GGN

Nu börjar planeringen inför årets gyttje-fest: Gotland Grand National!

Richy grejar med sin enduro, jag planerar mest maten...

Minns ni förra året?

Det är INTE Richys cykel som står i leran, han fick med sej sin i mål...

Jag har en ny favorit...

Jeff Dunham.

Det är med stor risk att bli anklagad för att tro att alla som heter Achmed är terrorister jag lägger ut denna, men jag vill bara säja att I DIDN'T DO IT!

Nästa gång ska jag be att få en sked...

Tog en Ceasarsallad på McDonalds förut.
Först öppna förpackningen med själva salladen.
Sen öppna plastförpackninmgen med plastbestick.
Sen öppna plastförpackningen med krutonger.
Sen öppna plastförpackningen med dressing.
Sen öppna plastförpackningen med bröd.

Jag hade nu hunnit bli smått irriterad.
Jag blev inte mindre irriterad när man inte kan få ner plastgaffeln i krutongerna, antingen

1. vek sej gaffeln
2. flög hela brödbiten iväg
3. hände inget, den låg bara kvar där och såg uppstudsig ut

Mer sockar...

Jag tycker att alla mina sockar försvinner hela tiden.
Nu har jag klurat ut det.
Angelica har hela rummet och garderoben full med tvätt. Blandat smutsigt och rent.
När hon inte hittar några sockar tar hon mina.

Men jag har fortfarande ont i huvet...

Jag brukar ställa min cykel i cykelstället under en balkong på jobbet, eftersom dörren till källaren är intill. Annars får jag gå runt halva byggnaden för att komma till omklädningsrummet.

Man lärde sej ganska snart att inte lyfta upp huvudet för tidigt...

Av nån outgrundlig anledning glömde jag det idag. Jag parkerar cykeln, låser, tar ett par steg och DONK slår jag huvudet i balkongens golv. Eller tak då, för mej.

Jag stannar upp, håller mej för skallen och säjer några väl valda ord.
Ok, kanske inte så väl valda. Mer spontana.

Så hör jag. Eller inte egentligen. Ljudet från MP3'n låter konstigt.
Jag känner lite panik. Jag tänker att

shit jag har slått i huvet så nåt pajat, jag hör inte på ena örat

Sen kommer jag på... Jag har tappat ena snäckan från hörlurarna.

Pleeeease...

När jag dör, kan ni lova att spela den här på min begravning?
Den är helt fucking underbar!
Min kusin lovade för en drygt 15 år sen att göra det, men om hon har glömt det menar jag...

Inte så bra...

Jag trodde jag hade ett uttag till på mitt läkemedelsrecept på Lanzo.
Det var en miss.
Ringde min läkare idag och bad honom skicka ett nytt.
Omgående.
Min mage är inte så rolig just nu...

Phone home...

Nån har stollekört uppe vid endurobanan i Råda. Om det är nån från klubben vet vi inte, men man vet ju vilka som får skulden...

Jag har skrivit en kommentar om detta på LMCK's hemsida. Jag hade lite telefonkontakt med Richy som satt på en resataurang i Arvika och käkade.
Han tyckte vi skulle lägga på, för snart skulle maten komma in.

Medans vi pratar på mobilen ringer Suss. Det är mycket nu.
Jag och Richy lägger på. Pratar med Suss.

Jag fortsätter. Måste ringa Richy igen (från mobilen). Mitt i maten...
Telefonen ringer igen. Det är Suss igen...
Jag säjer att jag ringer upp. Det är ännu mer nu...

Ska göra en sista koll med Richy innan jag lägger ut det på hemsidan.
Innan Richy hinner svara ringer hemtelefonen. IGEN!
Men vaff...! Jag blir ju aldrig klar!

Jag tittar vem det är.
Det är... min mobil...?????

Jag har inte ringt Richys mobil, jag har ringt hem.

På Facebook....

finns många skojiga grupper.

• Går hellre barfota på eld än bär dessa satans Crocs var en grupp jag genast kände att jag skulle gå med i
• Dansgolvet är till för dem som inte har råd att stå i baren
• Chokladälskare är också en passande grupp för mej
• Vi som har fler vänner på Facebook än i verkligheten behöver jag INTE gå med i faktiskt
• Om 200 personer joinar den här gruppen öppnar Fredrik en pizzeria
• Man kan inte gå runt och heta Carl Olof
• Vi utan lokalsinne tänkte jag av ren princip inte joina, men kände sen att jag måste nog det
• Jag vill ha kakan
• Vi som är beroende av att smörja in oss med Nivea
• Hemma v. 9
• Nej till KÖ känns det meningslöst att gå med i
• Vem vill gå på bio med Kristoffer
• Yes I'm from Lidköping, but not fucking Linköping var en självklarhet

Många decibell...

När sista personen i vår familj lämnar huset sker föjande:

1. Tar på sej ytterkläder.
2. Larmar på.
3. Går ut.
4. Låser dörren.

Idag uppstod ett litet problem som gjorde Angelica halvdöv och mej genomsvett.
Jag börjar jobbet 7. Richy också. Christoffer ska med bussen 7:10. Angelica har sovmorgon och ska åka med 8:48 bussen.

Kvart i åtta ringer Richy mej på jobbet. Larmet går hemma!
Larmet är kopplat till telefonen och ringer upp våra mobiltelefoner.
Han får inte tag i Angelica.

Men jag kan inte komma ifrån nu! säjer jag.

Ja men jag är i Mariestad!!

Jag springer in till jobbarkompisen, berättar vad som hänt, säjer att jag kommer snart.
Tar med nycklarna, låser upp cykeln, cyklar i ilfart kilometern hem iklädd arbetskläder och innetofflor.
Min fasa är att det brinner, eftersom brandvarnaren också går på larmet.

Dörren är låst, larmet är tyst. Jag låser upp, och får se Angelica invirad i handdukar. Hon har duschat. Därför har hon inte svarat. Hon garvar åt mej där jag står helt slut och flåsar som en blåsbälg...

Christoffer har missat att hon var kvar hemma, så han larmade när han gick. När Angelica gick ut från sitt rum reagerade rörelsedetektorn...

Stadionenduro...

...på Kinnekulle. En himla kul tävling.

Richy älskar den. jag bistår med det jag kan...
Te.x. håller cykeln medans Richy hämtar pallen...

Tyvärr kantades dagens tävling av lite tråkigheter.

I september skadades en av Richys cross-kompisar allvarligt i en olycka.

Han dog den 5 oktober av skadorna.

Hans klubbkompisar hade ett sorgeband runt armen under tävlingen idag.

För övriga som kände honom fanns en dekal att sätta på nummerlåten med hans namn och klubbnummer:

Vem...

...har stått modell för luvan på min jacka egentligen??

Shit...

...vad lik Idol-Evelina är min dotter Angelica!

Ska försöka ta ett kort på henne så ni ser!! Just nu är hon hos en kompis...

Overkligt...

...kändes det.
Att se en kista längst fram i kyrkan.
Att veta att där i låg morfar.

Jag kan inte riktigt fatta det.
Jag ville gå fram och lyfta av locket och se själv.

Min morfar kommer aldrig tillbaka. Jag kommer inte se honom mer.



Det är fortfarande overkligt.

WTF...?!?

Vem f-n har raderat min spelningslista på Mediaplayer????
DET skulle jag gärna vilja veta.
Helt plötsligt är spelningslistan "Tina" med min väldigt braiga musik totalt väck.
Angelicas är kvar.
Hennes pojkväns är kvar.
Richy använder inte Mediaplayer.
Jo. Men det var nog ett år sen.
Christoffer har nog aldrig använt den.
MYCKET skumt.

Sicko...

Som vanligt i en tonårings liv angående läxor och sånt, säjer Angelica

det gör jag imorn

När man påminner nästa dag

ah men jag är nästan klar, jag hinner det imorn

Onsdagen:
Hon sätter igång datorn. Börjar leta info. Telefonen ringer. Försöker skriva USA's historia samtidigt som hon pratar i telefon.
Jag påpekar att hon kanske ska lägga på.
Hon "lägger på"... datorn.
Kompisen var viktigare. Lovar att hon hinner imorn.

Torsdagen:
Jag sa att hon skulle komma hem DIREKT efter skolan, så hon skulle hinna renskriva uppsatsen om Wilhelm Moberg, göra klart USA's historia, samt leta reda på en nyhet som gärna handlade om USA, som hon skulle berätta om i MINST 5 minuter.
Nyheten hade hon letat efter en gång tidigare, men blev trött på det när hon bara hittade nyheter om krig eller ekonomi...

När hon klockan 16:30 fortfarande inte är hemma ringer jag. Hon var ju bara TVUNGEN att hänga med en kompis som skulle titta på skor först. Hon skulle komma hem om en timme.

Jag tänkte att hon fixar aldrig alla läxor på några timmar.
Jag letade efter en nyhet åt henne. På fredagen skulle en amerikansk film Sicko ha Sverigepremiär. Jag skrev ut en sida som berättade vad filmen handlade om, det amerikanska sjukvårdssystemet. Jag skrev även ut en sida som jämförde svensk och amerikansk sjukvård.

När hon kom hem sa jag att jag skrivit ut lite åt henne.
Hon blev störd och sa att hon kunde minsann göra sina egna läxor.
Hon skriver färdigt USA's historia. Wilhelm Moberg hinner hon inte renskriva, hon ska lämna in den handskrivna lappen.
Nyheten har hon nog glömt...
Jag ger henne den och säjer att läs igenom den ordentligt, för du kan ju inte läsa innantill, och inte ha en aning om vad du läser.

Frågade härom dan hur det gått med nyhets-läxan.
Läraren hade sagt att det var den bästa hittills!
Hon hade visst inte nämnt nåt om att mamma hade fixat den...

Fast jag kan ju säja att jag kommer ju inte fixa läxor åt henne fler gånger precis...

Somliga går i trasiga skor...

Igår jobbade jag till klockan fem. Jag fick ett sms från Angelica, skickat från hennes kompis mammas mobil, eftersom tonåringar aldrig har pengar på mobilen...

ring mej/kram angelica

Ja det var ju inga konstigheter. Jag ringde.
Hon är hos kompisen. Jag måste hämta henne...
Varför?
Hon hade blivit skjutsad på cykel till busstationen, fastnat med foten i hjulet. Kängan (som var min) gick sönder och hälen fick sej ett rejält sår.
Ingen var hemma hos oss så kompisens mamma hämtar dom på busshållplatsen och kör hem till sej, 3 km från vårt ungefär. Mamman har en kompis som är uska, hon plåstrar om Angelica.

När jag hämtar henne har det blött igenom, så jag byter förband när jag kommer hem.
Vi åker in till sjukhuset sen, så en sjuksköterska får titta på det, och jag får med lite omläggningsmaterial.
Det funkade dåligt, det blödde igenom när hon kom hem, så jag fick åka till apoteket och handla lite mer grejer.

Hon ska på disco på fredag.
Hur det nu ska gå till... För dit SKA hon.

Det blir konstigare och konstigare...

Dom här kan jag förstå. Dom är goda faktiskt, riktigt goda.

Den här kan jag också förstå, den var rätt ok, även om jag köpte den mest bara för att testa...






Men den här... den vågar jag inte smaka.
Inte ens om dom kastar den efter mej. MÖJLIGEN om jag får betalt för att pröva.

Koskräck...

Jag glömde att berätta om kossorna...
Jag och Suss har koskräck. Fast nu börjar vi få bukt med det.
Efter att ha gått Kinnekulle-leden 5 gånger och varje gång måste passera kohagar med kossor börjar det bli bättre.
Denna gången gick vi faktiskt mitt emellan två kor! En ko två meter åt ena hållet och en en bit bort åt andra! Gissa vilka två tjejer som var OTROLIGT stolta över detta!
Det gick bra, eftersom resten av koflocken var ganska långt bort.

Värre blev det när vi passerat Martorpsfallet och hade en kohage att gå genom.
Inga kor i närheten. Vi pustar ut. Man går längs gärdsgården med taggtrådsstängsel, och längst ner ska man gå över en sån där liten trappliknande övergång.
Gissa vart kossorna står. Precis vid övergången. Och det var ju inte några enstaka kor heller...
Vi måste alltså gå RAKT IN i flocken.

Där gick vår gräns. Det här funkar inte.
Vi går tillbaka en bit. Vi hystar över Suss ryggsäck över stängslet. Jag trycker ner taggtråden så långt som går så Suss efter mycket möda och stort besvär kommer över. Det var tur att gärdsgården var där, samt ett träd och en av pinnarna som markerar leden så man hade att hålla i. Sen får vi över min ryggsäck, och efter många om och men är även jag över.
Vi knallar iväg en bit då vi går i högt gräs och mycket ojämn mark. Utan att ha brutit nåt ben eller liknande är vi framme vid åkern. Vi passerar kossorna på andra sidan stängslet. När vi kommer fram inser vi att taggtrådstängslet går runt hela åkern också... Nu finns inget att hålla i, eller stå på.
Men gärdsgården går brevid övergången, så vi klättrar upp på gärdgården ochkliver över mitt på övergången, och äntligen är vi förbi!