måndag 29 december 2008

Bortglömd...?

Det är ju så där lagom kul att få veta att Richy blivit bjuden till samma gäng vi firat nyår ihop med de senaste 10 åren.

Det har inte jag.

Man känner sej lite bortglömd och oviktig just nu.

Saker blir ju inte bättre av att det knappt kommit ett julkort heller...
Existerar inte jag längre?

lördag 27 december 2008

Städ-öl...

I mitt förråd är det mycket oorganiserat.
Det blev ju så när man flyttade in. Allt skulle in så fort som möjligt.
Det resulterade i att det blev en aning rörigt.

Nu fick jag ett ryck idag, och då är det bäst att passa på. Jag drog även med mej Morten.
V ihar röjt i mitt förråd/klädkammare för att få in hans kläder där.
Vi har plockat ordning i förrådet i källaren, organiserat upp det hela för att få in Mortens grejer.

Vi passade på att smuggla ner varsin öl dit. Det blev roligare att röja då.
Mortens ex tycker nämligen att vi dricker för mycket.
Hon har lyckats att skrämma upp barnen.
På en fråga om hur mycket barnen uppfattade att vi drack sa dom "kanske tre glas". Det stämmer ganska bra.
Det betyder 1,5 öl på 50 cl, för vi brukar dela en öl och hälla upp i ett glas.

Det är stora alkoholproblem vi har...

måndag 22 december 2008

Julpyntat överallt...

Nu har jag pyntat lägenheten, granen och bloggen.

Julefrid...

För en gångs skull är jag klar med mina julklappar med flera dagar till godo!
Det har dessutom varit väldigt roligt att handla dom i år, trots att det blev mycket dyrare än vanligt...
Denna gången har jag nämligen haft sällskap och sluppit handla allt själv!

Och jag hittade en underbar klänning som jag så gärna ville ha, men 500 mitt i juletiden tyckte jag blev för dyrt att lägga på mej själv.
Morten tyckte absolut att jag skulle köpa klänningen, och sa att han skulle betala hälften!

Detta är nog den bästa julen på länge! Särskilt om jag jämför med förra julen, då jag var helt knäckt och allt bara gjorde så förbannat ont och jag bara ville gråta hela tiden...!

Min nya klänning, fast min är röd:

tisdag 16 december 2008

Sambo...

Man ska uppenbarligen inte ha barn. Inte om man vill hyra en lägenhet privat i alla fall.
Jag och Morten har kikat lite på lägenheter i lite större format, 5 och 6 ROK sen i somras.
Först var det mest på skoj, men nu när vi varit tillsammans så länge tycker vi på allvar att det var dags.
Det är dessutom inget billigt att stå ensam med en lägenhet.

Vi har visat intresse för 6 stycken 5-rummare, och en 6-rummare.
Ingen har vi hört nåt ifrån. En har jag ringt, andra hade vi bara en signatur till annonskontoret.
Den jag ringde sa att de prioriterade såna utan barn. Det blir ju så mycket slitage...

Man blir ju lite sur, vi som verkligen BEHÖVER en stor lägenhet får ingen, för vi har för många barn. Sen är det tydligen väldigt lätt att få en stor lägenhet om man egentligen inte behöver det.

Nu har vi i alla fall bestämt oss för att flytta ihop.
Morten har sagt upp sin lägenhet, och kommer att flytta hem till mej så länge. Det blir ju lite trångt när hans barn är här, men det är bara varannan helg och strödagar så vi kom fram till att det får gå. Det är ju bara tillfälligt.

Känns skönt att dela på hyran på närmare 7000 också...

fredag 12 december 2008

Mitt mirakel...

Ja det är lustigt.
Läget idag, och för ett år sedan.

Hade nån sagt för ett år sen hur mitt liv skulle se ut idag hade jag sagt "är du inte klok?" eller ett liknande uttryck.

Jag läste mina bloggar från november och december 2007. Tårarna lyckades inte försvinna. Det var nog det jobbigaste jag gått igenom, och då har jag ändå genomgått en del i min sjukdom. Jag har haft läkare som sagt "vi ska göra allt för att du ska överleva" och "klarar du detta kommer det ta minst ett år innan du är som du brukar".
Jag har med andra ord stått med döden i vitögat mer eller mindre. Inte ens läkarna kunde lova att jag skulle leva efter operationen.
Det klarade jag.

Det som nästan knäckte mej var en helt annan sak.
Men jag lyckades hitta fotfästet igen.

Det fanns en person som helt plötsligt bara fanns där. I den mest kämpiga tiden i mitt liv, när jag kände mej som mest värdelös dök han upp.
Han tog emot mej när jag föll handlöst och fick mej på fötter igen, även om det tog tid och rädslan ännu finns där, rädslan att bli sviken, att bli lämnad, att bli så jävla bränd igen.
När jag trodde att jag aldrig kunde känna mej trygg igen, när jag aldrig trodde jag skulle kunna lita på någon igen... att aldrig kunna älska någon igen...

Morten, du får ta så mycket ibland. Så mycket av mitt struliga liv, av mina känslor som ibland tar över. Känslor jag kämpar för att styra över, men jag misslyckas ofta.
Jag vet att jag kräver mycket av dej ibland, och ibland önskar jag att du skulle gå, för att jag inte vill vara en belastning för dej.
Ändå stannar du hos mej. Du tar fortfarande emot mej om jag faller. Du är mitt mirakel, och jag älskar dej!

torsdag 11 december 2008

Snabbare än min egen skugga...

Vi hade möte på jobbet idag, mellan 10 och 11:30. Även vi som var lediga åkte ju dit.
Efter mötet gick jag in på avdelningen och pratade lite med bl.a. sjuksköterskan och de vikarierna som var insatta under tiden alla ordinarie var på mötet.
Någon av de boende larmar, och rent intinktivt söker jag med handen vid höften efter telefonen för att se vem det var.
Jag känner givetvis inget där, eftersom jag inte var i tjänst.

Jobbarkompisen säjer
-Du drar snabbare än Lucky Luke!

onsdag 10 december 2008

Ahlzheimers kommer tidigt i år...

När jag började plocka fram adventsjusstakar och sånt, funderade jag på vart jag gjort av juldukarna.
Jag kom fram till att dom antagligen aldrig blev uppdelade i skilsmässan, utan kvar hos Richy.

Mycket riktigt, han kom förbi med två kassar med både gardiner (som jag lämnat kvar för jag tagit hälften) och juldukar och julgardiner.
Gardinerna la jag i kökssoffan, där jag har allt sånt. Julgardinerna la jag i en låda, där jag sedan skulle lägga alla juldukarna med, tänkte jag.
Lådan står i vardagsrummet, men alla juldukarna som jag plockat lite med och lagt en del på matsalsbordet och i kassen de låg i är puts väck.

Jag fattar inte vart dom tagit vägen.

Det är INTE kul...

...att upptäcka att en av burdörrarna till råttans bur står öppen...

fredag 5 december 2008

Råtta...

Jag gillar små tammöss och hamstrar. Det har jag haft som husdjur.
Sissi, Fia, Jasmine och Shakiira(ja, med två i, och det var inte jag som var med och bestämde det namnet) hette våra tammöss, två vita, en svart och en brun.
Två långhåriga hamstrar har vi haft, det såg ut som små golvmoppar när de sprang på golvet... En brun och en svart, Hamtaro och Rufsen, och en vanlig guldhamster vid namn Speedy.

Råttor är äckliga.

Gissa vad Angelica har skaffat.
En råtta.

Den är inte så otäck längre. Jag har börjat vänja mej vid den nu. Den är 10-15 cm (exl. svans) lång, jag har inte kollat så noga. Så nära vill jag inte vara.
Jag har definitivt avsagt mej all skötsel av den.

Jag frågade förut hur gammal den var. Den är ju rätt stor, så jag tänkte att den är väl ganska vuxen då.
Hon svarar 9 veckor.

-VA?? 9 VECKOR?? säjer jag förvånat.
Sen slår det mej...
-Hur stor blir den när den blir vuxen?
Angelicas pojkvän visar med händerna:
-Så här ungefär!
Mellan händerna är det ungefär 25 cm.

Jag kan inte hejda mej utan utbrister något panikslagen

-Åh fy fan va' äckligt!

Tonåringarna skrattar länge sen...

torsdag 4 december 2008

Har ni läst...?

Min koncentration ligger just nu på Kommunals webbtidning, där jag är "Veckan bloggare", som jag är MYCKET stolt över att vara!

Läs den gärna! --->

onsdag 3 december 2008

Till kommunstyrelsen...

Jag fick en fråga av en av de mer virriga tanterna på jobbet idag.

Hon behövde diskpropp och undrade om vi kunde fråga regeringen i stan om hon kunde få en sådan.
Vi lovade att kolla upp saken.

Jag antar att jag får vidarebefordra frågan till kommunstyrelsen. Jag ska be Morten ta med den till nästa möte, han sitter nämligen i kommunstyrelsen.

tisdag 2 december 2008

Bläääh...

Ända sen jag flyttade hit har avloppet i köket och handfaten på duschrum och badrum vart lite tröga. Jag har vid flera tillfällen kört med avloppsrengöring, kaustiksoda, en sån där vaskproppsrensare-med-sugkopp-grej utan resultat.
Jag har funderat på att ringa hyresvärden, men Tina är lite jag-kan-själv...

Badvattnet har runnit ut långsamt, men efersom inget vatten runnit ut på golvet har jag inte brytt mej om det.
Duschen däremot, det blev stopp för ett tag sen så den gjorde jag rent, det var en hel del jox där i, så då blev det bra igen.

För några dar sen märkte jag att vattnet stoppade upp i duschen.
På med gummihanskar igen.
Nu fanns det inget att rensa bort, vattnet rann ändå ner otroligt sakta. Jag rensade i badrummet också, när jag ändå stod där med gummihandskarna på. Det var lika rent där.

I går blev det värre med duschvattnet.
I morses gick grannen ovanför mej på toa, och när han spolade bubblade det jättemycket i min toastol.
Jag trodde att han spolade ut det på min toa...
Det gjorde han antagligen, för Morten gick upp lite senare och när han spolade kom det vatten ur avloppet i duschen...

Nu är det helstopp, jag fick ringa hyresvärden.
Inom en timme kommer slamsugaren, men just nu har jag bajskorvar i min dusch...