Jo jag har ju fått lite påpekande om att min blogg typ dött...
Vet inte vad som hände där...
Eller egentligen vet jag kanske det. Jag fick nog lite andra prioriteringar tror jag.
Det kom in en person i mitt liv. Trots mitt komplicerade liv med att jag fortfarande bor med exet fanns det nån som ändå ville träffa mej.
Just nu är det ibland frustrerande att bo så här, men vi har nu satt en ände på det.
Vi har haft svårt att lämna huset både jag och Morten. Särskilt jag, får man väl säja, då det är jag som gjort alla renoveringar, ibland tillsammans med min pappa.
Jag överväger allvarligt att ta över lånen själv och bo kvar här. Just nu "tränar" jag på att lägga undan varje månad för att se hur det känns att betala allt själv varje månad. Känns det ok går jag vidare. Annars får vi väl sälja, fast även för Morten skulle det kännas bäst om vi slapp det, om en av oss kunde bo kvar. I nuläget är det väl jag då.
Nog för att huset är stort... Jag vet inte vad jag ska fylla alla åtta rummen med, men att bo kvar tills Christoffer flyttat hemifrån skulle kännas bra, så han slipper flytta fler gånger.
Känns lite motigt att gå igenom allt en gång till ändå... Min fd man, mina barns pappa, bor kvar i det huset vi köpte. Fördelen var att man slapp allt flyttstäd, man kunde ta lite pö om pö och så, det är ingen främmande person som bor där nu. Det är ändå jobbigt att dela upp allt. Allt ekonomiska, allt man köpt gemensamt, ett gemensamt liv man faktiskt tänkte skulle vara resten av livet då man köpte ett hus.
Nu blev det inte så denna gången heller.
Jag behövde tid för att känna efter vad jag ville. Vi har haft mycket upp-och nergångar, jag och Morten, men på detta plan var vi lika och helt överens. Egentligen borde vi gått isär tidigare tror jag, men jag kämpar in i det sista innan jag ger upp. Nu har vi kommit till en punkt där vi känner att vi kan lämna vårt gemensamma liv. Vi accepterar att det blivit som det blivit, vi lever kanske i samma hus, men vi lever inte samma liv. Det vi delar nu är enbart det ekonomiska. Därför känns det nu som att det är dags att även dela på det.
