfarande höjda.
Vi kom fram till detta redan i början på oktober men ville berätta för nära och kära först, så dom slapp läsa det på nätet.
Det har nu gått fem månader och det känns förvånansvärt bra, faktiskt.
Från att ha haft en pressad relation, där vi varit ett par fast mer levt som vänner, har vi nu en ren vänskapsrelation. Det känns lättare att prata och umgås med varann. Jag har min frihet, umgås mycket med mina vänner, han likaså.
Huset vi har är stort, vi har ju åtta rum, så vi har datarum, TV-rum, vardagsrum, gästrum, ett extra sovrum... Vi har stora möjligheter att inte vara i närheten av varann, om vi så vill.
Nu känns det som att vår vänskap har växt på nåt sätt, när man insett att det är det vi har. Kärleken vet jag inte när den försvann, det var väl så att vi bara "gled isär", som det heter.

tisdag 11 mars 2014

Huvudförhandlingar...

Tre huvudförhandlingarna har jag nu varit med på, och jag börjar känna mej lite varm i kläderna som nämndeman. Alla tre rättegångarna har varit lite speciella. I den första var den åtalade HA-medlem. I den andra säjer åklagaren att han går på försvarets linje och yrkar på ett frikännande, och vi sitter som fem fågelholkar och inte ens dom erfarna juristerna hade varit med om detta förut. På min senaste förhandling dök den andre nämndemannen inte upp. Det var det ingen som varit med om heller. Det visar sej att han inte fått nån kallelse, så förhandlingen blev uppskjuten tills dom fick tag i en ny. Det fanns en inom kort avstånd så det tog bara 45 minuter. 
Dessutom hade dom bytt kod så jag kämpade en stund innan jag kom in genom dörren... Och nu hittar jag inte lappen med den nya koden, men den ligger väl nånstans i väskan. 

lördag 8 mars 2014

Halvt fredagsmys...

Igår vart det fredagsmys/kalas. Angelica tyckte det blev lite trångt i hennes lilla etta, så vi hade kalaset här istället. Tacopaj och cheesecake var beställt, så det blev det. Ingen stor tillställning, mina föräldrar, min ena syster, Christoffer, Angelica och hennes pojkvän såklart, och Nore dök upp för han kom på att han ville vara här i helgen...
Senare skulle jag fredagsmysa med Linda, hade köpt en flaska rosé som vi skulle dela på, men hon lyckades somna när hon nattade sonen och vaknade inte av varken mina sms eller telefonsamtal! Vi får väl ta det nån annan gång!

torsdag 6 mars 2014

Men jag ger upp...

...och köper dom där pocketböckerna då!
Som jag tidigare skrivit >> vill jag ha alla sju böckerna i Stephen Kings Det mörka tornet inbundna. Tre av dom är omöjliga att få tag på inbundna, men nu gav jag upp. Sprang på två av dom som pocket på bokrean så jag köpte dom. Skulle jag mot all förmodan hitta dom inbundna köper jag dom ändå. Pocketböckerna kostade bara 30 spänn styck så det kan jag avvara.
Jag har i alla fall fyra riktiga böcker.
Nu fattas bara del tre, De öde landen. Får leta rätt på den med så det blir komplett så jag kan börja läsa. Har läst ettan för länge sen, men jag får nog läsa om den och uppdatera mej lite.
Min bokhylla är lite min stolthet. Jag har till och med mest böcker i den och inte en massa prylar... En hel del foton av min älskade familj har jag förstås!

onsdag 5 mars 2014

Hej... typ...

Tog en sväng till Ica förut. Möter en tjej, känner inte igen henne men hon säjer
-Hej!
Jag svarar automatiskt
-Hej!
Hon tittar på mej och säjer
-Hej!
Vi passerar varann och och hon fortsätter samtalet
-Vad gör du?

Åh dessa jävla headset...!! Man kan ju bli idiotförklarad för mindre...

tisdag 4 mars 2014

söndag 2 mars 2014

Inflyttningsfester...

...har det varit i helgen.
Först i fredags hos en kompis, sen igår hos söstra mi. Eftersom hon bor i tassemarkerna blev det jag för en gångs skull som kom med övernattningsväskan... Det brukar vara ombytta roller.
Det blev god mat och dryck, mycket prat och skratt. Vid 02 åkte folket hem, jag och Suss satt uppe och pratade och skrattade åt både det ena och andra tills klockan vart närmare 05 då vi kom på att det var nog dags att lägga sej...
Idag blev det en sån där lagom seg dag då man liksom inte orkade med nåt avancerat. Det slutar med att vi ligger i soffan och tittar på Macken, som är lite lagom IQ-befriat såhär på en liten bakis-dag... Särskilt jag då som även var på fest på fredagen...
Till slut tog vi tag i saker och ting och röjde upp i köket bland kastruller, glas och tallrikar... Vi fick ordning på det till slut, men det tog nog ett par timmar.
Imorn är allt som vanligt igen och man ska till jobbet.

lördag 22 februari 2014

Liten stad...?

För ett tag sen mötte jag en av dom som jobbar som bartender på bowlinghallen på Pitchers, och han sa tjena!
Så var jag på fest ett tag senare och vi skulle till Pitchers. Jag och en till gick dit medans dom andra fick skjuts, så vi bestämde att ses utanför. När vi gick in kom jag på att vi skulle ju vänta utanför, så jag säjer det. Då säjer hon som sitter vid inträdet men är det hon du brukar gå hit med gick hon precis in!
Igår när jag var på bowlingen, där jag inte vart på länge, säjer dörrvakten Hej! Välkommen tillbaks!
Jag kanske går ut för ofta? Eller är det en för liten stad...?

fredag 21 februari 2014

Nordman...

Idag var jag på en fantastisk konsert! Nordman i Vara Konserthus!
Lite dyra biljetter tyckte vi, men det visade sej vara värt det!
Två timmar av gamla och nya låtar, kompade av piano, blockflöjt och nyckelharpa. Detta blandades med prat, lite om bandmedlemmarna, en hel del om Håkans turbulenta liv, men även dom andra. Berättande om hur endel av låtarna kom till. Många av låtarna fick en ny innebörd då man förstod dom på ett annat sätt, varför dom skrevs. Och Håkans röst... mmmm jag fick rysningar!
Jag kom ju så klart hem med en signerad cd så klart...



torsdag 20 februari 2014

Inflyttningsbart...!

Nu är det bara att flytta ner i källaren, för den som vill! Rummet är färdigmålat, jag har fått in lite möbler och jag är riktigt nöjd! Det gråa blev snyggt till muren! Så här såg det ut innan...:
 
Och nu så här!

onsdag 12 februari 2014

Häxan Surtant...

Christoffer la ner sin stomi den 10 december. Dom sa innan op att det inte var några stygn som skulle tas sen, dom skulle försvinna av sej själv, absorberas av kroppen.
När jag sen sett stygnet frågade jag honom om dom inte sagt nåt om att det skulle tas bort, för det såg ut som ett sånt. Nä, dom sa inget, sa han. Jag har frågat honom flera gånger, om dom verkligen inte sa att det skulle tas bort, men han är säker på att ingen nämnde nåt sånt.
Så för en vecka sen sa han att såret var lite irriterat och att hans omläggningsgrejer var slut.
-Vaddå, undrade jag. Har det inte läkt än?
-Nä, stygnet är ju kvar!
Det var lite skumt tyckte jag och bad att få se det. Pratade sedan med sköterskan på jobbet som också tyckte det var konstigt. Jag fick med mej en suturskalpell hem, knipsade av tråden och drog i den. Den sitter som berget. Jag sa till Koffe att vi skulle avvakta några dar, dra i tråden lite när du duschar och så, så får vi se om den lossnar.
Inte då.
Vi går till vårdcentralen idag för att få hjälp.
En sköterska försöker, ber sen en läkare om hjälp, som inte heller får loss den.
Sköterskan ringer Östra och dom konstaterar att det blivit nåt fel. Det är en vanlig tråd som ska tas bort, men i epikrisen står det att det är ett absorberande stygn...
Sköterskan ringer Lidköpings sjukhus och vi kan komma dit med en gång, för dom har det lugnt. Tre gånger nämner sköterskan att vi ska till Kirurgmottagningen.
Vi åker dit. Jo, här var det lugnt. Verkar inte vara en människa här. Lite personal springer förbi oss där vi är, i väntrummet.
Till slut haffar jag en kvinna.
-Ursäkta... Hej! Får jag fråga... Vi har varit på vårdcentralen för att ta bort ett stygn, men det gick inte, dom ringde hit och bestämde att vi kunde komma med en gång! Det var lugnt här sa dom!
-Jaha? Ja det vet jag inget om, snäser hon.
Häxan Surtant vänder sej om och går iväg, och jag frågar vänligt
-Du kan inte kolla upp det...?
-Har du hört som från vårdcentralen om ett stygn? frågar hon då nån in genom en öppen dörr.
Tydligen hade inte den personen hört nåt heller.
-Men, sa jag, dom sa att vi skulle gå till kirurgmottagningen...
-Nä, ni får väl gå till akuten!
-Men... dom sa faktiskt kirurgmottagningen...
-Ja men dom vet ju inte skillnaden ändå där borta... Gå ditåt och se om dom vet nåt!
Jaja, vi lämnar Häxan Surtant och går till akuten vilket känns lite överdrivet för ett litet jäkla stygn...
Där är dom lite mer tillmötesgående.
Vi får berätta vad problemet är, en sköterska tittar på stygnet och undrar varför dom inte kunde fixa detta på vårdcentralen, det såg ju ut som ett vanligt stygn...
Det slutar med han hon också hämtar en läkare, såret bedövas, läkaren kommenterar att ja det är ju avklippt riktigt ialla fall!
-Ja, det gjorde dom på vårdcentralen, svarar sköterskan.
-Nä, piper jag, det gjorde jag hemma...
Efter en stund karvande och grävande får dom bort tråden. Det var viss en knut till, som hade krupit in i såret, så det var inte konstigt att jag inte fått ut den, förklarade läkaren.
Ja nu är tråden väck, han har fått några steristrips på och allt ser bra ut, men det blev hiskeligt omständigt på grund av ett litet misstag för två månader sen...
 
 
 

söndag 9 februari 2014

Några lager till bara...

Jo minsann... Det börjar arta sej nu. Lager på lager har jag fyllt i hålen, men det är ändå en del kvar. Längtar tills jag kommer till själva målningen! Det är ju det som är det roligaste! Det blir ett heltidsprojekt, då jag antingen är nere i källaren eller är på jobbet... Men som sagt, nu börjar man se lite framsteg och att det närmar sej! Några lager till så...
Fast jag kom på att det där med att tvätta väggarna var ogjort arbete... Slipdammet hamnar ju på väggen, så jag får väl ta en omgång till när allt är klart...

onsdag 5 februari 2014

Inga penslar...

Idag gick jag lös på resten av betongen på väggen. Det blev en hel del hål, kan jag säja... Väggarna är tvättade och jag rotade runt i garaget efter primer, husfix, penslar och dylikt. Det där med penslar gick jag bet på. Skulle bara ha det att kleta på primern, så jag gick till Ica i förhoppning om att det kunde finnas nån billig sak jag kunde köpa. Inte helt oväntat, men inte en sketen pensel fanns det...
Jag får ta svängen förbi nån byggaffär imorn, jag är rätt sugen på att fortsätta med mitt projekt!

tisdag 4 februari 2014

Nästa projekt...

Har tillbringat dagen på Ikea med dotter och syster. Själv hade jag inget jag behövde, det blev tre ljus och två kuddar. Syster och dotter har ju precis flyttat och hade lite behov att fylla... Efter att ha lämpat av grejerna hos Angelica gick jag ett infall att börja greja i gillestugan. Jag tog fram min destruktiva sida och började skrapa bort lite betong som blivit porös så färgen bubblat sej. Jag kom inte så långt för sen var det hockey. Jag får fortsätta imorn kväll. 

tisdag 28 januari 2014

Första gången...

Så var den gjord, min första huvudförhandling i hovrätten. Allt gick smidigt, jag trodde jag skulle bli nervös, men det gjorde jag inte, inte ens när jag stakade mej igenom domareden stående framför podiet där tre juristdomare, en protokollförare och en nämndeman sitter...
Jag, Christina Högman, lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Sveriges lag och laga stadgar; aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sken det vara må; ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är. Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller. Detta allt vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla.
 
Hade som bekant bekymmer med min klädsel, men jag tror jag passade in. Tur att jag valde det jag gjorde, för det var kallt i rättssalen faktiskt...
Men nu är allt som vanligt, jag sitter i mjukisbyxor och luvtröja framför hockeyn...

måndag 27 januari 2014

Har jag missat nåt...?

Fick en vänförfrågan på FB för ett par dar sen. Ingen jag kände men vi hade ett gemensamt intresse, så jag godkände.
Så blev ett av mina inlägg mer eller mindre bombarderat av kommentarer. Inlägget gällde bara vad jag skulle laga till middag...
Plötsligt är personen väck. Antingen har jag blivit blockerad eller så har personen inaktiverat sitt konto. Jag fattar inget. Nu framstod jag ju dessutom som helt schizofren eftersom mina svar till personen i fråga finns kvar, men inte dennes kommentarer.
Vad var poängen med en vänförfrågan till mej, undrar jag nu...

söndag 26 januari 2014

Borde finnas klädkod...

På tisdag är det dags... Och jag vet inte vad jag ska ha på mej...
Funderar på en vanlig enkel T-shirt med en svart kofta över, svarta byxor. Jag kanske ska ha en scarf till det också...? Blir det för varmt kanske? Är det varmt i rättssalar?
Ska jag ha en svart skjorta till dom svarta byxorna? Skjortan är med trekvarts ärm... Blir det kallt? Min ena tatuering syns då... Är det bra eller dåligt? Ska jag ha nåt halsband...?
Hjälp...

 

torsdag 23 januari 2014

Förundersökningsprotokoll...?

Jag har nu fått alla papper från hovrätten om min första rättegång. Till hovrätten kommer överklaganden från tingsrätten. Det är inte en massa nya förhör och sånt, utan det mesta är inspelat från tingsrätten och så får man se dom på video.
Dokumenten jag fått är protokoll från det som framkommit i tingsrätten. Det är en himla massa förkortningar. Jag har lyckats lösa dom flesta. Det finns en massa spännande ord som jag nu kommer att få "se" i verkligheten, jämfört med att ha sett dom på tv och dylikt.
Spännande ord:
Händelserapport, beslagsprotokoll, rättsmedicin, sakkunnigutlåtande SKL, rättsintyg, kriminalvården, rättsmedicinakverket...
SKL är speciellt intressant. Statens Kriminaltekniska Laboratorium. Typ CSI...
Sen var det ju detta med alla förkortningar... Jag har lyckats klura ut dom flesta...
åkl, mgd, tt, trn, hovrn, tab, hab... har jag lyckats klura ut genom dom ord som finns i protokollen. Det är bara en sak... Vad sjutton betyder fup? Jag funderar på förundersökningsprotokoll...!? Det verkar ganska logiskt, men jag har inte sett nåt sånt ord... Finns det överhuvudtaget? Men det måste ju vara det förkortningen betyder.
Jag måste säja att jag är så förväntansfull! Jag är stolt! Jag är glad! Jag är lite nervös och spänd...
Rättegångar, brott, polisarbete, kriminalvården... Detta har alltid intresserat mej. Plötsligt fick jag chansen! Jag halkade mer eller mindre in på ett bananskal, men jag är otroligt glad över denna chansen att få en form av dröm uppfylld!

måndag 20 januari 2014

Halv stång...

När någon av dom boende går bort har vi flaggan på halv stång, och vi brukar tända ett ljus vid måltiden och berätta för dom andra vad som hänt.
Idag fick vi göra det igen, men skillnaden var att det var en av personalen. Inte oväntat, men det känns fruktansvärt orättvist. Så fel. Är man drygt 40 ska man fan inte dö. 

fredag 17 januari 2014

Juleå hockey...

Tanken var att syster med söner skulle komma hit kväll. Herman har av nån anledning blivit Luleåsupporter... Jag har faktiskt inget med detta att göra, men jag var ju inte sen att haka fast på detta och jobba på att han ska bli en lika stor supporter som jag...
Nu bor ju Suss ute i tassemarkerna och på dessa småvägar var väglaget lite taskigt, så hon stannade hemma... Stackars Herman fick inte se Luleå-Linköping... Eller Juleå,som han säjer. Jaja, jag får äta mina tunnbrödsrullar själv och heja på Juleå i min ensamhet... 

onsdag 15 januari 2014

Idioter på vägarna...

När jag åkte till jobbet i morse var det rätt ok väglag i spåren mitt i vägen. Mittlinjen och vägkanten var snöig och moddig. Jag kom ikapp några bilar, dom körde något saktare än jag gjort, men köra om kändes inte som nåt alternativ...
Så kommer en bil ikapp mej. Han/hon ligger bakom mej rätt nära, jag fattar att personen vill om men vad ska jag göra åt det? Inte sjutton åker jag ut på vägrenen i den modden...
Plötsligt börjar föraren blinka med helljusena... 
Men vad är problemet? Kör om då! Kör ut i modden mitt i vägen och kör om mej! Sen kan du ju inse att det ligger tre bilar till framför mej. Då har du två alternativ: antingen blåsa om allihop, eller knö in dej framför mej så jag måste bromsa. Förutsatt att du inte fick sladd och for av vägen, in i nån av dom andra bilarna eller nåt... JAG tänker i alla fall inte riskera nåt och köra ut i modden. Idioter...

onsdag 8 januari 2014

Pensionssparande...

För ett år sen målade jag om alla dörrarna i källaren, och idag satte jag fast det sista handtaget... Jo, det var väl änna på tiden... Fast det var ju dörren mellan relaxen och tvättstugan så det var liksom inte prioriterat... Men nu fick jag tummen ur och gjorde det. Om ni glömt hur det såg ut kan ni ju uppdatera er här... >>
Jag har även varit på banken och dragit igång med mitt pensionssparande igen. Jag startade ett konto 1995 och sparade en kort period, jag hade i alla fall fått ihop dryga 5 papp... fast det kommer man ju inte så långt på, och nu när man bara har 25 år kvar till pension tänkte jag att det var dags att börja igen...

söndag 5 januari 2014

Granbarr...

Så var julen utstädad... Fast det har knappt känts som jul eftersom snön har varit helt väck. Granbarren hittar man väl som vanligt fram till sommaren, trots att jag tyckt att jag varit hur noga som helst...
Snart blir det dessutom avfärd mot jobbet, så jag missar jvm-finalen... Men TV'n får väl stå på så jag kan ha lite koll i alla fall.

torsdag 2 januari 2014

Prioriteringar...

Hörde en intressant diskussion mellan en pappa och hans son på ca 8 år då jag var på väg in på systemet:
Pappa: Men vi har inga pengar till det!
Sonen: Men då har vi ju inte pengar till sprit och sånt heller!
Pappa: Men det är ju sånt man behöver!
Sonen säjer nåt som jag inte uppfattar, för jag har passerat dom.
Jag står en stund utanför och pratar med en bekant, då dom går förbi diskuterande skridskoskydd, och fortsätter mot en sportaffär... Tror att grabben fick in en poäng nånstans...

Nyår...


En mindre tillställning, men inte mindre trevlig för det, hade vi. Temat i svart, vitt och silver, sådär lagom traditionellt... men alltid lika snyggt!
 
Förrätt:
Räkcheesecake
Varmrätt:
Lax, potatis, två kalla såser, samt grönsaker
Efterrätt:
Kokospannacotta med jordgubbar