Vi bestämde oss för att åka till Jahrlehus och bada. Det var varmt, men mulet, precis som det varit sista tiden, så solen kommer väl fram titt som tätt ändå.
Sagt och gjort, in på hemköp och köpte var sin sallad och åkte. Väl framme är det väldigt fuktigt i luften, det har nog regnat mer där än det gjort i stan under natten.
Vi går fram till klipporna, skuttandes över stubbar och stenar och mindre pölar.
Det är fortfarande molnigt, och jag muttrar nåt om det.
Morten säjer plötsligt
men nu kommer solen snart! Titta! och pekar mot en liten blå glugg i bland molnen.
Då börjar det regna.
Vi hoppar i vattnet i alla fall. Ja, Morten i alla fall. Jag är ju en sån där badkruka, jag kommer i, men det tar lite tid... Morten har plumsat i och simmat bort till en liten klippa en bit ut i vattnet. Efter en kvart eller nåt har jag kämpat mej ner i vattnet med HELA kroppen, och regnet har slutat, och jag simmar bort till honom.
När vi tröttnat på att bada lägger vi oss på filten och läser lite. Det ser lite väl mörkt ut på sina ställen, och vi hör faktiskt lite muller. Jag blir rädd att det ska bli regn igen, för jag tror att det blir en rejäl skur. Morten tror inte riktigt det.
Vi pratar om att ta salladen vi hade med oss. Morten är säker på att vi hinner äta utan problem innan regnet. Jag är lite tveksam, men vi plockar fram maten i alla fall. Då kommer det några droppar.
Nä, vi går till bilen och äter nu, för jag är rädd att himlen öppnar sig snart, säjer jag.
Morten inser att risken är stor att vi blir blöta, och jag vill inte gå på den stigen om det störtregnar.
Vi kommer fram till bilen och när vi precis satt oss öppnar sig verkligen himlen. Regnet bara forsar ner...
