Vem är det som går runt och runt och aldrig kommer till dörren?

Varför ska alla konstigheter hända mej? Saker som normalt inte inträffar, händer alltid MEJ! Och min vän Anna med för den delen. Vi är drabbade av nån slags otursförföljelse.
Idag hade jag handlat lite på ICA Hjertbergs. Kommer med min kasse och ska gå ut genom dom där automatiska snurrdörrarna.
Vad händer?
DOM STANNAR!
När jag står mitt i!
Jag går fram mot den yttersta glasdörren men inget händer.
Jag backar till dom som är tillbaka in.
Fortfarande inget.
Jaha? Vad gör jag nu då?
Här står man som ett fån.
Efter en stund kommer det en tjej som ska in, dörrarna drar igång med sin snurr och jag knallar ut.
Precis som inget har hänt.

Spiken i kistan...

Idag hände en oväntad sak. Eller oväntad.... kanske mer otippad.

Jag fick ett sms från en person jag inte känner, men som jag i tre års tid tänkt en hel del på. Jag har funderat på att kontakta honom, men varit rädd för reaktionen av det jag hade att berätta.
För tre år sen ältade jag detta mycket. Ska jag berätta? Ska jag INTE berätta? Vad händer om jag kontaktar honom? Jag fick rådet att lägga ner det, men jag kände att det var fel.
Jag sa till mej själv att JAG hade velat veta, om det varit tvärtom. Sen tänkte jag, vill jag det verkligen? Hur skulle jag själv EGENTLIGEN reagera om jag fick ett sånt besked?

Om jag berättade, skulle jag bli anklagad för att lägga mej i?
Skulle folk tro att jag bara ville hämnas, eller jävlas?
Att jag bara ville förstöra?
Fast JAG har ju inte förstört nåt.
Det har DOM gjort.
DOM som gick bakom våra ryggar.
DOM som ljög oss rätt i ansiktet.
Vi frågade men DOM blånekade.
Nej, det är INTE vårt fel.

Men tiden gick. Jag började glömma.
Nä. Det är fel.
Inte glömma, men det falnade lite.
Efter tre år kan jag fortfarande passera området där HON bor med sin man och känna ett sting i mitt hjärta. Det var HON och MIN MAN som slog spiken i kistan och knäckte vårt äktenskap.
Trots att jag gått vidare, träffat en ny man som jag älskar sitter sveket djupare än så.
Min sambo har inte gjort mej nåt, ändå litar jag inte på honom till 100% hur mycket jag än vill.
Jag närmar mej 100, men är inte där än.

Tiden gick och jag kontaktade honom aldrig.

Men idag fick jag ett sms. Från honom. Han som bor ihop med HENNE.
HON som hade ett förhållande i flera månader med MIN MAN för tre år sedan.

Han skrev att han precis fått veta. Han undrade hur jag mådde.
Det blev flera långa sms. Han berättade om en händelse som jag kunde relatera till, från "andra hållet". Vi fick båda svar på det vi undrat.

Det rev upp en del, men ändå kändes det skönt. Jag är glad att han tog kontakt med mej.

Uthållighetstävling..?

Att man blir avtrubbad och lite yr i skallen när man är onykter, det vet jag, men vissa verkar faktiskt bli DÖVA också. Eller i alla fall höra BETYDLIGT sämre.
Inatt vaknade jag av folk som gick hem från krogen. Detta är ju inte så ovanligt så här mitt i centrala Li'köping, jag vaknar ofta till när dom passerar en meter från vårt sovrumsfönster, som för övrigt alltid är lite öppet.

Fast denna gången blev jag lite orolig faktiskt. Jag vaknar av ett skrik. Nån skriker, och jag hör personen närma sej från torget. Jag lyfter upp huvudet för att höra bättre. Jag tänkte om det var nån som blev misshandlad. Efter ett tag hör jag att det inte är nåt sånt skrik, men personen går fortfarande och skriker. Sen kommer en till in i bilden. När dom kommer närmare hör jag flera röster. Det verkar vara ett gäng tjejer som har en slags uthållighetstävling i att skrika längst. Till slut tystnar dom, och dom pratar bara. Dom pratar HÖGT.
Precis utanför vårt sovrum stannar dom. Dom ska tydligen åt olika håll. Två verkar gå åt varsitt håll, och en tredje står kvar utanför fönstret.
Men dom fortsätter PRATA. Ju längre bort dom andra går, desto HÖGRE får tjejen utanför fönstret prata.

Till slut blir jag förbannad och gapar ut genom det öppna fönstret
-Folk försöker faktiskt sova här! HÅLL KÄFTEN!

Jag tror faktiskt inte folk tänker på att det faktiskt är lägenheter här. Men nu flyttar vi snart!

GRATTIS!

Min lille plutt fyller 16 idag! Grattis älskling!

Beställning...

Kom att tänka på en händelse för 10 år sen som jag bara måste berätta om.
Jag hade beställt lite grejer från Ellos. Barnen skulle få varsin jacka, en anorak, lite vindtät och vatten-avvisande i favoritfärgerna. Angelicas var rosa och Christoffers var orange. Dom hade väntat på dom, och äntligen kom dom!

Första gången de skulle använda dom blev på skolavslutningen. Det såg nämligen lite mörkt ut, det var risk för lite regn. Barnen blev glada för nu fick de ju använda sina nya jackor! Det var Angelicas avslutning i ettan, Christoffer hade slutat förskoleklass.
Vi parkerar utanför kyrkan och vi kliver ur bilen. Strax efter kommer rektorn. Han parkerar brevid oss.
I samma stund kommer det faktiskt några droppar regn.
Rektorn säjer:
 -Men VEM har beställt det här regnet?
Varpå Christoffer svarar:
 -Ja INTE jag, för jag har bara beställt en jacka!

Förberedelser...

Känner mej lite smått stressad nu. Vi får tillträde till huset den 30 september, men dom har lovat att låta oss få utrymme att ställa lite grejer innan, så vi blir av med lite i alla fall. Har börjat med lite förberedande städning. Har kört ugnen idag. Sprejade med rengöring igår kväll, och har skurat den idag. Skiner så fint nu så! Den kommer väl användas ändå, men då är det ju lättare att ta rengöringen vid flytten, när det inte är så ingrott. Det låter som om min ugn var superskitig, det är den ju inte men ni fattar va...?!

Vem...?

Idag på jobbet:
I morses tog jag en ny överdel, en rosa tunika och slängde min gamla limegröna i tvätten.
Nån spillde på den igår kväll...
Jag hade plockat bort mina två pennor och namnskylten. Byxorna var ok så dom behöll jag.
Jag tog på mej min rena överdel, satte i pennorna i bröstfickan och satte på mej min namnskylt.
Klockan 17 slutar jag. Jag går ner i omklädningsrummet och ska ta av mej tunikan.
Nåt är fel, det funkar liksom inte.
Jag får inte av mej den helt enkelt.
Fattar inte detta...
Nån jävel drar i min BH.
Vaffasen...

Nä.
Nån knallkork har satt i min namnskylt genom både tunika och BH'n...

Lite paniiik...

När vi vann budgivningen på huset sa mäklaren att husägarna skulle flytta nån gång under de första två veckorna i september. Vi säjer då upp lägenheten så vi har den september ut. Två veckor är ju lagom att flytta på.
När vi skulle skriva på kontraktet skriver vi den 30 september, fast dom säjer att dom flyttar tidigare.
Jag pratade med husägaren för några veckor sedan, då han sa att de får tillträde till sitt hus den 15 september, men kommer troligen in tidigare.
Jag förklarar att vår lägenhet är uthyrd efter den 1 oktober, och han försäkrar att det är inga som helst problem.

Igår ringer mäklaren. Han frågar om vi kan flytta in senare, eftersom husägarna inte får tillgång till sitt hus i november...
Jag svarar nej det kan vi INTE för vår lägenhet är uthyrd från och med den 1 oktober.

Tydligen hade det första huset så mycket brister visar det sej när besiktningen är klar, att dom inte vill ha det. Nu hade dom ett annat hus, men kan inte flytta in förrän i november.

Nu har vi lite panik här på Magasinsgatan. Vi måste få huset den 30 september, det står i kontraktet. Vi ska flytta ut, städa lägenheten och besiktiga den innan klockan 11 dagen efter.
Dom måste ju ändå ta sej nånstans, så förhoppningsvis kan vi få nån dag till. I värsta fall ställa in våra grejer i garaget eller nåt.