Dom där myggbetten...

...visade sej ju inte vara några myggbett. Jag tyckte allt att det var konstigt att bara jag i hela stan fått myggbett. och så många dessutom. Jag kände mej ganska orättvist behandlad.

Jag fick veta av en massa folk på FB att det troligen var kattlöss eller vägglöss. Det konstiga var att bara jag fick, inte Morten som ja, fortfarande sover i samma säng. Jag har inte heller sett att Tussen kliar sej särskilt mycket.

Det där med vägglöss kändes ju lagom roligt. Kattlöss kändes inte så kul heller, särskilt inte när jag gått igenom lakanen och hittar en krypande sak... Då dog jag lite... Inse vad man delat säng med i typ två veckor...

Det var bara att köra allt i 90 grader, plus torktumling, för säkerhets skull.

Jag for till apoteket och köpte medel till katten och kleta på honom. Han var inte så värst imponerad, men det var ju enklast att utesluta honom först. Tussen sover alltid hos mej på nätterna, men nu stängde jag sovrumsdörren. Han har inte sovit hos oss nu på fyra nätter och jag har inte fått några fler bett!

Känns ju skönt att det inte var vägglus i alla fall! Det hade ju vart ett lite större projekt!

Bella och Tussen...

Angelica var borta en sväng igår kväll, och lämnade vovven kvar hemma. Jag och Morten satt och kollade på en film när även katten gör oss sällskap i TV-soffan.

Det kunde man ju inte trott för några månader sen, sa jag, att vi skulle ha bägge i samma soffa!

Sen ville båda två ligga i mitt knä... Efter lite försök att få bort den andre slutar det med att både Bella och Tussen ligger där... Precis när jag ska ta ett kort dör min mobil såklart, så det blev inget. Angelica blev besviken när hon kom hem för det hade hon ju velat se.

Närhet...

Det är mysigt att vakna av att någon håller om en, även om det "bara" är en katt...

 

4-års dag...!

Grattis Tussen på 4 års dagen!

Gosigare katt får man leta efter!

Besök av bjärven...?

Jag undrar vad/vem som gått runt huset inatt, för inte sjutton är det Tussen, om han inte plötsligt blivit väldigt stor över natten...

 

 

Småsaker...

Tussen tycker alltid så synd om sej när han varit ensam ett tag, så när man kommer hem ska han vara där man är själv. När jag satte mej vid datorn hoppade han upp på  skrivaren och la sej. Sen satte han sej upp och grejade lite. Tänkte inte så mycket på vad han gjorde förräns det ramlade ner en nagelfil i huvet på mej. Då satt han och putte med tassen på lite grejer på hyllan över datorn.
Efter dem smärre skrämselattacken återgick jag till mitt tangentbordsknappande... Sen fick jag ett minneskort i huvet. Tur att det var dom små prylarna han pillade på. Hade ju vart lite värre och få en högtalare i skallen...

Trångt...

Vaknade i morses, småpratade lite, vi somnar om båda två, vaknar klockan halv elva, jag ligger på sidan, Morten ligger precis intill mej och håller om mej, och på andra sidan om mej ligger katten... jag verkar vara den centrala punkten.

Katt v/s iPhone...

Tussen gillar inte Koffes telefon när han sätter på ett YouTube-klipp med katter...

Myspys...

Morgonens uppvaknande... en gosig katt.

Du och jag, Tussen...

Det är lite tomt här...

Angelica jobbar så hon är i Skövde under veckan. Christoffer är hos sin pappa i Vinninga, Morten är på utbildning i Göteborg tills på fredag.

Det är bara lille kissen hemma...

Jag är dessutom ledig onsdag och torsdag, jobbar kvällen på fredag.

Målning i hallen, akt 4...

Ja det var andra strykningen på lackfärgen då. Misstänker att det får bli ett lager till, känns inte riktigt bra än. Morten var ute och rensade lite ogräs i häcken och klippte gräs under tiden. Morten rensar hellre ogräs än att måla. Jag gör hellre tvärtom. Det var ju tur.

Katten är lite förvirrad, han går mest runt i hallen och går in och ut hela tiden. Katter gillar inte när det blir såna stora förändringar, som målningsprojekt och sånt.

Dagen idag...

Hemma från en lång arbetsdag då...

Började klockan 7. Allt flöt på bra, så vi var klara i tid utan stress. Då kom vi på att vi skulle möblera om i köket. Vi har två bord, och på grund av rullstolar, rullatorer och andra färdmedel har vi kommit fram till att det inte funkar så bra. Nu fick vi alltså för oss att byta bord och sätta i en iläggs-skiva i det ena. Jobbarkompisen går på iläggs-skive-jakt men hittar dom inte. Jag går samma vända och hittar dom faktiskt! Sen skulle vi få isär bordet, vilket inte var det lättaste med tanke på alla matrester som hamnat emellan... Efter ca 10 minuters kämpande och dragande i var sin ände av bordet, blandat med skratt-attacker lyckades vi äntligen.

Jag överlät rengöringen av bordet till jobbarkompisen, själv gick jag och gjorde en såromläggning i stället.

Klockan 14 slutade jag för stunden, gick ner och la mej i vilorummet, stensomnade och vaknade två timmar senare när larmet i mobilen väckte mej.

Dags för nästa arbetspass. Fick in ett hyfsat flyt och blev klar i tid och kunde åka hem prick nio. Ringde Angelica som var hos pojkvännen i Skövde.

En sväng förbi Shell 7-eleven för att säja hej till Morten som jobbade i helgen.

Sen tänkte jag så här:

1. Svänga in på lämplig bensinmack där jag har bensinkort.

2. Tanka.

3. Ringa Christoffer och kolla om jag ska handla nåt innan jag kommer hem.

Det gick inte så bra...

1. Svängde in på lämplig bensinmack.

2. Letar efter plånboken som jag uppenbarligen glömt i jackan som jag inte tog i morses.

3. Allt sket sej för jag kunde ju inte tanka, och inte var det nån mening med att ringa Koffe för jag kunde ju ändå inte handla...

Kommer hem till ett tomt hus för Koffe var hos kompisen 50 meter bort. Jag blev mött av en kelsjuk katt i alla fall, för han hade varit ensam ett tag och ville gosa. Det var ju bättre än inget.

Smart ass...

Min katt har fått för sej att alla dörrar går utåt, så när han ska in i ett rum och dörren är stängd pillar han in tassen och försöker dra dörren mot sej. Det funkar ju på dom dörrarna som går utåt. Problemet är bland annat vår sovrumsdörr. Den går inåt. Den är sällan stängd, bara igendragen, så om han bara buffar till med huvudet på dörren åker den upp.

Har Tussen fattat detta? Nä. Borde ju vara den enklaste saken i världen att lära sej, men inte då.

Han sitter där utanför dörren och pillar med tassen och fösöker få upp den genom att dra den mot sej. Hörde honom i morses när han grejade.

Jag försökte förklara att det bara var att putta upp dörren, men vi verkar inte tala samma språk... När jag ropade på honom verkade han bli ännu mer frustrerad över att dörren inte gick att öppna. Tillslut ställer han sej på bakbenen med framtassarna på dörren. Vad händer? Dörrn åker ju givetvis upp. Vad gör katten? Han står där och glor på dörrn och verkar inte fatta ett jota om varför dörrn gick upp all of a sudden.

Home sweet home...!

Lilla bebisen är hemma nu...!

Jisses man blir ju helmesig när ens närmaste är sjuka! Även om det "bara" är en katt... För oss är han ju faktiskt våran lilla bebis. Vi har haft honom så länge, sen han var en dryg månad. Han mamma försvann, och jag blev hans mamma. Eftersom han var för liten för att skiljas från sin kattmamma har han blivit så mammig mot mej.

Nu har han varit två dagar på sjukhus och jag saknade honom så...

Han har haft en akut inflammation nånstans i kroppen, dom vet inte var, troligen av nåt han ätit. Alla proverna var bra nu. Han har blivit röntgad och det visade inget, förutom gaser i tarmen, och det är ju ännu ett tecken på att det varit nåt han ätit. Han har kräkts en del, så han har fått Zantac (typ Losec), och även dropp och antibiotika.

Hämtade hem lillen idag och han är så mycket piggare! Lite öm i magen än, och vi ska ge honom skonkost i några dagar till, plus antibiotika.
10 000 skulle räkningen slutat på om vi inte haft försäkringen...

Tussen på sjukhus..

Lille Tuss har varit lite håglös ett tag... Började märka det i förra veckan. Han var inte lika busig som han brukar, och sov mer. Jag tyckte han åt lite dåligt också, men eftersom vi är fler i familjen som ger honom mat är det svårt att ha koll på det.

I fredags var jag ledig, och konstaterade att han inte åt nåt på hela dagen. Jag märkte även andra konstiga saker. Han kunde stå eller sitta i samma ställning hur länge som helst, precis som om han inte fattade vad han skulle göra härnäst.

Han slickade sej ofta om munnen och det ryckte liksom i hela kroppen på honom ibland. Det beteendet kan vara stress, men han verkade inte stressad, mer trött. Och han blev tröttare och tröttare. Nästan apatisk blev han ibland. Han åt inget på hela helgen. Han la sej på konstiga stället och sov. Bland annat under Angelicas säng, och i min garderob. Det gjorde mej orolig. Katter går gärna undan när dom ska dö...

I morses ringde jag veterinären, som tyckte jag skulle komma in med honom.

Tussen är fruktansvärt uttorkad, han verkar vara öm över njuren. Veterinären tar ett blodprov, men det var inte lätt. Tussen skriker och håller på, försöker ta sej därifrån. Dom får tillslut ett prov, och sen försöker dom ge honom vätska genom en nål som dom sprutar in under huden, men det går inget vidare, men tillslut får han i sej det mesta i alla fall.

I Lidköping finns inte nåt djursjukhus, och det hade ingen möjlighet att kolla så mycket i blodet. Det man kunde se var att njurarna verkade vara ok, men däremot bukspottkörteln var proverna inte så bra.

Det blev att åka till Skara Djursjukhus.

Röntgen, flera blodprover och man satte en liten nål i frambenet där hanskulle få dropp intravenöst.

Nu orkade han inte kämpa emot längre. Han var helt slut, orkade knappt stå. Han gick tillbaks till transportburen och la sej flera gånger. Då är det illa...

Åh vad det var jobbigt att se min lilla bebis sån...

Tussen blev kvar på sjukhuset, hoppas dom kan göra honom frisk...

Min dag idag...

I morses stod jag... eller ja kanske inte morses då... förmiddag kan man nog räkna det som... i alla fall satte jag på lite kaffe när jag hör ett fasligt liv i kattluckan. Det är Tussen. Han kommer inte in. Han ser lite rolig ut faktiskt där han står utanför och krafsar frenetiskt med tassen och försöker trycka in sitt lilla gosiga huvud... Det visar sej att han tappat sin magnet som ligger i en berlock han har i halsbandet.

La mej en stund i solariet, det är ju praktiskt när man har ett eget, även om det inte är värstingmodellen... Det är ju gratis dessutom. Om man nu inte skulle få malignt melanom eller nåt. Då är det nog inte värt det.

Morten hade bett mej att lämna in Nores cykel, dom var på pingisturnering i metropolen Grästorp, så jag cyklar fram till stan och lämnar in den och promenerar sen vidare till djuraffären för att köpa en ny magnetberlock. Den var dyrsåinnihelvete. 99 spänn. Rena rånet. Men jag måste ju ha den. Kattskrället måste ju komma in.

På vägen tillbaks möter jag Carro och pratar en stund.

Det råder bandyfeber i stan kan jag konstatera, för aldrig har jag sett att dom sålt Villasupportergrejer vid torget.
Jag konstaterar också att det inte var ett smart drag att ha svart sweatshirt och svarta byxor. Det blev varmt. Ännu mer osmart kände jag mej när jag tog av mej tröjan för jag hade T-shirt under, som också var svart. Fast kortärmat var ju bättre än långärmat i alla fall.

När jag kommit hem ser jag nåt konstigt på  kanten på stuprännan längst ner. En plupp som sticker upp.

Såklart är det magneten... Ja nu har vi en extra då.

Nu är potäterna på kokning, köttfärslimpan i ugnen. Den är god den. Fylld med champinjoner och bacon. Jag improviseraed ihop en sallad som jag åt på Harrys en gång. Tomat, rödlök och fetaost, samt olja och vinäger. Den står och drar sej lite nu, får se om den smakar som den på Harrys...

Champinjonsås till det också.

Ja så en öl kanske har slunkit ner också.

Det var min dag so far.

Glasögonkatt...?

Jag har just insett en nackdel med Tussens nya kattlucka.

I morses svansade han efter mej in på badrummet, hoppar upp på byrån och sitter där medans jag gör mej i ordning. När jag sen vänder mej om för att ta på mej glasögonen hittar jag dom inte. Jag tittar och tittar, jag vet att dom låg där för jag flyttade lite på dom när Tussen hoppade upp på byrån, för att han inte skulle kliva på dom.

Så ser jag dom.

Dom sitter fast på Tussens magnetberlock som han har i halsbandet...

Ut kommer man alltid...

Tussen har fått en ny kattlucka. En med magnetlås. Han har nämligen haft en granne på besök här. Det uppskattar han inte. Särskilt inte när grannen äter upp hans mat.

En stor svart katt har kommit in flera gånger, han sticker så fort vi går dit, men Tussen bryr han sej inte om. Nu mera sover Tussen uppe vid kudden hos mej och Morten, han känner sej nog rädd på nätterna.

Han har en magnetkula i halsbandet som släpper en spärr när den kommer emot botten i luckan. Problemet blev nu, insåg vi, att Tussen brukar sätta upp tassarna på kanten och putta in en tass först innan han trycker in huvudet. Det funkar inte längre eftersom magnetkulan då kommer för högt upp och spärren inte släpper. Han måste stå med tassarna nedanför och trycka in huvudet. Att gå ut är inga problem eftersom det inte finns nån spärr åt det hållet.

Ja, hur lär man då en katt detta, är ju frågan.

Vi får väl helt enkelt vänta och se.

Vi behövde inte vänta länge. Mitt i hockeyn bröttlar det i kattluckan och jag går ner. Jag möter Tussen som uppenbarligen kommit in. Frågan är bara om han kommit på det eller om han hade ren tur...

Sur katt...

Idag var det dags för den årliga vaccineringen för Tussen. Han brukar inte bry sej särskilt. Idag la han sej bara ner på bordet hos veterinären och låg still tills han fått sprutan. Värre var det innan vi kom dit. Han går ju in och ut som han vill eftersom vi har kattlucka. I morse klev jag upp vid sju och skulle stänga för luckan eftersom det hade varit lite jobbigt om katten varit ute när vi skulle åka.

Det finns en skiva man sätter för luckan på utsidan, men jag var inte så sugen på att öppna altandörren i morgonrock och 10 minus för att stänga luckan, så jag ställde en högtalare framför i stället.

Tussen blev störd på detta och när Angelica var uppe och åt frukost fick hon stänga dörrarna i vardagsrummet så han inte kom in, för han var ganska frenetisk i att försöka ta sej ut. Sen försökte han på andra sätt, han var uppe i vårt fönster i sovrummet som är lite öppet och försökte, sen kollade han fler fönster. Han snôrade runt Angelicas ben när hon sminkade sej. Koffe kom hem en sväng i morse, han kunde inte gå ut genom ytterdörren utan fick gå ner i Angelicas rum och smita ut genom hennes dörr.

När jag sen gick upp lite senare satte jag för skivan medans Morten höll Tussen. Jag tror Tussen höll på i en kvart innan han gav upp med att försöka ta sej ut.

Vi har funderat på om Tussen är stum eller nåt, för han jamar aldrig, men nu var det nog illa tyckte han nog, för Angelica sa att han jamat nere hos henne! Han "jamade", eller snarare pep några gånger när han insåg att han inte kom ut här uppe med.

Efter vi kommit hem från veterinären tog jag bort skivan, men Tussen sätter sej bara mitt på golvet och glor på mej. Han gick ett varv och kollade i fönstrena. Morten visade att luckan var öppen men Tussen ignorerar oss totalt. Efter nån halvtimme hör vi att det smäller till i luckan. Tussen har gått ut.

Ett himla liv...

I morses klockan 6 vaknade jag abrupt av ett himla liv. Kattluckan smällde hårt fram och tillbaka några gånger. Först fattade jag ingenting, men sen kom det ett tjut. Då sätter jag mej yrvaket upp i sängen och fattar att det är en katt som skriker. Tussen är så tyst jämt, han piper liksom bara. Han pep lite grann när han var liten, men nu är han helt tyst. Han har aldrig jamat. Däremot spinner han nästan jämt.

När jag nu hörde katten som tjöt tänkte jag att det var en annan katt som kommit in så jag flög upp ur sängen. Efter nån minut fick jag ordning på morgonrocken, jag vet inte hur jag hade det för jag fick i ena armen men inte den andra hela tiden, trots att jag vände och vred på den flera gånger. Till slut fick på mej den och går ut i vardagsrummet.

Tussen vandrar omkring som en osalig ande med svansen tjock som en ekorrsvans. Han nosar runt sin lucka, sticker ut huvudet lite, backar, hoppar upp i fönstret och tittar, går ett varv ut i hallen, genom köket och tillbaks till vardagsrummet. Kollar luckan igen... och så håller han på. Jag inser att det inte är nån annan katt där och går och lägger mej igen. Efter en halvtimme har Tussen lugnat sej och kommer och lägger sej hos mej i sängen, men då är det dags att gå upp för jag ska jobba.