Högoddsare...

Imorn och några dar till blir det flytande mat för Christoffer. Han ska ta ett prov på en knöl han har på käkbenet. Är troligen bara ett osteom som inte är så ovanligt när man har sjukdomen vi har, men dom vill ändå ta ett prov på det för säkerhets skull.

Stackars Koffe... Som om han inte gått igenom tillräckligt det sista året...

Vi är 350 i Sverige med sjukdomen. Av 9 miljoner personer är jag, min son, min ena syster och min pappa fyra av dessa 350. En högoddsare jag inte vill ha. 

En av dom konstanta naturlagarna i universum...

...är detta med att den ena sockan alltid försvinner på nåt sätt.

Jag har en korg i tvättstugan där jag lägger dom omaka sockarna i en förhoppning om att den andra ska dyka upp så småningom. I vissa fall har den gjort det, men för tillfället ligger 44 stycken ensamma sockar i korgen.
Helt obegripligt.

Fuck cancer...

För tre år sen >>

Idag känns allt svart. En dag jag vart rädd skulle komma, kom.

I morse när jag vaknade kollade jag som vanligt FB och fick se en massa postings på min vän Jenifers sida. Rest in peace stod det.

Jag sätter mej upp på sängkanten och skriker NEEEJ och börjar gråta.

Sen har det vart så hela dan. Tårarna rinner mest hela tiden.

Min vän sen 30 är är borta. Hon finns inte mer. Efter tre års kamp mot det som började med bröstcancer slutade inatt med att Jen dog.

Allt är tomt. Vi hade bestämt att nån gång ses, och när hon blev sjuk sa hon att

I will get well and we will meet!

Men vi kommer aldrig ses i detta livet.

Do know how much you have meant to her over the years skrev hennes syster till mej förut. Det kändes så roligt att höra, även om varje ord får mej att gråta.

God saw you getting tired, and a cure was not to be.

So He put His arms around you and whispered "Come to ME".

With tearful eyes we watched you, and saw you pass away.

Although we love you dearly, we could not make you stay.

A golden heart stopped beating, hard working hands at rest.

God broke our hearts to prove to us, He only takes the best.

Rest in peace without pain Jen

See you in heaven!

Idag har jag haft på mej T-shirten jag fick av henne, rosa med rosa bandet på, och ett armband jag också fått, med rosa bandet. Ett halsband jag fått för många år sen, med ett hjärta. När jag gick ut tog jag på mej en scarf jag fått av henne.

Vresig kassörska...

Tog en sväng till systemet efter jobbet idag. Morten hade bett mej köpa några Falcon och en flaska rosé, och jag tänkte handla lite till mej själv.

Eftersom jag jobbat hela Valborg tänkte jag inte på att andra var lediga, så när jag kom dit var klockan fem. 

Det var väldigt urplockat i hyllorna så några Falcon fanns inte. Jag plockade åt mej dom sista Norrlands åt mej själv, och kollade runt på vad jag skulle köpa till Morten. Det var mest udda sorter kvar, men så såg jag Mariestad och det brukar ju vara ett säkert kort. 

Kom fram till kassan då. 

Vänlig kund (som bara ville småprata lite): Det var väldigt vad det var urplockat idag!

Vresig kassörska (som antagligen bara ville att dan skulle ta slut): Ja det blir så när man inte hinner plocka fram varorna...

Vänlig kund (som insåg kassörskans problem och försökte släta över det hela): Ja det är väl så efter Valborgshelgen förstås...

Vresig kassörska (som borde ha ett jobb där man inte träffar levande människor): Folk har ju vart lediga hela dan så det har varit folk hela tiden.

Vänlig kund (som faktiskt också jobbat hela dan): Nä inte jag, jag har jobbat...

Tyvärr var Vresig kassörska fullt upptagen med att räkna hur mycket Vänlig kund handlat så jag la ner projekt vänlig kund, betalade och gick.