Igår fick jag ett meddelande från Iridion att min dator var klar. Har haft lite kontakt med dom sen jag lämnade in den. Dom har felsökt och grejat, kollat alla drivrutiner och sånt, samma som jag redan gjort, utan resultat. Sista chansen var nu att ominstallera Windows. Jag hittar inte min CD. Jag har flyttat två gånger sen jag köpte datorn, så risken är att den finns hos exet...
Jag överlät det till Iridion. Innan jag började jobbet igår eftermiddag åkte jag förbi och hämtade datorn.
Så nu är min dator sop-ren. Viktiga mappar och sånt är sparade, men alla program är väck. Försöker installera Explorer som är den webbläsare jag haft förut, men det krånglar bara. Har en massa uppdateringar som inte riktigt vill sej... Nu skaffade jag Google Chrome som webbläsare istället. Får se hur det funkar då.
Nu ska jag i alla fall göra rent jacuzzin, för vi har inte använt den på ett halvår eller nåt.
I kväll ska Angelica till Stadt, Christoffer är hos sin pappa, Nore hos sin mamma, så vi blir ensamma i huset jag och Morten.
Så först blir det jacuzzi-bad, sen har Morten hyrt en film, nån Irene Huss, vet inte vilken...
Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmyyyyyys...!
med Filip och Fredrik.
Sista avsnittet. Janne Schaffer spelar, Filip och Fredrik sjunger. En underbar låt. Leonard Cohen är ingen jag lyssnar på, men det finns en låt... fast Jeff Buckley har gjort den bättre.
Var på Apoteket och hämtade ut lite mediciner.
Vad trött jag är på dom.
Två mediciner jag måste ha, sen två till för att motverka biverkningarna på dom andra.
Tamoxifen mot min desmoida tumör, samt Celebra för att förhindra mer polyper i dom stackars tarmar jag har kvar. Celebra är alldeles för stark mot magen, så den har resulterat i min lättare magkatarr nu blivit kronisk. Därför måste jag ta Omeprazol. Celebra ger dessutom lite små små blödningar. Dom är osynliga för blotta ögat, men mitt blodvärde sjunker sakta men säkert. Järntabletter måste jag ta på grund av detta.
Dags för lite jobb då.
Skulle jobbat 16-21 men det blir att sitta med schemat idag, så vi bestämde att ses klockan 13:30, så håller vi på så länge vi orkar. Blir förhoppningsvis inte så sent.
Adjöss och tack för fisken.
Igår var jag ledig men dagen gick åt till att handla och göra tacopaj. Vi hade kalas för Christoffer igår eftersom han var hos sin pappa när han fyllde år. Till efterrätt blev det bekvämt nog Almondytårta. På paketet stod det med STOR text på framsidan
UPPTININGSTID
ENDAST
20
MINUTER
Ja då vet jag det. Klart och tydligt. När jag sen tog fram tårtorna undrade Koffe vad det var i dom, och läste det finstilta på baksidan. Så läser han högt
UPPTINING: I rumstemperatur utan emballage: Tårtbit 20 minuter, hel tårta 45 minuter
...var visst här inatt. Fast det visste ju inte jag när jag gick ner för att väcka Angelica i morses.
Jag bara undrade hur konstigt det såg ut i sängen... innan jag fattade att det var två ljusa kalufser och inte en, som jag hade förväntat mej.
Jag pressade henne lite sen... hon påstår att dom är kompisar, men som dom låg i hennes säng såg det då rakt inte ut som när hennes kompisar sover över...
Hon erkände att det kanske var nån hon hade på G då, och jag fick minsann veta förnamnet och vad han jobbar med.
Ha vad lätt det blev då. Det var ju bara att kolla fejjan!
Nu är det ju lite mörkt och så om kvällarna, och jag gillar tända ljus och sånt.
På toaletten har jag ett doftljus i en stor ljuslykta, som ett stormlykta ungefär.
Igår kväll hade jag tänt den. Det är lite mysigt att komma in dit när det doftar lite gott om man inte är allergisk förstås och det blir lite varmt och kosigt. Så får man ju tända lampan med om man så vill...
Vi spelar TP och Nore ska gå på toa. Han kommer springandes tillbaka in i köket och säjer förskräckt:
-Tina det händer nåt på toaletten!!
-Va...? Sen kommer jag på... Men det är bara ett ljus, det är ingen fara!
Jag hade ju sjukskrivit mej hela helgen så jag blev typ ledig idag. Vi åkte ut till Spiken och Läckö med gästerna. På Spiken köpte vi en rökt sik. Den tog vi med till Janne som var i sin stuga på Kållandsö och käkade upp den tillsammans med en kopp kaffe och blåbärskaka. Blåbärskakan hoppade jag över för jag tycker blåbär är extremt äckligt.
Nu har gästerna åkt hem, men dom lämnade 2 flak taxfree-öl.
Känner mej lite bättre idag, febern verkar ge med sej. Morten, Nore och gästerna promenerade fram på stan. Jag blir kvar hemma. Tänkte passa på att ta en slapp framför TV'n.
Är lite sugen på att beställa hockeyn i eftermiddag. HV-Luleå. Fast 159 spänn svider lite tycker jag. Men nu börjar jag definitivt få över Nore på min sida här. Han frågade
-Om Luleå går till final, kan vi gå på den matchen då?
-Självklart!
-Om dom går till semi med?
-Jaa!
Han var med när vi var på HV-Luleå för två år sen. Då sa jag att om han inte hejade på Luleå skulle jag kasta ut honom på isen. Vad gör han? Går och ställer sej i HV-klacken...
Ett totalt misslyckande. Och då var HV rätt starka. Fast jag kunde ju inte med att kasta ut honom på isen. Då hade jag väl blivit utvisad.
När vi skulle hem sen, hade c-låset i min bil hängt sej på nåt sätt, så det gick bara öppna en av dörrarna, den på passagerarsidan. Jag blev ju inte gladare precis.
Här sitter man i vardagsrummet och alla pratar utrikiska.
D.v.s norska.
Även Morten pratar norska nu när hans mamma och särbo är här.
Vi lyssnar på Spotify och så valde nån en låt jag fastnade för.
Det var en norrman som sjöng på svenska, och han lät som Morten på uttalet. Han har svårt med sj-ljuden. När jag säjer sjuk säjer jag det på samma sätt som skjuta. Morten säjer det som när jag säjer tjut.
En norrman som pratar svenska, tydligen helt normalt uttal.
Men lyssna på texten...
Jag ringde jobbet och sjukskrev mej i helgen. Jag är matt och allmänt konstig... Det är ingen som tackar mej för att jag går till jobbet halvdan. Jag kan ju dessutom smitta dom gamla, dom blir ju oftast ganska illa däran när dom blir sjuka, det känns ju lite onödigt.
Fast jag är sån att jag brukar inte vara hemma i onödan, men helger är alltid svårare att få in vikarier på kort varsel. Istället för att ringa imorn bitti eller att få gå hem från jobbet för att jag inte orkar kom jag fram till att det var bättre att sjukskriva sej redan nu.
Igår hade jag ingen egentlig arbetstid, utan bara 2 timmars mötestid. Jag åkte två timmar tidigare för jag och en jobbarkompis skulle kolla lite på schemat.
Strax innan mötet började jag känna mej lite knepig. Det kröp liksom i kroppen och jag var frusen.
När jag kom hem kollade jag febern. 38,5. Då var det inte så konstigt då.
Jag satte mej framför TV'n och där blev jag kvar. Frös gjorde jag så jag fick hämta mej en filt.
Kollade en film, 2012. Den har jag sett förut, så det gjorde inget att jag somnade ifrån lite titt som tätt.
Sen kollade jag på Robinson, Parlamentet och början på nyheterna. Ville kolla sporten för att se highlights från Luleåmatchen som dom vann med 5-2 men jag gav upp och gick och la mej. Då hade jag 39,5 i feber.
Nu har jag knappt nån feber, men jag är yr i huvet och alldeles matt i kroppen, och ont i ryggen. Vetefan vad det är för konstigt. Jag skulle jobba i helgen, men jag har inte bestämt om jag ska sjukskriva mej eller inte.
Sitter och kollar på Efterlyst i TV3. Där får jag höra om ett fall i Frankrike där man tydligen dömt en man som våldtagit en kvinna efter hans beteende beroende på hur berusad han varit vid våldtäkten.
Alltså, en berusad man våldtar en kvinna och bedöms efter hans intelligens efter hans alkoholintag, och hur HAN upplevde situationen. D.v.s. att han p.g.a att han var full trodde att kvinnan var med på det.
Vad kvinnan sa, eller hur hon reagerade hade tydligen ingen betydelse.
Så hur gör man nu?
Som kvinna har man ju alltid varit ifrågasatt för vad man har på sej t.ex. om jag har på mej en urringad top så är man ju utsatt och "utmanar ödet" eller har varit berusad och inte sagt nej klart och tydligt. Det är mitt fel att jag blir våldtagen. Hur ska man försvara sej mot en man som är full och inte fattar bättre? För tydligen är det kvinnans fel ändå eftersom det då är synd om mannen som är full och inte fattar bättre.
Ja jag trodde ju att att jag visste vad jag skulle ha på mej nästa gång jag går på krogen. En säckväv. Det kan ju inte vara upphetsande för nån? Eller...?
Men om nu mannen har all rätt att våldta nån för att han är full spelar det ju egentligen ingen roll om vi klär oss i säckväv och är spik nyktra för det är ju den stackars mannen det är synd om, för han fattar ju inte bättre...
Men vad säjer det om männen? Är dom IQ-befriade och bara tänker med... ni vet vad...? Det måste väl finnas män som fattar skillnaden på vad som är rätt och fel även om dom är fulla och kvinnan säjer nej?
Dom killar/män JAG känner fattar det i alla fall. INGEN jag känner skulle göra nåt mot en kvinna, om hon inte var med på det.
För guds skull, döm männen efter vad dom gjort och inget annat. INGEN ska idiotförklaras. Varken man eller kvinna.
Nu har jag varit redig och städat hela bottenvåningen. Till och med rensat avloppet i köket. Oj vad bra det rann ner sen.
Har lyssnat på gammel musik som Gyllene Tider och Creedence, med ett inslag av Green Day emellan.
Fick också ett telefonsamtal som var ett mycket trevligt avbrott.
Jag bytte även gardiner i Nores rum. Han har panelgardiner, och han tycker det är lite läskigt när elementet är på, för han är rädd att det ska börja brinna... Nu är det väl snart dags att sätta på värmen, så nu hängde jag upp bara en gardinkappa i fönstret.
Sen kom sambon med ett förslag om biljard och en öl eller två. Eftersom jag mer eller mindre är bankrutt skulle han bjuda, och det tackar man ju inte nej till. Dessutom tycker jag allt att jag är värd det.
Han har lagt sej på en stol i Nores rum. På stolen låg Nores radiostyrda bil, och Tussen la sej på alltihop. Han ligger där och rullar sej och håller på, så ramlar den där joysticken eller vad den nu heter ner i golvet och Tussen blir alldeles förskräckt. Han hoppar till och tittar misstänksamt på den där den ligger på golvet. Sen inser han att den inte är så farlig. Han lägger sej på stolen igen, och så börjar han leka med tassen på bilen. Han håller på så en stund, puttar den lite bort och fram innan han börjar tugga på ena backspegeln...
Idag är men ledig från jobbet, men det blir att tillbringa dagen med mina vänner dammsugaren och dammtrasan. I helgen väntas svärmorsbesök minsann. Tyvärr jobbar jag då, men det blir nog lite tid med dom ändå.
Egentligen skulle jag jobbat 14-21:30 på fredag, men nu ville min jobbarkompis byta så jag tar hennes dagtur i stället, och det passade ju utmärkt för då hinner jag ju träffa Unni och Steinar på kvällen. Lördag slutar jag 16:30. Det var ju tur att jag inte hade den delade turen denna helgen...
Nu är det väl bara att dra igång lite Spotify då...
Tog bilen fram på stan förut. Skulle kolla på inflyttningspresent till Rebecca och Julia som båda flyttat hemifrån. Jag tänkte åka direkt till jobbet sen, jag började kl. 14.
Åker runt och letar efter en parkeringsplats.
Så ser jag en tom ruta och dyker in. Eller inte... Jag får tänka om för där står det en liten sketen Polo...?!
Kan inte småbilar parkera på en egen parkering? Det är ju inte första gången man tror att man hittar en parkeringsplats, men precis när man ska svänga in så ser man att det står nån liten fjantig plutt-bil där...
Det är inte så kul att inse att man inte har nån tomatpuré hemma när man måste ha det i maten. Särskilt när man har börjat och måste ha det nu, på en gång. Det är inte heller så kul att inse att det hällregnar ute. Men det är ju bara att ta på sej regnjackan och dra åt luvan och cykla iväg. Det där med regnjacka gjorde dessutombara nytta på halva mej, jeansen var så våta att jag kunde vrida ur dom.
Luleå förlorade igår med... Sen går Morten och lägger sej strax efter 21... Ja det blev ju en kul lördagkväll då, tyckte jag. Inte.
Jag bestämmer mej för att gå till bowlinghallen. Jag köper mej en cider och sätter mej vid långborden. Tre minuter efter att jag satt mej dyker min beundrare upp... Fast han sitter bara mitt emot mej, säjer inget...
Sen kommer ett gäng ungdomar och sätter sej brevid.
-Hej! Kul att se dej! säjer jag till hon som sätter sej intill mej.
-Min mamma, säjer hon till dom andra, och nickar mot mej.
Dom ser lite förvånade ut...
Ja sen sitter jag där och stampar takten lite med foten och lyssnar på dom urbra trubadurerna. Kollar lite på dansgolvet och dom som dansar. En kille möter min blick, han lämnar dansgolvet, kommer fram till mej, tar tag i min hand och drar upp mej.
Han och hans kompisgäng övertalar mej att hänga på till Smedens. Där var det ingen höjdare faktiskt. DJ'en spelar en bra låt, sen är det bara jobbig discomusik i 10 låtar, sen nån bra igen som följs av ett antal tråkiga. Jag skulle stannat kvar på bowlingen konstaterade jag.
Träffar på en av killarna från MC-klubben. Snackar en stund. Så säjer han
-Fan du är lika jävla snygg som vanligt! Men jag fattar inte varför du är ihop med en gammal gubbe..!
Jisses, stackars Morten... Han har det inte lätt.
-Vaddå gubbe? Han är bara 5 år äldre än mej, 1,5 år äldre än Richy (mitt ex) ...?!
-Ja men han är ju gråhårig...?!
Mina barn tycker att man blir gubbe när man är 40. Andra anser tydligen att det hänger på håret.
Morten jobbar i helgen, förutom sitt lärarjobb arbetar han varannan helg på en bensinmack.
Idag öppnar han klockan 6. Det betyder att han måste vara där 5:30 för att greja lite först. Han brukar ta fram arbetskläder kvällen innan för enkelhetens skull. Det glömde han visst igår för i morses klockan 5 river han runt i garderoben efter dom. För att inte väcka mej tänder han inte lampan.
Till en början i alla fall.
Eftersom han inte hittar dom tänder han till slut, men dom finns inte i garderoben.
Vi har två tvättkorgar, en i tvättstugan där vi lägger det mesta, men även en på toan, där hamnar mest underkläder och sånt, så den brukar jag inte ha så mycket koll på.
Morten går ner i tvättstugan och tittar efter kläderna, och jag känner mej lite dum för det är jag som sköter tvätten och jag ser alltid till så hans arbetskläder är rena när han ska jobba.
Han kommer upp utan dom och river omkring i garderoben igen.
Hittar fortfarande inget.
Ner i tvättstugan igen...
Kommer upp igen utan några kläder.
Mycket konstigt... Dom kan ju inte bara försvinna...?
Jag kliver upp ur sängen och medans Morten funderar på vad han ska ha på sej i stället, kollar jag tvättkorgen på toan.
Jojomen. Där ligger dom...
Han lägger dom aldrig där annars för han vet att jag inte kollar den tvättkorgen så ofta... Han hade nog glömt det, men lärde sej det the hard way...
Stackaren fick ju ta på sej dom i alla fall nu, och jag säjer att jag ska tvätta dom så fort han slutat idag...
Idag har jag tagit ledigt från jobbet. Jag och några av mina jobbarkompisar ska åka båt.
Och inte vilken båt som helst. Vänergaleasen Mina minsann.
Skepp Ohoj eller vad det heter...
Jag tänkte spela på matchen. 5-2 kändes bra. Det var ju tur att jag inte gjorde det...
Det började ju bra.
Luleå tar ledningen med 2-0 i första. Luleå äger perioden.
Så andra perioden. Nu händer det inget. Jag fattar inte vart Luleå tog vägen.
Tredje perioden börjar likadant. Efter halva tiden skickar jag ett sms och skriver att matchen är slö, det händer inget. Det var ett misstag. Strax efter gör Växjö två snabba och matchen får fart. Fast det är ju lagom kul när det är spänning för att Luleå tappat.
Det blir sudden och man får lite hopp.
Morten kommer hem och undrar hur det går.
Han fattar inte varför jag är upprörd för det är ju bara
Citat: 1 match av 65 eller nåt.
Sudden slutar 0-0 och det blir straffar.
Tre skott var och dom två första tar målvakterna. Den sista pucken för Växjö går in och jag skriker NEEEEEJJJJ, men det gör inte Luleås sista... Luften gick ur mej.
Luleå som var i semi förra året förlorar mot nykomlingarna från allsvenskan.
Nu har jag beställt Luleå-Växjö så nu ska jag ta på mej Luleåtröjan, ta fram en 3,5'a ur kylskåpet och hoppas att matchen är värd dom 159 spänn dom skulle ha för den... Dom hade ju fan höjt priset...
Luleås första match ikväll då. Och jag har inte Canal +.
Jag spånade hur jag skulle lösa detta för jag vill VERKLIGEN se den.
Harrys har en massa TV apparater, på nån borde dom väl kunna visa matchen?
Nä, då kom jag på att dom har musikquiz på torsdagar. Det sket sej då.
Rhodos? Dom har en TV och där var vi mer eller mindre stammisar när vi bodde i lägenheten vid torget.
Det brukar mest vara fotbollsmatcher folk vill se där, så Morten trodde det var lugnt idag, att jag skulle kunna be dom visa hockeymatchen.
Jag sa att vi kan ju fråga i alla fall. Då visar det sej att Morten har möte hela kvällen och kommer knappast hem före 22. Hur kul är det att sitta själv på en pizzeria i min Luleåtröja och Luleåhalsduk och titta på en hockeymatch...?
Då kom jag på det!
Jag har ju Pay-per-view! Jag har beställt matcher jag velat se ibland, men dom kostar 139:-.Nu får det kosta vad det vill. Jag beställer den!
Jag hade en mycket trevlig dröm inatt.
Jag var på hockey med en kompis. Vi var på Vida Arena i Växjö, dom mötte mitt Luleå.
Man kan ju tycka att det hade varit roligare om dom mött Färjestad eller Skellefteå, men det tyckte uppenbarligen inte min hjärna. Eftersom lagen möts imorn antar jag att det var därför. Fast då är det hemmamatch för Luleå. Och den går ju fan på Canal+ som vi inte har... Jäääla skiit då...
I alla fall är det ju inga fel att gå på hockey med nån man tycker om, så vi hade en mycket mysig kväll. Det var lite kallt i början där, men sen blev det varmt minsann!
Hur matchen gick? Ingen aning...
Och vad hände egentligen i materialförrådet? Vet jag inget om heller...
Och förresten behövs ingen drömtydning här, för jag fattar precis...
Idag har jag fått en låt på hjärnan, en låt med 250 kg kärlek. Dessvärre är den inte rumsren så jag får absolut inte sjunga texten förräns jag kommer hem från jobbet...
Det är lite jobbigt att bara få nynna... jag får verkligen anstränga mej.
Den kanske försvinner från hjärnan under dagen kan man hoppas.
...känns det idag.
Jag tror vi kan ha en lösning på problemet. Även om det kanske blir kostsamt ekonomiskt.
Men jag tror att det är värt det i alla fall.
Med tanke på förra inlägget kan jag ju även berätta om att jag med samma skräckblandade förtjusning ser fram emot att testa AtmosFear på Liseberg.
Vi har inte varit där i år. Än, ska jag väl lägga till. Vi tänkte faktiskt åka dit sista lördagen det är öppet, 8'de oktober. Kanske lite kallt för Flumeride, för man blir ju rätt blöt, men jag överlever nog utan den.
Nore ser fram emot Lisebergsresan, jag med.
Christoffer vet vi inte om han hänger med, han åker inte så mycket där. Angelica åker nog det mesta, så om inte Koffe åker med får hon ta med en kompis.
Morten är inte heller nån jättespekulant på åkband precis...
Jag fick honom att åka Uppskjutet med mej en gång. Jag gick därifrån med darr i benen och fnissade. Sa till Morten: -Visst är den underbar?! -Den åker jag aldrig mer igen, fick jag till svar.
Nähä.
Gå på Liseberg med honom är ju ingen hit. Jag som åker allt, och han som åker några åkattraktioner bara.
Jag hade samma problem med min fd man, faktiskt. Den fick man ju inte med på nåt heller. Varför har jag sån otur? Varför hittar jag ingen likasinnad?
Syrran och jag hade med våra respektive på en weekend i Göteborg för ett antal år sedan. Universeum, Liseberg, krogen, hotell... Gissa vilka som satt på Tyrolen och drack öl, och vilka som åkte allt som bara gick att åka? Trots att jag gillar öl, var åkattraktionerna snäppet bättre...
Jag är mörkrädd, har fobi för spindlar och kossor. Ja, kossor. Skratta inte.
Det är bättre nu. Efter att ha gått Kinnekulle-leden 5 gånger och haft några close encounters mer eller mindre med dessa otäcka djur har den minskat. Här kan ni läsa om det senaste mötet-->
Spindlar däremot... jag ryser till och med nu, bara jag tänker på dom.
Och mörkrädd, ja. Det konstiga är att jag gillar skräckfilmer och thrillers. Läser böcker av Stephen King. Det är som att jag får nån adrenalinkick av det. Att skrämma mej själv, liksom.
Jag var med jobbet på Spökhuset i Grästorp. Man fick gå helt ensam genom gångar och dörrar. Jag var vettskrämd, men så upprymd ändå!
Vid ett tillfälle stod jag framför tre dörrar som såg ut som tre kistor ställda på högkant. Jag skulle ju gå igenom en av dom fattade jag ju, så jag öppnar en. Det är bara en kista och ett skelett fladdrar till och jag skriker, släpper dörren och studsar en meter bakåt. Tar nästa kistdörr då. Där står en riktig person och hoppar fram, jag höll på att dö kan jag säja, så jag blir helt förstenad och tänker att inte fan öppnar jag den sista, fast jag logiskt sett borde räknat ut att det var den som var en riktig dörr... Den stackars människan/liket i dörr två fick öppna den för att jag skulle komma vidare...
När jag har gått jättelänge och både gallskrikit och hoppat högt en massa gånger kommer jag fram till en som om möjligt är ännu räddare än mej. Det är Gunilla på jobbet. Hon står helt förstenad och ska gå förbi ett par livs levande lik som står vid en dörr. -Jag hörde att det var nån som kom, sa hon. Jag vågar inte gå förbi!
Vi tar varandras händer, går med raska steg genom lik-samlingen kastar oss mer eller mindre genom dörren. Vi far in i rummet där resten av våra jobbarkompisar sitter med dunder och brak. Jag tror faktiskt dom blev lite rädda... Med tanke på efterföljande skrattslava kändes det som en liten tröst i alla fall.
Igår sa jag godnatt till Anglica strax efter 23-tiden. Hon låg på sängen med datorn. Jag påminde om att klockan var över elva och att man borde lägga sej då, när man ska till skolan dan efter.
I morses klev jag upp runt åtta, gick ner till hennes rum i källaren och skulle säja att jag satt på kaffe. Hon började 9:30 idag.
Knackar på dörrn, får ett mm till svar och jag öppnar.
Skulle jag göra i alla fall. Det gick inte för dörrn var låst...!? Den brukar aldrig vara låst. Hon brukar oftast inte ens stänga den... -Mäh... varför ha'ru låst? undrar jag.
Jag fick inget vettigt svar på det, så jag säjer att jag tar fram frukost. -Jag vill inte ha det än, säjer hon. -Men du börjar ju halv tio, du måste ju äta innan? -Kommer sen... -Men vad har du för hemlisar för dej där inne?
Jag duschar och hör att hon går in på toan och börjar göra sej i ordning. Jag dör av nyfikenhet, men går upp och gör i ordning lite frukost.
Så kommer hon upp och jag måste bara fråga: -Och vem hade du där nere? -Ingen, säjer hon med ett leende, och då vet jag ju helt klart att nån var där inatt.
Kedjan på hennes cykel har hoppat av, jag satte dit den häromdan, men den behöver spännas, så den hoppade av igen. Jag frågar om hon vill ha min cykel till skolan idag med. -Ja... om jag inte får skjuts... -Skjuts? Av vem då?
Hon mumlar nåt ohörbart på vägen ner i källaren.
Jaha, blir hon hämtad av nån då kanske. Eller...??? Jag tittar ut genom fönstret, och vad skådar mitt norra öga...? En Volvo står det på gatan utanför.
Minsann.
Nu är ju bara frågan. Vem är ägaren? Borde inte en mamma få information om sånna saker?
...måste det vara nu, för jag får tända fönsterlamporna. Likaså är det såpass mörkt att man kan tända ljus. Det är mysigt. Jag gillar tända ljus.
Det brukar vara ett säkert höst-tecken.
Bara man slipper regn. Jag tycker att det regnat tillräckligt för i år.
Köpte en film idag. Får se om jag får sambon att se den med mej. Vi har ganska olika filmsmak, men det finns en möjlighet att denna kan passa herrn också.
Mayariket står inför sitt fall och härskarna är övertygade om att imperiet kan räddas genom fler människooffer och storslagna tempelbyggen. Den unge Jaguar Paw och hans stam har utsetts till offer och tillfångatas. För att undkomma sitt grymma öde och rädda de få av stammens överlevande måste Jaguar Paw fly, en vild jakt på liv och död har börjat!
En ny dag då. En ledig sådan minsann. Och imorn med.
Jobbar i helgen. 7-21 på lördag och 7:30-16:30 på söndag. Hur kul som helst. Inte.
Delade turer är ingen höjdare. Först 7-14 med 30 min rast sen 16-21. Med en mil till jobbet åker jag inte hem utan stannar jag kvar, lägger mej i vilorummet, läser en stund, och slocknar sen...
Nu ska jag väcka Angelica som börjar 11 idag så vi kan äta frukost ihop.
Sen har jag ett möte klockan 10:15.
Sen får vi se vad man hittar på.
Vi har ett rullande 5-veckors schema på jobbet. Jag jobbar oftast 7:30-16:30 eftersom jag jobbar heltid. Den jag jobbar med går oftast 7:00-14:00.
En dag på dessa 5 veckor börjar jag klockan 7. Då jobbar jag till 16, men vi har avdelningsmöte mellan 14 och 16.
Idag klev jag upp som vanligt runt halv sju. Jag äter inget hemma så jag behöver inte så lång tid. Jag brukar åka till jobbet tio över sju ungefär, det tar typ 10 minuter dit.
Jag tvättar mej och grejar lite. Sätter på lite kaffe till Angelica och Morten, tänkte att jag hinner med en slurk själv också...
Står med platt-tången i högsta hugg framför spegeln och funderar på arbetsdagen... Idag har vi avdelningsmöte då... Eeh... nu är det nåt här... Nåt som inte stämmer... Shit! Det är ju idag jag börjar sju! Och nu är klockan...??... helvete...SJU!
Letar fram telefonen, ringer jobbet och förklarar att jag är på G.
Ner med matlådan i väskan och iväg. Hamnar bakom en bil som kör genom stan i EXAKT 40 km. Ligger och stressar bakom tills jag äntligen kommer om.
Det går nog ganska fort på Skaravägen, sen får jag ta det lugnare i Vinninga, fast det var en bra bit över hastighetsbegränsningen där med. Far in på parkeringen på jobbet, backar in emellan två bilar och halvspringer in.
Jag möts av skratt, och en kommentarsreferens: -Nu kommer Tina med bredsladd!
Jag gillar inte att köra bil i storstäder. Jag brukar försöka få nån annan att köra då. Idag hade jag en förhoppning om att kunna samåka med Richard (Koffes pappa) till läkarbesöket på Östra i Göteborg. Dessvärre var han redan i Göteborg så jag fick ju köra själv då. Som tur är ligger Östra hitom Göteborg, så man kör aldrig in i stan. Det är bara en jobbig korsning precis när man tagit avfarten och ska över på andra sidan då man måste tvärs över några filer och det kommer bilar från alla håll...
Annars gick väl läkarbesöket som förväntat. Det är bara att vänta lite till.
Vårt önskemål var att Christoffer opereras när han tagit studenten 2013. Läkaren gick ut för att rådfråga sin kollega, och dom kom fram till att dom skulle kontakta Jan Björk på Karolinska. Han är väl den största experten på denna sjukdomen.
Operationen blir att tjocktarmen tas bort, och även om förhoppningen är att han ska kunna gå tillbaka till skolan efter 1 månad är det ju inte så ovanligt med diverse komplikationer... Och det tar ju tid att vänja sej vid sitt nya liv utan tjocktarm...
Vi hoppas nu att kunna vänta med operationen, men i så fall kommer han få gå på tätare kontroller för att ta bort polyperna, och vi får hoppas att dom håller sej i schack och inte börjar bli för många...
Idag känns det inget vidare.
Har tagit ledigt, Christoffer ska till Östra sjukhuset i Göteborg. Det är det specialisterna för mag-och tarm finns. Det är det som är en fördel med att ha en sjukdom som bara 350 personer i Sverige har, vi får ju experterna. Fast jag hade hellre sluppit förstås. Och jag får väl vara glad att bara en av mina barn fick eländet, den är ärftlig till 50%.
Det blir bara samtal idag, men det ska väl diskuteras hur vi går vidare antar jag.
Jag ska möta upp Koffes pappa på sjukhuset, han har varit hos sin sambos släkt i Göteborg så han tog också ledigt idag och stannade kvar.
Hoppas inte jag blir ledsen och börjar gråta eller nåt. Jag vill inte att Christoffer ska se hur ledsen jag är, jag försöker ju vara så normal som möjligt i allt det här, trots att det gör så helvetes ont att han ska behöva gå igenom allt detta. Och jag vet ju vad jag pratar om, been there done that. Fast jag var lite äldre, nästan 26 år. Fast med barn som var 3,5 och 5 med sin mamma 4 veckor på sjukhus var väl inte så kul... Särskilt inte dom tre första veckorna, då jag låg på Östra.
Det regnar idag också, pricken över i på en tråkig dag...
Biljarden gick inget vidare igår. Första omgången förlorade jag med 4-10, men jag låg under med 0-8 så jag hämtade upp mej ändå.
Andra omgången står 7-8 när Morten får i 9'an och vinner det hela.
Sen kom trubaduren som hette Per i vråa och med det namnet blir man lite misstänksam, men in kommer en snubbe som ser ut som Yngwie Malmsteen med elgitarr och allt. Han var ju jättebra, så när Morten går hem stannar jag kvar. Strax efter kommer det fram en kille och sätter sej vid mej och börjar prata. Det är inte första gången han kommer när inte Morten är där. En gång kom han till mej när Morten bara var på toa... Sen kom killens kompis också. Då börjar vi prata lite, och den första killen sätter sej med sina kompisar igen. Rätt som det är kommer ännu en från det andra bordet. Men det visar sej vara min kompis lillebror som inte jag sett på evigheter. Fattar inte hur han kände igen mej...
Ja så var det ju tydligen nytt för i år att dom stänger 01 också.
Idag mår man väl som man förtjänar.
Nu ska jag hälla i mej lite kaffe så jag piggnar till.
Ikväll drar trubadur-kvällarna igång på Bowlinghallen. Det gillar vi.
Vi tänkte gå dit, spela lite biljard, kanske käka nåt och lyssna lite. Morten jobbar ju imorn så sent blir det inte. Och förresten stänger dom 12 så hur sent som helst blir det inte i alla fall.
Vid vissa tillfällen har Morten gått hem tidigare för att han ska jobba, och av en händelse blir jag kvar...
Ja så nu är man nyduschad och nysminkad. Jag fick på mej en top som jag insåg var lite väl urringad men det löste jag med ett halsband som hänger ner lite...
Och ikväll ska jag ha mina nya boots också. Sååå snygga!
För ca 20 år sen och väl det, var jag på rally titt som tätt, men min kusin och hennes pappa. Det var himla kul tyckte jag. Var lite sur på mina föräldrar som var totalt ointresserade av motorsport.
När jag var 15 ville alla ha moppe, jag ville ha en cross. Tror ni jag fick en? Nä, det fick jag inte.
Intresset dog ju ut lite sen, men så träffade jag pappan till mina barn (en av dom iaf) och intresset kom tillbaka, fast det var mest BTCC, STCC, Indycar och F1.
Så testade han motocross och blev biten. KUL tyckte jag!
Jag körde ju inte själv, men jag bidrog med det jag kunde för klubben. Jag blev webmaster ganska snart, jag fick licens som tävlingsfunktionär, och sen även medlemsansvarig.
På tävlingar var det flaggvakt, ta emot anmälan, varvräkningen (innan vi fick transpondrar).
Sen blev det skilsmässa då. Jag hade kvar mina uppdrag, men kände att det blev lite konstigt. Jag var ju inte med på tävlingarna längre, tappade kontakt med medlemmarna, och vid årsskiftet 2010/11 hade jag sagt upp allt.
Men nu har jag varit på rally igen! Det var riktigt kul! Här kommer dom jag hejade på i full karriär i kurvan på rallycrossbanan...!
Och nu har jag löst ett problem! Eller kanske inte ett problem egentligen. Bara en sak jag inte fattade. Det handlar om två bokstäver som ändrats lite och det blev en STOR skillnad, kan jag säja.
Ett R för lite och ett X som blev T.
Så här:
Skrillex och Skillet är INTE samma band.
Jag berättade för några kompisar om ett band som dotera lyssnade på som jag tyckte var hemsk musik.
T: Det var nåt med Skill...
C. Skillet?
T: Ja!
C: Men dom är ju bra...!
T: Eh... nä...!
Vi tar fram det på Spotify och spelar en låt.
T: Men detta är ju bra!
C: Ja...?
Jag fattar inget. Det Angelica spelade var ju helt hysteriskt. Värre än techno.
Nu har jag löst det. Angelicas band var Skrillex. Vi spelade Skillex. Det var skillnad det.
Som ringsignal vill jag ha en bra låt, och nu ville jag ha Reason to believe med Sum 41. Introt är ganska långt, men jag testar. Laddar upp filen på min mobil och lyssnar.
Nja... Den funkar dåligt för introt är ganska soft och lågt, folk som ringer lär ju lägga på luren innan jag fattar att det ringer. Höjer jag ljudet blir det ju jättehögt när själva musiken drar igång. Så kan vi ju inte ha det, det fattar ju vem som helst.
Alltså googlar jag efter ett gratisprogram på nätet där man kan redigera musik. Hittade Audacity och laddar ner det. Lyckades klura ut hur jag skulle ta bort introt, det blev 52 sekunder in i låten.
Sparade den, men det visar sej att den sparas som nån specialfil som bara kan öppnas med detta programmet. Det hade jag ju ingen nytta av, så jag exporterade den och sparade den som MP3-fil. Det går inte heller för jag måste ha nån dll-fil som jag inte hade, men det var ju lätt ordnat att hämta hem en sån.
Tillslut får jag ner låten där jag vill ha den. Jag testar och spela upp den i Mediaplayer. Introt är kvar...
Mäh... jag säjer några väl valda ord och börjar om. Nu går det ju snabbt för nu vet jag ju hur jag ska göra.
Lyssnar igen och se där! En liten juldikt av Rune Berg. Nu blev det som jag ville!
Nu ska den över på mobilen då.
Programmet i mobilen hittar inte filen. Jag vet ju vilken mapp det är, men filen är ju helt väck? Jag fattar inget. Efter en massa trasslande skiter jag i det och går och handlar.
När jag kommer hem tänker jag att nähä, skam den som ger sej, för jag ger inte upp i första taget inte.
Programmet frågar efter mappen där musikfilen ligger, och det får han. Jag skickar hela mappen på rent vres, det är lite allt möjligt som har med mobilen att göra. Men vad är det som dyker upp? Minsann, bara min redigerade låt!
Jag kan säja att jag ler myyyycket förnöjt när jag laddar upp den till mobilen!
Några fler än beräknat.
Angelica bor hos mej hela tiden men Christoffer och Nore är bara varannan vecka.
Christoffer kom hit idag för hans pappa med sambo och bebis skulle tydligen bort. Annars brukar han dyka upp på lördagen eller söndagen.
Rätt som det är kom Nore också, för han kom på att han ville vara här inatt...
Är det bara jag som tycker att min blogg känns lite svårläst och rörig liksom?
Jag ska försöka snygga till det hela lite tror jag. Idag har jag ju all tid i världen, är LEEEEDIG!
Tre lediga dagar i rad! Så skönt!
Måste bara städa och tvätta lite också. Men det måste bli klart innan fotbollen ikväll!
Jag har faktiskt tagit ledigt på måndag med, men det är inte så roligt egentligen. Christoffer har ett läkarbesök på Östra i Göteborg. Vi ska väl diskutera hur vi ska gå vidare antar jag. Det känns la sådär kan jag säja.
Jag brukar lyckas med dom mest underliga saker.
Idag stod jag i löparkläderna i hallen och ordnade med MP3'n. Vi skulle springa ihop jag och Morten men jag brukar hamna på efterkälken efter ett tag. Då brukar jag sätta på musiken. Nu stod jag och ordnade med vilken låt jag villa ha först, så jag hade en av plopparna i örat.
Jag hittar rätt låt, stänger av MP3'n och drar ur ploppen ur örat.
Det var det som var meningen i alla fall. Det jag drog ur var mitt örhänge i stället... Jag fick tag i fel.
Jag har lite olika profiler på min mobil. Normalt har jag ju en då, med en bra låt och normalhögt ljud.
På jobbet har jag den vanliga Nokia-ringsignalen på ganska lågt ljud. Egentligen ska man väl inte ha telefonen på sej, men alla har det ändå. Det är ju inte så att man släpper allt för att svara eller kolla ett sms. Man ringer upp om man står olämpligt till.
Igår hade jag mobilen på ljudlös med vibration.
När jag gick och la mej la jag ner mobilen i väskan.
Kom då till jobbet idag, bytte om, la mobilen som vanligt i bröstfickan. Det är smidigast att ha den där tycker jag.
Fast kanske inte idag. Jag hade glömt byta profil, så när jag fick ett sms på förmiddagen vibrerade det lite mysigt i bröstfickan...
