Omorganisering...

Vi har duschen nere i källaren. Handdukarna finns i ett skåp på entrévåningen (eller vad kallas det..?) Efter två år har jag konstaterat att det är ganska opraktiskt att tvätta handdukarna i tvättstugan (som finns i källaren) bära upp dom en våning och lägga dom i skåpet för att sen hämtas av den som ska duscha och bära ner dom igen...

Jag har insett detta nu när jag varit sjuk och tvättade lite och blev helt slut och genomsvett efter att ha bärt upp handdukar i flera omgångar för jag inte fick med mej alla på en gång, och sen gå ner i duschen för att duscha, där det såklart inte fanns nån handduk så jag fick gå upp igen och hämta en.

Jag ska nog omorganisera lite här...

I verkligheten...

Häromdan läste jag en sak som tydligen florerat ett tag på facebook och bloggar.

Sätt de gamla i fängelse och de kriminella på äldreboenden! Då får de gamla möjlighet till bad, hobbies och utevistelse. Ingen kan stjäla från dem, de får fri kost och logi, tv och underhållning och de får pengar istället för att betala. De kriminella kan få kall mat, inga pengar, vara helt ensamma, få lyset släckt klockan 20:00 och duscha 1 gång i veckan!

Jag måste säja att som undersköterska inom äldreomsorgen blir man ganska sårad. Att många tror att det verkligen är så illa är jag helt övertygad om, och på vissa ställen kan det till och med vara så. Man har ju hört om skräckexempel i media. Det man inte skriver om i media är att de flesta ställen faktiskt INTE har det så. Det som jag blev mest förvånad över när jag googlade på det var att det faktiskt var en politiker som skrev det på sin blogg.

Där jag jobbar nu har vi ett jättefint bubbelbadkar med lyft för de som har svårt att kliva i och ur själva. Där inne har vi inrett så fint vi kan med ljus och textiler i matchande färger. Vi har flera aktiviteter varje vecka för att åtminstone nåt ska passa alla. Bingon är knökfull, däremot är läsningen inte så stor, men dom som kommer dit tycker om det. Gudstjänst för dom som vill, pubkvällar, kräftskivor, surströmmingslunch, vårfester och höstfester, turer i raggarbilar, slädtur med häst... you name it.

Och kall mat? Jag har då aldrig serverat kall mat, förutom kassler och potatissallad då. Man får faktiskt lägga sej precis när man vill, men dom flesta gamla är ganska trötta och vill lägga sej relativt tidigt, men vi har faktiskt några nattugglor som inte lägger sej förrän halv två ibland. Likaså dusch, den som vill får duscha hur ofta man vill, men är du gammal och måste ha hjälp med dusch är det inte så kul faktiskt. Tänk dej själv, nån annan ska tvåla in dej, skölja av tvålen, torka dej, klä dej...

Blandade känslor...

Det är med blandade känslor jag går ner i Angelicas rum nu... Hennes dubbelsäng är borta. Den hämtade dom igår, hon och Julian. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna. En del av mej känner ett vemod och en tomhet. En annan del av mej är glad, jag minns ju när jag själv flyttade, vad spännande det var! Det är ju så här i livet, barnen blir ju också vuxna...

Med henne är det väl lite så också att jag är ensam förälder, jag blir liksom både mamma och pappa, och det kanske känns på ett annat sätt, att inte kunna dela allt med den andre föräldern, man har lite svårt att släppa taget.

All hell broke loose...

...i min skalle idag.

Vaknade igår med jätteont i halsen, men det blev bättre under dagen. Jag skulle jobbat kväll igår men hade tagit kompledigt för vi skulle testa på bågskytte med jobbet!

Det var inte så svårt som jag trodde, fast bågen var ganska tung så jag trodde jag skulle få träningsvärk idag. Det fick jag inte, däremot vaknade jag med en sprängande huvudvärk, feber och hosta... Det var bara att stanna hemma från jobbet. Blir hemma imorn med...

Utvigning...

Äntligen har Bowlinghallen öppnat igen och det var trevligt att komma dit, man är ju lite stammis.

Musik i högtalarna som vanligt, gamla klassiker man nynnade med i. Så kom en låt, Our House.

Jag: men denna låten hörde jag ju nyss... men vart?

Morten: det var ju på OS-invigningen du vet!

Jag: nä det var ju utvigningen! Eller... nä... vad heter det...?

Morten: avslutning...

Aire Bra verkar inget bra...

Jag bli lite full i skratt när jag tittar på reklamen för Aire Bra.

Slim 'N Lift™ Aire™ Bra är designad för kvinnors moderna livsstil och är en bekväm och behaglig bh som passar alla. Inga axelband, inga clips, inga metalltrådar, inget obehag! Slim 'N Lift™ Aire™ Bra är så fantastiskt behaglig och bekväm att du kommer att glömma att du har den på dig! Perfekt för alla former, storlekar, åldrar och aktiviteter.

Ja särskilt bra är det när dom visar upp den hur den sitter på en smal kvinna med B-kupa och jämför med en kvinna med en "vanlig" BH. Den "vanliga" BH'n dom visar upp sitter fruktansvärt illa, antingen har dom en kupa som är helt fel storlek, eller också är den för stor under bysten för då sitter den ju så klart också helt fel.
När jag googlade fanns det ingen med större byst som tyckte den satt bra.
Här är några som testat -->

Nä töser, gå in i en BH butik och be om hjälp för att få en som passar...

Aj...

Ibland hade det varit bättre att faktiskt tittat lite djupare i glaset... Då hade man (läs Morten) kanske sluppit getingsticket på tungan igår...

Knack knack...

Jobbarkompisen förut:
*knackar på dörren* -Men vaffan... *asgarv*

Jag vänder mej om för att se vad hon gjorde. Hon knackade på dörren till tvättstugan...

Tanken var ju god...

Tanten borde nog gått en kurs hos Mr. Bean för han lyckade ju bättre med sin restaurering...

 

Klicka på bilden för att komma till repotaget



Eeh...?

Många kvinnor hittar oväntade saker i sina parters kläder vid tvätt. Papperslappar med telefonnummer, läppstift på skjortan och så vidare...

Om man som jag hittar en disktrasa i min sambos byxor... vad betyder det?

Lite tur ska man ha...

Inhandlade ett par träningsskor, capribyxor samt ett linne i funktionsmaterial för sammanlagt 998 på Intersport. Råkade springa rakt på en rea som skulle komma ut i reklamutskick imorn.

Trött...

Gårdagen tog på krafterna får jag säja... Första dan på jobbet efter semestern, sen Zumba... Jag kunde inte låta bli att titta på Dallas men jag kände att jag inte riktigt hängde med i svängarna och Morten undrade om jag var trött, så efter Dallas var min dag slut och jag slocknade...

Zumba...

Efter första dan på jobbet, som för övrigt var ungefär som det var för 4 veckor sen, åkte jag och Suss till Helens Dansskola för att testa ZUMBA.

Det var inte min musiksmak precis, men det var kul. Enkelt var det definitivt inte, men det blir förhoppningsvis lättare så småningom...

Jag tog mina vanliga joggingskor för jag tänkte inte köpa inneskor om jag inte tänkte fortsätta, så det blir det till att inhandla ett par i veckan... Plus ett linne för T-shirt kändes obekvämt med allt detta viftandet med armarna. En ny vattenflaska också för mina två braiga är puts väck, jag fick ta en annan som pluppen i drickpipen åkte in på hela tiden så jag fick ju inget vatten i mej, det slutade med att jag fick skruva av hela locket och det såg väl lite dumt ut, tyckte i alla fall jag...

Nu blir det en dusch och under tiden ska jag fundera på om jag ska frångå min tradition att varje måndagskväll klockan 21 titta på CSI alternativt Criminal Minds på femman och titta på Dallas i stället.

Biosfärsled...

Vi har gått strandpromenaden åt väster. Det var trevligt. Idag tog vi andra hållet. Den rekommenderar jag inte. Eller också är det bara jag som är obotanisk och inte fattade poängen med att gå den. Det var visst en biosfärsled och för vissa är det säkert intressant. Jag såg bara en massa träd och mygg. Men jag brände väl några kalorier i allafall...

Nu får man väl säja gonatt för det är visst slut på semestern nu.

Min och Angelicas dag...!

Svårt att beskriva dagen idag! Fotosession med min dotter! Här får ni en bildbomb istället!

Modeller för en dag...

...ska vi vara idag, jag och Angelica! Ska bli spännande! Professionell make up och fotografering minsann!

Anmärkningsvärt...

Statsministern valde att inte närvara för att stötta offren vid Utöya, däremot går det bra att stötta Annie Lööf...

Hyckleri...?

Igår kväll när jag la mej skrev jag som hastigast ett inlägg om Assange. Nu tänker jag skriva lite mer om detta.

Jag tycker att folk ska ha rätt att skriva om vad de vill. Regeringar ska inte mörka eller dölja saker. Med andra ord tyckte jag att Julian Assange var en bra snubbe som läckte information som alla borde haft rätt att veta.

Sen kom detta med våltäktanklagelserna i Sverige. Innocent until proven guilty, så är det helt klart för mej. Men när man gömmer sej? När man inte vill ha en rättegång? Vad ska man tro då? Varför gör han detta? Jag hatar orättvisor, det är bland det värsta jag vet. Jag har själv varit vittne i en rättegång där anklagelserna var felaktiga. Jag kan gå i taket om nån blir orättvist behandlad, även småsaker. Rätt ska vara rätt. Hade nån anklagat mej för nåt jag inte gjort hade jag gjort allt för att bevisa sanningen. Jag hade definitivt INTE gömt mej på en ambassad...

Kliver han utanför dörrarna grips han, som alla som är anklagade för ett brott. Oskyldig eller inte är otroligt svårt i såna här situationer. Ord står mot ord. Vem ska man tro på? Många uttnyttjar säkert en kändis för att få ut skadestånd. Sånt blir jag också upprörd över, men jag är ändå av tron att rättvisan segrar. Ok jag vet att den inte alltid gör det, men man måste väl få tro och hoppas det?!

När jag läste till uska var vi som ville med i en rättegång som åhörare. Det var just en våldtäktsrättegång. Jag kände ganska snart att jag trodde på mannen. Jag blev glad när jag läste i tidningen efteråt att mannen frikänts.

Ja ja, åter till Assange... Sverige kommer inte utlämna honom till USA, definitivt inte om han skulle hotas av dödsstraff som endel verkar tro. Vi vill bara veta vad som hände med dom svenska tjejerna. Ärligt talat skulle jag inte bli förvånad om dom bara bluffar för att utnyttja situationen... Men som kvinna är såna här saker så otroligt laddade och känsliga.

Jag är inte jätteinsatt i detta men jag har för mej att Ecuador är ett land där tryckfrihet knappt existerar. Att en man som Julian Assange som förespråkar tryckfriheten väljer att söka asyl i ett land som detta övergår mitt förstånd. Var det inte så viktigt egentligen?

Men den största frågan är fortfarande, varför är han så rädd för en svensk rättegång?

Asså detta med Assange...

Jag blir så förbannad på det. Han gömmer sej på Ecuadors ambassad, och för mej är det skyddande av brottsling. Tryckfrihet må vara en sak, men våldtäkt är en annan. Skönt att britterna är på vår sida i alla fall. Ecuador ger väl honom asyl för att jävlas med USA. Mycket moget beteende.

Turning Torso...

Jag måste säja att Turning Torso är snyggare på avstånd, men visst var den häftig att se! Sen fick vi ju se Öresundsbron på håll i alla fall, när vi promenerade nere vid vattnet.

Jag har inte orkat packa upp än. Det blev en dusch och soff-slapp. Packa upp kan jag göra imorn. Man blir lite seg efter 45 mil...

På väg hem...

Nu lämnar vi det mysiga Ystad och beger oss hemåt. Först funderade vi på en liten omväg via Öresundsbron till Köpenhamn och hem via färja från Helsingør. När vi insåg vad bron kostade la vi ner det projektet och tar Malmö i stället, jag är lite nyfiken på Turning Torso.

Klacken i bryggan...

Vi bestämde oss för att gå ut att äta på en restaurang som låg nere vid Marinan. Jag ville klä upp mej lite och tog på mej mina fin-skor, dom svarta sandalerna med lite klack. Att ta sej dit på kullerstenarna var inte jättelätt men det gick! Vi kom fram till Marinan och gick ut på bryggan för att komma till restaurangen tog allt plötsligt stopp. Jag sitter fast med klacken emellan plankorna... Jag försöker dra upp foten men det går inte. Morten får hjälpa mej att dra upp skon, och som tur var är skon intakt! Det hade varit besvärligt att gå hem med en klack...

Ystad Saltsjöbad...

...var ett mycket trevligt ställe om man bortser från missödet att jag lyckades bli getingstucken i ljumsken... Hade jag vetat att den satt där när jag halvlåg på handduken hade jag ju självklart inte satt mej upp.

Efteråt blev det lunch hemma i lägenheten och sen en promenad på byn. En utepils (as you say in Norge...) blev det också...

Ei saa peitä...

Sitter och slö kollar på TV. En finne springer omkring i Ulan Bator och försöker få reda på saker om Djingis kahn.

Jag: jag kan faktiskt lite finska!

Morten (jätteimpad): jaså?

Jag: ei saa peitä!

Då tyckte han inte det var imponerande längre...

I Wallanders spår...

Idag tog vi emot fyra av Sveriges OS-medaljörer! Kim, Mattias, Fredrik och Niklas i handbollslaget hälsades välkomna hem! Sen har vi gått lite i Wallanders spår. Kollat in hans favorit café och polisstationen bland annat.
En tur ut till Ales stenar, även det i Wallanders spår faktiskt, men även en helt vanlig sevärdhet.

Ystad...

Skåne är ett mycket fascinerande landskap! När man ser Malmö och Turning Torso på håll och inser att det är flera mil dit fattar man att det verkligen är ett platt landskap!
Ystad är en otroligt mysig stad och vi tog en kvällspromenad i gränderna och ut på piren! Vi bor på Ystads lägenhetshotell, ett trevligt och lite billigare boende än hotell!

Barn är barn...

Ibland stör jag mej på folk som stör sej. I NLT under sommaren har man kunnat läsa flera insändare i Fria ord om att folk stör sej på saker.

Det har varit folk som stört sej på barn som blir för högljudda när dom hoppar på studsmattor, barn som skriker för högt när dom badar i pooler, utryckningsfordon som har sirenerna på tidigt på morgonen när det är lite trafik och det inte borde behövas och så senast idag, en buggare som störde sej på foxtrottare som dansar åt fel håll.

Barn är barn, dom blir ivriga och högljudda ibland. Det är väl inte utryckning så ofta tidigt på morgonen att man måste störa sej på det, och jag själv har oftare blivit pådansad av buggare än foxtrottare...

Men hepp! Nu skiter vi i det för nu drar vi till Ystad!

Handboll...

Nu är väskan packad och klar, lagom i tid innan handbollen! Nu håller vi tummarna!

Induktionshäll...

Jag har kommit på en nackdel med induktionshäll på spisen. Om man kokar tortellini och rör runt lite häftigt så en liten pastagrej flyger upp och landar precis på P-knappen så reagerar spisen som att man satt fingret på den, plattan blir supervarm på en sekund och innan man fattar vad som hänt har det kokat över...

Späckat schema...

Fullpäckat schema har vi nu i sluttampen på semestern.

Nu väntar vi på Unni och Steinar som dyker upp här under dan. Dom har med sej barnbarnet Ida, Mortens systerdotter, så nu har jag förberett middag för ca 10 pers. Dom stannar bara en natt, men imorn ska vi fram på torget och kika, och sen blir det mat på Rhodos, som har blivit deras favoritställe.

Imorn kväll blir det en sväng till Janne och A-C på Kållandsö inklusive övernattning.

Söndag ska vi på teater minsann. Och inte vilken teater som helst, det är Mortens bonusbarn som har en teater på Mina!

Måndag blir det nästan utlandet... Skåne!

Psalm 621...

Ja det må jag säja... Sicken förfest! Politiker, vårdpersonal och arbetsförmedlare, vissa ingick i flera...

Av nån anledning kom vi in på Magnus Gabriel de la Gardie, och Göran hade fått veta att han de sista åren skrivit deprimerande psalmer om sin död, så det hela slutar med att jag läser högt psalm 621 ur min konfirmations-psalmbok. Madde blev hysterisk när det kom in en geting så Suss jagade runt med flugsmällaren. Jag hade suttit med några öl, men blev sugen på en cider, och då var glasunderläggen slut, så jag tog själva förpackningen och ställde glaset på. Helt funktionellt, men kanske inte så snyggt...

Vi kom inte ut förräns närmare halv ett, betalade 150 spänn i inträde, tog en öl och dylikt, Suss och jag dansade till gamla goa låtar innan musiken plötsligt tystnade, lamporna tändes och det var dags att gå hem...

Fast först blev det lite kebab på torggrillen, en runda på torget, diskussioner om psalm 621, hur lång Magnus Gabriel var, och vad är det för fisk i fontänerna?

Madde blev kissnödig så vi gick hem. Jag och Suss hade högklackat, och efter att ha gått den dryga kilometern fram på stan, dansat och så, hade vi ont i fötterna. Det var bara att ta av sej barfota och knata på.

Städdag...

Denna regniga och tråkiga dag blev en städdag. Jag har städat hela huset, det tog ca 4 timmar. Då tyckte jag att jag var värd en öl. Jag häller upp en och sätter mej i soffan i vardagsrummet. Jag inviger dessutom mina glasunderlägg som jag fick i födelsedagspresent.

Jag tar en klunk och kommer på att jag borde vattna blommorna, så jag reser mej upp och hämtar vattenkannan och går ett varv. När jag vattnar blomman i fönstret vid soffan lyckas jag välte hela ölglaset. Det rinner öl över bordet och ner på mattan och på min telefon. Instinktivt räddar jag telefonen först, och medans jag febrilt försöker få bort skalet för att det inte ska komma in nåt där, kutar Morten och hämtar en trasa och torkar upp resten...

Nu undrar jag, vem fan missunnade mej den ölen? Va?

Nära-döden-upplevelse...

Ja shit vad nära det var att jag fick hjärtstillestånd! Jag håller på att packa upp min väska och rätt som det är kryper det fram en ASSTOR spindel. Det måste ha varit en tantarella...
Jag far bakåt med ett illvrål och Morten kommer nerspringande från övervåningen. Jag står och trycker mej mot väggen så lång bort jag kan, men ändå så jag har koll på den... Fast jag ryser i hela kroppen när jag ser på den. Min knight in shining armor tar bort spindeln, fast han får riva runt i min väska först, man vet ju aldrig, dom kanske kommer i par...

Norska...

Morten börjar prata mer och mer dialekt på norska nu. I början är det inte så mycket. Det lustiga är att det inte den dialekten dom pratar här. Hans mamma är från Trondheimstrakten, och det är där Morten växt upp, så dom pratar tröndisk. Innan vi åker hem kommer han nog prata norska med mej också, det brukar bli så...

Sol, bad och krabbor...

Efter en dag på Rognastranda där Morten och Nore fiskade krabbor vid klipporna och jag mest låg och solade har vi nu hamnat på svärmors veranda med varsin öl. Jag har bestämt lyckats bränna mej i nacken också...

Slavarbete...

Vi kom hem till Helena, framför hennes ytterdörr låg en man på alla fyra och la plattor. Nore trodde det var Helenas hembiträde eller slav. Vi stod och tittade lite fundersamt på honom och undrade vad vi skulle göra.
Han frågar om vi skulle besöka Helena.
Ja, sa vi.
Ni får knacka på fönstret och gå in genom sovrumsdörren, sa han då...
Ja det fick vi ju göra då...

On the road again...

Då var vi på väg igen då, och det var inte lätt att pricka rätt på dom små tangenterna på lite lätt guppiga vägar. Jag kan ju informera att det är INTE jag som kör just nu... Dagens resmål är söstra mi i Kristiansand, med en övernattning innan vi åker tillbaka.