onsdag 20 oktober 2010

Familjen Tajkon...

Nu närmar det sej.... Fattar inte att vi åker på fredag!
Tror att jag har koll på det mesta.
I fredags var Morten, och de två yngsta och fick vaccination mot Hepatit A.
Jag fick den i måndags, tillsammans med de fyra största. Som vanligt blir det kaos...
Angelica sov över hos pojkvännen 3,5 mil bort. Hon skulle få skjuts till skolan till 12, då hon hade första lektionen. Klockan tio i ett ringer hon och säjer att skjutsen fått fel på bilen. Jag är på jobbet och kan inte komma ifrån. Hon ringer morfar som hämtar henne med MC-scootern eftersom mormor har bilen till jobbet. Det tar en timme fram och tillbaka. Hon kommer till mitt jobb i Vinninga strax efter två.
Tio i två skulle jag hämtat Angelica och Julia på skolan, så där står Julia och väntar ensam. Inte har jag hennes nummer heller. Till slut får jag tag i Morten som ringer Julia och meddelar att jag är på väg...

Christoffer väntar på vårdcentralen, han vet att jag är sen. Vi kommer dit kvart över. Ingen Rebecca.
Julia ringer och ringer men får inget svar. Jag pratar med tjejen i receptionen, som meddelar att Rebecca har kommit...

Så får vi komma in. Familjen Högman ropas upp och halva väntrummet töms på folk...
-Vem ska vi börja med? frågar sköterskan.
-MEJ! hojtar Rebecca.
Sen blir det Julia, och Angelica.
Och så Christoffer då. Han har otroligt lågt blodtryck, omkring 90/40. På grund av detta svimmar han lätt.
Jag frågar hur han mår.
-Bra, svarar han.
Frågar igen om en stund.
-Bra.
Igen.
-Inte så bra.
Så blir han stel som en pinne och är väck. Han får alltid kramp och blir stel som en pinne när han svimmar. Vi får ner honom på golvet och han kvicknar till och fattar inte vad han gör där...
Angelica vill gå ut för hon tycker det är jobbigt att se när Koffe svimmar, så tjejerna bestämmer sej för att gå ut. Så hör jag efter en stund:
-Mamma...! med en svag stämma.
-Ja? Vad är det?
-Mamma... jag svimmar...
Koffe ligger på britsen och vilar så jag går ut till Angelica. Hon sitter likblek på golvet och jag böjer ner hennes huvud mella knäna...
Hon klarar sej från att tuppa av, och piggnar till. Rebecca åker, men Julia och Angelica blir kvar. Christoffer är väldigt medtagen, så tillslut får jag lämna honom där på britsen, för att köra tjejerna till skolan för att åka tillbaka och hämta honom.
Att han ska tillbaka till skolan är otänkbart, så jag får köra hem honom.
Äntligen kan jag åka tillbaka till jobbet, och min stackars arbetskamrat får jobba över en halvtimme för att jag inte kom tillbaka så snabbt som jag trodde...

lördag 16 oktober 2010

Tantvarning...

Sicken pärs det där när jag tappade rösten... Jag kunde inte prata på flera dagar! Man var ju helt handikappad. Bara att gå och handla blev konstigt när man fick en enkel fråga av kassörskan som
"vill du ha på beloppet?"
och får viska fram ett
"ja tack"

Nu är det resan vi fokuserar på. Kan inte fatta att på fredag lämnar vi Sverige i två veckor! Vi åker till bad, värme, pyramider och sånt!
Man får ju ta seden lite dit man kommer, respektera deras religion och så. Muslimer har ju strikta regler om kvinnors klädsel tex. I Hurghada, där vi ska bo, och andra turistorter är dom vana vid detta nu, och man kan gå i linne och shorts utan problem, men ska du besöka en moské får du absolut inte visa nån uringning, axlar, hår eller knän.
Nåt uringat kan man ju lätt undvika, likaså axlarna. Håret, man får ta med sej nån scarf eller halsduk. Lätt som en plätt. Eller pannkaka, som Angelica sa när hon var liten.
Värre var det med knäna. Jag tycker om kjol och klänning, har en hel del. Problemet är längden. Jag avskyr klänningar som slutar NEDANFÖR knäna. Alltså har jag inget sånt. Ska det absolut gå under knäna måste det gå till fötterna mer eller mindre.
Jag kan ju inte gå omkring i nån jäkla långklänning precis, så jag har jagat runt i hela stan efter en kjol eller klänning som slutar strax nedanför knäna.
Tror ni det finns?
Nä.
Idag var det torgdag, så jag tänkte att där måste jag väl hitta nåt.
Jodå, det gjorde jag. En söt kjol med rosa små blommor på vit botten i nåt tunnare trikåtyg. Kommer antagligen inte använda den fler gånger än för detta ändamålet, så som tur var kostade den 60 kronor på rea.
Det är lite tantvarning på denna.

torsdag 7 oktober 2010

Tyst...

Nu ser mitt hem lite mer ut som ett hem och inte en lagerlokal med lådor... Har jobbat på ganska bra, men nu är det lite lugnare tempo, jag är nämligen förkyld, så det känns i kroppen. Jag blir trött när jag hållt på en stund.
Dessutom har min förkylning satt sej på stämbanden så jag har tappat rösten. Vaknade igår och när jag skulle börja prata med Christoffer kommer det bara väsande ljud. Tänkte att rösten kommer väl igång som den brukar. Lite hes kan man ju vara innan man "pratat igång sej".
Inte då.
Jag får fortfarande bara fram väsande och kraxande ljud. Skulle jobbat i helgen, men det verkar ju inte gå, för jag måste ju kunna prata... Det blir väl till att ta det lugnt här hemma.