Tantvarning...

Sicken pärs det där när jag tappade rösten... Jag kunde inte prata på flera dagar! Man var ju helt handikappad. Bara att gå och handla blev konstigt när man fick en enkel fråga av kassörskan som
"vill du ha på beloppet?"
och får viska fram ett

"ja tack"

Nu är det resan vi fokuserar på. Kan inte fatta att på fredag lämnar vi Sverige i två veckor! Vi åker till bad, värme, pyramider och sånt!

Man får ju ta seden lite dit man kommer, respektera deras religion och så. Muslimer har ju strikta regler om kvinnors klädsel tex. I Hurghada, där vi ska bo, och andra turistorter är dom vana vid detta nu, och man kan gå i linne och shorts utan problem, men ska du besöka en moské får du absolut inte visa nån uringning, axlar, hår eller knän.

Nåt uringat kan man ju lätt undvika, likaså axlarna. Håret, man får ta med sej nån scarf eller halsduk. Lätt som en plätt. Eller pannkaka, som Angelica sa när hon var liten.

Värre var det med knäna. Jag tycker om kjol och klänning, har en hel del. Problemet är längden. Jag avskyr klänningar som slutar NEDANFÖR knäna. Alltså har jag inget sånt. Ska det absolut gå under knäna måste det gå till fötterna mer eller mindre.

Jag kan ju inte gå omkring i nån jäkla långklänning precis, så jag har jagat runt i hela stan efter en kjol eller klänning som slutar strax nedanför knäna.

Tror ni det finns?

Nä.

Idag var det torgdag, så jag tänkte att där måste jag väl hitta nåt.

Jodå, det gjorde jag. En söt kjol med rosa små blommor på vit botten i nåt tunnare trikåtyg. Kommer antagligen inte använda den fler gånger än för detta ändamålet, så som tur var kostade den 60 kronor på rea.

Det är lite tantvarning på denna.