Nu är det slut. Vår lilla gumma gick bort i förmiddags.
Klockan sex i morses ringde dom efter anhöriga, för nu kom de klassiska symtomen: ytlig andning och melerade fötter och händer.
Vi turades om att sitta hos henne tills en av sönerna kom. Kvart i tio var det över. Tyvärr hade varken den andre sonen, eller dottern från England hunnit komma.
När jag satt hos henne, höll hennes hand, sjöng lite ibland, pratade jag med henne, bad henne vänta. Vänta så att alla barnen kunde hinna dit, men det orkade hon inte.
En sån dag är konstig. Ett dödsfall på morgonen påverkar hela dagen.
Jag har en förmåga att "stänga av" allt runt om. Sitter jag hos en döende är det bara där jag existerar. Pratar jag med en anhörig finns bara den personen.
Jag kan ju bara tänka mej... om min anhöriga var dålig, och den personalen jag pratar med står mer eller mindre och hoppar för att man måste ju jobba... Så skulle jag inte vilja ha det.
Den tjejen jag jobbade med idag är ganska lik mej, så hela dagen liksom flöt på, trots allt. Jag vet ju att hade jag jobbat med andra den morgonen hade det varit helt annorlunda.
Vid middagen tände vi ett ljus och berättade att hon gått bort.
När vi var färdiga med allt efteråt frågade vi om sönerna ville vara med och göra i ordning henne, men det ville dom inte.
Vi pratade om vad vi skulle ta på henne och så. Det blev hennes nya röda dress. Hon var så fin i den.
Vi tvättar av henne lite, byter till ett vitt underlakan och ett vitt örngott. Borstar hennes långa hår och sätter i två spännen.
Lägger ett vitt lakan över henne, upp till bröstet ungefär. Lägger händerna ihop över lakanet.
Så var det ju en blomma... Det är inte lätt alltid, men hittills har jag alltid fått tag på nåt att lägga i händerna.
En gång snodde jag en blomma hos en annan dam som fått en bukett på bröllopsdagen...
Idag tog jag och knipsade av en Amaryllis. Det blev jättevackert. Bara blomman alltså...
Nu kom jag på att hon jag jobbade med idag aldrig har varit med om att göra i ordning en död person. Jag glömde fråga om allt var ok, och hur det hade känts.
Jag får väl ringa henne, eller om jag tar det nästa gång jag träffar henne.
Jag får fram en håv och nu börjar den Stora Jakten På Fisken. Han studsar och hoppar runt, jag efter med håven försiktigt så jag inte skadar fjällen. Firren hoppar givetvis inte samma håll som jag jagar med håven... Efter en stunds jakt hoppar han upp på mattan. Då var det smidigt. Jag viker ner mattan och liksom häller ner han i håven.
