Lite övertid...

Ja som vanligt har man blivit förkyld nu då. Alla skolor börjar, semestrar är slut och då kommer ju förkylningar som ett brev på posten. Här hemma är det än så länge bara jag och Angelica som snörvlar och har oss.

Lite "ledig" på förmiddagen idag, jag får nog ta tag i tvätten. I kväll blir det dessutom övertid... Jag är IT-handledare och demens-handledare på jobbet och två av dom som jobbar inatt behövde lite hjälp med demensutbildningen vi ska göra online. Det blir ju bara att stanna kvar ett tag till på jobbet då.

Flygande potäter...

Sicken dag...
Jag har nog varit lite övertrött tror jag, för jag har fnissat hysteriskt åt allt. Jag börjar klockan 14 imorn så jag får väl ta lite sovmorgon.
Berättade för jobbarkompisen om mitt förra inlägg, och det fnissade vi åt till och från hela dan.
Oj, din inkorg är verkligen tom... Jisses vad korkat.
Så var det middag på jobbet då, vi sitter med efterrätten. Plötsligt flyger det en potatis två cm från ansiktet på mej. En av dom dementa tanterna hade tydligen gömt den nånstans, och sen bestämde hon sej för att kasta iväg den...

Överflödig information....

Tömde inkorgen på min hotmail idag.
Viss information angående det tyckte jag var lite överflödig, faktiskt.

Saxen...

I lördags kväll sa Morten
-Men vart är saxen?
-Den är i lådan, sa jag. Det visste jag bestämt för bara några timmar tidigare låg den på bänken i köket, och jag la ner den i lådan nämligen.
-Nä, sa Morten.
-Jo, sa jag, men då har Morten redan gått och hämtat en annan sax.
På söndagen ska jag klippa upp en förpackning och öppnar lådan för att ta saxen. Den är borta.
-Men vart är saxen? undrar jag.
-Den är ju där i lådan, det sa du ju, säjer Morten.
Ja där fick jag...
I morses innan jag åkte till jobbet drog jag upp persiennerna i vardagsrummet. Jag ser ut genom fönstret och ser nåt på gräsmattan. Jag fattar inte vad det är först, men sen ser jag. Det är saxen.
Frågan är ju bara... hur sjutton hamnade den där?

Rosa helikopter..

Igår spelade vi en hel del musik och denna låten fastnade i huvet... Och den sitter där än...

Hole-in-one...

Vaknade något seg i morses (eller kanske mer åt förmiddag) med skallebank. Fattar inte varför. Kan väl inte bero på spriten? Inte heller att man tydligen gick och la sej klockan 5...?

Hade väl egentligen planer på att gå ut men vi blev visst kvar hemma istället. Oftast är det ju förfesterna som är roligast, och så blev det igår med...!
Idag var man ju något seg då, som sagt, men efter lite frukost så började man kvickna till. Det blev en tur till campingen för en minigolf-runda. Nej förlåt, jag menar ju mindregolf...
Det gick la sådär... började med några 7'or på darriga händer, men fick lite nya krafter sen och lyckades få en hole-in-one på sista banan minsann! Jag blev glad och trodde jag vunnit en bil, men det hade jag visst inte.
Trots det blev jag sist... Morten vann, Christer kom tvåa och Lillan trea. Ja ja... man kan ju inte vara på topp jämt.

Det blev en bandymatch framåt kvällen, mellan Villa och GAIS, som vi vann såklart.

Kiruna...

Lyssna på viss musik och dricka alkohol är inte alltid bra. Jag blev lite melankolisk här nu. Jag Spotifajar och kom på att jag skulle lyssna på musik från Pistvakt.

Eftersom jag varit ihop med en norrlänning i 16 år och därför varit i Kiruna hos min dåvarande svärfar ett antal gånger var det många känslor som kom tillbaka.

Jag saknar dom. Ivar, Lena, Kiruna, snön, skotern...

Jag tittade på gamla bilder, sista gången jag var där när allt var bra. Påsken 2006.

Angelica försöker dra igång skotern...

På skoter på Kebnekajse

Kebnekajse

Jag fixar lunch på Kebne...

Ska grilla korv...

Öl är gott...

Firade jul där 2007 men då var jag ganska knäckt då min man skickade sms på sms (när han trodde jag sov och trodde jag var så korkad att jag inte fattade det) till sin andra älskling.

Rude awakening...

I morses vaknade jag abrupt av Mortens fucking väckarklocka.
TUT TUT TUT TUT sa den och jag tvärsatte mej upp och fattade inget..
Han stänger av den och jag inser vad det är som låter.
Tydligen ångrade han sej och ändrade tiden.
TUT TUT TUT TUT sa det igen och jag jättevaknar. Igen.
-Jag hatar din jävla väckarklocka, muttrar jag.
Sen tittar jag vad klockan är och inser att min väckarklocka skulle väckt mej för en kvart sen...
Jag har ju lite snoozetid inberäknad då som tur är så det var inte så illa...

Min väckarklocka är inställd på radion ganska lågt för att jag ska vakna till lite lugnt sådär. Jag brukar snooza ett par gånger. Skulle det inträffa att jag stensover och inte vaknar med en gång har jag ju ändå lite tid eftersom jag i så fall får undvika snoozen och kliva upp med en gång.
Så gör jag.
Sånna här uppvaknanden är det värsta jag vet. Jag tror att det är nåt jäkla brandlarm eller nåt.

Och han fick en ratt av depåpersonalen...

Bloggare som man är blir det lite jobbigt när man inte har nåt direkt att skriva om. Att jag fick stryk av en dement tant på jobbet idag är ju inte så kul att berätta om. Hon har en nalle, som är en katt som hon bär på jämt. Den dängde hon mej med upprepade gånger.
Dom ringde från företaget som har min dator, dom TROR att dom hittat felet. Det kan vara ett minneskort som inte satt riktigt. Jag ska ta hem den imorn, och sen se hur det går. Det är ju inte heller så intressant att veta.

Jag tänkte istället berätta en händelse om min son Christoffer som snart är 17 år, och hans 18 åriga syster Angelica. När jag och min fd man köpte huset i Vinninga hösten 1998 (Angelica 5,5 år, Koffe 4 år) hade vi ganska nyss köpt dator. Så kom vi på att Colin McRae var ett spel som var kul. Det var ju lite sport då att skaffa ett ratt och pedalställ för att kunna spela, så familjen Högman (där flertalet på den tiden hette Carlsson, faktiskt) köpte ett sånt. Innan vi kopplade in det lekte barnen lite med det. Dom hade ställt upp fyra stolar i en fyrkant, som skulle vara en bil då. Angelica "kör" först. Så ska dom byta, så Koffe håller ratten medans Angelica klättrar ur "bilen". Angelica tar ratten och Christoffer klättrar in mellan stolarna och sätter sej till rätta. Angelica ger honom ratten och Koffe säjer:
-Och han fick en ratt av depåpersonalen...
Det är ju så att min son ofta tittade på F1 med sin pappa...
Han hade två billjud faktiskt när han var liten. Ett vanligt ljud för vanliga bilar. Så var det sportbilar då. Dom hette oiijoooo... för det säjer så när man tittar på F1 på TV, när dom kör förbi...

Jaha ja...

Den där djungeln blev vi av med idag, Tack pappa och Janne! Vi har en massa skit kvar att ta bort, men nu ligger det ju inget kvar på gräsmattan i alla fall...
Våra gäster som kommer till helgen får ursäkta att trädgården är lite rörig...

Men jag kom tvåa båda omgångarna i biljarden! Janne vann hela tiden och Morten kom såååå sist...!

Första dan på jobbet...

Första dan på jobbet då. Halv nio var jag aptrött, men jag kom in i andra andningen när jag kom hem.
I rondellen på väg till jobbet kommer en ambulans farande.
Vart den skulle fick jag svar på strax efter. Den stod utanför jobbet.
Så gick jag in och bytte om.
Mina arbetsbyxor verkade ha krympt något under semestern.
Kommer upp på avdelningen. Ambulanspersonalen visar sej vara inne hos en boende på min avdelning. Tydligen en av damerna som blivit okontaktbar helt plötsligt. Dom tar med henne till sjukhuset.
Jag sätter mej och läser i journalen men det verkar inte vara nån större förändring i nåt.
Jag ska ge insulin, men när jag ska öppna skåpet inser jag att jag inte tagit nån nyckel. Hämtar den då. Telefonen tar jag samtidigt, för den har jag inte heller fått med mej. När jag ska signera att jag gett insulinet hittar jag inte min penna i bröstfickan. Nähä, den ligger kvar i skåpet i omklädningsrummet då. Eller dom, rättare sagt. Jag har alltid två, för jag tappar ofta bort en. Då är det bra att ha en till.
Sen ska jag säja till en av de äldsta tanterna att det är kvällsmat. Hon skiner upp när hon ser mej och säjer
-Nämen Tina är du tillbaka! Jag har väntat så! För det var Tina du hette...? Hon tittar efter min namnskylt som också ligger kvar i skåpet...
Till kvällsmat är det raggmunk och lingonsylt. Lite senare undrar jag vad det är som känns så konstigt i sandalen. Jag har lyckats få lingonsylt i sandalen, UNDER foten.
Vid kvällskaffet sitter jag intill den tanten jag nämnde nyss. Plötsligt frågar hon:
-Är dina föräldrar i livet?
-Jadå, dom bor där, säjer jag och pekar ut genom fönstret. Man ser nästan mitt föräldrahem från jobbet. Man ser det röda huset framför...
-Ja mina är borta nu, säjer tanten. Kanske inte så konstigt när man är 95 år...

Nä nu...

Nu får det va nog. Jag har tröttnat på min stationära dator som blåskärmar, låser sej, stänger ner... Jag har uppdaterat alla drivrutiner utom moderkortet för det hittade jag inte, jag har rensat den från en massa skit, jag har bytt nätaggregat men inget hjälper.
Nu blir det att lämna in den.
Passade på nu när Nore inte är hos oss, så vi kan använda hans bärbara...

Som vanligt...

Jaha då var allt som det brukar då.
Morten började jobba igår, men jag börjar idag klockan 16. Barnen börjar också idag så nu är det full fart här. Vi åt frukost för en halvtimme sen och Angelica lägger väl nån avancerad makeup som vanligt. Dom ska vara i aulan på skolan klockan 11. Båda börjar tvåan nu, Angelica på media och Christoffer el. Nu har dom ju valt sina inriktningar också, Angelica valde fotografering och Christoffer automation.

Angeleyes...

Jag har haft ett nickname länge länge länge... lite inofficiellt sådär. Har inte använt det på länge utom som typ lösenord och sånt lite i hemlighet... Det kom av en låt som jag hörde för längesen, och det är INTE ABBA-låten utan en med Rex Gisslén som var keyboardist (tror jag) i Shanghai. Dessutom fick jag höra av en kille vid den tiden att jag hade "en ängels ögon"... Angeleyes...
Jag har letat efter låten många gånger men aldrig hittat den. Tills nu.
Thank you YouTube!

Dagens projekt...

Igår var vi på kalas och firade syster yster och hennes sambo som fyllt år. Angelica hamnade i sandlådan med småkusinerna och Theo sprang omkring med en blå leksaksbil(var visst en Jaguar) med vinge och sa Tinas bil...
På kvällen försökte jag få ordning på Facebook i min mobil för det funkar inte längre av nån anledning. Fick ingen ordning på det för jag var trött och hjärnan hängde liksom inte med. Det var bara att lägga sej.
Av den anledningen klev jag upp redan klockan åtta i morses, vilket är ganska ovanligt för jag är kvällsmänniska, och nu har jag hällt i mej tre koppar kaffe.

Idag är min första arbetsvecka efter semestern. Den börjar jag lite lämpligt med en ledig dag... Börjar inte förrän kl 16 imorn!
Jag har några grejer jag ska fixa med idag. Jag kom på att jag har ett par extra små högtalare, jag ska se om jag kan koppla in dom i TV'n. Tyvärr är det ju bara två tåtar man kopplar in i stereon, så jag ska se om jag kan få tag i vanliga kontakter.
Sen vill jag ha upp TV'n på väggen men jag tror det är plywood... vad ska man ha för skruv till det lämpligtvis, så inte TV'n ramlar ner?
Jag ska även kolla om man kan koppla in den bärbara datorn med strereon så man ska spela Spotify i stereon. Det är ju inte så kul att sitta i datarummet och lyssna på musik om man har fest, tex. Eller att sitta i vardagsrummet med bara gamla CDskivor, eller kolla på TV'n i TVrummet.

Rickard Rydell, släng dej i väggen...

Denna semestertrippen har varit ett evigt tjatande om min bilkörning…
Ja jag kanske ska nämna att jag, Morten och Nore varit i Stathelle, hos Mortens mamma.
Åkte onsdag morgon till Strömstad för att ta färjan till Sandefjord. 5 mil från Sandefjord ligger Bamble kommune med Stathelle, Langesund och till Nores förskräckelse Brevik (han tänkte på Breivik)!
Onsdagskvällen blev en liten promenad upp på en höjd intill med utsikt över hela området.

Det var en liten försmak av torsdagen då vi åkte 6:30 för att gå upp på Gaustatoppen. På med hikingskorna då!
Morten körde dit och plötsligt säjer Nore
-Om Tina hade kört nu hade hon kört i 90, du kör i 40 pappa!Jag får nog erkänna att jag INTE kört i 90 jag heller, för vi låg bakom en mindre lastbil, och vägarna i Norge är inte precis raka...

Klockan 09:20 började vi klättringen mot 1883 m.ö.h. Det tog 2,5 timmar upp och det var inte som jag tänkt mej. Jag tänkte mej en normal bergsterräng, inte en massa lösa stenar överallt! Ocn nu menar jag verkligen STENAR ÖVERALLT!

På bilden till vänster har vi kommit halvvägs upp. Det ser ju inte så farligt ut, men på bilden till höger ser man den sk stigen man gick på...

Men plötsligt blev det alldeles svart i ena kanten. Ett kraftigt markerat svart moln... Såg liiite oroväckande ut. Det var i alla fall gott med kaffe och smörgås när vi kom upp, där vi satte oss i stugan där uppe. Så kom det lite regn, inte mycket, men ändå. Nore gick ut och skulle kolla på utsikten igen. Han kommer infarande lika snabbt och säjer
-Det är vitt ute!
Vi går ut och jodå, det kan man säja. Åt ena hållet ser man ca 1 m framför sej. En hiskelig tjock dimma. Den varar en stund, sen försvinner den lika fort som den kom.

Efter en tids beundrande av utsikten bestämde vi oss för att gå ner.
Morten trodde det skulle gå på nån timme eller nåt. Det gjorde det inte riktigt då, och det var mitt fel.
På vägen upp kände jag lite av mina knän, "det gamla vanliga" jag brukar känna. Det brukar lätta, och det gjorde det nu med.
Men så skulle vi ner. De partierna där det var stora stenar att kliva på gick det bra, värre var det partierna med kraftig lutning och bara småstenar på underlaget. Jag fick ondare och ondare, men jag försökte bita ihop. Morten börjar bli lite bekymrad, frågar mej gång på gång hur det går.
-Det går bra svarar jag men tillslut gör det så ont att jag måste stanna, och tårarna rinner.
-Du får ta den här säjer Morten till Nore och tar av sej ryggsäcken. Jag får bära Tina!
Jag försöker protestera men han sätter sej på huk och lyfter upp mej på ryggen.
Han bär mej en bit, och jag är livrädd att han ska ramla. Så möter vi några och jag lyckas få honom att släppa ner mej för jag känner mej jättedum där jag hänger som en ryggsäck... Nore tyckte det såg väldigt lustigt ut och går där och fnissar...

Jag funderar på hur jag ska lyckas ta mej ner... Men som tur är blir det lite bättre. Jag får stanna och vila ofta, och när jag står still släpper smärtan helt. Jag kan inte gå så fort, men vi kommer ner till slut, lite senare än planerat då.
På nervägen kom regnbågen fram. Det var ganska häftigt att se regnbågen i samma höjd som man själv...

Morten kör första biten hem så mina knän får vila lite, men jag tar över sista timmen så han får vila. Nore ville absolut sitta i framsätet, så Morten får sitta i baksätet.
Vägen som jag körde på var väldigt kurvig, och jag körde ganska normalt tyckte jag, men Morten påstod att jag körde rally så han inte kunde sova.

Jag förklarade att jag faktiskt blev omkörd, vilket betyder att jag inte körde så himla fort! Det förstod han inte. Han tyckte fortfarande jag körde rally.
Jag hävdade fortfarande att jag inte är Rickard Rydell för det kan man kalla rally, den kurvtagningen är jag inte i närheten av...

Dan efter hade jag lite svårt att gå... Men det var en trist och regnig dag ändå. Vi hälsade på Mortens bror en sväng. Han undrade hur lång tid det tog att köra från Strömstad och hem.
-Beror på vem som kör, säjer Morten.
-Jaha, det går lite sakta när Tina kör, svarar Terje.
-Nä... Tvärtom...

På lördagen skulle vi hem, åkte från Stathelle vid halv tre. Färjan gick halv fem. Något gungig överfart. Morten kör till Trollhättan, då stannar vi på MAX och käkar en hamburgare, sen kör jag resten hem. Nore (som sitter i fram) tittar på GPS'en och frågar vad några av siffrorna betyder. Den första siffran är min hastighet, berättar jag, och den andra siffran är vilken hastighet det är på vägen. Det står 83/90. Nore inser att jag kör under hastigheten och kommenterar detta.
men jag kan ju inte köra fortare för jag har en bromskloss framför mej och det går inte att köra om för det är enfiligt med vajerräcke... Så blir det dubbelfil och jag kör om.
-Nu känner vi igen den vanliga Tina, utbrister Nore. Morten håller med.
Efter en stund säjer Nore:
-Tina kan inte du gasa så där så det låter!! Ja det gör jag ju förstås.

Sen blev det tråkigt tyckte vi, så jag och Nore börjar sjunga lite Björn Rosenström. Egon, Muffins och Fluortanten sjöng vi. Morten tycker inte vi är kloka...

Alla får påsar...

Ja så var man hemma efter en heldags shopping på GeKå's i Ullared.
Hade en trevlig dag, bara jag och tösen min! Det blir inte så ofta...
2000:- fattigare är man, men det hade jag räknat med. För en gångs skull köpte jag ovanligt mycket kläder till mej själv. En rosa luvtröja, en röd luvtröja (ja, jag gillar luvtröjor) en annan stickad tröja, mer fin-tröja, ett linne samt en BH.
När vi precis kommit in sa Angelica att vi skulle köpa plastpåsar. Jaha, sa jag, så var det inte mer med det.
Innan vi gick till kassorna började hon tjata om dom där påsarna igen...
-Man måste köpa plastpåsar här, förklarade hon. Tydligen var det ett återkommande ämne i Ullared-serien (som jag aldrig sett) så det var bäst att köpa påsarna då.

Allierad...

Jag har snart fått min 11-årige bonus-son att hålla på Luleå i hockey. Det är bara fotboll i huvet på han och hans pappa, så hockeyn var lite tom, liksom. Jag har bearbetat dom här nu i nåra år med Luleå och jag tror att jag är ganska nära nu.
Jag har bara sett en Luleåmatch på riktigt, och det var mot HV så det kunde kvittat. HV hemma så klart. I say no more. Morten blev chockad när vi mötte nån med Luletröja eller halsduk på arenan. Jag tror han var helt övertygad om att jag skulle vara den enda.
En annan gång var det jag som blev chockad. Det var när vi bowlade och text-TV'n är på, på en av monitorerna. Plötsligt ser jag att Luleås match är slut, och dom har vunnit.
Jag hojtar väl till lite då kanske, och det gör en annan kille med. Vi tittar lite förvånat på varann, när vi inser att vi är Lulefans båda två. Vi är ganska sällsynta här.
Nån gång ska jag se en hemmamatch! Det ska jag!
Nedsläpp om en månad nu'rå...

Nu tror jag även att jag lyckats få honom att bli intresserad av min favoritserie.
Han spelade WII nyss, och jag gick upp och frågade om jag kunde få se på TV klockan 21, för det var CSI.
-Ja det vill nog jag också se, sa han då! He he, nu har jag snart en allierad här...

Lingon, lådvin och långkalsonger...

Idag var en mycket ovanlig dag.
Jag, Morten, Nore och Angelica åt frukost. SAMTIDIGT!
(Koffe är hos sin fader denna veckan)
Angelica har lagt sej senare och senare, och därav givetvis sovit längre och längre. Trots upprepade försök att få upp henne har jag misslyckats med detta.
Tidigt i morses vaknade jag till och hon är fortfarande vaken, har två kompisar hos sej! Jag orkade inte gå ner utan skickar ett mess att om att om vi ska till Ullared på tisdag får hon gå och lägga sej nu.
Kompisarna gick hem.
När jag vaknat nästa gång gick jag ner i källaren för att köra igång en tvättmaskin. Då hör jag att det pratar inne hos henne.
??? Det var konstigt. Jag kikar in. Jo där sitter hon i soffan med datorn i knät och pratar med nån.
-Va? Ä'ru vaken? frågar jag helt chockad!
-Ja! Jag dygnar! Jag är hur pigg som helst!
Jaha, då kanske det går idag då. Hon försökte för ett par dar sen, men när jag tittade in till henne på morgonen sov hon med handen på musplattan på datorn...

Ja idag hade vi tänkt låna mina föräldrars bil (som har drag) och hyra en kärra för att bli av med resterna av djungeln från trädgården. Det blev ju inte så då, för det spöregnar, och ska tydligen fortsätta med det.
Jag har bestämt att vi ska spela Lingon, lådvin och långkalsonger istället. Här tror jag att jag kan ha en chans...

Biljard, dart, pingis och minigolf...

Så var man hemma då.
Igår blev det en biljard på hotellet. Detta biljardbordet var bra, så jag kan inte skylla min förlust på bordet.
Det gjorde jag på en fotbollscup i Tibro. Då bodde vi två nätter på ett vandrarhem. Där skulle det finnas biljardbord, och vi hittade det. Ett gammalt slitet bord i källaren.
För det första lutade bordet lite, och det är inte så bra...
När man fått i en boll var det inte alltid den kom ut, för den fastnade i rören för trät hade svällt.
Så skulle jag stöta, och klonk slår kön i väggen. Då förstår ni hur stort/litet rummet var... Jag flyttar bordet lite försiktigt för att få kön i rätt läge, men det var dumt för ena benet vek sej så nu lutade det ännu mer, och alla kulorna rullade runt. Benet var bara uppstagat under, och försök lyfta rätt det om ni kan... Det kunde inte vi.
I rummet intill stod ett pingisbord. Morten tog upp ett rack och gav ett till mej med. Åsså sköt han. Och jag fick in en bra träff och den var han minsann inte med på...
-Men du kan ju spela, sa han!
Ja det hade jag tydligen inte nämnt då. Han trodde han skulle krossa mej, men det sket sej.

Igår var första gången på flera månader jag spelade biljard, så jag var lite ringrostig, därav förlusten.
En darttavla fanns det också. Jag kastar iväg två pilar, hyfsat bra. Morten kastar två.
-Du ska träffa tavlan, förklarar jag, och ser en chans till revanch.
Han lyckades vinna den matchen också.
Idag tänkte jag få revanch i minigolf i stället. Vi åker till en camping, det brukar vara ett säkert kort att hitta minigolfbanor. Jodå, det fanns en, men där stod det också en kille på alla fyra och grejade, det visar sej att dom var under renovering.
Det kanske var tur det, för jag är inte så himla haj på minigolf. Fast det är kul ändå!

Karlsborg eller Karlskoga... whatever...

Nu är man i Karlskoga då. Här hände det inte mycket. Förut var vi i Degerfors. Där hände det ännu mindre, om man bortser från fotbollscupen.
Det är därför vi är här.
Nore kom hit i fredags, men vi åkte hit idag. Vi stannade kvar här, fast i Degerfors fanns det inte mycket ställen att bo på. Dom hade ett hotell. Det var semesterstängt.
Tjenare.
Det blev Karlskoga då.
Det höll på att gå riktigt illa. Morten hade bokat hotell.
Jag knappade mej runt på min GPS, hotellet finns inte. Skumt.
Jag knappar in gatuadressen. Finns inte heller.
Nu blir det lite oroligt här. Hur fan ska vi hitta dit nu? Fråga oss fram?
Det hela löste sej när jag börjar om från början, dvs knappar in staden. Jag har nämligen knappat in Karlsborg, istället för Karlskoga...
Med andra ord kom vi rätt till slut.

Efter en dusch promenerade vi ner till stan och hittade Harrys. Det var lite... mysko... att kliva in där. Jag har bara varit på ett Harrys förut. Hemma i stan.
Jag insåg att inredningen är identisk! Dom handlar tydligen på samma ställe.

Nu funderar vi på om vi ska ta en biljard.

Kottar i kalsongen... eller nåt liknande

Jag vill sjunga en sång.
Det var ju inte så lätt då, så jag låter nån annan sjunga. Typ Björn Rosenström. Fast det kan man inte tro... I alla fall sjunger jag och Suss ofta den på våra vandringar. Och kanske nån annan gång också.
Idag efter röjet med dom attans klängväxterna som bet sej fast i mej som lianer (ska inte ha bikini på mej nästa gång) kände jag mej lite som i vissa av stroferna...

I djungeln...

Så här ser det ut på baksidan av vårt hus.

Eller såg ut, rättare sagt.





Två öl, tre flisor i handen, ett antal rivmärken på kroppen samt några väl valda ord senare:

Räkor och möss...

Hade bestämt mej för att lägga mej i hyfsad tid igår. Eller inatt... Kvart över nio skulle Morten och Nore hämtas vid resecentrum, här i stan som tur var. Det räckte ju med att kliva upp en kvart i eller nåt. Tar ju bara några minuter dit.
Men kom jag i säng...? Nä. Fastnade framför datorn och blev kvar där, trots att jag sa till mej flera gånger att jag borde lägga mej.
Jag har karaktär som en... vad var det nu... en räka?

Köpte mej en fin liten datamus idag förresten! Trådlös. Har tröttnat på att sladden fastnar på kanten av skrivbordet hela tiden. Så söt så!

An announcment...

Sen jag var 15 har jag velat göra en tatuering. Inte förrän jag blev 30 fick jag tummen ur.
När jag gick in till tatueraren och hade valt ut en bild (jag visste vad jag ville ha) frågade han om jag ville fundera mer eller boka en tid. Jag svarade att jag har funderat i 15 år, så jag behöver inte fundera mer.
Det var ju så att jag ville ha nåt jag inte ångrar, utan nåt som förknippas med mej.

Ända sen dess har jag velat göra en till. Och nu vet jag vad, och var.
Så fyllde syrran år och fick en tatuering av sin sambo... Hon berättar att hon ska tatuera in barnens namn...
Mäh...hallå eller? Det ska ju jag med!
Jag ska min på underarmen. Hon skulle nog ha sin på vristen eller nåt.
Ja så nu bestämde vi att göra dom samtidigt!
Och för att detta inte ska rinna ut i sanden skriver jag det här, för nu finns det ju ingen återvändå...

Mamma...

När Angelica gick i 4'an skulle vi på föräldramöte. Fröken hade bett alla barnen beskriva sina föräldrar på ett papper och det skulle vara som placeringskort.Sen skulle man ju då leta efter sin plats. Dom flesta skrev att mamma har långt hår och blå ögon och sånt. Inte min tös inte. Jag har alltid gillat att skriva (kan det va därför jag bloggar...?) och Angelica har nog ärvt det... Så här skrev hon:

Flygfän...

Vaknade i natt av ett himla oväsen.
Fattade inte vad det var först.
Sen hör jag floff floff floff
Det är en helikopter... Den verkar vara precis över huset. Den försvinner bort lite, men sen kommer den tillbaka.
Nu börjar jag bli lite fundersam här... Ska man bli orolig nu eller?
Katten vaknar och sträcker lite på sej.
Helikoptern försvinner bort igen.
Då får katten tokfnatt och far upp i fönstret.
Mäh... vaff.. ska han jaga efter helikoptern tror han?
Nä, då gör han en U-sväng och hoppar ner och kastar sej mot en av garderoberna.
Så far han upp i sängen och då ser jag... Ett flygfä of some kind. Det är den han jagar.

Höga odds...

Jag blir så förvirrad ibland på Facebook. Helt plötsligt står det Tina Högman och sen nåt på statusen som jag inte skrivit, och jag fattar inget. Innan jag ser att det inte är min bild. Det är en bild på min fd svägerska. Det blev lite rörigt i släkten ett tag där.
Först två Tina. Då hade vi ju -ssonefternamn båda två. Det blev Tina C eller Tina E. Eller Richys Tina och Anders Tina.
Jag och Richy gifte oss först, så var det rätt normalt i några år. Sen gifte sej Anders och Tina.
Då blev det lite problem med mobiltelefonkontakter och sånt...
Vad är oddsen för det egentligen?

Oops I did it again...

Idag kom äntligen solen, och jag sitter på altanen och läser en bok. En pocketbok som jag fick, gillar inte pocket för dom är sladdriga. Boken är tragisk, en deckare, men det handlar om en morfinmissbrukare.
Jag satt först i T-shirt, men gick sen in och tog på mej en bikiniöverdel.
Så försvann då solen. För gott verkar det som, idag i alla fall.
Jag går in och ska ta av mej bikiniBH'n och ta på mej T-shirt.
När jag fått på mej tröjan står jag där och funderar på vad det är som är fel.
Så kommer jag på det.
Jag hade shorts och bikiniBH. Jag har tagit på mej tröjan, men det jag tog av mej var shortsen...
Så jag står i trosor, bikiniBH och tröjan och undrar vad det var som gick fel.
Ja det var ju bara att ta på sej shorts igen, ta av tröja, byta bikini mot vanlig BH.

Jag fattar inte varför det alltid blir så här. Det är ju inte första gången.

The ring...

Fick en kommentar häromdan... angående min ring. För den var dyr...

Men det är en speciell ring. Fick den av en kille som hette Frodo...

Har haft den i 7 år nu, därför är den lite nött.

En ring att styra dem, en ring att se dem,
en ring att fånga dem och till mörkret ge dem

Träningsvärk...

För er som läst min status på FB och MSN vet ju vad som hände igår.
Jag sprang fel...
Jag har ca 1,5 km upp till motionsspåret. Det blir 3 km fram och tillbaks. Jag tycker det är lite tråkigt att behöva ta mej nånstans för att jogga, så oftast blir det en runda ner mot Margretelund och tillbaka.
Igår sprang jag faktiskt upp mot spåret, och när jag ändå var där tänkte jag springa ett varv. Det var ett tag sen jag sprang där, och när spåret delade sej var jag osäker på vilken väg jag skulle ta. Jag trodde den till vänster var en genväg, så jag fortsätter rakt fram. lamporna gick ju åt båda hållen.
Efter en bra bit tar lamporna slut och jag kommer fram till en väg...
Jaha ja. Då fick jag springa tillbaka då.
Sen tog jag den andra vägen och sprang färdigt rundan.
Sen hade jag ju biten hem också.
Jag brukar springa på gräset, men nu var det ganska blött på sina ställen, så jag sprang mycket på asfalt.
Det känns idag, kan jag säja. Även om jag har bra skor. OCH stretchade.
Dessutom trallar jag fortfarande Nu kommer det tomtar...

Tomtar på loftet...

Jag tog bajken till El-Giganten för det såg ut som det kunde bli regn. När jag cyklar iväg mullrar det.
Jaha, troligen får man inte bara regn på sej, utan ett åskväder också.
Köpte mej en laddkabel, och även en musmatta till Nores dator eftersom jag råkade glömma den på hotellet i Kungälv.
När jag cyklar tillbaka kommer regnet så klart.
Jag blir sur både på insidan och utsidan...
nu har jag laddat min MP3 så nu blev jag lite sugen på att ge mej ut. Det verkar inte bli mer regn.
Men det får jag nog ta senare. Får nog fixa middagen först. Tänkte ha torsk.

Dessutom har jag fått en låt på hjärnan. En julsång med Fronda. Hur normalt är det på en skala? Fast det klart, det var inte länge sen det var JULi... Ha ha ha. Och jag är väl inte helt normal heller.

Puts väck...

Skulle ladda min MP3 med lite nya låtar, plus ladda batteriet också. Jag brukar ha den när jag är ute och joggar, för det är ganska tråkigt annars.
Nu hittar jag inte laddkabeln! Jag har letat ÖVERALLT! Fattar inte vart den är, jag har den ju alltid i orginalkartongen för att jag ska veta var den är! Och nu är den väck!
Har testat om nån annan kabel möjligtvis passade, mobilen, kameran, GPS'en... nä. Ingen passade.
Gaaaah...!!
Får väl hoppa joggen då, ta en promenad eller cykeltur till El-Giganten i stället och köpa en ny.
Då kommer jag antagligen hitta kabeln...

Ja e int bitter... bara lite uttråkad kanske...

Lyssnade på en massa bra låter, fixade en musikspelare till the blogg, fast jag är inte nöjd med den för jag hittade inte alla låtar jag ville ha med.Det var mest live-låter och en massa skit från youtube. Live är väl bra om man vill det, men det ville inte jag. Ville ha med Bowling for soup... bara skit. Metallica, bara live... Rosenströms senaste Swingersklubb in the radhuslänga fanns inte alls... Jag gillar Rosentröm. Can't help it. Kan de flesta låtarna men vad gör man? Det är ju bara att sjunga med.
Och syrran Suss och jag skulle ju partaja i Gtb i sommar, när en bekant till mej som råkar vara DJ spelar... det får vi nog ta tag i... snart. Å jag undrar om sambon glömt bort mej på semester med sonen hos sin pappa för jag får inte mycket till livstecken därifrån...
Suck...

Lite olaglig...

Har tröttnat på mina skivor i bilen så jag bestämde mej för att uppdatera...
Så igår var jag olaglig och laddade ner mina två favvobands senaste album och brände två skivor.
Dropkick Murphys la jag ut en låt av igår. Detta är Sum 41. Outstanding!

En blöt morgonhälsning...

La mej sent igår... vaknade därför sent...

Tussen tyckte uppenbarligen att det var dags klockan 11, för då vaknar jag av att han hoppar upp hos mej i sängen och ska gosa. Han har tydligen varit ute i regnet för han var dyngsur... Det var ju sådär lagom mysigt tyckte jag...

Behöver jag nog inte duscha idag då.

Hang 'em high...

Ett av mina favoritband spelade i Lund i våras, i samband med nya albumet.
Jag ryser när jag lyssnar på trummorna i låten, särskilt introt.
Har inte spelat trummor sen gymnasiet men ibland saknar jag det...

Peter Pan... eller kanske inte...

Denna förmiddag har tillbringats på Youtube.
Jag bara älskar den här killen... Garvar fortfarande åt alla hans grejer. Detta klippet slutade konstigt för mej, för jag skrattar så tårarna rinner, jag råkar böja ner huvudet så pannan slår i tangentbordet och det blir en massa konstiga plingljud...

Take it or leave it...

I förmiddags skrev jag att jag var less, och det har väl orsakat i att min urtråkiga dag har blivit fem inlägg av varierat slag (and counting...??)
Syrran har efter en tid i träda kommit igång med sin blogg verkar det som, och av hennes sista inlägg om förklaringen till detta var att ingen läste, kan jag meddela allmänheten att det är fler som läser än man tror!
Jag ser på min räknare att jag har ca 20 unika besökare varje dag. Med unik menas att det är olika IP adresser, samma adress räknas bara en gång per dag, och min egen räknas inte heller.
Ändå är det inte många som kommenterar så alla som ger mej kommentarer är värda lite extra tycker jag, puss på er! Min blogg är offentlig, kan läsas av alla, och jag skriver precis vad jag vill! Jag vet en person som kommenterat min blogg två gånger, och då var det inlägg som personen tydligen störde sej på. Eftersom kommentarerna hänvisades till varandra, och inte var signerade med annat än anonym, fattade jag ju att det var samma person. Inläggen var jättelångt emellan, så uppenbarligen har denna person läst min blogg regelbundet. Eller också är det en person som jag känner, men som inte vågar stå för sina ord, och vem den är.
Det jag skriver i min blogg står jag för! Det kan jag säja!
det jag inte fattar är.. om man inte gillar min blogg, varför läser man den då?
Del 1
Del 2
Del 3

Morten är fritidspolitiker, för Lidköpings "regerande" parti. För inte så länge sen när vi var ute på krogen, stöter vi på kommunalrådet i stan. Dom hälsar på varann, sen lutar sej kommunalrådet fram mot mej och säjer jag har läst din blogg! Trodde inte ens han visste vad jag hette...
Först tänkte jag (och det sa jag med) skrev jag nåt dumt??
Svaret jag fick var det var ju du.
Vi hade en diskussion lite senare, och jag inser att jag kan vara glad att vara en sån person jag är, skriva vad jag vill utan att det får större konsekvenser. Att skriva blogg som kommunalråd är nog inte lätt.
Men man vet aldrig vem som läser..;-)

Årets fultal...

Med anledning av ett samtal med en kompis, där inriktningen av en händelse blev... ja... typ sex (som det gärna blir) kom jag att tänka på ett test jag gjorde för läääänge sen...Mitt fultal 2006 skiljer sej lite från 2011... Har tydligen fått ett högre fultal...

Ditt Fultal är: 255 Du tillhör Fultalsgrupp 6 Ditt Fultal är över Socialstyrelsens rekommendationer.

Analys:

Jojo, här har vi legat i!

Du ligger över vad socialstyrelsen anser som normalt och är du inte gift ska du nog ta och fundera över om du kan pressa in ett bröllop i nästa veckas schema. Detta för att visa att du aktivt gör något för att bromsa dit skenande fultal.

Vad du behöver är att slå dig till ro med en man/kvinna och börja leva ett normalt liv där dubbelmackor och kebabspett är maträtter och inget annat!

Men var vaksam, även i ditt radhusområde kan farorna lura bakom närmsta häck: Swinger-grannar som lockar med car-key-partys är en vanligt förekommande frestelse som lätt kan dra dig längre ned i fördärvet.

Se även upp för oväntade kombinationer som "föräldramöte och blandbar" eller "twister och bastu".
Dessa och andra, till synes harmlösa tillställningar, kan sluta i tragedi.

Och ditt fultal är...?

Svårfångat...

Höll på att lägga upp ett gapskratt på ICA förut när jag såg denna i frysdisken...

Jag läste nämligen svårfångade stora räkor...

Ny profilbild...?

Har bytt profilbild på FB, funderar på vilken jag ska ha här.Kanske en fånig bild där jag får totalt psykbryt i sovsäcken?

En halvslö bild på en buss i Egypten nånstans?

Eller den bilden jag la till på FB?

Less...

Usch vad less jag är idag.Det spöregnar ute.
Angelica sover, Koffe är inte här. Ingen att prata med, förutom mej själv. Det säjs att man får bäst svar då, men det vete sjutton...
Här sitter jag i en gammal urtvättad Aerosmith-T-shirt som jag drog på mej. Har inte ens orkat klä på mej nåt vettigt. Håret spretar åt alla håll för jag har inte borstat det ens.
Tog en kopp kaffe och macka framför TV'n förut...
Det blir väl en dag framför datorn idag då. Om det inte går nån film.
Det är allt lite synd om mej idag...
Jag får ta en dusch, så kanske det blir bättre...

Fartblind...

Jaha ja.Då har man lämnat av sambon med sonen på tåget då. Nu är man ensam en vecka.
Ja inte helt ensam förstås. Tösen min är ju här, men den ser man ju knappt. Sover ju halva dan och sen ute eller på sitt rum. Grabben är hos sin pappa, kommer väl i helgen. Men jag har ju katten förstås.

På vägen hem höll jag på att bli st... nä... nu vet jag inte riktigt här. Jag tror jag var på väg att skriva ett ord som är väldigt västgötskt, för jag visste inte riktigt hur jag skulle stava. Stölter ser ju konstigt ut. Det uttalas med liksom två ö, stöölter blir ju ännu värre. Stôlter blir nog bra, fast det är ju bara dom lokala här som fattar.
Jag höll på att bli tokig på en snubbe som kör i 80 på en 90 väg. Världens bästa och bredaste vägren dessutom. Flyttar han på sej? Neee då.
Jag kan inte köra om och jag blir mer och mer irriterad.
Tillslut blir det 2-filigt, och 110.
Me like...
Jag lyssnar på Rockklassiker på radion och sjunger We're not gonna take it för full hals när jag inser att jag håller 150...
Ojsan då. Dags att sakta ner. När 70 skylten dyker upp tycker jag att jag kör sakta, men jag har fortfarande alldeles för hög hastighet... Typ 100.
Vad lätt man blir fartblind...

Paddel...

Hade en konstig dröm inatt.
Jag drömde att jag skulle paddla kajak, vi var 4 pers. Vi hade två K2 (en kajak med två sittplatser) och jag satt bak. Han som satt först fattade inte hur han skulle paddla och jag vart döirriterad. Kajaken bara svängde, och inte satt han still heller, för det gungade hela tiden. Han fattade inte hur han skulle använda paddeln, den är ju utformad på ett sätt så du vrider lite på den mellan paddeltagen, liksom, men det begrep inte denna människan, som jag för övrigt inte har en aning om vem det var...
Till slut tröttnade jag, klev ur och satte mej i en annan kajak och paddlade iväg.
Jag kan ju tala om att jag har inte paddlat kajak sen jag var 13 eller 14 år.

Stryk skulle han ha...

Jag och Morten cyklade fram på stan förut, var tvungen att gå till apoteket, mina mediciner är ju viktiga. Ännu viktigare var ju systemet då. Öl hör liksom ihop med sommar och värme...
Det kom en bil bakom oss, han ska svänga, och jag är fullt koncentrerad på att cykla sakta utan att köra på Morten, eller bilen.
Hallå där vrålar nån precis bakom mej!
Shit vad rädd jag blev! Hela jag vinglar till, och jag hör bara ett asgarv...
Jävla Janne. Stryk skulle han ha...
Ja han tyckte det var jättekul förstås... Särskilt eftersom vi var hemma hos honom igår och jag fällde en kommentar som han tyckte var tyken, det var nåt med hans ålder... det var visst lite känsligt!

Tina the badkruka...

Ja så har man gjort det då. Årets första dopp i sjön.
När jag badar ska det gå lugnt och sansat till. Kuta ut i vattnet och kasta sej i, eller hoppa från en brygga, det går INTE. Inte ofta i alla fall.
Det värsta jag vet är när folk skvätter för då blir jag förbannad! Jag tycker inte det är det minsta kul!
Det mest idealiska badet jag varit med om var i Egypten vid vårt hotell. Det var var djupt vatten efter10 meter. Det var mycket smidigt. Det funkar sämre vid våra himla långgrunda stränder.
När jag nu traskade ut i sjön kom man ganska snart upp till knäna med vatten. Sen gick man och gick man och gick man. Till slut stannar Morten (som doppade sej efter ca 1 meter ut i vattnet) och säjer
-Men nu får du väl doppa dej!
-Nä, det går inte! Det måste bli djupare!
-Men du får ju gå en mil i så fall!
-Nädå, jag vill ha vatten till midjan i alla fall!
-Men det gåååår ju inte!
-Ja men jag måste förbereda mej mentalt också!
-Men det har du väl gjort i en kvart nu!
Jag går en bit till, jag doppar mej snabbt som en vessla.
Sen får man klagomål för att man inte doppar huvudet också. Det är ju ännu kallare. Det fattar ju vem som helst. Dessutom blir mitt hår så lockigt när det blir blött och får självtorka. En massa korkskruvar och sånt. Puttinuttit så inni.
Ja nu hade jag ju doppat mej till axlarna så håret blev ju delvis blött i alla fall.

Morten badar var som helst nästan.

Var bara tvungen...

Bilen får bättre service när man lämnar in den på verkstad, än vad människan får i dagens sjukvård...
Kanske man borde lämna in sig själv på bilverkstaden för att testa...
Jag har ju faktiskt både RATTAR, MUFF och BILRINGAR...!

Home sweet home...

Om jag skulle skaffa en sommartuga nånstans får det nog bli på Marstrand. Jisses vad vackert. Fast jag misstänket att det är otänkbart med tanke på priserna...

Vi tog en tur upp till Bohus fästning innan vi åkte ut till Marstrand. Där gick vi och strosade ett tag innan vi åker tillbaka mot stan. Av en händelse hamnar vi på IKEA också...
Jag har letat efter ett litet runt bord, typ pelarbord, att ha vid fåtöljen i TV-rummet. Det är jobbigt om man sitter där och råkar ha en kopp kaffe eller nåt, för om man sitter med fötterna på fotpallen når man ju inte bordet. Då får man ställa koppen på golvet.
Vi hittar ett bord på IKEA som är helt perfekt! Det ultimata bordet! Exakt rätt höjd, rätt bredd på bordskivan, och en svart glasskiva som passar ihop med soffbordet som är svart glas!
Priset var 800:-, inte så himla billigt, men det kvittade för det var ju klockrent!

Nyduschad, myskläder och en öl! Här satt man fint!

Hepp, nu ska jag sätta i kontaktlinserna och åka och bada.

Kungälv...

Ja så var vi då på sista delmålet på vår road-trip. Det blev ju Kungälv. Ett mycket mysigt ställe. Vi bor på Hotell Fars Hatt, och jag har fortfarande inte fattat vem sjutton som kom på det namnet...
Rummet var inte lika stort som de andra vi bott på... Detta var lite mer vad man var van vid.

 Utsikt mot Bohus fästning var inte dumt alls!

Igår var vi rätt trötta efter resan från Växjö, så det blev inte så mycket mer än en promenad på stan.
Den lokala guiden försvann visst, men vi hittade en krog i alla fall!
Idag blir det en promenad på Bohus fästning och en tur ut till Marstrand. Det är lite mulet idag, men det ser ut som om det kommer spricka upp snart!