Det var ju inte så lätt då, så jag låter nån annan sjunga. Typ Björn Rosenström. Fast det kan man inte tro... I alla fall sjunger jag och Suss ofta den på våra vandringar. Och kanske nån annan gång också.
Idag efter röjet med dom attans klängväxterna som bet sej fast i mej som lianer (ska inte ha bikini på mej nästa gång) kände jag mej lite som i vissa av stroferna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar