torsdag 28 april 2011

Nätaggregat och nya gardiner...

Ja nu tror ni kanske jag slog ihjäl mej när jag ramlade av stolen eller fick nån minnesförlust att jag hade en blogg, eftersom jag typ försvann här lite.
Så var det inte, kan jag berätta.

Jag är arbetsplatsombud på jobbet, alltså facklig, och nu går jag en utbildning. Jag är ju van att inte sitta still, och helt plötsligt ska man sitta still mycket mer än vanligt, och dessutom TÄNKA?!?
Det tar på krafterna. Jag dog nästan av trötthet klockan åtta.

Det som också tar på krafterna är att vi har en kris på jobbet, min chef fattar inte hur allvarligt det är, men nu gör vi en psykosocial utredning. Jag har en stor del i att detta drog igång, om ni kanske minns ett tidigare inlägg... Det är ju egentligen inte jobbet, utan chefen, som jag nu kanske vågar berätta utan att vara rädd för repressalier.

Jag har fortfarande inte hört nåt från läkarna om vad som händer med Christoffer, det tar otroligt på mina krafter.

Ja så har jag fått psykbryt på datorn också.
Datorn var svår att starta, och stängde av sej när den ville. Tänkte att jag hade fått nån skit i, jag har sökt med alla möjliga program, men det fanns inget. Jag är medlem i svenska antispywareforum och nu fick dom hjälpa mej med program som sökte genom min dator som gav loggar dom kunde se.
Det fanns inget jättekonstigt, och jag uppdaterade alla drivrutiner. Mina tankar började spinna runt att det var nån slags startmotor i datorn som det var problem med. Jag har aldrig hört talas om nån startmotor, men både Angelica och Koffe har haft problem med nätaggregaten. Angelicas brände och slog ut allt i hela lägenheten, hon fick sminka sej i ljuset av stearinljus. Koffes gav bara problem med hans egna dator, men gillar man att spela spel är det jobbigt nog.
I samma veva tankarna med nätagget kom, fick jag ett förslag från antispywareforum att det kunde vara nätagget.

Igår tog jag en tur på stan och inhandlade ett nytt nätagg. Plus nya köksgardiner.
Jag stod i valet och kvalet.
Gardinerna vann.
Jag putsade köksfönsterna och snyggade till.
Idag tog jag aggregatet.
Det verkar funka!
Tyvärr måste jag förlänga några kablar, för till CD'n är dom för korta, men jag kan i alla fall betala räkningarna!

lördag 16 april 2011

Ömhet...

Jag sitter vid datorn på en kontorsstol på hjul.
Jag har druckit tre öl inte åtta som man skulle kunna tro , är på gott humör. Jag och Morten har bestämt oss för att gå till Bowlinghallen. Vi tänkte inte bowla, men spela biljard. Vid 21 brukar det komma en trubadur på fredagar och lördagar. Jag gillar trubadurer.
Mycket.
Jag har inte ljudet på, så nu kände jag för att Spotifaja lite.
Jag reser mej upp lite, och lutar mej framåt för att sätta på högtalarna som står på den översta hyllan på databordet.
När jag reser mej upp lyfter dom bakre hjulen sej från golvet och stolen far bakåt.
Jag brakar i golvet och slår skallen i elementet dessutom...
Fattar inte hur klantig jag kan vara.
Det finns en som kommer att fatta.
Anna, min kära vän. Är inte detta typiskt oss??

Trägen vinner...

I går var jag på IKEA. Morten skulle på föreläsning på John Bauergymnasiet i Jönköping, jag råkade vara ledig...
Jag passar på att åka till A6, och i första hand favvobutiken IKEA. Jag skulle bara småhandla lite.
Precis vid utgångarna ser jag en massa korgstolar. Dom kostar bara 299, och är såna vi tänkte ha nere i relaxen. Jag köper dom så klart.
Sen kommer jag ut till bilen.
Nu får jag problem.
Jag får inte in dom. Jag har bara en sedan (ingen kombi), så det blir problem.
Men jag kan vara envis, så till slut vann jag över mitt impulsköp. En kvart senare har jag faktiskt lyckats få in dom i baksätet. Jag fick fälla sätet och vinkla dom runt på nåt sätt. Jag pövade många sätt...
Trägen vinner...

fredag 15 april 2011

Du gamla du fria i Ryssland...

Vi satt och kollade på Parlamentet, jag och Morten.
Så spelas signaturmelodin.
Jag ska kolla Mortens kunskaper om Sverige.
Han är född och uppväxt i Norge, men har bott i Sverige i drygt 20 år nu.
Jag frågar
-Känner du igen trudelutten?
-Jaa.... säjer han dröjande... Han nynnar melodin lite och säjer sen
-Är det inte den där ryska...?
-Ryska..? OK jag fattar, han har ingen aning...
-Texten är ja jag vill leva jag vill dö i Norden...
Sen får vi ett skrattanfall när han kommer på vilken melodi det är...

tisdag 12 april 2011

I must do something on the paper...

Igår satt man som vanligt klistrad framför TV'n klockan 21 eftersom det då var CSI, en serie man ABSOLUT inte kan missa.
När programmet var slut visar det sej att nästa program är nåt nytt av Filip och Fredrik, som råkar vara några av mina favoriter.
Programmet heter Nittileaks och ska visa 90-talet under 10 program. Dagens första program startade som man lätt kan räkna ut 1990.
Jag tänkte att detta kan ju bli kul, eftersom jag är född 72 och alltså minns 90-talet som en händelserik tid i mitt liv.
Fick två barn, köpte hus, stora operationer...
Det första man fick se var Adam Alsing i hockeyfrilla. Det tog mej tillbaka rätt snabbt, eftersom jag själv hörde till den stora skara med denna friss. I och för sej hade jag 90 INTE hade kvar min hockeyfrilla längre.
Har dock ett foto från 9'an (1988) med en snygg hockeyfrilla...

Man fick många goda skratt med alla dessa flashbacks från 1990, men det var ett som tog priset, jag fnissar än...


lördag 9 april 2011

Ahlzimers kommer tidigt i år...

Idag har vi ett underbart väder, och efter ett röj i trädgården bestämde jag mej för att släpa fram solstolen och sätta mej och läsa en bok på altanen.
En helt UNDERBAR känsla efter att ha bott i lägenhet i 2,5 år (bodde ju innan dess i villa) utan ens en liten balkong!
Sagt och gjort, jag tog min bok, öppnade en öl och satt där och njöt.
Det blev faktiskt lite varmt tyckte jag, jag hade T-shirt på mej och kommer på att jag ska nog ta ett linne på mej.
Jag lägger ifrån mej boken och går in i sovrummet och klär av mej. Jag tar fram linnet, och när jag ska ta det på mej inser jag att jag istället för att ta av mej T-shirten, har tagit av mej jeansen...!?

onsdag 6 april 2011

En ännu jobbigare dag...

...blev det idag.
Själva undersökningsdagen.
Nu är jag arg. Arg och ledsen. Arg på mej som gav min son denna sjukdomen. Arg på världen som har dessa sjukdomar. Arg för att just vi skulle drabbas. Av 350 personer i Sverige, varför just vi??
Så få är vi. 240 släkter av denna ärftliga tarmcancer.

Christoffer kämpade sej igenom gårdagen bra. Vi hyrde en film på Telias videobutik på digital TV'n. Han valde. Först ville han se Avatar, för den hade han inte sett. Tyvärr fanns den inte, den hade jag gärna sett igen. Det blev Inception, den hade han sett, men tyckte den var bra.
Och det var den. Fast lite konstig. Jag hängde inte med i svängarna hela tiden i början, måste jag erkänna.
Det blev en del pauser, när jag blandade vätskan han skulle dricka, och han sprang på toa...

Jag väckte honom i morses vi 9-tiden. Vid kvart i tio skulle vi vara på sjukhuset.
Han förbereds, får byta om och körs upp till operationssalen.
Jag är med honom tills han somnar.
Jag väntar i väntrummet en timme ungefär, då kommer läkaren ut.
Han berättar att det finns cellförändringar i den nedre delen av Christoffers tjocktarm. Polyper som kommer att utvecklas till cancertumörer så småningom.
De har tagit prover, och vi ska diskutera vad som ska göras när vi fått provsvaren.

Jag får gå in till Christoffer på uppvaket. Han sover ännu. Han har sladdar och grejer överallt. En plupp på örat för att mäta syresättningen i blodet, vätskedropp i armen, syrgas i näsan och blodtrycksmanchett i den andra armen.
På monitorn ser jag alla värden. Blodtrycket är lågt, så det piper hela tiden. Tillslut stänger dom av larmet. Dom vet att han är låg. Det lägsta han hade nu var 70/35. En normal person har 120/70 ungefär.

Han börjar vakna till efter en timme. Han tittar på mej och undrar vart han är. Jag säjer att allt är över, han är på uppvaket, att undersökningen är klar. Det tyckte han var konstigt...
Så småningom får vi komma tillbaka på avdelningen igen, han får mat och jag måste berätta vad läkaren sagt.

Nu är jag även arg på Christoffers pappa som glömt att Christoffer skulle till sjukhuset för han renoverar huset. Jag ringde för att berätta dom tråkiga nyheterna. Han skulle ringa Koffe sen, sa han. Han skickade ett sms efter några timmar att han inte kunde ringa än för han renoverar huset.
Skit i huset, din son behöver dej!

tisdag 5 april 2011

En jobbig dag...

Christoffer är inte i skolan idag.
Jag väckte honom klockan tio, då åt vi frukost ihop. Det sista han får äta på ett drygt dygn.

Vi tog bilen till Gummicentralen där jag har mitt däckhotell.
Det blev så för ett par år sen, då jag gjorde en underredsbehandling av min bil. Strax efter skulle jag byta till vinterdäck. Tror ni jag fick bort däcken? Nä. Bultarna satt som berget. Dom hade ju så klart använt maskin för att skruva på dom efter rostskyddsbehandlingen.
Jag hade tänkt åka till Gummicentralen för att få hjälp med att få upp bultarna bara, men när jag kom dit fick jag se skyltar om däckhotell.
Praktiskt, kom jag på, eftersom jag då bodde i lägenhet och hade mina däck i förrådet i källaren, samt att jag fick stå ute på gatan när jag skulle byta, allt var allmänt omständigt.
Även om läget är annat nu, kämnns det väldans bekvämt att nån annan gör detta jobbet...

I alla fall, medans dom byter till sommardäck, nu har jag på mina snygga lättmetallfälgar igen promenerar jag och Koffe bort till ICA och handlar lite.
Halstabletter, energidryck och druvsockertabletter.

Imorn ska Koffe nämligen göra en gastroskopi och koloskopi. Magen och tarmen ska vara helt tom.
Från klockan 12 idag fick han inte äta mer. Nu får han dricka klara drycker, typ te, saft, energidryck och sånt.
Klockan 15 ska han börja dricka Laxabon. Han får fortfarande dricka klara drycker, och han har halstabletter att suga på för Laxabon är skitäckligt.
Då har vi bestämt att vi ska hyra en film, för vi måste kunna pausa när han springer på toa stup i ett sen...
Klockan 18 ska han ha druckit upp de 3 liter han ska.
Från midnatt får han inte dricka heller.

Stackaren. Han har fått samma jävla sjukdom som jag. Den har inte brutit ut än, därför måste han kontrolleras regelbundet. Som tur är bara vart tredje år än.
Imorn klockan halv elva ska han sövas, han får som tur är göra undersökningen under narkos.
Jag är hemma från jobbet idag och imorn. Man får ju inte vabba längre, men jag har tagit ut komp.

Jag försöker vara positiv, trots att jag är orolig och ledsen. Jag vill ju inte att han ska känna att jag tycker det är jättejobbigt, för då gör jag ju det ännu svårare för honom.

lördag 2 april 2011

Race...

Slutade klockan 17 idag, åkte förbi mitt ex för att hämta upp Koffe.
På vägen mellan Vinninga och Lisch kommer en bil upp bakom mej. Han ligger precis bakom mej, jag blir rätt irriterad. Jag ligger bakom två bilar och har typ 50 m kvar till rondellen, så jag ligger kvar där.
Dom andra bilarna kör rakt fram, men jag ska till vänster. Likaså han bakom mej.
När jag kommer ur rondellen tänker jag att nu jäklar åsså drar jag på så det låter så där gött med mitt sportluftfilter som jag nog måste byta snart och bilen bakom fattar inget, men så hänger han på och eftersom jag kommer ikapp en annan bil är han snart uppe i arshlet på mej igen.
Tyvärr ska jag svänga av mot Margretelund, och bilen bakom fortsätter rakt fram.
Synd det. Hade inte Koffe varit med i bilen hade jag nog inte svängt av, utan racat honom lite till... Nu kunde jag inte riktigt med det. Fast i och för sej tror jag inte han hade blivit förvånad... Han vet att hans mamma är lite knäpp ibland!

fredag 1 april 2011

Barnvagnstanten med pinnen...

Häromdagen skjutsade jag Christoffer till skolan, jag hade några ärenden då det var enklast att ta bilen. På vägen dit får jag stanna vid ett övergångsställe för det gick över en kvinna med en gammal barnvagn och en pinne på 2 meter.
Jo, precis så var det faktiskt.
Kvinnan var i 60-års åldern, barnvagnen var gammal och jättesmutsig och det såg ut som om den var tom. Sen hade hon en pinne i handen.
Koffe och jag bara glodde. Ja, vi fnissade lite också då kanske...

Jag lämnar av Koffe vid skolan, parkerar bilen och går in på Åhléns, jag skulle ha en gardinstång.
Jag står och tittar på stängerna då jag märker att nån står bakom mej, så jag tänkte om jag står i vägen eller nåt. Jag vänder mej om och får se... just det, barnvagnstanten! I vagnen har hon lagt pinnen, fast den är ju lång, så den sticker ju rakt ut liksom. Hon har dessutom lagt en packe galgar i vagnen.
Jag blir full i skratt och vänder mej snabbt om och tar en gardinstång och läser intensivt på den för att inte börja skratta.
Så säjer kvinnan
Tittar du också på gardinstänger...?
Lite dum fråga kan det tyckas, eftersom jag håller i en gardinstång...
Jag får snabbt ställa ifrån mej gardinstången och lämna butiken för jag håller på att dö av skratt...