UFO's...

Idag hade vi friskvård på jobbet.
Först två föreläsningar om "tankens kraft" och "bra snabbmat".
Sen lottade vi ut massage. Alla fick nån typ av massage, vanlig nack och ryggmassage eller taktil stimulering. Taktil är mer lättare beröring.
Jag fick vanlig massage.
Fullt avslappnad, smått yrvaken går jag in till dom andra som äter en massa konstig hälsosam mat. Den var rätt ok om man bortser från alla läbbiga bönor och äckliga solrosfrön...

När alla fått sin massage sätter vi oss i soffan och vi sätter fötterna i fotbad med badsalt.
Mina fötter luktar inte längre som man kan tro efter en dag på jobbet, fotsvett, utan polkagris.

Vi sitter och pratar, skrattar och plaskar med våra fötter. Det blir lite blött på golvet efter ett litet missöde.
Det var INTE jag.

Av nån anledning kommer vi in på bakning. Detta leder osökt in på diverse fadäser under bakning. Alla hade vi väl mer eller mindre råkat ut för nåt dumt.

Min var detta:

Jag skulle baka nån mjuk kaka. Minns inte riktigt vad det var. Sockerkaka eller nåt.
Jag står och kör med elvispen.
Telefonen ringer. Jag skulle svara. Släpper elvispen. Utan att stänga av den...
Bunken gör en frivolt, jag hinner få fatt i elvispen innan den går samma öde till mötes.
Det är nu mycket kladdigt överallt... Och jag är redigt irriterad. På elvispen givetvis.

Sommartider hej hej...

Vilken knallkork är det som kommit på att man ska byta sommartider och vintertider hit och dit?? det är ju helt värdelöst.
Jag jobbade till 21:30 igår. Skulle jobba från 7 idag. Kroppen ansåg ju att klockan fortfarande inte var mer än 6 när jag kom hit.

Det är minsann inte lätt att hinna blogga nu för tiden!
Jobbar jag inte håller jag på och packar!

Häromdan köpte jag mej en ny stereo! Lite nya muggar har jag köpt med! Jag lämnar en hel del vardagsporslin... Kände att jag ville ha lite nytt!

Fördelarna med att flytta är att man får röjt lite... Har slängt en massa gamla kläder. Har jag inte använt det på tio år, hur stor är risken att jag använder det igen...?

Måste jobba...

Skallad...

Angelicas förra kille är en riktig strulpelle.
Han har alltid varit trevlig och artig hemma hos oss, fast man har hört rykten hur han är annars. Och man vet ju lite saker han ställt till med.
Dom var ihop jättelänge. För att vara så unga i alla fall. Nästan 1½ år.
Sen gjorde Angelica slut för ett tag sen. Jag måste erkänna att jag blev lättad och tyckte det var skönt... Jag har varit rädd att han ska dra med henne på dumheter.

Nu har hon en ny kille. Igår skulle Angelica och hennes kompis åka hem med bussen, bådas pojkvänner var med och skulle säja hejdå.
Då möter dom exet med en kompis...
Det slutar med att Angelica och de tre hon var med sitter på polisstationen. Hennes kille har en halv framtand... Exet är polisanmäld.

Test igen...

Nu är det dags...

Jag skrev när jag berättat för Christoffer om hans sjukdom att jag hade en till sak att berätta.
Nu är alla som behövde veta innan jag skriver om det här informerade om läget.
Så. Nu är det då dags att berätta.
De flesta har väl saker och ting på känn kanske...

I höstas rasade min värld. Den mannen som lovat att älska mej i nöd och lust, att dela glädje och sorg med mej och vara mej trogen tills döden skiljer oss åt bröt löftena.
Jag hade kanske kunnat ta det lättare om det bara hade varit mellan oss, men när man blandar in flera personer än oss i äktenskapet blir det lite för mycket...

Länge gick jag som i en annan värld. Det var som en mardröm. Att nåt kunde göra så ont. Jag trodde inte det var möjligt.
Men tiden gick. Allt pendlade från hopplöshet till förhoppningen om att vi skulle kunna få tillbaka det vi hade. Fram och tillbaka.

Jag ville att vi skulle göra ett helhjärtat försök. Jag var beredd att förlåta och gå vidare.
Svaret jag fick var bara "jag vet inte om jag vill".
Vad har vi och förlora på det då?
Inget, tyckte jag.
Men inget hände. Det enda jag önskade var att få behålla min man.
Tiden gick. Jag blev starkare.
Jag ville fortfarande ha kvar min man, men nu tänkte jag att jag väntar ut honom. Nån gång måste han ju bestämma sej. Han måste ju sluta vela.
Jag började se saker ur en annan synvinkel.
I stället för att bara se det vi hade som var bra, såg jag även det som INTE var bra. Hur mycket jag gett utan att få tillbaka. Hur mycket jag offrade av mej själv för att vara till lags.

Jag tröttnade på att det inte hände nåt åt ena eller andra hållet.
Om han inte ville göra ett försök att leva ihop, varför var han kvar? Det var den stora frågan.
Jag kom fram till att jag inte ville leva med nån som aldrig tog i mej, jag ville inte ha en rumskompis.
Semesterlistorna kom upp på jobbet. Jag frågade hur vi skulle ha det. Skulle vi ha semester ihop eller? Vad blev svaret?? "Jag vet inte..."

Ytterligare nån vecka gick. Jag tog mod till mej, frågade lugnt och sansat hur vi skulle ha det.
-Med din semester? frågade han.
-Nä, med hela mitt jävla liv, svarade jag.

Ungefär så.
Jag mår bra. Jag ska flytta till stan. Har fått en fyra i centrum. Ett stenkast från torget...! Jag känner att detta kommer att bli kanon! Jag ska börja om, en ny start i mitt liv!

I början kändes det lite läskigt. Man har levt som i en skyddad verkstad i 15 år. Nu ska jag stå på egna ben. Men jag är stark! Jag känner mej bara starkare hela tiden sen allt ramlar på. Jag fick en fin lägenhet, jag har börjat packa...
Richy hade med sej ett par lådor från jobbet, dom stod fortfarande tomma när han åkte. Nu har jag hämtat en massa fler. Han får väl en chock när han kommer hem och ser vardagsrummet fullt med flyttlådor...

1 maj bor jag ensam sånär som på några barn då förstås...

Det som känns svårast är vårat gemensamma nätverk med kompisar. Kommer man tappa alla nu? Blir man aldrig bjuden på festerna längre? Vem ska dom välja?

Koncentration...

Igår började det ramla in lite påskkärringar.
Jag har haft tankarna på annat håll, så det där med påsken har jag liksom tappat bort i hanteringen...
Angelicas kompis var här, hon hade lite lakrits som jag fick bjuda på. Jag hade inte ens gamla chips från förra helgen...
Sen flydde vi från huset allihop...!


I förmiddags bestämde jag mej för att åka till Skara för att handla lite godis och sånt.
Det var ganska blaskigt, och jag kom på att jag FORTFARANDE inte fyllt på spolarvätska...

Det har alltid varit Richys jobb att se till att bilen funkar. Mitt jobb är allt annat utom bilen och gräsklippning.
Jag hade sagt att spolarvätskan var slut, och sa även att jag kan fylla på, bara jag vet vart spolarvätskan står nånstans...


Sen hände inget. Richy åkte iväg, först till Östersund förra helgen, sen fortsatte han till Kiruna över påsk. Jag tänkte att han kanske hade fyllt på, men nä. Det hade han inte...

Först skulle jag öppna motorhuven. Det gick väl inte nåt vidare till en början. Såg en gul knapp under där som jag tryckte febrilt på utan något resultat.
Jag fick kolla i instruktionsboken. Man skulle LYFTA på den där knappen tydligen.
Nu gick det.
Hittade en 5-liters dunk i garaget där det stod "Koncentrerad spolarvätska". Det var nån liter kvar. Jag tyckte den inte alls såg koncentrerad ut, men jag vet att Richy alltid skriver på dunkar och flaskor om det är nåt annat i.
Nu blev jag lite fundersam.
Ringde hans mobil, fick inget svar.
Han sover väl säkert. Ringde ut till stugan. Hans syrra svarade, sa att han var ute och åkte skoter. Jag ringde igen och pratade in ett meddelande.

Nu vet ju inte jag när han tänker ringa upp, sa jag chansade och åkte iväg med snustorr spolarvätskebehållare. Det var ju ganska torrt ute. Det kan ju funka.

Kommer en bit, det börjar bli lite smutsigt på rutan.
Det är nu jag begår ett stort misstag. Jag gör ett vevande med torkarna...
Hela rutan blir randig.

Strax efter kommer jag ikapp en lastbil. Jag ser min chans. Jag kör upp ganska nära, det sprutar smutsigt vatten över bilen. Smutsen är inte det jag är ute efter, det är vattnet. Snart kan jag köra på med torkarna, rutan blir renare och renare, och till slut kan jag växla ner och blåsa om!

Framme i Skara ringer Richy och talar om att spolarvätskan ÄR koncentrerad.
-Konstigt, säjer jag. Den är väldigt ljus...
-Nä, den är koncentrerad. Ta en liter ungefär, och sen 2-2½ liter vatten.
-Ja det är ungefär en liter som är kvar.
-Va??
-Det är cirka en liter kvar i dunken!
-Nä?
-Jo!
-Men det är ju en nästan ny 25-liters dunk!
-Nä... det är bara 5 liter ju!

Vi kontaterar att jag hittat en dunk Richy inte visst fanns.

Jag tänker aldrig köpa Crocs...

Datautbildning idag. Åkte in till stan tjugo i åtta. Snöigt som attan.
Hem klockan 12. Ännu mer snö. Och BLÅST!! Ett hiskeligt väder.

Jag skulle börja jobba klockan 13, så jag åkte hem, ringde en del samtal, messade med tre nyfikna personer samtidigt så det slutade med att hela mobilen hängde sej...
Jag hade tänkt att fixa lunch men när jag tittade på klockan hade hon blivit kvart i ett, så det var bara att kasta sej ut i bilen... nej jag tog INTE cykeln till jobbet idag...
Kommer till jobbet för att upptäcka att jag glömt nyckeln till mitt skåp i omklädningsrummet.
Går in på avdelningen, snöig och rufsig i håret.

Får väl jobba i mina privata då. Jag har en långärmad tröja som jag får kavla upp ärmarna på, för vi får inte ha långa ärmar i jobbet, och under har jag bara ett linne, vilket inte kändes så passande...

Sen kommer jag på att jag har ju inga skor heller, jag har mina kängor...
Jag hittar ett par skor, och jag får nästan ångest, jag frångår mina principer helt när jag stoppar i fötterna i ett par.... jag kan knappt med att erkänna det, men jag lånade ett par Crocs...
Som jag har lovat mej själv att ALDRIG ta på mej!
Men nu vet jag. Det jag trodde är sant. Jag kommer aldrig köpa ett par. GARANTERAT!!

Dessutom var skorna två nummer för små, så jag har ont i tårna...

Stereo...

Höll på för fullt i med att laga en tacopaj, samtidigt som jag plockade i ordning lite. Får lite gäster ikväll, mina föräldrar, en syster, svärmor... Angelica har inte blivit firad än nämligen, hon fyllde 15 för en vecka sen ungefär.

Kände mej glad och upprymd. Hade lite (eller kanske inte lite... rejält mycket...) extra energi som jag inte riktigt visste vart jag skulle göra av, så radion stod på rätt högt på Mix Megapol och jag dansade runt och sjöng med sleven i högsta hugg. Det är lite tråkigt med allt prat emellan låtarna så jag blev sugen på att lyssna på

OLD SKOOL OF ROCK

Gick ner och hämtade den, la den i CD-spelaren i köket. CD-spelaren står högt upp på ett skåp, så jag sträckte på mej och öppnade luckan och la i CD'n.

Tryckte på play.

Nazareth börjar spela en ballad.

Var den med på den skivan...? Tydligen.

Nästa låt är Bonnie Tyler och It's a heartache.

??

När femte låten spelar, och det fortfarande bara är ballader blir jag fundersam.

Men vaff... det här stämmer ju inte! Jag tar CD-fodralet och läser. Låtarna stämmer ju inte alls!Har jag lagt i fel skiva i fodralet?

Öppnar luckan på spelaren, ställer mej på tå och tar ut skivan.

Glor fånigt på den.

Jo. Det är rätt skiva. Jag fattar noll gummiboll.

Sträcker mej upp en gång till och känner efter.

Eeh... det ligger en skiva i. Med rockballader.

Det går tydligen att få i två skivor i en spelare. Det trodde jag aldrig! Man lär sej nåt nytt varje dag! Det var ju spännande!!

Nu ska jag och dammsugaren ta en dans. det blir väl mest jag som dansar. Han är lite stel tycker jag... och där han inte är stel är det väldigt sladdrigt.

Det blev inte bättre...

Nä. Det blev det inte. Jag var fortfarande lika vimsig på jobbet.
Jag skulle duka till kvällsmaten. Ställer fram tallrikar och glas. Glasen räcker visst inte. Måste ha räknat fel...
Så säjer jobbarkompisen

-Men Tina du har ju ställt TVÅ glas här!

-Jaha! Det var därför det inte stämde! Jag trodde jag räknat fel...

Sen ska vi börja äta...

-Men vi har ju inga bestick...?!

-Oj då...!

Sen gick det ganska bra resten av kvällen faktiskt. Tills vi skulle hjälpa en dam i säng vid halv nio...
Först glömmer jag att ta på pyjamasskjortan.
Sen ska jag hjälpa henne med löständerna. Hon har en tablett "corega tabs" som man lägger i burken med tänderna, så rengör tabletten under natten. Den står på ena sidan på handfatet. På andra sidan står ett glas med vatten. Tabletten håller jag på att lägga i glaset i stället...
Jag tar fram pyjamasbyxorna och ska hjälpa henne att ta på dom. Både tant och den andra personalen protesterar... Jag har glömt underbyxorna...

Jobbarkompisen:

-Tina du ska SNART få gå hem...!

När jag äntligen får cykla hem lyckas jag tappa framskärmen på cykeln också.

Tankspridd....

Jag är alltid lite tankspridd, men idag hade jag nog glömt hjärnan hemma.
Hade skjutsat Richy till jobbet. Åkte till Ica och handlade lite. Klockan var bara halv tio, så det var inga andra affärer som var öppna.

När jag var färdig var klockan över tio, så jag parkerade down town och skulle göra mina ärenden:

1. Köpa frimärken.
2. Skaffa nya linser.
3. Kolla bokrean.
4. Köpa nya trosor.

Det sket sej med en gång, för frimärkena skulle jag ju köpt på Ica givetvis.
Ja ja, det funkar säker på Svensk kassaservice med tänkte jag... får ta det sen.

Var på väg in till optikern för att boka en tid. Jag kommer på att jag inte har min filofax med mej, och jag har inte mina arbetstider i huvet. Ingen ide att gå in där då.

Åhlens ligger intill, så jag knallar in för att köpa lite nya trosor. Hittade inte såna jag ville ha, så jag gick ut igen.

Kollade bokrean. Köpte två böcker. Dödlig strid - Ken Follett och Fallet avslutat - Michael Connelly.

In på H&M. Stannar till vid sminket. Köper inget, går ut igen. Kommer halvvägs till bilen när jag kommer på vad det var jag skulle göra på H&M. Trosor... Går tillbaks. Bara en massa tunna sladdriga trosor med spets på hela. Vill jag inte ha.
Kollar Lindex. Ja! Hittar några, 3 för 100:-. Köper dom.

Går till bilen. Tar en omväg runt halva parkeringen eftersom jag glömt vart jag parkerat...

Åker hem, men stannar vid Svensk kassaservice för att köpa frimärken. Där har dom givetvis inte frimärken, så jag får åka till Ica och köpa.
Ett nytt försök att åka hem. Kommer på att jag skulle lämna in Angelicas digitalkamera...

Jag ska snart till jobbet. Undrar om jag klarar av att jobba idag...?

Tvåhövdad...

Klev upp tidigt i morse. Väckte Christoffer tio i sex.
En kvart senare åker vi.
Destination KSS.

Vi får prata med en sjuksköterska. Hon förklarar precis hur det kommer gå till. Vi sitter där vid bordet, jag sitter bredvid Christoffer.
Jag tycker att hon tittar lite skumt på honom... Jag tittar dit också.
Brak.
Christoffer tuppar av och vi fångar upp honom.
Försöker tippa stolen och få upp hans ben. Då krampar han så vi får lägga honom på golvet. Han kvicknar till efter en stund.
Där sitter jag och två sjuksköterskor på golvet, och nån har hämtat en kudde åt Christoffer.

När han mår lite bättre hämtar nån hans säng, så han lägger sej där.
Vi kör in sängen och Koffe på vårt rum.
Han får dropp, för det dröjer. Dom ska ringa från operation när läkaren är klar, men operationen som är före har dragit ut på tiden. Han ser så liten ut... Han är nästan lika stor som mej, men där under filten i sjukhuskläder och dropp ser han så liten ut... Det är jobbigt att se honom.
Klockan tio får vi åka ner. Då har vi varit där sen 7.
Christoffer har fått premedicinering, en sömntablett, så han flummar bort...

Nere på op får jag på mej en mössa, rock och tossor. Jag sitter hos Christoffer medans dom grejar.
Han får narkosmedlet och jag ser hur han försvinner... Jag känner tårarna bränna bakom ögonen. Får kämpa för att inte gråta. Fan vad svårt det var.
Jag måste gå ut, och innan dom stänger dörren vänder jag mej om och ser på honom. Önskar att han slapp detta... Känner mej så skyldig.

Går upp på avdelningen igen. Tar en kopp kaffe och två smörgåsrån.
Läser senaste numret av Illustrerad som jag tagit med mej.
En kopp kaffe till, och två skorpor.
Ett äpple.

Äntligen! Dom kommer och säjer att han snart är färdig. Jag går ner till uppvaket. Han sover gott i sängen.
En dryg timme sitter jag hos honom. Sen vaknar han.
Tittar lite yrvaket på mej.
-Hej, säjer jag.
Christoffer muttrar nåt. Han blundar igen.
Öppnar ögonen efter en stund igen.
Tittar på mej. Tittar runt lite. Tittar på mej.
-Du har två huven...

Ny dator...?

Hade precis skrivit ut 125 medlemskort.
Sen började datorn låta konstigt.
Sen dog den.

Inte bra...

Den bärbara jag har nu är inte så kul den heller.

Dags för en ny?

FK...

Idag fyller Angelica 15! Jisses.... nu börjar man inse att man är gammal...!

Jag fick ta ett litet brejk... Sitter och jobbar med mcklubben. Skriver ut medlemskort. Jag ligger lite efter liksom... Har ju som bekant varit lite down ett tag.

Igår gav jag mina jobbarkompisar lite att fundera på! Dom såg i boken vi har, där vi skriver vem som jobbar, om man är ledig, ersättare osv att jag skulle vabba (vård av barn) idag.
Christoffer är 13,5 så vanlig föräldrapenning får jag ju inte längre.
Imorn ska jag begära ett läkarintyg när vi kommer till sjukhuset.
Koloskopi och gastroskopi. Tarmen och magsäcken måste vara ren, så snart ska vi börja med laxering.
Stackaren...

Jag ringde försökringskassan i morses.
Efter att ha knappat in tvåor och treor och mitt personnummer sa rösten att det var kö och att jag hade nummer 137 i kön.
Detta ansåg jag inte att jag hade tid med, jag skulle duscha innan jag och Koffe stack till stan en sväng, så jag la på.
Ringde igen efter att jag gjort mej i ordning.
Knappar in tvåan och trean och personnummer igen.
Nu säjer rösten att det är ett högt tryck på linjen och att jag får ringa senare.
Jaha. Skit i det då tänkte jag och jag åkte iväg.

Vi gör våra ärenden på stan, Christoffer köper ett spel till Nintendo Wii, jag byter batteri i min klocka och så tar vi en fika också...

Ringer igen då när jag kommer hem.
Samma procedur. Tvåa trea mitt personnummer...
Det är många som ringer nu, du är placerad i kö och har nummer 136.
Suck.
Sakta går det neråt.
Du har nu nummer 15 i kön.
tut tut tut tut tut
knäpptyst
klick klick sprak
dötyst
Jag är väck i cyberspace.
Irriterat ringer jag upp igen.
Tvåa trea personnummer.
Det är många som ringer just nu. Du är placerad i kö, du har nummer 115 i kön.

Tack! Det artar sej!
Och denna gången får jag prata med en människa tillslut.

Over the hills and far away...

Det finns en låt som berört mej så. Jag har inte lyssnat på den på flera, flera år. Av en händelse kom jag att tänka på den för några dar sen.

Den är så tragisk, fast trots allt med ett lyckligt slut... Om man orkar se hela videon till slutet!