Allierad...

Jag har snart fått min 11-årige bonus-son att hålla på Luleå i hockey. Det är bara fotboll i huvet på han och hans pappa, så hockeyn var lite tom, liksom. Jag har bearbetat dom här nu i nåra år med Luleå och jag tror att jag är ganska nära nu.
Jag har bara sett en Luleåmatch på riktigt, och det var mot HV så det kunde kvittat. HV hemma så klart. I say no more. Morten blev chockad när vi mötte nån med Luletröja eller halsduk på arenan. Jag tror han var helt övertygad om att jag skulle vara den enda.
En annan gång var det jag som blev chockad. Det var när vi bowlade och text-TV'n är på, på en av monitorerna. Plötsligt ser jag att Luleås match är slut, och dom har vunnit.
Jag hojtar väl till lite då kanske, och det gör en annan kille med. Vi tittar lite förvånat på varann, när vi inser att vi är Lulefans båda två. Vi är ganska sällsynta här.
Nån gång ska jag se en hemmamatch! Det ska jag!
Nedsläpp om en månad nu'rå...

Nu tror jag även att jag lyckats få honom att bli intresserad av min favoritserie.
Han spelade WII nyss, och jag gick upp och frågade om jag kunde få se på TV klockan 21, för det var CSI.
-Ja det vill nog jag också se, sa han då! He he, nu har jag snart en allierad här...