Vart sjutton är snön???

Jaa... vad ska man säja...
Jag har haft en bra jul. Vi är i Kiruna hos min svärfar. Taskigt med snö, men mer än hemma i alla fall.
Det är ganska fuktigt här uppe, jämfört med vad det brukar. Med andra ord har allt töande gjort att det är snorhalt...
Lite taskigt med skoterkörning blir det, det är mest bara is på sjön, så kör man för länge på isen måste man sätta ner fötterna för att få in snö som kylning... Man ser ju rätt korkad ut...

Isen ändrar sej hela tiden, det floffar och knakar. Jävligt mäktigt.

Jag har tagit lite foton, jag ska lägga in några när jag kommer hem, jag hade väl tänkt att jag kunde tagit med kabeln, men den glömde jag ju så klart, så jag kan inte få ut dom härifrån.

Vi åker hem på fredag, stannar över natt i Boden hos Richys farmor, sen blir det en lång resa från Boden och hem, på cirkus 110 mil...

Jag lever...

Ville bara meddela att jag fortfarande finns här...
Det går upp och det går ner.
Jag orkar inte berätta, men så småningom kanske.

Jag tittar kanske in under en gladare stund, men för tillfället är dom få.

My world is falling apart...

Just nu är allt svart.
Bara en obeskrivlig smärta.
Ständigt tårar i ögonen.

Har aldrig känt mej så sviken.
Totalt värdelös.

Det gör så jävla ont.

Ööh... va?

Köpte lite impulsivt en hårtoning.
Gyllenbrun.

Det blev...

tja....


...nåt som liknar MAHOGNYRÖTT!!

Inte fult, men DEFINITIVT inte det jag tänkt mej.

Jag har några teorier efter att ha lusläst innehållsförteckning och etiketter på allt:

1. Nån som förpackar grejerna har begått ett rejält misstag
2. Alla mina mediciner påverkar mej och även mitt hår väldigt mycket
3. Jag är färgblind

Man kan ju inte va på topp jämt...

I morses skulle jag gå till jobbet.

Går ut till hallen.

Tar på skor och jacka.

Kommer på att jag glömt mobilen på bänken i köket.

Går in på tåspetsarna för att inte smutsa ner golvet.

Tar telefonen.

Går ut till hallen igen.

Ska lägga telefonen i väskan.

.....

Tittar fånigt på den.

Går tillbaka till köket.

(Fortfarande på tåspetsarna)

Angelica tittar konstigt på mej när jag lägger tillbaka telefonen på bänken och tar med mej mobiltelefonen.

-Vad gör du?

-Tog fel telefon...

Angelica skakar på huvet och går in i sitt rum.

Solrosfrö...

Varför ska dom ha i solrosfrö i allt bröd??
Förut kunde man ta en limpa bara.
Nu måste jag läsa innehållsförteckningen för att kolla.
Jag får stå HUR LÄNGE SOM HELST i bröd-disken för att hitta bröd UTAN äckliga solrosfrön.

Deodorant...

Jag köpte en ny deo idag när jag var och handlade.
Jag kände att den hade egenskaper jag behövde. Och då menar jag inte BARA antiperspiranten...

Anti-Stress
-Ge sinnena ro och gör huden mjukare

PALMOLIVE AROMATHERAPY Anti-stress deodorant innehåller rena eteriska oljor från lavendel, ylang-ylang och patchouli. Dessa oljor tillsammans skapar en mild och rogivande doft. Den rika formulan skyddar dig varsamt i ett helt dygn mot obehaglig lukt.

Bilder från GGN!

Inför starten!

Vi väntar... Sen kommer han med lera överallt och en kylare på trekvart som fick sättas fast med buntband...

I leran...
Köksan...

Vill bara förklara...

Jag trodde att småbarnstiden var jobbigast.
Det vet jag nu att den INTE var.
Min tonåring ger mej mycket bekymmer.

Tack för kramarna och varma ord!

Upp och ner...

Ibland är allt så bra.
Fast oftast känner jag mej sån här:
så trött... ledsen... uppgiven... ensam...

Do you speak Swedish...?

Ja så har man då kommit hem från Gotland.

Nästan utlandet...

En av grabbarna i vårt gäng funderar lite:

-Hur långt är det till Sverige egentligen?

En något mer snabbtänkt svarar:

-En och åttio... från huvet och ner.

Detta fick han självklart kommentarer om hela helgen.

Än så länge har jag inte så mycket bilder, de flesta finns i Richys brorsas kamera, men jag lovar att lägga ut några när jag får dom!

Jag kan dock tala om att det var LERIGT! Som vanligt...

Vi kom dit på torsdag eftermiddag. Fredagen åkte vi ut till banan och kollade lite. Banan var helt torr, solen sken, det var lite kyligt.

Vi konstaterade att det var för bra för att vara sant. Vi visste vad som skulle komma.

Regnet.

Lördag förmiddag regnade det, så det blev precis som vanligt.

Ärligt talat hade jag nog blivit lite besviken om det vart ett olerigt race... Leran hör ju liksom till...!

Fast ni kan få se en bild på kylskåpet i stugan vi bodde i:

GGN

Nu börjar planeringen inför årets gyttje-fest: Gotland Grand National!

Richy grejar med sin enduro, jag planerar mest maten...

Minns ni förra året?

Det är INTE Richys cykel som står i leran, han fick med sej sin i mål...

Jag har en ny favorit...

Jeff Dunham.

Det är med stor risk att bli anklagad för att tro att alla som heter Achmed är terrorister jag lägger ut denna, men jag vill bara säja att I DIDN'T DO IT!

Nästa gång ska jag be att få en sked...

Tog en Ceasarsallad på McDonalds förut.
Först öppna förpackningen med själva salladen.
Sen öppna plastförpackninmgen med plastbestick.
Sen öppna plastförpackningen med krutonger.
Sen öppna plastförpackningen med dressing.
Sen öppna plastförpackningen med bröd.

Jag hade nu hunnit bli smått irriterad.
Jag blev inte mindre irriterad när man inte kan få ner plastgaffeln i krutongerna, antingen

1. vek sej gaffeln
2. flög hela brödbiten iväg
3. hände inget, den låg bara kvar där och såg uppstudsig ut

Mer sockar...

Jag tycker att alla mina sockar försvinner hela tiden.
Nu har jag klurat ut det.
Angelica har hela rummet och garderoben full med tvätt. Blandat smutsigt och rent.
När hon inte hittar några sockar tar hon mina.

Men jag har fortfarande ont i huvet...

Jag brukar ställa min cykel i cykelstället under en balkong på jobbet, eftersom dörren till källaren är intill. Annars får jag gå runt halva byggnaden för att komma till omklädningsrummet.

Man lärde sej ganska snart att inte lyfta upp huvudet för tidigt...

Av nån outgrundlig anledning glömde jag det idag. Jag parkerar cykeln, låser, tar ett par steg och DONK slår jag huvudet i balkongens golv. Eller tak då, för mej.

Jag stannar upp, håller mej för skallen och säjer några väl valda ord.
Ok, kanske inte så väl valda. Mer spontana.

Så hör jag. Eller inte egentligen. Ljudet från MP3'n låter konstigt.
Jag känner lite panik. Jag tänker att

shit jag har slått i huvet så nåt pajat, jag hör inte på ena örat

Sen kommer jag på... Jag har tappat ena snäckan från hörlurarna.

Pleeeease...

När jag dör, kan ni lova att spela den här på min begravning?
Den är helt fucking underbar!
Min kusin lovade för en drygt 15 år sen att göra det, men om hon har glömt det menar jag...

Inte så bra...

Jag trodde jag hade ett uttag till på mitt läkemedelsrecept på Lanzo.
Det var en miss.
Ringde min läkare idag och bad honom skicka ett nytt.
Omgående.
Min mage är inte så rolig just nu...

Phone home...

Nån har stollekört uppe vid endurobanan i Råda. Om det är nån från klubben vet vi inte, men man vet ju vilka som får skulden...

Jag har skrivit en kommentar om detta på LMCK's hemsida. Jag hade lite telefonkontakt med Richy som satt på en resataurang i Arvika och käkade.
Han tyckte vi skulle lägga på, för snart skulle maten komma in.

Medans vi pratar på mobilen ringer Suss. Det är mycket nu.
Jag och Richy lägger på. Pratar med Suss.

Jag fortsätter. Måste ringa Richy igen (från mobilen). Mitt i maten...
Telefonen ringer igen. Det är Suss igen...
Jag säjer att jag ringer upp. Det är ännu mer nu...

Ska göra en sista koll med Richy innan jag lägger ut det på hemsidan.
Innan Richy hinner svara ringer hemtelefonen. IGEN!
Men vaff...! Jag blir ju aldrig klar!

Jag tittar vem det är.
Det är... min mobil...?????

Jag har inte ringt Richys mobil, jag har ringt hem.

På Facebook....

finns många skojiga grupper.

• Går hellre barfota på eld än bär dessa satans Crocs var en grupp jag genast kände att jag skulle gå med i
• Dansgolvet är till för dem som inte har råd att stå i baren
• Chokladälskare är också en passande grupp för mej
• Vi som har fler vänner på Facebook än i verkligheten behöver jag INTE gå med i faktiskt
• Om 200 personer joinar den här gruppen öppnar Fredrik en pizzeria
• Man kan inte gå runt och heta Carl Olof
• Vi utan lokalsinne tänkte jag av ren princip inte joina, men kände sen att jag måste nog det
• Jag vill ha kakan
• Vi som är beroende av att smörja in oss med Nivea
• Hemma v. 9
• Nej till KÖ känns det meningslöst att gå med i
• Vem vill gå på bio med Kristoffer
• Yes I'm from Lidköping, but not fucking Linköping var en självklarhet

Många decibell...

När sista personen i vår familj lämnar huset sker föjande:

1. Tar på sej ytterkläder.
2. Larmar på.
3. Går ut.
4. Låser dörren.

Idag uppstod ett litet problem som gjorde Angelica halvdöv och mej genomsvett.
Jag börjar jobbet 7. Richy också. Christoffer ska med bussen 7:10. Angelica har sovmorgon och ska åka med 8:48 bussen.

Kvart i åtta ringer Richy mej på jobbet. Larmet går hemma!
Larmet är kopplat till telefonen och ringer upp våra mobiltelefoner.
Han får inte tag i Angelica.

Men jag kan inte komma ifrån nu! säjer jag.

Ja men jag är i Mariestad!!

Jag springer in till jobbarkompisen, berättar vad som hänt, säjer att jag kommer snart.
Tar med nycklarna, låser upp cykeln, cyklar i ilfart kilometern hem iklädd arbetskläder och innetofflor.
Min fasa är att det brinner, eftersom brandvarnaren också går på larmet.

Dörren är låst, larmet är tyst. Jag låser upp, och får se Angelica invirad i handdukar. Hon har duschat. Därför har hon inte svarat. Hon garvar åt mej där jag står helt slut och flåsar som en blåsbälg...

Christoffer har missat att hon var kvar hemma, så han larmade när han gick. När Angelica gick ut från sitt rum reagerade rörelsedetektorn...

Stadionenduro...

...på Kinnekulle. En himla kul tävling.

Richy älskar den. jag bistår med det jag kan...
Te.x. håller cykeln medans Richy hämtar pallen...

Tyvärr kantades dagens tävling av lite tråkigheter.

I september skadades en av Richys cross-kompisar allvarligt i en olycka.

Han dog den 5 oktober av skadorna.

Hans klubbkompisar hade ett sorgeband runt armen under tävlingen idag.

För övriga som kände honom fanns en dekal att sätta på nummerlåten med hans namn och klubbnummer:

Vem...

...har stått modell för luvan på min jacka egentligen??

Shit...

...vad lik Idol-Evelina är min dotter Angelica!

Ska försöka ta ett kort på henne så ni ser!! Just nu är hon hos en kompis...

Overkligt...

...kändes det.
Att se en kista längst fram i kyrkan.
Att veta att där i låg morfar.

Jag kan inte riktigt fatta det.
Jag ville gå fram och lyfta av locket och se själv.

Min morfar kommer aldrig tillbaka. Jag kommer inte se honom mer.



Det är fortfarande overkligt.

WTF...?!?

Vem f-n har raderat min spelningslista på Mediaplayer????
DET skulle jag gärna vilja veta.
Helt plötsligt är spelningslistan "Tina" med min väldigt braiga musik totalt väck.
Angelicas är kvar.
Hennes pojkväns är kvar.
Richy använder inte Mediaplayer.
Jo. Men det var nog ett år sen.
Christoffer har nog aldrig använt den.
MYCKET skumt.

Sicko...

Som vanligt i en tonårings liv angående läxor och sånt, säjer Angelica

det gör jag imorn

När man påminner nästa dag

ah men jag är nästan klar, jag hinner det imorn

Onsdagen:
Hon sätter igång datorn. Börjar leta info. Telefonen ringer. Försöker skriva USA's historia samtidigt som hon pratar i telefon.
Jag påpekar att hon kanske ska lägga på.
Hon "lägger på"... datorn.
Kompisen var viktigare. Lovar att hon hinner imorn.

Torsdagen:
Jag sa att hon skulle komma hem DIREKT efter skolan, så hon skulle hinna renskriva uppsatsen om Wilhelm Moberg, göra klart USA's historia, samt leta reda på en nyhet som gärna handlade om USA, som hon skulle berätta om i MINST 5 minuter.
Nyheten hade hon letat efter en gång tidigare, men blev trött på det när hon bara hittade nyheter om krig eller ekonomi...

När hon klockan 16:30 fortfarande inte är hemma ringer jag. Hon var ju bara TVUNGEN att hänga med en kompis som skulle titta på skor först. Hon skulle komma hem om en timme.

Jag tänkte att hon fixar aldrig alla läxor på några timmar.
Jag letade efter en nyhet åt henne. På fredagen skulle en amerikansk film Sicko ha Sverigepremiär. Jag skrev ut en sida som berättade vad filmen handlade om, det amerikanska sjukvårdssystemet. Jag skrev även ut en sida som jämförde svensk och amerikansk sjukvård.

När hon kom hem sa jag att jag skrivit ut lite åt henne.
Hon blev störd och sa att hon kunde minsann göra sina egna läxor.
Hon skriver färdigt USA's historia. Wilhelm Moberg hinner hon inte renskriva, hon ska lämna in den handskrivna lappen.
Nyheten har hon nog glömt...
Jag ger henne den och säjer att läs igenom den ordentligt, för du kan ju inte läsa innantill, och inte ha en aning om vad du läser.

Frågade härom dan hur det gått med nyhets-läxan.
Läraren hade sagt att det var den bästa hittills!
Hon hade visst inte nämnt nåt om att mamma hade fixat den...

Fast jag kan ju säja att jag kommer ju inte fixa läxor åt henne fler gånger precis...

Somliga går i trasiga skor...

Igår jobbade jag till klockan fem. Jag fick ett sms från Angelica, skickat från hennes kompis mammas mobil, eftersom tonåringar aldrig har pengar på mobilen...

ring mej/kram angelica

Ja det var ju inga konstigheter. Jag ringde.
Hon är hos kompisen. Jag måste hämta henne...
Varför?
Hon hade blivit skjutsad på cykel till busstationen, fastnat med foten i hjulet. Kängan (som var min) gick sönder och hälen fick sej ett rejält sår.
Ingen var hemma hos oss så kompisens mamma hämtar dom på busshållplatsen och kör hem till sej, 3 km från vårt ungefär. Mamman har en kompis som är uska, hon plåstrar om Angelica.

När jag hämtar henne har det blött igenom, så jag byter förband när jag kommer hem.
Vi åker in till sjukhuset sen, så en sjuksköterska får titta på det, och jag får med lite omläggningsmaterial.
Det funkade dåligt, det blödde igenom när hon kom hem, så jag fick åka till apoteket och handla lite mer grejer.

Hon ska på disco på fredag.
Hur det nu ska gå till... För dit SKA hon.

Det blir konstigare och konstigare...

Dom här kan jag förstå. Dom är goda faktiskt, riktigt goda.

Den här kan jag också förstå, den var rätt ok, även om jag köpte den mest bara för att testa...






Men den här... den vågar jag inte smaka.
Inte ens om dom kastar den efter mej. MÖJLIGEN om jag får betalt för att pröva.

Koskräck...

Jag glömde att berätta om kossorna...
Jag och Suss har koskräck. Fast nu börjar vi få bukt med det.
Efter att ha gått Kinnekulle-leden 5 gånger och varje gång måste passera kohagar med kossor börjar det bli bättre.
Denna gången gick vi faktiskt mitt emellan två kor! En ko två meter åt ena hållet och en en bit bort åt andra! Gissa vilka två tjejer som var OTROLIGT stolta över detta!
Det gick bra, eftersom resten av koflocken var ganska långt bort.

Värre blev det när vi passerat Martorpsfallet och hade en kohage att gå genom.
Inga kor i närheten. Vi pustar ut. Man går längs gärdsgården med taggtrådsstängsel, och längst ner ska man gå över en sån där liten trappliknande övergång.
Gissa vart kossorna står. Precis vid övergången. Och det var ju inte några enstaka kor heller...
Vi måste alltså gå RAKT IN i flocken.

Där gick vår gräns. Det här funkar inte.
Vi går tillbaka en bit. Vi hystar över Suss ryggsäck över stängslet. Jag trycker ner taggtråden så långt som går så Suss efter mycket möda och stort besvär kommer över. Det var tur att gärdsgården var där, samt ett träd och en av pinnarna som markerar leden så man hade att hålla i. Sen får vi över min ryggsäck, och efter många om och men är även jag över.
Vi knallar iväg en bit då vi går i högt gräs och mycket ojämn mark. Utan att ha brutit nåt ben eller liknande är vi framme vid åkern. Vi passerar kossorna på andra sidan stängslet. När vi kommer fram inser vi att taggtrådstängslet går runt hela åkern också... Nu finns inget att hålla i, eller stå på.
Men gärdsgården går brevid övergången, så vi klättrar upp på gärdgården ochkliver över mitt på övergången, och äntligen är vi förbi!

Början...

Nu tänkte jag berätta om den roliga delen av vår Kinnekullevandring.
Korkade händelser som alltid lyckas inträffa när det gäller mej och Suss...

En av de tråkiga delarna av Kinnekulle-leden: ett kalhygge.

Dom är OTROLIGT boring att knalla över.

Som ni vet hade vi ingen ved där vi skulle övernatta. Ingen var snäll och åkte dit med nån heller. Taskigt, tyckte vi...

Strax före Högkullen, där vi stannar och lagar middag första dan passerar vi en stuga som vi kallar scoutstugan. Jag tror att friluftsfrämjandet har hand om den. Ja, i alla fall brukar det finnas ved där. Vi tänkte att dom har säkert inget emot att vi tar med oss några vedklampar, så vi kan grilla korven i alla fall.
Vi lastar på några. Knör in dom på några kluriga ställen, bland annat i liggunderlaget.

Den extra tyngden märks inte nämvärt.

Vi knallar vidare.

Passerar en skylt som verkar vara lit off season...

Fast det klart, det är jobbigt att ta ner skylten inför varje sommar...

Vi stannar och äter middag.
Ett gäng MTB-cyklister far förbi. En del av dom morsar glatt, och vi hejar lika glatt tillbaks.

Vi packar ihop våra grejer efter att ha "diskat", druckit en kåsa pulverkaffe med torrmjölk och smuttat lite Dooley's som av en händelse slunkit ner i en mindre PET flaska i min ryggsäck... Mycket konstigt. Har ingen aning om att den fanns där...

Vi fortsätter nerför Högkullen. Kämpar oss nerför en lång trappa samtidigt som vi funderar på om MTB-cyklisterna cyklat eller gått nerför.

Helt otippat passerar vi Kinnekullegården.

Ja, kanske inte helt otippat då. Den ligger rätt bra där. Man kan t.ex. gå på en normal toa.

Och vilka är där!? Jo, MTB-gänget! Dom verkar ha överlevt trappen.

Efter ett angenämt toabesök släpar vi oss ut med ryggsäckarna.

Jag tar ett rejält tag i min 15 kg (plus den extra vedträtyngden) tunga ryggsäck och slänger upp den på ena axeln.

Den tippar över på andra sidan.

Ett brak hörs.

Suss hoppar högt. Hon tror att hela jag tippat.
MTB-gänget lyckas jag skrämma också.

Jag och Suss bryter ihop av skratt när vi inser att alla mina vedträn som jag knökat in i liggunderlaget har ramlat ur!

Jag samlar ihop dom och pillar in dom igen. Fortfarande fnissande knallar vi iväg.

Efter en stund (fortfarande med ett fniss då och då) tycker vi att vi borde ta en Dooley's på det...

Efter ytterligare en stund kommer MTB-cyklarna.

-Det ligger några vedträn där borta! säjer en och garvar!

-Taskigt att ni inte tog med dom då! svarar Suss.

Ja, nu var det ju kört igen då... Vi asgarvar igen...

Framåt halv sju är vi framme vid Lasses grotta, och vindskyddet.

Vi plockar upp lite annat vi av en händelse hittar i ryggsäckarna. En PET flaska med sprit! Tänk! Och vilken tur, både jag och Suss har med varsin 50 cl flaska med slödrick....!
Vi gör några fina groggar i kåsorna.

Kolla särskilt in dom fina drinkpinnarna!

Vi sitter där i lugn och ro när jag ser en humla eller nåt komma seglandes.

Inte gick det fort. Suss såg honom med.

Han flyger sakta framåt.

Suss funderar vart han ska ta vägen.

Jag glor på honom, tänker att han svänger nog snart.

Det gör han inte.

Han kör rätt på mej, mitt i ansiktet.

Ett asgarv igen!

Han måste ju vart helt borta, eller totalblind, som missade att jag satt där! Och jag var väl lika korkad som inte duckade!

Vi hade ju inte mycket till brasa, men vi lyckades få eld med hjälp av vedträna och lite sura pinnar vi letade upp.

Nu ska här grillas korv!!

Jag hade sex korvbröd, och Suss fem korvar.
Den sista korven delar vi på.
Suss lägger sin korv längst bak i brödet, för hon tror att man blir gladare när man helt plötsligt kommer till korven, efter att ha ätit bara korvbröd en stund.
Jag tycker det var en rätt bra idé, så jag gör så med!

Så när jag sitter där och äter kommer jag fram till korven.

-OJ! En korv! Vilken överraskning! säjer jag, VÄLDIGT glatt överraskad!

Here we go again... Totalbryt asgarv...

Våra pinnar brinner upp, och vi har druckit upp spriten. Vi konstaterar att vi lika gärna kan lägga oss, och mysa i sovsäckarna och prata.

Jocke skickar ett SMS:

Nu ska jag se på en skräckfilm. Den handlar om två tjejer som är ute och vandrar. När dom ska sova kommer det en...

Suss svarar att det inte är nån idé att försöka skrämmas. Vi sover dessutom med varsin kniv intill oss.

Vi kommer på att vi ska ta kort på varann i sovsäckarna.

Suss börjar med mej.

Det blev lite konstigt när vi insåg att vi kunde ju inte zooma in i mörkret.

Jag fick lysa med ficklampan först, så Suss kunde ställa in skärpan. Sen släckte jag den, och Suss tog kortet. Det såg lite konstigt ut, eftersom jag ligger med ficklampan i handen.

Suss får göra om det. Det gick inte så bra, för jag bra började asgarva hela tiden!Sen ska jag ta på Suss. Det gick ungefär lika bra. När jag tagit första kortet säjer Suss

-Men jag var ju inte klar!

Vi gör om det. Jag tittar på kortet och ser att Suss fått upp sin kniv, och ser helt hysterisk ut!
Vi bryter ihop av skratt. Igen...

Slutet...

Först vill jag berätta om det som hände morfar. Jag kan inte skriva om komiska händelser och roliga minnen av en vandring som fick ett abrupt och konstigt avslut.
För det hade vi verkligen.
Trötta och ömma överallt var vi, men roligt hade vi.
Nästan ända hem.

Den andra dagen. Klockan är tio över två.
Vi hade precis ätit middag. Två förpackningar Blå Bands Outdoor Meals med köttfärssås och makaroner och en kaffe på maten.
Vi "diskade" och plockade ihop.
Sittandes i vindskyddet knäpper vi på oss ryggsäckarna.
Då ringer min mobil.
Vi börjar gapskratta, för jag får spänna upp remmar och grejer och leta rätt på telefonen.

Det är Richy.
Han säger att en av mina morbröder ringt precis. De har försökt få tag i mamma och pappa, men utan resultat.
Det är morfar.
Jag frågar om det är allvarligt.
Richy svarar att det är det.
Richy berättar att kroppspulsådern brustit.

Richy ska iväg, så vi fick numret till min morbrors mobil.
Vi ringer våra föräldrars telefoner, hem och mobil. Inget svar. Vi ringer upp vår morbror och säjer att vi inte heller får tag i dom.
Morbror är nästan framme vid sjukhuset och måste snart stänga av telefonen, men vi lovar att fortsätta försöka få tag i mamma och pappa.
Vi tror att dom kommer ringa upp när dom ser att vi ringt flera gånger.

Jag och Suss får en adrenalinkick utan dess like.
Vi går med våra 15 kg på ryggen i en fart vi inte visste vi kunde få upp.
Suss frågar efter en stund:
-Känner du att du har ont? Det gör inte jag...
-Nä. Inte jag heller.

Vi går som två zombies. Bara går och går. Ibland ringer vi. Inget svar.
Vi pratar om vad som hänt. Vi vet inget mer än att aortan brustit. Kan man överleva sånt? Om den satt långt från hjärtat kanske. Hur fort kom ambulansen? Lever han? Var är mamma och pappa? Är dom ute och går, eller är dom bara ute i trädgården?

Skallen klarnar efter ett tag, jag kommer på att Christoffer kanske är hemma. Jag ringer hem och ber honom cykla till sin mormor och morfar och se om dom är hemma. Är dom det måste dom ringa.

Efter en stund ringer telefonen. Jag ser att det är mamma och pappas nummer.
Dom tror att det hänt Suss nåt, men jag berättar vad som hänt morfar. Dom måste till sjukhuset direkt.

Vi måste ju fortsätta vår vandring. Vi måste ju hem. Vi är lite dämpade.
Framåt fyra-tiden ringer pappa.
Morfar är borta.
Mamma och hennes syskon har åkt hem till mormor.
Vi gråter lite, kramar om varann, men vet att vi måste fortsätta.
Strax är vi framme vid vårt fika-ställe.
Ingen av oss vill egentligen äta, men vi vet att vi måste, för att orka.

När vi gått en stund börjar allt bli "som vanligt". Vi börjar prata om andra saker, skrattar ibland. Jag tror att nån överlevnadsinstinkt tog över. Det fanns ingen möjlighet att stanna och bara vara ledsen, vi var ju tvungna att ta oss hem.
Halv sex var vi framme vid bilen.
Vi bestämmer att vi ska åka förbi mamma och pappa innan vi åker hem.
Ju närmare vi kommer, ju tystare och sorgsnare blir vi.
Mamma har också kommit hem.
Det var skönt att få prata om det som hänt, nu vet vi att han inte hann lida. Det fanns inget att göra. Han hade haft ett bråck på aortan som inte gått att operera.

Han kommer för alltid finnas i mitt hjärta.

Farväl morfar. Jag älskar dej.

Morfar...

Ville bara tala om för omvärlden att vi är hemma nu, jag och Suss, från vår vandring.

Eftersom vår morfar hastigt gick bort i eftermiddags har jag ingen lust att skriva nåt för tillfället. Jag lovar att berätta om vandringen lite senare.

Surt...

Jag körde upp till vårt övernattningsställe för att kolla läget förut. Götene kommun bistår med ved vid vindskydden. Dom ligger bakom, så jag tänkte att jag skulle lagt in ett gång i själva vindskyddet så det han att torka något.
Det spöregnade, så det var bara att ta regnjacka och stövlar på.
Jag parkerade bilen och gick fram till vindskyddet.
Inte ett vedträ inom synhåll. Det blir vältill att leta pinnar. Undrar om vi ska lyckas få nån fyr?

Har nån vägarna förbi vindskyddet vid Lasses grotta på Kinnekulle under lördagen, lägg gärna dit några vedträn.
Jag och Suss skulle vara er evigt tacksamma...

Längtar...

Just nu håller jag på och packar.

Det ligger utspritt runt ryggsäcken, det jag ska packa ner. Funderar på hur jag ska packa det smidigast.

Det är kläder, torkad mat, kniv, kåsor, tändstickor, lite sjukvårdsprylar som vi hoppas slippa använda, skavsårsplåster, vattenflaskor, karta, ficklampa... med andra ord en massa smått och gott. Imorn blir det att ta fram picknickbullarna och korvbröden ur frysen.

Hoppas vi kan packa dom på ett bättre sätt än för två år sen. Då låg korvbröden under sovsäcken. Dom var ca 0,5 cm tjocka. Vi lyckades till slut pilla upp dom såpass att vi fick i en korv...

Äger inget eget trangiakök, men tänkte cykla förbi mina föräldrar på vägen hem från jobbet ikväll och låna deras.

Gissa den tredje...

I väntan på nåt annat kan ni ju roa er med att gissa vem som är vem på denna bilden, där vi sitter och har middagspaus. Och vem sjutton tog bilden...?

1. Tina till vänster och Suss till höger.
2. Suss till vänster och Tina till höger.
3. Båda är Suss, för Tina tog bilden och klonade henne i datorn.
4. Bilden blev dubbelexponerad.
5. Inte ens vi vet vem som är vem...

Regnigt eller...?

Nu har vi börjat planeringen för Kinnekulle vandringen igen.
För 5'e gången (tror jag...?) ska jag och Suss knalla de 4,5 milen runt Kinnekulle.
Vi tar 2 dar på oss, övernattar ungefär halvvägs.

http://www.hallekis.com/pdf/vandringsledskarta.pdf

Imorn ska vi shoppa lite skoskavsplåster, Dextrosol och torkad mat.
Jag har bakat mina underbart goda svampfyllda bröd.
Första gångerna vi gick bakade vi varsina picknickbröd. Suss gjorde pizza bullar och jag nån bulle med köttfärs eller nåt i. Vi tyckte att dom var lite tråkiga, så nästa gång hittade jag ett nytt recept med Filadelfiaost, bacon och kantareller. Dom var kanongoda!
Nu kämpar Suss med att bräcka mej i godhet...
Igår bakade hon nån pirog, som tydligen var väldigt god! Ska bli spännande!

Det är bara en grej... Det verkar vara på väg in ett regnväder i slutet av veckan.

Smärta...

Jag håller på att få en tand.
En sån där jäkla visdomstand.
Det gör ont så INNI bengen. Ont i kinden, halsen och örat. Halva huvet värker liksom.
Har gått på väktabletter ett par dar.
Tog den sista halv tre.
Nu tänker jag bedöva den med alkohol.
Sitter nu här och smuttar på en öl.
Det börjar mola rätt ordentligt i tanden nu.

Risken finns att det inte blir fler öl, utan en värktablett senare...

Tänk alla stackars småbarn. Inte undra på att dom gnäller när tänderna kommer. Dom får 20 stycken. Jag gnäller för EN! I och för sej en stor.

Tonåringar...

Ja nu är även minstingen i familjen tonåring!

Grattis Koffe på födelsedagen!

För 13 år sen låg man där på sjukhuset och var glad att det var över. Klockan 06:15 klämde jag ut en bebis på 4690 g och 53,5 cm. Det var inget höjdare precis...

Sista månaderna hade han sparkat mej i revbenen så jag hade jätteont. När de skulle väga honom hade de lite problem att få nån vikt, för han sprattlade så hemskt.

I journalen stod det:

Klockan 06:15 födde hon ett livligt gossebarn.

Wet wet wet...

Man ska tillsätta smaktillsatsen i Sodasteamen EFTER man kolsyrar vattnet. Det står det i bruksanvisningen.
Det glömde jag idag.
Jag hällde i utav en sort som blir smaksatt vatten bara, som mineralvatten. Man tar väldigt lite av den sorten.
När jag hällt i det kom jag på att jag glömt kolsyran.
Jag tänkte att det är nog ingen fara. Jag sätter i flaskan i Sodastreamen och trycker som vanligt.
Det verkar ju gå bra.

Jag släpper på trycket.
Nu går det inte fullt så bra.
Jag ser hur vattnet börjar pysa i flaskan.
Vårbäckssnabbt försöker jag skruva bort flaskan.
Vattnet sprutar ut.
Jag får loss flaskan och flyttar den snabbt till diskhon. Under tiden sprutar det kolsyrat vatten hela vägen.

Uppblåsbara Barbara...

Igår försökte jag rädda livet på en... docka.
Hjärt- lung räddning.

Som jag kämpade med mun-mot-mun metoden och hjärtkompressoner borde jag fått liv i dockan, men det var omöjligt.
Fast jag blev godkänd ändå, som tur var.

Jag hade vissa problem dock. När jag gjorde mun-mot-mun metoden pyste det ut luft genom ena mungipan på mej hela tiden. Jag försökte gapa större. Då fick jag ingen kraft till att blåsa istället. Jag fick bända dockans huvud rejält bakåt, då öppnade sej munnen mer, den såg ut som hon Barbara ni vet...ungefär. Då funkade det bättre.

Jag frågade om jag nu skulle behöva göra detta in real life, och måste böja huvet bakåt så långt för att kunna täcka med min lilla mun, hur blir det för patienten då? Blir det inte väldigt obehagligt?
Instruktören försäkrade mej om att om patienten fick välja mellan att dö eller få lite ont i nacken av min bahandling har den nog överseende med ont i nacken...
Det får jag väl lita på då.

Antikt...

Igår hade vi ju fruhippa för jobbarkompisen. Inget stort ståhej, bara lite enkelt sådär.

Hon blev hämtad och körd till Kronocampingen.

Där fick hon massage medans vi andra satt utanför och drack och pratade. Vi hade hyrt bastun och där fick man ha egen sprit med.

Sen var det minigolf. Där fick man inte ha med sej nåt in.

Jag och en annan tjej bestämde oss för att ställa väskan utanför och lite emellanåt gå ut och... pudra näsan.

Jag hade en mindre handväska med mej med plånbok, mobil och glasögonen, ifall linserna skulle balla ur.

Jag la ur glasögonen i ryggsäcken istället, och tog kompisens plånbok i handväskan.

När kvällen var över, och jag framåt halv tre kommer hem, gör mej i ordning för natten, tar ur linserna... och kommer på att glasögonen fortfarande ligger i ryggsäcken...
Det var ju bara att leta upp några gamla glasögon från forntiden.

Barnen såg skräckslagna ut när dom fick se mej...

Fruhippa...

Ikväll är det fruhippa.
Jobbarkompisen gifte sej i somras, och vi hann inte med nån möhippa, så ikväll ska vi ta med henne på fruhippa.

Jag blir upphämtad strax före sex ikväll. Skulle egentligen jobbat till fem, men min gulliga jobbarkompis jag jobbat med idag, som skulle slutat tre stannade kvar till fem, så jag kunde gå tidigare.
Skönt att slippa stressa.


Så fort jag kom hem tog jag en titt i garderoben så inte Angelica snott tröjan jag tänkte ha på mej ikväll. Det hade hon inte.
Sen fick jag leta runt i hennes rum efter make up svampen jag har till foundation.
Konstigt att den hamnar där när hennes går sönder...
Nu ska jag hoppa in i duschen och fundera på vilka byxor jag ska ha på mej.
Svarta jeans eller de lite kakigröna byxorna??

Ursäkta då, men...

Nu har jag visst retat upp nån för att jag blev förbannad när MC-klubbens hemsida blev hackad.

Jag skrev
Det var nåt som hette Sinaritx och verkade vara nån rysk propaganda, fuck PKK and USA stod det, och nån som babblade ryska eller nåt.

Personen i fråga ansåg tydligen att jag utpekat alla ryssar för hackare.

Det gjorde jag ju inte alls. Jag fattar inget av såna språk. Jag blev förbannad när nån hackar sej in på min webbsida när jag vet att sidan inom det närmsta dygnet kommer ha ett par hundra besökare, eftersom alla vill veta resultaten från serietävlingen.
Det första språk som dök upp i skallen var ryska. Om det var ryska eller inte vet jag inte.
Ärligt talat skiter jag i om det var en ryss, amerikan eller svensk.
Jag har inga fördomar mot nån eller nåt.

GE FAN I ATT FÖRSTÖRA FÖR ANDRA!

Hackat...

Idag var det vår MC klubbs första serietävling som vi anordnade. Givetvis jobbade ju jag, så jag kunde inte vara där...
Eftersom jag är webbansvarig lägger jag ut resultaten på hemsidan.
Medans jag satt där och fixade allt, än så länge bara på min dator, jag hade inte hunnit ladda upp nåt på servern, ringer telefonen.

Richy svarar.
Jag hör med halva örat att det är nåt med hemsidan, och Richy säjer:

-Det är nåt fel! Sidan hackar!!

Hackar??? undrar jag. Jag såg framför mej att det blippar och bloppar på nåt sätt.
Jag öppnar http://www.lmck.nu/ och ser att VI HAR BLIVIT HACKADE!

Det var nåt som hette Sinaritx och verkade vara nån rysk propaganda, fuck PKK and USA stod det, och nån som babblade ryska eller nåt.

På servern såg jag att det hade hänt 19:07. Nu var klockan 19:20! Tur att vi såg det så snabbt!
Fast jag kan ju inte begripa varför man hackar sej in på en svensk cross och enduro sajt och skriver och pratar på RYSKA?!

En mindre kultiverad blogg...

Jag har skrivklåda.
Men tyvärr också hjärnsläpp.

Ska jag bara skriva nåt helt ovesäntligt... det såg väldigt konstigt ut. Stavas det med e? Ovesentligt.
Det såg ju lika korkat ut.
Hur fasen stavas det?

Ska jag skriva nåt OTROLIGT viktigt och KULTIVERAT?

tänktänktänktänktänktänk

Nä. Det sket sej. Jag är inte kultiverad så jag kom inte på nåt.
Jag är en nyfrissad...
Ja! Jag har varit hos frissan idag!
Kliver in. Tar en tidning. Bläddrar lite.
Nån säjer:
-Är detta Tina?
Jag svarar ja.
Jag beställde tid hos min vanliga frissa, men det har blitt nåt misunderstanding för hon var ledig. Jag hade tänkt att få en uppdatering om mitt hår, om hur mycket hår jag tappat sen sist, om jag kan våga mej på att bleka slingor t.ex.
Nu får jag ta det nästa gång.

Jag ser ut som en äkta krulltott i alla fall. Tjejen sa när hon började föna håret:
-Meeeeen vad mycket lockar det blev!
-Mmm.

Nu ser jag ut som en tant.
Det säjer Richy när jag inte plattat det.
Tur att han inte är hemma....
Men jag slapp visa leg på systemet. En kärring på 35.

Oväsentligt
JAAA! Så stavas det nog! Det såg rätt ut!

En ny leksak...

Jag skulle in på El giganten en sväng. Tänkte köpa en smaktillsats till Soda streamen och även byta ut kolsyrepatronen.
Jag kom ut aningens fattigare än jag tänkt mej...

Jag råkade passera mobiltelefonerna.
Lite sugen har jag varit på en ny, och lite hastigt och lustigt råkade jag köpa en.

Så det kan bli.

Snackade med Suss.
-Gissa vad det är för färg på min nya mobil!
-Vet inte!
-Ja men gissa!
-Rosa...?!
-Japp!

Det var rätt lätt att räkna ut. Jag gillar rosa..

Muffins...

Jobbade kväll igår, ringde hem från jobbet:

-Angelica... med VÄLDIGT ynklig röst
-Hej det är mamma!
-Hej... om möjligt ännu mer ynklig
-Men... är du sjuk??
-Nä...
-Men du låter ju helt förstörd!
-Jag har ont i magen!
-Fortfarande?! Angelica hade mensvärk för en vecka sen
-Jag och Sara har bakat...

I'm outta here....

Ska till Richys brorsa i helgen. Hans pappa med sambo är där, likaså den tredje brorsan.

Får se om jag snikar in mej på deras dator...

Test inför helgen!

Saker som är svåra att säja när man är full:

• oöverträffat
• innovativt
• preliminärt
• kvastskaft

Saker som är väldigt svåra:

• västkustskt
• konstitutionerad
• substantivera
• tillvägagångssätt

Saker som är i stort sett omöjliga att säja när man är full:

• Tack, men jag vill inte ha sex
• Nej, ingen mer sprit för min del
• Ledsen, men du är inte riktigt min typ

Brokig...

Igår på jobbet:
En av de lite dementa damerna säjer till mej:

-Men Ingrid! Är du här!?
-Nä, jag är inte Ingrid!
-Joo! Men vad du är...brokig!
-Brokig?
-Ja, i håret!
-Jag heter Tina, och jag jobbar här! Jag är inte Ingrid!
-Jaså... Men... (tittar på min jobbarkompis) visst är dom lika!? Jag tyckte PRECIS att det var Ingrid! Fast mer brokig!

Mediaplayer...

Här sitter man och lyssnar på nåt bra. Så kommer nästa låt som med största sannolikhet är tjatig hiphop, eller möjligen nån hysterisk techno.
Ja så går det när barnen använder samma dator...

Christoffers favoriter är Green Day. Det är bra, man har lyckats med nåt i alla fall...

Gummybear...

Jaha. Nu har det hänt igen.
En låt som fastnar på hjärnan. Omöjlig att få bort.

Love and erection...

Lyssnade på radion när jag åkte iväg till Råda förut.
På radion spelades "Angels" med Robbie Williams.
Jag blev lite full i skratt när jag kom på mej själv med att sjunga Mikes version...

Mike är en kompis, en engelsman som bor i Norge. Han är pianist och trubadur.
När han sjunger "Angels" låter det så här:

And through it all she offers me protection
A lot of love and erection
Whether I'm right or wrong

När jag träffade Suss där uppe på parkeringen berättade jag detta, och hon hade också associerat till Mike när hon hörde låten...

Ja så knallade vi iväg då.

Plötsligt bröttlar det till bakom oss, och en cyklist kör om oss.

Det har vi aldrig varit med om, att nån har cyklat där!

Efter en stund möter vi en cyklist till!

Jaha, det var värst. Det verkar vara nån slags epedemi, för sen möter vi ytterligare en kille på cykel, med getskägg och cykelhjälm i full fart.

Vi fortsätter att gå, och rätt som det är kommer han igen, getskägget!

Vi diskuterar en stund om han cyklar milen eller nån annan sträcka, men med den farten han hade var det säkert milen...

När vi möter honom för tredje gången flinar vi alla tre och jag säjer när han passerar

-Men hur många varv ska han köra egentligen?

Vi gissar att vi kommer att möta honom en gång till innan vi kommit runt, men det gjorde vi inte.

Inga mer flygmyror tack!

Klockan 15 ska jag träffa Suss uppe vid Råda-skogen.
Undrar om vi knallar in i en massa flygmyror den här gången med?

Usch.

Nakenfis...

Jag gick av mitt pass på jobbet klockan 16:30.
Knallar ner i källaren där omklädningsrummet är.
Tar av mej arbetsskorna, byxor och T-shirt. Hänger in dom i skåpet.
Tar på mina vanliga kläder.

Hm. Det känns fel på nåt sätt.

Stänger och låser skåpet.

Känns konstigt liksom.

Ska ta på mej jackan. Det var lite kyligt i morses och jag hade bara T-shirt under jackan...

Eeh... nää. T-shirt?? Den hade jag glömt i skåpet. Jag står där i jeans och BH.

Överkörd av Janne...

Jag hade precis satt igång datorn.
Så hör jag

vrrrrrrr

sen

vrrppt

Det var en långben som flög rätt i pannan på mej.
Jag for baklänges med kontorsstol och allt, backade på ett bord samtidigt som jag skrek.
Det var en pärs det.

Jag undrar...

...varför aldrig tvätten tar slut i min tvättkorg?
Hur mycket jag än tvättar, verkar det bara bli mer och mer.

Sökes:
Hemhjälp, gärna av manligt kön. Tvättbrädemage är ett plus, eftersom mycket tid kommer att spenderas i tvättstugan.
Sökanden bör inte vara frusen, eftersom man helst bör gå med bar överkropp.

Arrrrgh..!

Varför kan folk inte låta andras grejer vara ifred!!
Jag blir så FÖRBANNAD!

Inatt har dom snott Christoffers cykel igen!
Angelicas står ju i garaget, min cykel har Angelica.
Richys cykel stod på gräsmattan. Där hade jag definitivt inte ställt den.
Och Koffes var väck.

Koffe var ute och letade i 45 minuter förut. När jag kom hem gick vi runt i 1,5 timme. Gata upp och gata ner. Ingen cykel.

Jag har på känn...

Angelica är hos en kompis i stan inatt.
Richy är på väg till Finland.
Jag undrar om min son kommer krypa ner i pappas säng inatt?!

Trampa i tommen...

Angelica har för femtielfte gången punka på sin cykel. Antagligen är det dags att köpa en ny slang.
Hon sa till mej förut

-Du får gå till jobbet idag, för då kan jag ta din cykel till stan.

Richy åkte på jobb i Finland idag, så det var ju inga problem att ta hans cykel.
Fast den har sett sina bästa dagar.
En grön Crescent.
Treväxlad. Var den först. Nu är det typ bara en växel märkte jag. Ibland inte ens det.
Bakhjulet var skevt, så det vinglade hela vägen.
Ibland hände nåt konstigt. Det kändes som växeln hoppade ur för jag trampade rätt som det var i tommen.
Ursäkta, jag tror tommen är västgötska.
Fråga om ni inte fattar.

Ja jag kom fram i alla fall. När jag skulle bromsa blev det lite tokigt. Jag hittade bara en handbroms, och den klämde jag i för kung och fosterland. Utan reaktion.
Sen kom jag på att det var ju fotbroms på cykeln.

Nää...

Hon ville ha mörkbrunt. Det går inte. Jag är alldeles för ljus i hyn för så mörkt.
Jag tror jag beställer tid för att bleka slingor i stället.

Jag har bestämt mej.

Jag färgar håret mörkt.

Vet inte...

Jag och Angelica ska in till stan sen. Jag har ju lovat henne en hårförlängning.
Fast innan den MÅSTE hon bara färga håret.
Vi har råttfärgat hår, jag och Angelica. Förutom att hon har liten släng av rött i sitt. Det har hon fått från sin pappa.
Däremot har hon inte fått mina tunna testar till hår. Hon har jättetjockt.
Ska vi köpa hårfärg räcker inte en. Det måste bli två.
När jag färgar mitt blir det över på en.
Nu funderar jag på om jag kanske skulle ta det lilla som blir över från hennes färgning och sätta i mitt.

Krulltott...

I morses skulle jag som vanligt cykla till jobbet.
Jag öppnar dörren samtidigt som jag grejar med MP3 spelaren. Jag är rätt trött. Helger är inte så roliga. Särskilt inte när man cyklar till jobbet för 7'de dan i rad...

Morgonstund har inte guld i mund.
Morgonstund har grus i ögonen.

Jag tittar upp. Uppenbarligen har jag inte tittat ut genom fönstret under morgonen, för det var en hiskelig dimma!
Och vilken dimma sen! Det kändes som att cykla i... kanske inte regn, men jävligt nära i alla fall!

Jag suckar när jag ser mej i spegeln. Jag har ganska lockigt hår. Fast jag plattar ut det med plattång eller fönar ut det.
Ja det var ju inget att göra åt nu.

När jag kom hem från jobbet rensade jag lite ogräs. Givetvis blev jag svettig. Och luften är fortfarande fuktig, fast minus dimma då.

Gissa hur jag ser ut nu.

Highspeed...

Idag gick jag och Suss milen på rekordtid.
Det berodde på att vi fick speeda upp oss en bit. När vi gick där, hade väl gått en 5-6 km eller så upptäckte jag att det satt en massa saker på mej.
Flygmyror.
Först var det bara några.
Sen var det fler och fler.
Till slut fick vi smått panik. Vi började springa.
Vi tjänade nog in tio minuter.

Mitt jobb...

En av "mina tanter" har legat för döden. I tre dagar låg hon innan hon somnade in. Hennes två döttrar har varit hos henne. Jag har jobbat extra på grund av detta. Avlastat lite med att vaka och så. Det blev att jobba 7 dar i stäck, men självklart ställer man upp. Man vill ju att det ska vara så bra som möjligt för alla. Jobbarkompisar, döende och anhöriga.
I förmiddags gick hon bort.
Döttrarna säjer att de är så nöjda med vården hon fått, både före hon blev dålig, och nu när hon legat för döden. Hon var så fin efter att vi gjort henne i ordning. Rena vita lakan, händerna på bröstet med en blomma.
Döttrarna var rörda och det de sa gjorde att jag blev så rörd. Sen står vi och gråter alla tre...

Komplimanger...

Idag fick jag en underbar komplimang av en tjej på jobbet! Hon är semestervikarie, och jag var även hennes handledare när hon gick elev, hon läste till undersköterka på Komvux.
Hon hade pratat med en av våra andra semestervikarier, som jag också hade som elev under hennes första år på omvårdnadsprogrammet.
De hade sagt att de var så glada att de haft mej som handledare! Båda två hade trivts väldigt bra med mej!
Sen sa hon att "jag tycker att du är väldigt underskattad här, och det tänker jag tala om för chefen".
Nu blev jag så rörd och generad att jag inte visste vad jag skulle säja! Jag tror jag rodnade lite...

Hårda bud...

I onsdags fick vi för oss att testa vårt nya tält.
Packade ner minsta möjliga i käder. Sen sovsäckar, liggunderlag, tält och en kylbag med lite kött och potatissallad till kvällen och lite färdigbredda mackor till frukost.
Vi hade förhoppninar om att få ner en engångsgrill nånstans, men det fick inget vidare...
Så drog vi iväg vid 18-tiden. Kör mot Mariestad. Tänkte hitta nåt trevligt ställe att slå upp tältet på.
Vi hittar inget.
Det slutar med att vi åker tillbaka, åker upp på Kinnekulle och bestämmer oss för att här blir bra.

Vi lastar av och Richy åker iväg för att handla lite festis till frukost, samt en engångsgrill.
Jag börjar sätta upp tältet. Har bestämt mej för att det ska vara uppe och klart när Richy kommer.
Det blev lite halvdant med det.
Jag lägger ut yttertältet. Ser bra ut.
Trycker i tältpinnarna . Går hur lätt som helst.
Fäster tältet i marken med mindre pinnar. Det går inte bra. Det är för stenigt.
Jag flyttar tältet lite. Samma sak igen.
Flyttar lite till. Jajamen! Fyra-fem pinnar trycker jag ner i marken. Sen blir det tvärstopp.
Det var då själva... Nu blir jag förbannad och flyttar tältet flera meter.
Nu jäklar ska pinnarna ner. Nä nu... Fyra-fem pinnar får jag ner, sen är det dom där jäkla stenarna igen.
Eftersom jag samtidigt som jag kämpar med tältet även viftar bort mygg iklädd MC-stället bortsett från hjälm och handskar blir jag alldeles genomsvett.

När jag inser att jag absolut inte kan få ner pinnarna, hur jag än vickar och vrider och håller på sätter jag mej.
Samtidigt hör jag ett bekant ljud. Richy är tillbaka.
Jag berättar irriterat om mina tappra försök. Mina händer är ömma av allt knökande, endel pinnar blev lite skeva när jag försökte trycka ner dom med stövlarna.
Jaha, då är du lite törstig nu då, säjer Richy och hivar upp ett sexpack 3,5'er!
Richy går fram till en pinne. Och trycker ner den. Tar nästa. Trycker ner den med...
Sömnen den natten blev väl inget vidare. Jag hade lyckats få tältet så vi hade en knöl under ryggen, båda två...


När vi gick upp på morgonen var det bara att äta lite och packa ner och åka hem. Hemma packade vi upp för att packa ner andra grejer.

Nu är vi nämligen ---->här
Vi har ett par kompisar som bor en bit ifrån Västervik, så vi bor hos dom.
Igår hittade vi ett ställ med tröjor. Richy fick syn på en luvtröja som han tyckte jag skulle ha. Den kostade 500. Lite dyrt tyckte vi allt. Jag hittade en uppkäftig T-shirt. På ryggen stod det

If you can read this, the bitch fell off

Den fanns bara i XL. Det hade nog varit aningen förstor... Så hittar vi en T-shirt med KTM loggan. Den ska Richy ha givetvis. Den kostar 120.

Richy pratar svenska, jag engelska och killen i ståndet pratar engelska, men förstår lite svenska.

Richy frågar vad det kostar om han köper T-shirten OCH luvtröjan. Killen funderar en stund och säjer 450. 400. säjer Richy. OK, säjer killen.

På luvtröjan är det yamaha's logga i fram. På ryggen står det

fuck you i drive a yamaha

Nu får man diska för hand...

Det är ju så typiskt.
Sista dan innan vår semester har det varit inbrott i vår skåpbil. En hel del försvann, samt att det blev en massa plåtskador. Man blir ju rätt förbannad.

Idag pajade våran diskmaskin dessutom.

-Varför ska allt hända precis NU?!? säjer Angelica i panik. Men du har lovat att jag ska få hårförlängning innan skolan börjar!
Det var det paniken gällde...

Rakt upp rakt in...

Igår förmiddag ringde Richys bror i Hofors. Dom hade tänkt komma förbi idag. Kul! sa vi.
Nån timme senare ringer dom igen.
Äh, vi kommer ikväll!
Ja ni är välkomna, sa vi.

Framåt kvällen dyker dom då upp. Vi sitter och pratar och skrattar vid köksbordet. Nån öl är visst inblandad dessutom...

Kl. 19:42 får jag ett SMS från Suss, som är på förfest med ett gäng jobbarkompisar. Dom ska till Måndagsklubben.
Nu står den rakt upp rakt in! (hon syftar givetvis på en låt som heter "rakt upp rakt in" med 250 kg kärlek)
Jag svarar Ojdå, då är det bäst att man passar sej...
Efter en bra stund, kl. 20:24 (man kan inte kräva för mycket...) kommer svaret:
Ja det är nog bäst, för här går det khat till! PARTY! (som sagt, man får inte kräva för mycket, det är avancerat att använda T9 på mobilen...men jag fattar vad hon menar)
Jag svarar att hon ska hälsa dom jag träffat!
Suss svarar 20:28:
Det ska jag! du ska inte hänga på? det vore riktigt kul! vi åke in vid 10.
Jag förklarar att vi har besök av Richys bror med familj.
Suss tycker att min svägerska kan ju hänga på.
Svägerskan tycker inte hon har råd med det.
Suss skickar:
Men det kostar väl bara runt 100 att gå in, o 20 i inträde. (vi ska till eddies)jag kan bjuda er på en öl!
Nu blev det intressant, fast det är ju garderoben som kostar 20... (men som sagt, inga höga krav...)
Jag tar mobilen för att kolla upp detta. Jag ringer, det går fram en signal, sen tutar det upptaget.
Strax efter ringer Suss. Hon hade skickat ett SMS samtidigt, så när hon skulle skicka, ringde jag. Hon tryckte bort mej...

10 minuter senare, tio i nio blir det bestämt att vi åker dit! Bussen går 22:13, från "stora vägen" det tar 10 minuter att går dit. Som tur var hade vi duschat båda två, så det var bara att hitta nåt snyggt att ta på sej och sminka sej!

En kul kväll blev det! Det brukar ju ofta bli det när det blir sånt där spontanparty!

Wind of change...

När jag och Suss träffades på parkeringen i Råda hade jag ett förslag:
-Ska vi gå åt andra hållet idag?!
Det tyckte Suss var en bra idé, för hon hade hört att när man ändrade på invanda saker blev man smartare. Ja typ så i alla fall. Kanske lite mer invecklad förklaring, men på ett ungefär.

Sagt och gjort. Vi knatade iväg.
Allt kändes mycket bakvänt. Ibland fick vi stanna och fundera lite vart vi skulle gå.
Helt plötsligt kom vi till en skylt där vägen delar sej. En pil pekar åt vänster och det står 1 mil, den andra är åt höger och det står 5 km. Om man går åt "rätt" håll vill säja.
Vi insåg att v kom från 5-km-hållet. Det var ju fel. Vi skulle ju gå milen baklänges.
Vi fick gå tillbaka en bit, som tur var inte så långt, innan vi såg vägen vi skulle svänga in på.

-Där fick vi igen för utsiktstornet på Kinnekulle, sa jag.

Suss höll med.

Den historien får jag berätta en annan dag, för nu sitter tre personer och väntar på att jag ska bli klar, för dom vill spela kort...

Det är ju bara jag...

På torsdag förmiddag packades det ner en liten packning bestående av ett par byxor, en top, en tröja, lite underkläder, skor, diverse prylar för att se ut som folk efter en dusch exempelvis, eller att ha väck hjälmfrillan.
I Grästorp sammanstrålar vi med ett annat par på en hoj.
Det småregnar till och från men vi litar på SMHI. Det SKA bli bättre.

Vi drar iväg mot Trollhättan, där vi måste passera Bike, för oljelampan började lysa. Vi fyller på oljan och fortsätter mot Vänersborg. Det börjar regna mer MEN man ser en ljus kant bortöver.
Vi kör på små mysiga kringelikrokvägar.
Bortanför Vänersborg upphör regnet och när vi passerar Vita Sannar i Mellerud stannar vi och tar lite fika. Alla (utom jag) blev dösugna på en våffla med sylt och grädde. Jag är inte så himla förtjust i grädde nämligen. Det visar sej sen att sylten var hallonsylt, som inte är nån av mina favoriter precis, så jag var mycket nöjd med min smarriga äppelkaka med vaniljsås.

Vi svänger av mot Hoverud för att titta lite på viadukterna, innan vi drar vidare mot Karlstad, där vi ska bo på Scandic Hotell City.
NU har vi uppdaterat GPS'en med senaste kartan. Det borde vi gjort INNAN vi åkte, för då hade vi antagligen sluppit åka tre varv genom Karlstad...
Hotellet är nytt, så det fanns inte med i GPS'en, men vi visste vilken gata det låg på.
Alltså knappade jag in stad Karlstad, gata Drottninggatan, nummer var som helst.
Jag tänkte ju att hamnar vi då i ena änden på gatan är det ju bara att köra till andra änden och nån gång passerar man ju hotellet.
Vad jag inte räknat med att Drottninggatan avbröts av en gångväg där man inte fick köra...
Vi snurrade runt ett varv innan vi gav upp och fick hjälp av en kille i nån turistinformation mitt i stan. Han ritade på en karta hur vi skulle köra.
Första rakt fram, sen vänster, och sen vänster igen. Det blev lite dumt när det visar sej att man inte får svänga vänster, för det är en gång och cykelväg bara.
När en tjej i MC-kläder och hjälm frågar efter vägen tror man då att hon CYKLAR??
Tydligen.

Vi har ju i alla fall utsatt på kartan var hotellet ligger. Vi kör som vi tror, och ser hotellet precis när vi passerar, men vi hinner inte svänga av.
Alltså får vi ta ytterligare ett varv genom denna enkelriktade stad med gågator kors och tvärs.
Äntligen framme. Incheckning, installering på rummet, en dusch och sen en promenad på stan. Vi stannar på en liten restaurang med uteservering och tar varsin öl.
Tillbaka till hotellet sen, där vi äter en två-rätters med några öl till.
Det blir en relativt tidig kväll. Vi går till våra rum vid 23-tiden. Man är ganska trött efter resan.

Några timmar senare vaknar jag av att nån bankar på dörren.
Skit i det, tänkte jag.
Det bankar igen.
Men vaff...
Jag går fram till dörren och tittar ut genom kikhålet. Jag ser inte ett skit, för jag är halvblind utan glasögonen...

-Vem är det? frågar jag rätt irriterad.
-Det är bara jag!
-Och vem fan är jag då?
-Ja men det är ju jag!
-Du har gått fel!
-Jaså...

Efter en rejäl frukost far vi igen. Först tanka lite.
Och fylla på olja. Igen. Måste kolla upp det här.
Kristinehamn, Mariestad, sen tog vi vägen över Kinnekulle, genom Lidköping och ut till Spiken där vi käkade rökt lax och sik med potatissallad.

Vi kommer hem för att upptäcka att ingen har nyckel... Ja vi kan ju öppna garageporten, för fjärrkontrollen sitter i MC-nyckelknippan. Problemet är ju att larmet lär gå då...
Vi fortsätter hem till mina föräldrar, dom har en nyckel. Dom hade även Christoffer, för han var kvar där.

Det finns sämre och bättre...

...vägbeskrivningar.
Nu trodde ni att jag skulle skriva dagar. För så är det med en 14-åring. Vissa dar upp, andra ner. Idag är hon lugn och sansad, fast sur och vresig. Hellre det är förbannad och oberäknelig...

Pärsen är för tillfället över och det är skönt.

Jo det var ju detta med vägbeskrivningar. Det finns bra, dåliga och dom som är katastrofala...
En gång skulle jag hem till en tjej och lämna en grej. Min jobbarkompis visste var hon bodde, sa hon. Det var nämligen en bit ut på landet, så gatuadress existerade ju inte.

Förklaringen lät ungefär så här:

-Först kör du rakt över i korsningen, och sen kommer skogen, och du kör genom hela skogen på vägen.
När du kommit ut ur skogen är det ju lite åkrar du vet.
-Ja, det vet jag.
-Då finns det ett rött hus på vänster sida, det går ner en liten väg, en grusväg dit. Där bodde det en farbror jag var hemma hos ibland, när jag jobbade i hemvården.
-Jaha. Bor hon där?
-Nä, men när du står i köksfönstret i det huset, ser du M's hus!
-Eh... jaha... men hur kommer jag till M då?
-Ja det ligger ju på andra sidan vägen!
-Jaha... men jag ska svänga vänster in på grusvägen?
-Nä, hennes hus är på andra sidan ju.
-Jag ska alltså svänga höger då?
-Jaa! Så ligger hennes hus där. Det var blått då.
-Vad är det för förg nu då?
-Det är ommålat, men jag vet inte vilken färg.

Äntligen hemma...

Jag har just genomlidigt ett av dom värre dygnen i mitt liv.
Så många tårar trodde jag inte fanns i mej.

Jobbade sista dan innan semestern igår. Tänkte ha en lugn och skön kväll.
Så blev det inte. Orkar inte berätta allt, men i korta drag löpte vår tonårsdotter amok.
Hon stack hemifrån och vägrade komma hem. Efter många telefonsamtal och sms fick jag henne att ringa tjugo i två inatt, så jag kunde se varifrån hon ringde.
Jag kunde äntligen somna.

I förmiddags ringde jag henne. Först mobilen, som var avstängd (urladdad vet jag nu) och det numret hon ringt från inatt bara för att få reda på att hon inte sovit där inatt... Hon hade gått till nån annan. Ingen visste vem, ingen visste var.
Jag ringde runt till kompisar, klasskompisar, okända folk på den adresserna jag fick som förslag.
Ingenstans fanns min dotter.
Polisen kändes inte som nån idé förrän vi gjort det vi kunnat själv.
Efter att jag inte kom på nån mer att ringa, bestämde vi att Richy tog MC'n och jag bilen för att leta efter henne där vi hade hört att hon blivit sedd.

När vi åker iväg möter vi henne och en kompis. Helt oförstående vad hon ställt till med.
Hon fattar inte att vi tänkte ringa polisen om vi inte hittat henne när vi letat själva. Hon fattar inte hur oroliga vi varit.

Finns det nåt egoistiskare än en tonåring??

Jag känner mej helt slut nu. Trött i hela kroppen. Antagligen från att alla spänningar släppt. Somnar nog tidigt inatt.
Det är i alla fall skönt att vår älskade flicka är hemma.

Plutten...

Tog en tur med syrran i Rådaskogen igår. Knallade runt en mil. Skönt att kunna göra det igen, det har ju REGNAT hur länge som helst.
Vi babblade som vanligt OAVBRUTET om ditt och datt.
Bland annat om Plutten. Jag kom att tänka på Plutten när jag jobbade, och jag berättade för en jobbarkompis. Hon hade väldigt roligt åt detta.

Detta är storyn om Plutten:
Plutten är en mycket speciell person. Jag och Suss träffade honom på färjan till Kristiansand i april 2005. Eller det var väl egentligen inte så att vi träffade honom, det var snarare han som träffade oss.
Minnet av Plutten är lite diffusa, inte bara beroende på vissa alkoholhaltiga drycker som intagits, för det var inte så farligt, men det är två år sen, så minnet har liksom försvunnit lite.

I alla fall åkte jag och Suss på färjan till Norge. Vår andra syrra fyllde 30, och vi skulle dit för att överraska henne. Hon bor nämligen i Kristiansand.
Färjan gick på fredag kväll, och vi skulle vara framme på morgonen. Vi gjorde som alla brukar göra på båtar. Knallade runt lite, kikade i Taxfreen, tog en öl emellanåt...
Rätt ofta såg vi en kille i fiskarhatt. Han gick omkring bara. Log hela tiden. Vi såg honom aldrig sitta ner, dricka nåt eller vara med nån annan. Han bara gick omkring ensam, leendes.
Vi kallade honom myskillen. Han såg ut som en sån. I sin egen lilla värld.

Framåt ett-tiden på natten tyckte vi att vi skulle gå och lägga oss. Vi knallar ner till vår hytt.
Vem står där, ett par meter från hytten? Jo, myskillen.
Automatiskt slänger man en blick på honom, vi möter hans blick.
Vi låser upp vår dörr, Suss går in, jag efter. Och myskillen... han följer med.

Där står vi, jag och Suss. Rätt paffa. Tittar snopet på myskillen. Vad ska vi göra nu??
Suss sätter sej på sin säng. Myskillen sätter sej brevid. Jag sätter mej mittemot, på min säng.
Där sitter vi som tre spån. I alla fall två, för jag och Suss fattar inget.

Jag kommer inte ihåg precis vad vi säjer, men killen förklarar:
-Plutten e tött. Plutten vill sova.

Jag och Suss blir ännu mer förvirrade.
Vad pratar han om? Vad menar han?
Jag ser att han har ett sår på handen.
Jag frågar vad han gjort, mest för att ha nåt att säja.
-Det var nån som tyckte Plutten va dum, så han fick ett sår.

Ok. Nu fattar vi. Han pratar om sej själv i tredje person. Det är ju han som är Plutten. Dessutom pratar han babyspråk hela tiden.
Vi försöker få ut nåt vettigt av hela den underliga situationen. Försöker begripa vad han ville.
-Plutten e tött. Plutten vill sova.
Han lägger huvet mot Suss axel. Suss håller på att bryta ihop av skratt.
Jag kämpar mot skrattet, jag vet ju inte hur han ska reagera, för han verkar inte märka att Suss skrattar, men om han ser att jag som sitter mittemot börjar skratta... Jag håller emot skrattet, vilket resulterar i att tårarna börjar rinna. Jag och Suss har stora problem nu...

Vi föröker få honom att inse att han inte kan sova hos oss. Han måste ju ha en egen hytt.
Det funkar dåligt.

-Plutten ville gilla, men Plutten hitta ingen gill!
-Va...?!
-Nä, Plutten hitta ingen gill...
Då förstår vi...
-Nä med du är ju på en båt! Man kan inte grilla på en båt!
-Nä, Plutten hitta igen gill...

Två personer har det MYCKET jobbigt nu...

Hur fasen ska vi få ut killen?? Ska vi hämta en vakt? Jag tycker inte det. Han verkar ju helt harmlös, vi borde ju kunna få ut honom.
Så börjar han ta av sej skorna.
-Nej, men ta inte av dej skorna!
-Nä, förlåt... dom luktar illa...!
-Nej men du KAN inte sova här!
-Plutten e tött. Plutten vill sova...

Han lägger sej på golvet.
Jag knyter hans skor och vi säjer att han måste gå nu.
-Ja. Nu ska Plutten kypa ut.
Och han kryper ut.
Och jag och Suss bryter ihop totalt.

Efter en stund öppnar jag dörren och kikar ut...
Han går med sitt keycard och trycker in det i dörr efter dörr, men den passar inte nånstans.
Jag tycker synd om killen och går fram och tittar vad han har för nummer. Han var två våningar fel...
Vi följer honom ner till sin hytt, öppnar hans dörr, föser in honom och går snabbt därifrån...

Folktomt här...

Kusinen i Hofors önskade att Christoffer skulle komma upp några dagar sommar. Vi planerade att sätta honom på tåget med väska, fika, gameboy och MP3, instruera konduktören att han skulle se till att han kom av på rätt station.
Christoffer var lite osäker, men kom fram till att det skulle nog kunna gå.

På Richys jobb, eller rättare sagt ett av företagen i Finland de jobbar åt fick lite panik.
Han måste åka dit omeldebums. Alla färjor är fullbokade, men till slut lyckas de få en plats från Umeå till Vasa.
Hastigt och lustigt blev det bestämt att Richy tar med Christoffer och släpper av honom hos kusinen på dit vägen, och tar med honom hem när han åker hem på fredag.
Angelica blev lite deppig, för jag hade sagt att vi kunde ju åka till Liseberg när Christoffer var borta, för han är inte mycket för Liseberg han. Han åker Flume Ride och Kållerado, det är allt. Richy åker ganska mycket, men mamma och Angelica är som tokiga! ALLT ska åkas!
Fast vi kan ju åka dit ändå.

Nu blir det lite tomt här. En tonåring som inte blir männska förrän framåt 16-tiden är inte mycket till sällskap.
Jag får nog väcka henne nu...

Också en jäkla födelsedag...

Ja detta får man väl säja var en av de sämsta födelsedagarna jag haft. I alla fall den senare delen av den.
Angelica frågade om hennes kompis fick sova över. Egentligen har vi bestämt att ingen får sova över när vi jobbar, men jag sa ok. Klockan var ca halv sex. Jag hade precis kommit hem från jobbet.
En kompis kommer förbi och grattar mej. Vi pratar en bra stund.
Klockan halv tio ringer jag Angelica och undrar när de tänkte komma hem. Anledningen till att kompisen skulle sova över var att hennes mamma skulle ha fest. Jag tyckte att den borde ju vara i full gång nu.
Det visar sej att tjejerna är i stan. Dom ska snart cykla hem, säjer hon.
Jag säjer att dom måste cykla hem nu. Det är ju en mil hem, så det tar en stund.
Dessutom har vi bestämt att hon ska tala om ifall hon drar nånstans, för vi vill veta var hon är, så jag blir inte så glad på henne.
Klockan tio ringer jag igen för att kolla vart dom är.
Dom är på grusvägen hos kompisen. Hon skulle hem och hämta lite grejer, säjer Angelica.
Då hör jag fiskmåsar.
Jag vet med säkehet att fiskmåsar hör man inte här.
Angelica erkänner att dom är kvar i stan.
Jag ringer ett flertal gånger, för nu vet jag inte om jag ska tro att hon är på väg hem eller inte.

Jag är frustrerad, ledsen och besviken. Jag går ut och går för att jag klättrar på väggarna annars.
Klockan elva är dom utanför kompisens hus. Jag säjer att dom får skynda sej hem nu.
Halv tolv är dom inte hemma. Jag ringer igen.
Angelica säjer att hon är på väg hem. Hon går. Utan kompisen. I regnet.
Jag säjer att jag kommer och möter henne.
Hon vill gå själv.
Jag går och möter henne i alla fall.
Efter två kilometer möts vi. Hon säjer att "jag skulle ju gå själv".
Om jag känner henne rätt, och hon velat gå ensam hade hon antingen gått snabbare, eller gått över på andra sidan vägen eller nåt.
Det gör hon inte.
Jag känner att jag gjorde rätt. Vi går tysta brevid varann hela vägen hem.
Dyngsura.

Hemma sa jag att vi har lite och prata om imorn.
Nä svarar hon.
Ok, då pratar vi nu.
Nä.
Jo.
Jag förklarar att jag inte tyckte det var särskilt schysst av henne att bete sej så här.
Ganska snart inser jag att det inte är nån idé att prata med henne.
Det får bli imorn. Då är ingen av oss sura.

Vilken jäkla födelsedag.

Klockan är över ett nu, och om knappt fem timmar ringer min väckarklocka...

Sorg...

I lördags gick en av våra vänner bort.
Det var väntat, men ändå känns det.
Dödannonsen stod idag.

Tårarna finns hela tiden. Även om jag inte gråter har jag tårar i ögonen.

Hoppas du har det bra där du är nu. Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan.

No more handtag som lossnar...!

Vi håller på och byter våra innerdörrar. Från tråkiga släta trädörrar nästan 40 år gamla till vita fina med speglar. Inte speglar som man kan spegla sej i förstås, utan med lite... typ... mönster.

De gamla hantagen hade små skruvar som efter 40 år börjar lossna. Vi skruvar i dom stup i ett, men träet är så trasigt, så skruvarna går bara runt. Värst är det på toadörrn. Den öppnas och stängs rätt många gånger på en dag.

Vi som bor här vet exakt hur vi ska ta i hantaget, men alla andra får oftast hela handtaget i näven...

Såna som vart här förut brukar säja "hoppsan", sucka, skratta till eller nåt. Dom stackare som får loss handtaget för första gången ser mycket generade ut!

Men nu alla vänner, HANDTAGET SITTER KVAR! Det är bara att kliva in!

En del extra jobb blev det. Vårt hus är byggt 1969. 1972 kom dom på att de skulle ändra standardmåtten. Alltså är alla dörrar för höga för våra karmar.

Ja kan man inte sätta i en ny karm med då?

Näpp. Våra väggar är puts och nån slags betong. Alltså är det inte så smidigt att knacka sönder sånt. Det går ju inte såga precis...

Nä istället får vi såga i dörren. 13 mm uppe och 13 mm nere...

Sen är det ju inte alls samma gångjärn heller. Och låset passar inte i hålet, så den måste flyttas också. Ja ja. Vi har bytt två dörrar hittills. I vårt sovrum, men dörren går inte att stänga riktigt, så vi måste slipa lite på överkantern på dörrn. Toadörrn sitter like a glove! I kväll ska vi byta Angelicas dörr.

Ah mäh vaff...

Vi har ett kylkåp/frys i köket. Det rymmer ju inte så himla mycket.
Under trappen i källaren, alldeles vid TV-rummet har vi ett kylkåp till. På dörren står det LATTJOLAJBANLÅDAN. Passande namn tycker jag, eftersom vi använder det på fester. Senast på midsommar.

Richy är som tidigare nämnts på motocross VM i Uddevalla. Då skulle det med öl, så han möblerade om och grejade bland kylskåpen igår.

-Vill du ha Norrland Guld eller Mariestad kvar? frågade han.

-Kvittar, sa jag.

-Jaha. Men jag ställer upp 4 Norrland i kylskåpet i köket, resten ställer jag här!

Jag står i tvättstugan och ser inte vart han ställer ölen, men antar att dom ställs i Lattjolajbanlådan.
Man ska aldrig ta saker för givet vad det käller karlar, det har jag lärt mej idag.

Igår, enligt gårdagens blogg, drack jag tre öl. Dom stod i köket. Alltså fanns det en kvar där.
Den tog jag förut.
Sen gick jag till Lattjolajbanlådan för att ta en till.
Öppnar.
Tomt.
Va??
Jo. Tomt.
Jättetomt, och avstängt.
Under sekretären stod ett halvt flak Mariestad.
Gick upp i köket och letade i kylkåpet där.
Nä. Inga öl.
Ok. "Här" betyder uppenbarligen inte i kylkåpet utan under sekretären.
Nu fick jag ställa upp några till, och sitter här med en fesljummen öl.

Richy ringde nyss. Han garvade en bra stund åt det. Jag tyckte inte alls att det var kul.
Han berättar för kompisen i husbilen, som högt talar om att han tar fram en öl som nästan är frusen.
Jag ber Richy smälla till honom. Fast det gör han nog inte.
Han hade visst gjort en tatuering nyss. Den fick jag absolut inte slå på.
Jag försökte diskutera tatuering med Richy, men det gick inte bra, så han slänger över luren till kompisen, och vi pratar en stund om tatuerare och skötsel.

Midnattssolen

Åh vad jag saknar den nu.
Och nästa gång vi åker till Kiruna är till jul. Då är det ingen sol alls... men en himla massa snö...

En till...

Jobbarkompisens man kör motocross, precis som Richy. I helgen är det Motocross VM i Uddevalla.
Det betyder att vi blir gräsänkor. Dom åker dit ett stort gäng imorn förmiddag och stannar till söndag.
Hela förmiddagen pratade hon om att det var en himla tur att det blev fint väder, för de skulle grilla ikväll, eftersom hennes man är borta i helgen.

På eftermiddagen hade ju självklart jag blivit jättesugen på grillat...!

Jag ringde till Richy, som berättade att han skulle träffa en kompis, den han skulle bo i samma husbil som på VM'et, utanför Majåkers Livs där dom har himla gott marinerat kött...
Richy sa att han skulle köpa med sej lite kött.
-Fast då är det nog bli ett par öl ikväll...
Det hör ju av nån anledning ihop med grillen...

När jag kommer hem har Angelica tagit bussen till stan med en kompis. Hon skulle ta bussen hem klockan 22.

Shit. Där rök den bärsen...
Två 14-åringar. Sommarlov. Sena bussen hem.
Nej än har det varit lugnt, men endera dan kommer det. Den dan man får hämta henne knackefull, eller att hon missar bussen, eller nåt annat.

Richy säjer att han tar ingen öl ikväll, så jag kan ta lite.
Gulligt! Jag antar att han lär få en del i helgen...

Jag tog en öl till maten, som vi för övrigt åt inomhus, för lagom till jag slutat jobbet hade solen försvunnit och det hade blivit kallt.

Efter att den ölen tagit slut sa jag

-Jaa... man kanske skulle ta en öl till...?!?

-JA! Det tycker jag allt! Annars känns det ju som om det var meningslöst, var hade det varit JAG, hade jag definitivt tagit MINST en till.

Jaha. Så nu är jag inne på tredje. Fast jag jobbar ju 7-17 imorn, så sen får det vara bra...