lördag 24 mars 2007

TV pejling...

Det är inte lätt att vara tonårsmorsa. Angelica är ute, hon ska komma hem med bussen 21:20. Jag vågar inte dricka, för tänk om jag måste hämta henne nånstans? Jag är rastlös. För att tiden skulle gå hoppade jag in i duschen. När jag ändå stod där tog jag lite peeling, för att det skulle ta lite längre tid. Jag kom att tänka på en föredetta pojkvän.
Jag var runt 18 år. Det höll inte så himla länge.
Han var inte så snäll mot mej, mycket jag gjorde var fel. Även om det inte var mitt fel. På nåt sätt lyckades han vända allt.

Tex en gång gick vi i mörkret i en liten dunge. Han gick först, jag efter. Man såg inget, jag tittade i marken för att inte trampa snett. Så gick han för långt, missade där vi skulle svänga. Då fick jag en utskällning att jag gått fel.

En annan gång kollade vi på fotboll. Det var VM. Sverige gjorde mål. Jag hojtade JAAAAA! Han blev förbannad, för han hade somnat i soffan och jag väckte honom.

En gång putte jag ut ett glas, som gick sönder. Han blev förbannad och sa att jag fick köpa ett nytt, och de var skitdyra. Jag letade efter dom, länge. Hittade dom på Åhlens. För 39:-. För ett 3-pack. Köpte dom. Då blev han sur, för vad fan skulle han med TRE till?? Nu fick han ju åtta glas. Jag kunde ta två. Men vad sjutton skulle jag med två glas till då??

Snålare person fick man leta efter. När det tog slut sa han att jag var skyldig honom en limpa bröd, för jag hade ätit frukost hos honom. Jag sa att du åt ju pannkakor hos mej. Det räknas väl inte, det var ju bara några ägg, sa han då.

Jag var inte Tina, jag var "hans brud". Jag vet inte om någon av hans kompisar nånsin sa mitt namn.

Dessutom var han den sämsta jag nånsin haft i sängen... Fast det hörde ni inte.

Varför jag kom att tänka på honom när jag stod i duschen, var inte på grund av duschen, utan peelingen.
Vi var och badade med två till. Då tar han lite sand och gnider på benet och säjer att detta är som sån där pejling!
Jag och den andra tjejen fnissar lite, jag säjer att det heter peeling.
Nähä, pejling heter det, det vet han.
Nä, det heter faktiskt peeling.
Jag är helt dum i huvet. Pejling heter det.
Jag kan inte hålla mej för skratt, frågar om det är TV pejling eller vilken pejling det är.
Då blir han VÄLDIGT sur. Igen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Sicken going.
Vi får hoppas du är lycklig med den man du lever med...
Lennart

Anonym sa...

...det räknas väl inte, det var ju bara några ägg...

HAHAHAHA!!!
Stor humor!
Skönt att du kan tänka tillbaks på det ägghuvudet iaf.

=)