fredag 5 februari 2016

Medberoende...

Så många gånger har man inte sagt om kvinnor som levt i destruktiva förhållanden "att dom inte går, att dom inte lämnar sina män". Först när man varit i det livet själv fattar man.
Min erfarenhet gäller bara beroende. Jag har inte varit fysiskt misshandlad. Fast ibland önskar jag det. Jag har fått för mej att jag hade tagit mej ur det lättare då... Men jag vet inte...
Jag läste precis min dagbok jag skrev under den perioden och nu när jag har distans ställer jag själv samma fråga, varför gick jag inte?
Men så klart vet jag varför. Jag var medberoende. Men det fattade jag inte då. Eller jag visste det, men jag fattade inte ändå. Det hade dom talat om för mej när jag var på beroendecentrum. Jag fick inte med mej han som borde gått dit, jag gick dit för att få prata med nån som förstod vad det handlade om. Där fick jag höra att jag var medberoende. Jaja sa jag och trodde inte det var så farligt... Men som sagt, nu har jag fått distans och fattat...
Pratade lite med min chef om det häromdan. Hon hade inte märkt något, att jag inte mådde bra. Berättade för mina föräldrar för nåt år sen, dom hade inte heller fattat... Men vi blir experter. Experter på att dölja våra egna känslor. Experter på att dölja missbruket för andra.
Jag var helt säker på att om jag lämnade honom skulle han gå under. Det var mitt ansvar att se till så att han inte drack så mycket. Det var mitt ansvar att se till att hans son var hemma i tid. Det som inte var mitt ansvar var mitt fel. 
Jag har blivit idiotförklarad ett otal gånger, på grund av att jag uppfostrat mina barn fel, att jag tittar på fel TV serier, att jag hade en annan åsikt om nåt... För han hade ju alltid rätt, i alla fall när han var full. Sen var det ju en annan sak dan efter... Och då visste han ju inte allt han sagt till mej. Han kunde inte alls förstå att han kunde vara så hånfull och kränkande mot mej. Men jag förklarade för honom att han blev en annan person när han blev full, fast jag tror inte det spelade nån roll. Ett beroende är ett beroende. Ett jävla sattyg. Alkoholen kom alltid först. Varken jag eller hans barn kom nånsin först, inte när vi konkurrerade om alkoholen. 
Jag tror att jag är ganska fri nu. Inte helt, men nästan. Jag ältar en del fortfarande. Vad hade hänt om jag gjort si? Om jag inte gjort så? Jag försöker släppa men det är inte lätt. Men jag är snart fri!