Vi lämnade Sverige den 22 oktober, det var snöblask och ruggigt.
Vi landade i Hurghada 21:30, då var det 27 grader varmt!
De första dagarna blev mest sol, slapp och bad! Solen går ner ganska tidigt, vid 17-tiden blev det mörkt! Då blev det ofta en promenad fram på stan. Det var ett helt företag. Att gå 300 meter och köpa lite godis tog ofta ett par timmar...
Ni som varit i denna typ av länder vet varför. Utanför varje butik stod handlarna, de såg ju direkt att man var turist, och hojtade och ville veta vart man kom ifrån.
-Sweden, sa vi.
-Goddag, hurr mårr du? sa dom då. Eller "Hoppa hoppa lilla loppa". Eller "Zlatan Ibrahimovic". Eller "Tjabba tjena hallå", Polis polis potatisgris"... En snubbe frågade
-What does this mean: sex laxar i en laxask?
Sen varje dag man gick förbi gapade dom "hello sweden".
Orden betyder inte samma sak i Egypten som i Sverige. Oräkneliga antal gånger sa vi att "vi kanske kommer en annan dag". Det betyder tydligen att "vi lovar att köpa något av dej nästa gång vi går förbi".
Vi bor på Sunrise Holidays Resort, ett 5 stjärningt hotell. Det är lite skumt, när man öppnar dörren till hotellrummet och tittar ut över räcket i korridoren är man utomhus. Det regnar ju inte här, så tak är inte så viktigt. Fast det känns lite ovant.
Alldeles utanför vår hotellrumsdörr.
Lite presenter fick vi ibland!
Elektriciteten är faschinerande. Lampfoten i vårt rum är strömförande, så den får stå lite snett. Jag har fått stötar av uttagsautomaterna. Kablarna hänger lite kors och tvärs.
Vid ett tillfälle var vi inne i en butik och tittade på lite souvernirer. Jag hittade en fin kruka jag ville ha. Sen gjorde jag ett misstag, jag såg en bystfigur i alabaster och frågade om det var Nefertiti. Det var det, sa handlaren, och tog fram den med.
Nej, jag ville inte ha den, sa jag. Jag bara undrade om det var Nefertiti. Jag tänkte ju bara visa att jag hade lite koll på landet liksom... Givetvis slutar det med att den blev köpt såklart, men innan dess så tar han fram en alabasterlampa i form av en likadan byst av Nefertiti. Den var större. Jag sa att jag inte var intressserad, men han ska visa hur fin den är när den lyser. I bak på lampan hänger två tampar ut. Dom kopplar han ihop med två kablar som sticker ut ur väggen...
Ok tänker jag, lampan var faktiskt jättefin när den lyste. En kontakt kan jag ju sätta på när jag kommer hem. Jag frågar hur glödlampan ser ut.
Det är en vanlig lampa, det är ingen konstig sort säjer han. Jag envisas med att se den. Tur är väl det, för i den änden har dom lött fast kablarna direkt i glödlampan. Jag känner att projektet att byta glödlampa genast blev alldeles för avancerat...
Den 26 oktober åker vi en tur ut i öknen. Vi sitter i bak på en jeep, det skumpar och hoppar. Så stannar vi en stund, vi ser en hägring! Det ser precis ut som en sjö lite längre bort! Vi rider på kameler, kör sandbuggys och quad vid ett beduinläger.
I denna delen av Sahara är sanden ganska grov och stenig, men på vissa ställen är den mjuk!
På kvällen blir det middag och en show med magdans, tanoura och fakirer! På vägen hem stannar vi in the middle of nowhere och beundrar stjärnhimlen. Här finns inga gatlyktor som stör! Himlen ser nästan dimmig ut, ftersom man ser så många stjärnor!
Sand
Dagen efter blir en lång dag. Vi blir hämtade 4:30 utanför hotellet för en resa till Luxor.
Det är ca 30 mil dit och mestadels är det öken. Men så blir det som att träffa en vägg av grönska. Vi är visst nära Nilen nu! Vi stannar vid Konungarnas Dal, där alla storheter är begravda. Här var det varmt. Minst 45 grader. Luften stod helt stilla här mellan bergen.
Givetvis var vi nere i Tutankamons gravkammare. På ena sidan stod själva sarkofagen, på den andra, i en glasmonter, låg själva Tutankamon. En liten brun hopskrumpen man. Inte särskilt attraktiv...Gravkammaren var inte nåt särskilt. Anledningen att han är så känd är att det är den enda graven som hittades helt intakt, utan att ha blivit plundrad. Andra gravkammare var betydligt större och med utsmyckade med målningar och hieroglyfer.
Vi var vid Karnaktemplet och Hatchepsutstemplet, två fantastiska byggnadsverk med pelare, obelisker och hieroglyfer.
Den äldre mannen på bilden har inget med oss att göra, han bara knallade förbi precis när jag tog kort. Den lille killen är Nore!
Den 29 oktober åkte vi ut med Tropicana på Röda Havet! Det var snorkling vid flera olika korallrev och vid en strand stannade vi ett tag för lite sol och bad! Jag har aldrig snorklat förut, så min hjärna hade lite svårt att fatta att jag kunde andas i vattnet...
På vägen hem slog fem delfiner följe ett tag!
Jag på väg ner i Röda Havet med snorkelutrustning!
Så var det då dags för det vi väntat på.
KAIRO!
Vi åkte mitt i natten de dryga 45 milen, och vi lyckades faktiskt sova på bussen.
Vi stannade först på Egyptiska Muséet. Det verkade mest rörigt faktiskt. Alldeles för litet för alla dessa saker. En hel våning var mer eller mindre fylld med saker från Tutankamons grav. Fattar inte hur allt fick plats, eftersom jag vet hur liten den var, men det finns en liten karta hur alla sakerna varit placerade!
Vi luncade på en restaurang där vi hade utsikt mot pyramiderna!
Vilka fantastiska byggnadsverk!
Ju närmare vi kom, desto större blev dom.
De två männen längst till höger flyttade sej närmare och närmare, fast vi vet inte vilka dom är... Tror att det hade nåt med våra fyra döttrar att göra...
Morten och Nore längst till vänster. Rebecca längst upp, den mörka tjejen. Sen Judith och Angelica. Julia sitter ner, likaså Christoffer.
Många stenar blir det...
Vi var inne i Cheopspyramiden, den största. Smala gångar så man får gå dubbelvikt! Det känns rätt coolt att ha varit inne i pyramiderna...
Vi är 34 som är med på resan, men bara 9 som ville stanna i Kairo över natten. Eftersom vår familj är 8 pers är det bara en extra..! Vi blir avlämnade på hotellet och resten åker tillbaks till Hurghada.
Detta med elen i detta landet... Mitt i natten sätts TV'n på. Vi fattar inget. Vi stänger av på fjärren. Efter en stund startar den igen. Vi stänger av igen. Den sätts igång. Till slut stänger vi av på själva TV'n, inte bara på fjärren. Tydligen hade Rebecca och Angelicas TV gjort samma sak under natten...
Dan efter bär det av in i Kairo.
Kairo. Det är en stad i fullkomlig KAOS.
Nästan 25 miljoner invånare. Inga trafikljus, inga rondeller, bensinen är billigare än att åka kollektivt. På vägarna finns det inga direkta filer, ibland kör man två i bredd, ibland fem, det är inte så noga.
Mellan höger och vänstergående trafik finns en refug. Genomfart finns med några kilometers mellanrum. Som tex när vi skulle till hotellet i Kairo, vi som skulle stanna två dagar. Reseledaren säjer plötsligt att
-På vänster sida har vi nu hotellet vi ska bo på inatt!
Bussen fortsätter ett par kilometer innan han kan köra över på andra sidan (då han blockerar hela den andra körbanan och bilarna får vänta tills han har kört runt refugen) och kan fortsätta tillbaks till hotellet, på den rätta sidan...
Kairo
Vår lokala guide berättade hur han tog körkort:
Man körde i en S-formation. Sen backade man lite. Ett par skyltar var bra att kunna. Sen var det klart. 100 EGP kostade det. Ville man inte köra S'et kunde man betala 500 EGP och få körkort ändå.
Dan efter orsakar våra fyra döttrar mer eller mindre ett upplopp.
Vi har varit i Saladins Citadell (Saladin, ni vet, han i böckerna om Arn) och tittat runt, bla i Muhammad Alis alabastermoskee Där måste man vara klädd på muslimskt vis. Inga bara axlar och knän.
Jag och Angelica hade förberett oss ganska bra, jag drog på mej en kjol över shortsen, och en sjal över axlarna. Angelica hade en tubtop/klänning samt sjal. Hon drog ner tubtopen så det blev en kjol.
De andra tjejerna fick hyra en typ klänning. När vi kommer ut går tjejerna före.
Plötsligt hör vi ett fasligt liv. Jag och Morten tittar på varann och undrar vad det är som händer.
Vi fick svaret när vi kom runt hörnet.
Våra fyra döttrar som enligt muslimsk sed är lättklädda har mött barn som är på skolresa eller nåt! Ett gäng med närmare 100 pojkar i 12-års åldern är fullkomligt hysteriska! Lärarna har fullt upp med att hålla dom undan. Våra tjejer vet inte vad dom ska ta sej till, dom skriker dom med, mer eller mindre i panik över allt ståhej!
Pojkarna skriker "I love you" och vill ta i dom!
Set märktes att det är skillnad på städer, Hurghada som är en turiststad, där var det ingen som verkade bry sej att man gick i shorts och linne. I Kairo däremot, fick man lite blickar. Vid ett tillfälle märkte jag att nån tog på min bara arm, det var några tonårstjejer. Några av dom tog kort på mej! Killar fick man kommentarer av. Våra tonåringar fick heta alla möjliga kändisar, typ Shakira, Hannah Montana... Till och med jag faktiskt!
Innan hemresan stannar vi på en stor bazar i Kairo.
Trångt så inni den. Rätt som det var kom det en snubbe ned en vagn så alla fick hoppa åt sidan. Här blev man knuffad lite hit och dit. Fast vi kom på det sen. Det var de äldre kvinnorna som knuffades.Trots att det fanns plats gick dom nära mej. En kvinna höll ett barn i handen, hon rundade mej på ett sätt så den stackars pojken fick min handväska i huvudet. Jag tror det var för att jag inte var klädd enligt deras sed...
Så närmade sej hela resan sitt slut. Sista dagen hade vi en överraskning för barnen. Ingen visste vad vi skulle göra. Vi sa bara att vi samlas i receptionen klockan 13:20. Vi blev hämtade av en mindre buss, och då fattade dom. På bussen stod det Sindbad Sbmarines.
Vi tog båt ut till ubåten. Ubåten gick ner 25 m under ytan och vi fick se både fiskar och båtvrak!
Tidigt på morgonen den 5 november blev vi hämtade på hotellet. Flyget skulle gå klockan 9, men vi var tvugna att checka in klockan 6. Vi förstod snart varför...
Det fanns ingen vidare organisation.
Vi stod i en kö där det stod Göteborg. Plötsligt slocknade skylten. Göteborg tändes på ett annat ställe. Vi gick dit. Helt plötsligt blev det Stockholm på skylten. Byte igen då. Tillslut blev det vår tur och rätt kö, men då hade klockan blivit nästan 8.
När vi klev av planet på Landvetter var det 7 grader... Kändes inget vidare just då... Nu har man vant sej igen!
