My world is falling apart...

Just nu är allt svart.
Bara en obeskrivlig smärta.
Ständigt tårar i ögonen.

Har aldrig känt mej så sviken.
Totalt värdelös.

Det gör så jävla ont.

Ööh... va?

Köpte lite impulsivt en hårtoning.
Gyllenbrun.

Det blev...

tja....


...nåt som liknar MAHOGNYRÖTT!!

Inte fult, men DEFINITIVT inte det jag tänkt mej.

Jag har några teorier efter att ha lusläst innehållsförteckning och etiketter på allt:

1. Nån som förpackar grejerna har begått ett rejält misstag
2. Alla mina mediciner påverkar mej och även mitt hår väldigt mycket
3. Jag är färgblind

Man kan ju inte va på topp jämt...

I morses skulle jag gå till jobbet.

Går ut till hallen.

Tar på skor och jacka.

Kommer på att jag glömt mobilen på bänken i köket.

Går in på tåspetsarna för att inte smutsa ner golvet.

Tar telefonen.

Går ut till hallen igen.

Ska lägga telefonen i väskan.

.....

Tittar fånigt på den.

Går tillbaka till köket.

(Fortfarande på tåspetsarna)

Angelica tittar konstigt på mej när jag lägger tillbaka telefonen på bänken och tar med mej mobiltelefonen.

-Vad gör du?

-Tog fel telefon...

Angelica skakar på huvet och går in i sitt rum.

Solrosfrö...

Varför ska dom ha i solrosfrö i allt bröd??
Förut kunde man ta en limpa bara.
Nu måste jag läsa innehållsförteckningen för att kolla.
Jag får stå HUR LÄNGE SOM HELST i bröd-disken för att hitta bröd UTAN äckliga solrosfrön.

Deodorant...

Jag köpte en ny deo idag när jag var och handlade.
Jag kände att den hade egenskaper jag behövde. Och då menar jag inte BARA antiperspiranten...

Anti-Stress
-Ge sinnena ro och gör huden mjukare

PALMOLIVE AROMATHERAPY Anti-stress deodorant innehåller rena eteriska oljor från lavendel, ylang-ylang och patchouli. Dessa oljor tillsammans skapar en mild och rogivande doft. Den rika formulan skyddar dig varsamt i ett helt dygn mot obehaglig lukt.

Bilder från GGN!

Inför starten!

Vi väntar... Sen kommer han med lera överallt och en kylare på trekvart som fick sättas fast med buntband...

I leran...
Köksan...

Vill bara förklara...

Jag trodde att småbarnstiden var jobbigast.
Det vet jag nu att den INTE var.
Min tonåring ger mej mycket bekymmer.

Tack för kramarna och varma ord!

Upp och ner...

Ibland är allt så bra.
Fast oftast känner jag mej sån här:
så trött... ledsen... uppgiven... ensam...

Do you speak Swedish...?

Ja så har man då kommit hem från Gotland.

Nästan utlandet...

En av grabbarna i vårt gäng funderar lite:

-Hur långt är det till Sverige egentligen?

En något mer snabbtänkt svarar:

-En och åttio... från huvet och ner.

Detta fick han självklart kommentarer om hela helgen.

Än så länge har jag inte så mycket bilder, de flesta finns i Richys brorsas kamera, men jag lovar att lägga ut några när jag får dom!

Jag kan dock tala om att det var LERIGT! Som vanligt...

Vi kom dit på torsdag eftermiddag. Fredagen åkte vi ut till banan och kollade lite. Banan var helt torr, solen sken, det var lite kyligt.

Vi konstaterade att det var för bra för att vara sant. Vi visste vad som skulle komma.

Regnet.

Lördag förmiddag regnade det, så det blev precis som vanligt.

Ärligt talat hade jag nog blivit lite besviken om det vart ett olerigt race... Leran hör ju liksom till...!

Fast ni kan få se en bild på kylskåpet i stugan vi bodde i: