torsdag 29 mars 2007

Nyfiken i en strut tittar ut när man öppnar...

eller hur var det??
*fniss*
Att inte nyfikna Trollmor har undrat vem mitt dumma ex är (scrolla ner en bit så kan ni läsa om honom och TV pejling)! Fast hon kanske redan har räknat ut det...?!

Jag hade tänkt att ge vissa ledtrådar i bloggen, men så glömde jag det!

Jag gör det nu: Hans initialer är FG, OCH MAN FÅR PRATA HÖGT!

Ja nu kom jag ju att tänka på honom igen. En mer korkad person får man leta efter... Jag tror han söp bort ett antal hjärnceller i ungdomens dag.

Eurovision Song Contest 07

Snubben har hittat Englands bidrag till Eurovision song contest...
Man kan nog tryggt konstatera att SIST kommer vi inte i årets tävling... Dessutom undrar man ju hur sjutton kunde dom vinna?? Hur många låtar hade England i sin tävling? Två?? Och i så fall... hur lät den andra?

tisdag 27 mars 2007

In i dimman...

Då var det över för denna gången. Jag får lite hjärtklappning när jag får på mej sjukhuskläder. Lukten. Det är det som orsakar det. Det är bättre nu, det är mest en obehagskänsla numera. Förr fick jag ångest. Nån gång kanske det går över helt.
Ett år till nästa rekto. Om två år gör jag nästa gastro, om allt fungerar som det ska. Huvaligen. Den är så otäck. Tänk er själva, detta kör dom ner i halsen:
Ja ALLT ska ju inte ner förstås... Det såg ut som tidigare, godartade polyper i magsäcken, småsår i bäckenreservoaren.
Jag har hela tiden sagt att blödningarna beror på en av mina mediciner, Clinoril. Den ska förstärka effekten på Tamoxifen som jag tar för att min vävnadstumör inte ska växa. Clinoril kan även förhindra att fler polyper uppstår.
Jag och läkaren kom fram till att vi ska pausa den tabletten ett tag, ta nya blodvärden och se om det blir bättre.

Efter allt var klart fick jag inte köra bil, eftersom jag får både lugnande under gastron, och smärtstillande under rekton. Man blir lite groggy. Jag hade tagit bilen till sjukhuset, Richy åkte med en kompis till jobbet. Richys chef skjutsade Richy till sjukhuset när jag var färdig.
Nu var ju dessutom MC'n klar på servicen i Trollhättan, och de ville bli av med den, så vi åkte till en kompis som jobbar i Trollhättan, hämtade honom när han slutat jobbet, åkte och hämtade MC'n. Kompisen tar vår bil hem till sej i Grästorp, vi tar hojen hem.
Imorn tar vi hojen till Grästorp och jag kör hem bilen.

När vi kommit hem kände jag fortfarande sjukhuslukten på mej, så jag var tvungen att lägga mej i badet. Jag var trött innan, och sen blev jag ännu tröttare.
Faktiskt tänkte jag lägga mej nu.

Natti.

Vill inte...

...vill inte vill inte VILL INTE VILL INTE

Har ett läkarbesök kl 13:00 idag. Gastroskopi och rektoskopi.

Kan nån ta mej LÅNGT härifrån??

måndag 26 mars 2007

Hallelujah moment?

Kan nån förklara för mej varför vissa sånger bara... liksom... fastnar??
Detta är långt från min vanliga musiksmak, men jag älskar låten, jag ryser när jag hör den. Orginalet är Leonard Cohens tror jag, men jag föredrar Jeff Buckley.
May he rest in peace..

Blogg-kull

Ursäkta att det tog lite tid, men hur jäkla lätt är det att komma på knasiga grejer om sej själv tror ni??

Whatever, here we go:

Regler:
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blivit ”tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg samt ange reglerna för spelet. Sen väljerbloggaren sex nya bloggare och gör en lista på deras namn.
Efter det är gjort skriver han/hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de blivit ”tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Sex konstiga saker om mig:

  1. Jag älskar trubadurmusik, det brukar märkas. Är jag på ett uteställe med trubadur, slutar det ofta med att trubaduren mer eller mindre tittar på mej efter varje låt och undrar vad som händer nu.
  2. Jag tänker jämt högt, ofta får jag verkligen koncentrera mej på att inte gå och prata alldeles för högt när jag är på stan eller nåt.
  3. Jag är en pryl-bög. Om man nu kan vara det som tjej… Fast ingen tror på Richy när han säjer att det är jag som vill ha grejerna, alla tror att det är han…!
  4. När jag har bäddat rent i sängen MÅSTE jag vara nyduschad och håret måste vara fuktigt när jag lägger mej.
  5. Jag kan texterna till nästan alla Björn Rosenströms låtar.
  6. Om jag står och gör nåt som tar lite tid och det inte händer så mycket, typ laga mat, spelar jag ofta musik, och då står jag där med sleven i grytan och smådansar och sjunger på stället. Förutsatt att ingen ser förstås…

Nu taggar jag

Men vad är det som piiiiiiper??

Vid halv två inatt vaknar jag plötsligt.
Det piper.
Jag försöker lokalisera mej själv och vad det är som händer.
Jo. Det piper. Nu högre.
Jag flyger upp. Brandlarmet!?
Ut ur sovrummet. Nu står jag i köket, ungefär under brandlarmet, iklädd boxertrosor samt ett par sockar (jag är frusen om fötterna) och spretigt hår. Jag fattar inte riktigt vad som händer.
Jag ser inget. Jag ser rätt taskigt utan linser eller glasögon.
Jag går in i sovrummet igen och tar på mej en T-shirt och glasögonen.

Richy frågar vad det är som piper.
Det kanske är brandlarmet, säjer jag. Fast det kan det ju inte vara, jag kommer på att brandlarmet är kopplat till villalarmet. Det tjuter med 128 db. Det hade vi nog inte missat.
Richy går ut i köket. Han tycker ljudet kommer nerifrån, så han är på väg nerför trappen när jag samtidigt kommer ut i köket igen.
Då blir det alldeles tyst.
-Gjorde du nåt? frågar han.
-Nä, sa jag.

Richy ser en klocka på databordet. Han tittar noggrant på den och ser att det är en liten alarmklocka i displayen. Han trycker på en knapp. Det piper till. Samma pipljud (fast lägre) som nyss.
Vi konstaterar att nån av barnen antagligen har försökt ställa rätt tiden...

lördag 24 mars 2007

TV pejling...

Det är inte lätt att vara tonårsmorsa. Angelica är ute, hon ska komma hem med bussen 21:20. Jag vågar inte dricka, för tänk om jag måste hämta henne nånstans? Jag är rastlös. För att tiden skulle gå hoppade jag in i duschen. När jag ändå stod där tog jag lite peeling, för att det skulle ta lite längre tid. Jag kom att tänka på en föredetta pojkvän.
Jag var runt 18 år. Det höll inte så himla länge.
Han var inte så snäll mot mej, mycket jag gjorde var fel. Även om det inte var mitt fel. På nåt sätt lyckades han vända allt.

Tex en gång gick vi i mörkret i en liten dunge. Han gick först, jag efter. Man såg inget, jag tittade i marken för att inte trampa snett. Så gick han för långt, missade där vi skulle svänga. Då fick jag en utskällning att jag gått fel.

En annan gång kollade vi på fotboll. Det var VM. Sverige gjorde mål. Jag hojtade JAAAAA! Han blev förbannad, för han hade somnat i soffan och jag väckte honom.

En gång putte jag ut ett glas, som gick sönder. Han blev förbannad och sa att jag fick köpa ett nytt, och de var skitdyra. Jag letade efter dom, länge. Hittade dom på Åhlens. För 39:-. För ett 3-pack. Köpte dom. Då blev han sur, för vad fan skulle han med TRE till?? Nu fick han ju åtta glas. Jag kunde ta två. Men vad sjutton skulle jag med två glas till då??

Snålare person fick man leta efter. När det tog slut sa han att jag var skyldig honom en limpa bröd, för jag hade ätit frukost hos honom. Jag sa att du åt ju pannkakor hos mej. Det räknas väl inte, det var ju bara några ägg, sa han då.

Jag var inte Tina, jag var "hans brud". Jag vet inte om någon av hans kompisar nånsin sa mitt namn.

Dessutom var han den sämsta jag nånsin haft i sängen... Fast det hörde ni inte.

Varför jag kom att tänka på honom när jag stod i duschen, var inte på grund av duschen, utan peelingen.
Vi var och badade med två till. Då tar han lite sand och gnider på benet och säjer att detta är som sån där pejling!
Jag och den andra tjejen fnissar lite, jag säjer att det heter peeling.
Nähä, pejling heter det, det vet han.
Nä, det heter faktiskt peeling.
Jag är helt dum i huvet. Pejling heter det.
Jag kan inte hålla mej för skratt, frågar om det är TV pejling eller vilken pejling det är.
Då blir han VÄLDIGT sur. Igen.

tisdag 20 mars 2007

Prat på byn...

När jag kom hem från jobbet framemot 21:30 igår sa Richy

-Det har hänt en grej här i byn ikväll.
-Jaså?
-En cykel har blivit stulen!
-Ja, fast det har varit mycket sånt här det sista!
-Ja, fast den här gången hittades cykeln på vår tomt...
-VA???

Så här hade det gått till:
Angelica och hennes pojkvän satt här hos oss, Richy spelade innebandy och jag jobbade.
Så plingade det på dörren och två av Angelicas kompisar kommer in.
Efter ett tag kommer det några tjejer och ringer på. De säjer att cykeln som står hos oss är nog deras.
Angelicas två nyanlända kompisar säjer att de hittat cykeln i skogen, Angelica har ingen aning om att det står en cykel som inte är vår utanför.
Tjejerna säjer att de vill ta tillbaka cykeln, men Angelicas kompisar säjer att de inte får ta den.
Cykeln har försvunnit från skolan, där de hade träning i gympasalen, fast Angelicas kompisar envisas med att de hittat den i skogen.

Detta övergår mitt förstånd, eftersom de vet att det inte är deras cykel, så är det väl lätt att räkna ut att det är cykelägarna som står på trappen.

I alla fall så insåg cykelägarna att det inte gick att diskutera detta med dom, så smarta som de var väntade de till en vuxen kom hem.
Efter ett tag kom de tillbaka, Angelica ropar på Richy, och cykelägarna talar om att det är deras cykel. Denna gången är nog mamman med också, om jag fattat det hela rätt.
Angelicas kompisar vägrar fortfarande lämna ifrån sej cykeln, trots att de andra visar att deras cykelnyckel passar.

Detta är om möjligt ännu mer obegripligt...

Först när cykelägarna nämner att då får de väl polisanmäla detta, säjer kompisarna att de kan ta cykeln.
Angelica säjer att hon och pojkvännen hade varit ute en sväng och sett att det stod en cykel i skogen, men om hon säjer så för att rädda kompisarna, eller om det verkligen var så vet jag inte.

När jag kom hem och fick höra detta tog jag ett snack med Angelica. Jag sa att det är ju inte så himla smart att vägra lämna tillbaka en cykel man vet inte är ens egen.
Angelica ville inte säja nåt, för hon ville inte "svika sina kompisar".
Jag svarade att det har ju inget att göra med att svika en kompis, det handlar ju om att vara ärlig, du vet ju att de gjorde fel!
Hon blev arg och vresig som bara tonåringar kan bli, sa att jag bara anklagade henne, hon hade inget med cykeln att göra!
Det vet jag att hon inte hade, eftersom Richy stod med under diskussionen, så han sa att det var ju helt klart hur det hade gått till.
Jag säjer att "dina kompisar snor en cykel och ställer den hos oss, vem fan tror du får skulden då?"

Det kan jag svara på idag. Hon är inte hemma nu, men när hon kommer hem sen kan jag berätta att jag har en elev på jobbet, det var hennes kompis som blev av med cykeln, och de hade tränat i gympasalen. Sen hade tränaren sagt att "Angelica Högman har cyklat omkring på en cykel som inte är hennes, hon hade tagit den för att nån snott hennes egen cykel".
Detta är ju inte alls sant, för hon hade inget med cykeln att göra, men nu går ryktena i denna lilla by att min dotter tog den för att nån tagit hennes... (som står på vår tomt och är alldeles ostulen...)

Min elev sa genast att hon skulle berätta detta för sin tränare, det var ju skönt, för man blir jävligt trött på rykten i ett litet samhälle som detta...!

måndag 19 mars 2007

Vart är min röst??

Sen jag var sjuk har min röst varit lite underlig. Hostar gör jag titt som tätt, känns ibland som det sitter nåt i halsen som inte lossnar.
Fast det är det inget konstigt med. Det konstiga är när jag ska sjunga.
Jag pratar oftast helt normalt, men när jag tar ton blir det väldigt wierd. Varannan ton försvinner, det blir bara nåt slags väsljud, om det blir nåt ljud över huvudtaget. Och de tonerna jag har tänkt ta, blir ofta nåt helt annat. Det låter fruktansvärt ibland.
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu. Ska man vila rösten, eller ska man försöka mjuka upp den liksom??
Jag är med i kyrkokören, men jag kan ju knappast vara med och öva när jag låter så här!? Ska jag öva upp rösten får det nog bli här hemma när ingen hör.

fredag 16 mars 2007

Att hon aldrig lär sej...

Det är högstadiedisco på parken en gång i månaden.
VÄLDIGT ofta ska det lånas pengar, för man har redan gjort slut på månadspengen.
Angelica fyllde år den 4 mars, hon fick en del pengar då, samt månadspengen hon fått. Hon VISSTE att det var parken, ändå bränner hon vartenda öre...

Vi börjar tröttna på lånandet hela tiden. Hon måste ju lära sej. Att lägga undan 50:- till nåt man VET att man vill göra, hur jäkla svårt kan det vara???

Jag frågade henne förut om hon skulle till parken idag, hon sa att hon inte skulle det, för hon hade inga pengar.
Jag blev glad att hon inte ens frågade om pengar, jag trodde det hade gått in...

45 minuter senare frågar hon om hon får låna 20:- så hon kan gå till parken. Hade hon haft 30:- själv hade hon kunnat få det, men nu visar det sej att hon ska låna de andra 30:- av sin pojkvän.

Vad trött jag blir. Nu är hon jättesur på mej för jag är så taskig så.

onsdag 14 mars 2007

Jag går och lägger mej igen...

I morses var det dags igen. Efter att ha varit sjuk i en dryg vecka ställde jag klockradion på 05:45. Brukar snooza lite, så jag brukar kliva upp vid sex ungefär.
Samma sak i dag.
  1. Klockradion 05:45
  2. Snooza
  3. Klockradion 05:54
  4. Snooza
  5. Ev. stänga av klockradion och kliva upp
  6. Klockradion 06:03 om inte jag klev upp på föregående punkten
  7. Definitivt uppklivning

Idag kom jag till punkt 7. Var väldigt trött när klockradion drog igång. Jag går in i badrummet, tvättar mej, sköljer genom håret för att få ordning på frissen.

När jag står där med handduken om huvudet kommer jag på att Angelica ska ju till skolan tidigt idag, hon brukar kliva upp före mej då. Nu är hon fortfarande kvar i sängen.
Jag knackar på och öppnar.

-Angelica...?
-Mmm.
-Ska du inte gå upp nu?
-Va...?
-När ska du gå upp?
-Klockan står på halv sex.
-Men klockan är kvart över sex!
-Nää.
-Jo, hon är kvart över sex!!
-Nä, klockan är kvart över fem!
-Eeh... va?
-Hon är kvart över fem!
-Nää...
-Joo.
-Har jag gått upp en timme för tidigt??
-Mmm.

Jag tittar på klockan på micron och på ugnen. Båda står på 05:15. Fan också.

måndag 12 mars 2007

Sprrrrrtt....

I dag fick mina nya MC kläder känna på luften! Solen sken och +10 grader! Tyvärr blåste det lite, men inte så det blev kallt. Vi var ute i drygt 1,5 timme tror jag.
Nu börjar jag få in känslan hur jag ska sitta, var jag ska ha fötterna osv. Än så länge har vi inget intercom, så att prata med varann går ju inte precis.

Vi stannade vid Statoil och pratade med Richys syrra. Så skulle vi åka igen. Jag drar på mej hjälmen och handskarna. När vi åkt iväg märker jag att jag har ett hårstrå i ansiktet. Eftersom det är en integralhjälm och ingen rymdhuva finns det lufthål som gör lite vinddrag i hjälmen, så när vi kom upp i fart började hårstrået fladdra runt vid ansiktet.
Jag kunde ju inte be Richy stanna hojen för att jag skulle ta bort ett hårstrå, för det hade jag väl fått höra tills jag möglat. Nä, det var ju bara att försöka ignorera hårstrået.
Jag försökte grimasera bort det, men det gick inte. Sen försökte jag blåsa bort det, men det funkade inte heller. Efter nån halvtimme eller nåt stannade vi vid en korsning, och det kom lite bilar. Jag passar på att flippa upp visiret. Vi har inga korv-ätar-hjälmar, så det är bara själva visiret som öppnar sej.
Jag sticker in handen för att ta bort hårstrået som nu sitter på läppen, bara för att märka att jag inte får ner handen där. Jag försöker blåsa bort det igen, sen... sprutta bort det.
Vet ni hur man spruttar bort det? Man blåser med halvstängd mun liksom, så det ... ja, spruttar helt enkelt.
Det sitter kvar. Till slut fick jag knöka ner fingret, och joxade runt. Vet inte om jag fick tag i det, men försvann gjorde det i alla fall. Sen drog Richy på, och innan jag fått ner visiret igen hade jag fått skit i kontaktlinsen, fast det gick att blinka bort utan större angagemang.

Vi fick höra härom dan att alla hojar mellan 02 och 05 tror jag det var, ska återkallas. Det var nåt fel på... nåt. Felet märkte vi av en gång. Mitt under körning dog den bara. Det var ju inget allvarligt, men smått irriterande, fast det har bara hänt den gången. Vi får väl se om det händer igen. Då vet man ju att det är fabrikationsfel.

lördag 10 mars 2007

The family...

Jag trodde min familj bestod av en mamma, en pappa, en dotter, en son och för tillfället en kompis också.
Nu är jag mer tveksam. Det verkar mera åt en mamma, en dotter, en son, en son och sonens kompis. Dom spelar nämligen med Christoffers nya Nintendo Wii. Nu fick jag radera lite, för Angelica snodde tangentbordet och skrev Wiiiiiiiho. Hon tyckte det var väldigt roligt...
Richy och kompisen spelar golf.

Pappa är suger. Och tjötar gör dom med. Bla bla blaa. Och jag ska gå på Sweden Rock med dom!! Yiaaho! :D

Nu snodde Angelica tangentbordet igen. Vi har inte alls sagt att vi ska gå på Sweden Rock. Och vi har definitivt inte sagt nåt om att hon ska med... Hon tyckte det blev jobbigt när hon sa att hon ville sommarjobba, för hon fick en massa förslag och idéer som hon inte räknat med.

Jaa...

.... nu är det bara att vänta och se....

Som Fylking säjer: ÄNTLIGEN!

Jag har alltid tyckt att melodifestivalen är kass. Min låt vinner ALDRIG. Ofta kommer den inte ens till andra omröstningen, så jag blir alltid sur när nån mesig kärring står där med fladdriga kläder och blåst i håret och vinner. Det är så.... schlagrigt. Typ.

I år verkar jag ha bättre tur, för det verkar vara fler än jag som har min låt som favorit! Fast jag tyckte den var förbannat lik nån annan. Jag har funderat..... funderat..... funderat och funderat. Sången har malt i mitt huvud sen dess, men nu har jag kommit på det!

I'm a lucky fella and I gotta tell her that I love her endlessly, because love grows where my Rosemary goes and nobody knoooooows like me!

fredag 9 mars 2007

Vad e de för en dag?

E de en vanlig dag? Nä de e ingen vanlig da för de e Tinas bröllopsda...
Och hur kul blir den då?
Vi skulle gå ut och äta jag och Richy, ta nån öl eller två, ha det allmänt trevligt. Vad händer? Jag orkar inget, pratar jag för mycket får jag hostattacker... Jag ska göra en god paj vi ska ha framför Tv'n ikväll...

9 mars 2002:

Den lille ekonomen.

Igårkväll hade jag nästan bestämt mej hur jag skulle göra i helgen. Sjukskriven eller inte?
I morses klev jag upp, satte mej på sängkanten. Drog på mej tröja och mjukisbyxor.
Christoffer tittar in och frågar:
-Ska du ha kaffe?
-Ja tack!
Christoffer sätter på kaffet, vi tar fram lite frukost. Angelica har redan ätit.
Angelica går till bussen, Christoffer cyklar till skolan.
Mamman plockar in frukosten, plockar in disken i maskinen och sätter igång en maskin. Sen är stackars mamman trött och får vila en stund.

Mamman bestämmer sej för att ta ett bad.
Det var skönt. Kliver ur badet. Börjar blåsa håret. När håret är halvtorrt och står åt alla håll får stackars mamman sätta sej en stund.
Sen blåser hon färdigt håret.

Stackars mamman är nu säker på sin sak. Det funkar INTE att jobba i helgen. Mamman ringer chefen som tycker att det verkar klokt. Borde jag inte vara hemma måndag också? Sen är jag ju ledig på tisdag också. Jo. Kanske lika bra det. Borde kunna jobba på onsdag.

Den enda som tycker att detta är otroligt dumt är den lille ekonomen i huvet. Han skriker som en besatt nåt om att fattar du hur mycket du förlorar nu? Skärp dej! Ryck upp dej! Jobba för sjutton!
Nu var det nån som drämde till honom. Han blev tyst.

torsdag 8 mars 2007

Det var en pärs...

Igår pratade de på nyheterna om den här bantningmetoden Atkins. Man skulle äta typ bara fett eller nåt sånt. Tydligen var den mest effektiv.
Jag kan säja att 40-graders feber i ett par dagar funkar också. 3,5 kg på 3 dar...
I söndags åkte jag på en hejdundrans virusinfektion, typ influensliknande. Jag har legat i över 40 grader feber ett par dar. Idag är jag helt feberfri, men jisses vad trött jag är. Ordentlig hosta har jag med, de sa att den kunde hålla i sej ganska länge. Jag får väl vara glad att att jag bara hade feber i 4 dagar, det fanns de som haft i över en vecka.
Jag är fruktansvärt trött, går jag uppför trappen måste jag vila en stund. Jag gör inte så många knop precis... Vi får väl se om jag kan lyckas ta mej till jobbet på lördag.
Jag tittade mej i spegeln i morse och blev nästan rädd, för jag trodde jag såg ett spöke. Likblek och hålögd... Jag borstade tänderna fort som attan och gick ut.

Ja detta var ungefär vad jag orkade med för tillfället. Har mailat lite också. Jag återkommer nog under eftermiddagen för att läsa alla andra bloggar, och svara på några kommentarer och så.

I'll be back.......

fredag 2 mars 2007

Richys dröm...

Richy är född i Kiruna. Han flyttade därifrån när han var 7 år. Tyvärr fanns det inte så mycket snö här nere fick han ge upp den tilltänkta hockeykarriären.
Nu sitter vi här och kollar på Luleå-Brynäs. Brunäs som Richy säjer. Tyvärr fick dom in sitt första mål nu. Fast det är lugnt. Det står 4-1.
Ja i ialla fall så sa jag till Richy att hade inte han flyttat till Lidköping hade han säkert spelat i Luleå, för alla bra Kiruna AIF-spelare går till Luleå.

.....

.....

Ursäkta avbrottet. Det var svettigt ett tag. Nu är matchen slut i alla fall. Dom vann med 4-3. Ni fattar varför vi var lite nervösa här för det var inklusive en straff.
MEN DOM VAAAAAAANN! TJOHOOOO!!

Ja iallafall så... nu har jag glömt vad jag skulle skriva ju.

....

Jo, nu minns jag: Richys släkt hade ju förhoppning att Richy skulle bli nån bra hockeyspelare. Tyvärr flyttade han ju ner till mej och resten av oss andra i södra Sverige. Ja fast då kände jag inte honom förstås. Nu känner jag att jag måste radera hela tiden för jag har dragit ett par öl, och nu skriver jag fel hela tiden. Ja ja whatever.
Öööh... förut sa jag till Richy att "tänk om du bott kvar i Kiruna, då hade du kanske spelat i Lule! Fast då hade du ju inte känt mej! Och jag hade antagligen inte tittat på Lule, för att jag håller på dom beror ju på att du gör det!"
Richy säjer: "men du hade kanske vart ihop med en Brynäsare och sett matchen och då hade dom sagt att nu kommer Högman och HAN FÅR IN PUCKEN!!"
"Ja då hade min snubbe sagt att nu kommer den där jävla Högman igen". "Tur att han inte visste att vi hade varit ihop om han inte bott kvar och spelat i Luleå."

Måste vara viktigt med öl....

Heeeeej....! Har nån saknat mej?? Jag har varit lite out-of-order kan man säja.
Tröttheten har tagit överhand. Vet inte vad som hände. Luften gick liksom ur mej. Jag misstänker att det beror på att nu VET jag att mitt blodvärde sjunker, trots järntabletter varje dag. Man är ju aldrig så sjuk som när man får reda på att man är det...

Det blev inte bättre av att jag i lördags på krogen blev verbalt påhoppad av en ... tja... kan knappt kalla henne kompis. Vi kände varann i tonåren, umgicks väl sådär. Jag upplevde henne lite för intensiv. Hela tiden var man tvungen att bekräfta att hon var snäll, att hon gjorde rätt, att man inte var sur på henne... Man orkade inte vara med henne för länge.
I våras fick jag reda på att hon var ihop med en f.d. jobbarkompis till Richy. Lite förvånad blev jag. Samtidigt fick jag reda på att hon nyligen fått diagnosen ADHD. Plus sex andra diagnoser av diverse slag. Många bitar föll på plats, kan man säja.
Jag och en gemensam kompis träffade henne en stund i somras. Vi satt och pratade nån timme eller nåt.
Det är det enda jag sett av henne sen vi gick i högstadiet, förutom en gång för ungefär 10 år sen.

Så i lördags då. Jag, Richy och hennes pojkvän sitter och pratar på krogen. Hon kommer. Sätter sej i knät på sin pojkvän. Jag säjer glatt "hej". Hon talar om för mej att jag är högfärdig, att jag är förmer än alla andra, att hon inte är värd nåt, att jag alltid ska vara i centrum och liknande.
Jag tappar hakan totalt. När hon tystnar för att hämta andan innan nästa omgång säjer jag att "jag har aldrig varit högfärdig och tyckt att nån är förmer än nån annan".
Sen kör hon samma ramsa igen.
Då säjer jag att "om det är så hon upplevt så ber jag om förlåtelse, för det har aldrig nånsin varit min mening att såra nån. Jag har aldrig tyckt att varken hon eller nån annan är mindre värd".
Hon fortsätter bara, jag får inte en syl i vädret. Till slut får jag nog.

Jag reser mej upp och säjer att "jag tar inte mer jävla skit från dej". Sen går jag. Försöker i alla fall. Richy håller fast mej och säjer att jag ska stanna. Jag ålar och kränger för att komma loss. Säjer till Richy att "jag vill inte sitta med den jävla männskan". Till slut kommer jag loss. (Jag kan inflika att jag nu har ett blåmärke på hela överarmen...)
Jag är arg, men framförallt ledsen och sårad. Jag vet inte vilket av det som gjorde att tårarna rinner.
När jag rusar iväg inser jag att jag vet inte vart jag ska ta vägen. Ölen har jag fått med mej. Den var visst viktig. Jag kan inte gå ut, för jackan är ju inlämnad i garderoben.
Stället vi är på har två delar. Jag går in till det andra stället och sätter mej i ett hörn och funderar på vad jag ska göra. Jag hoppas att ingen kommer fram och ska prata.

Efter en stund hör jag en välbekant röst.
Jag reser mej upp. Det är hon som kommer. Hon vill prata. Ber mej sätta mej ner.
Jag svarar att "om hon inte har nåt annat att säja än det hon sa nyss kan hon gå, för det vill jag inte höra på. Så länge hon inte lyssnar på mej, tänker inte jag lyssna på henne".
Jag vill förklara, säjer hon.
Ok. Jag sätter mej ner. Hon sätter sej mitt emot.
Jag sätter händerna på hennes kinder och vänder hennes huvud mot mej, tittar henne i ögonen. Mina tårar rinner fortfarande. Jag talar om för henne samma sak igen, att jag aldrig varit högfärdig, att hon är lika mycket värd som alla andra.
När jag tar bort mina händer säjer hon "så här är det", och så tittar hon upp i taket, blundar med ögonen, ritar en cirkel med armarna och säjer nåt i stil med:
"jag är Christina "(tittar på mej och frågar "för du heter det va?"). Jag nickar. Hon tittar upp i taket, blundar och ritar en cirkel med händerna igen. Tittar på mej. "Johansson...??"
"Nä, jag hette Carlsson då", svarar jag.
"Jag är Christina... eh.. Carlsson, jag är solen. Alla kommer till mej. Jag är alltid vänlig, jag vill alla väl. Jag är i centrum för att alla vill vara med mej".
Jag bara glor på henne. Nu öppnar hon ögonen och säjer nåt liknande, fast nu himlar hon riktigt med ögonen.
Jag vet inte riktig vad jag ska ta mej till, för nu tyckte jag att det blev olustigt, för hon verkar ju helknas. Jag försöker svara henne, men då tittar hon på mej och säjer "jag är så himla kissnödig, kan du visa mej vart toan är?"
Jag piper fram ett "ja" och föjer med henne till toan. Precis utanför kommer Richy. Hon går in på toan, Richy kommer fram till mej. Då är det nåt som släpper i mej, jag blir alldeles skakig, jag vet inte vad jag ska ta mej till. Jag säjer till Richy gång på gång att "hon är inte klok, hon är inte klok". Richy håller om mej.
Så kommer hennes pojkvän. Han försöker be om ursäkt för henne. Han säjer att hon hade en jobbig barndom.
Det vet jag ju. Han tror att när jag dök upp kom alla känslor från barndomen upp, det kunde varit vem som helst, det var bara det att det var jag som var där just nu.
Ja, antagligen är det väl så. Fast man ältar det. Om och om och om igen.
Är det så? Har jag varit högfärdig? Tycker andra det med?
Jag kan inte fatta det riktigt, för jag var ganska blyg förr. Vill inte stå i centrum.
Jag gillar fortfarande inte att stå i centrum. Jag hamnar ofta där ändå, av nån anledning. Jag har många grejer för mej, tycker om att planera och dona. Jag vill helst vara med utan att synas... om det går att ordna.

I måndags ringde hon. Först på min mobil, men jag kunde inte svara då. Det stod inget nummer, så jag visste inte vem det var. Senare ringde hon hem, men jag var fortfarande på jobbet. Hon ringde på min mobil igen.
Hon bad om ursäkt för beteendet i lördags. Jag sa att det var lugnt, det var ingen fara.
Hon förklarade att hennes kompis som varit med henne stuckit ifrån henne och att hon var sur på henne, fast det gick ut över mej. Hon mindes inte mycket av det som hänt, ville att jag skulle berätta för henne. Jag uteslöt det där när hon ritade solar i luften och flummade iväg, det kunde jag inte med att berätta.
Hon tyckte vi kunde gå och ta en fika tillsammans nån dag. Visst, gärna sa jag (med fingrarna i kors).

Jag tror inte det var hennes idé att ringa, för hon visste ju knappt vad jag hette... Och då undrar man ju om det verkligen var så illa som hon sa, att jag var så hemsk, för om jag satte såna djupa spår i hennes liv, borde hon inte kommit ihåg mitt namn då?? Eller också hade hon förträngt det...

Jag får väl fortsätta älta det...

Det enda jag orkat med nu är jobbet. Jag jobbar oftast 7-17, men framåt 15-tiden tycker min kropp och min hjärna att nu borde Tina gå hem. Då blir jag så där vansinnigt trött, vill inget, orkar inget.

På söndag fyller tösen 14 år. Igår efter jobbet bakade jag två tårtbottnar. Nu har jag två tigerkakor i ugnen. Om en timme ska jag till en kompis en sväng, vi ska gå bort till huset dom bygger. När jag går hem tar jag vägen förbi affären för äggen är slut. Sen ska jag baka bullar.

Ikväll tänker jag ta en öl framför hockeyn och antagligen slumra in framför TV'n och vakna till när Luleå gör mål och Richy jublar, eller när han uttrycker sin besvikelse för att Brynäs får in pucken.