Reflektion...

Ibland är det skönt att gå till jobbet bara för att slippa tänka på en massa annan skit som man ältar.

Fram eller tebaks...?

Inatt ska vi ställa om klockorna igen då. Jag kommer fan aldrig ihåg om det ska fram eller bak... Min fd jobbarkompis gav mej denna vägbeskrivning, och det var henne jag nämnde det för, mitt problem med att veta om klockan ska fram eller bak...

-Jag kommer ju aldrig ihåg om man ska ställa fram klockan, eller dra bak den...

-Men det är lätt, jag har ett knep!

-Jaså? Vaddå?

-På vintern ställer man undan trädgårdsmöblerna!

-Eeh.. jaha?

-Ja!

-Men jag fattar fortfarande inte... Ska klockan fram eller bak?

-Ja men på sommaren ställer man ut dom!

-Ja...?

-Oj! Jag menar ju att man ställer TILLBAKA trädgårdsmöblerna på vintern...!

Då blev det solklart!

Jobbar man helgen klockan flyttas fram är det mindre kul. Det känns lite skönare att jobba när man drar tillbaks klockan. Vi som jobbar på dan alltså. Nattpersonalen tycker tvärtom dom.

Stryktips och sånt...

7 rätt på stryket var ju ingen höjdare. Bättre lycka nästa gång. Undrar hur det gick för Morten. Han är på Tipslördagkväll med nåra kompisar. Dom skulle träffas vid middagstiden. Om dom överhuvudtaget fattar nåt när stryktipset är slut är ju frågan...

Han lär jag nog inte se på flera dar. Ikväll sover jag troligen när han kommer hem. Även om jag är vaken är han väl knappt talbar, om jag känner det gänget rätt. Imorn jobbar jag till 16. Han börjar sitt jobb 15. Jobbar till drygt midnatt. Då sover jag antagligen. På måndag brukar han ta lite sovmorgon, jag ska på kurs klockan 9-16. Han ska jobba först, sen på nåt möte i Järpås, han kommer troligen inte hem emellan. Kanske vi ses senare på kvällen, annars blir det väl på tisdag efter våra jobb då.

Dagen idag...

• Sovmorgon gött
• Frukost med dottern som också hade sovmorgon mysigt
• Kaffe framför TV'n hör ju liksom till
• Dusch bad hair day...
• Klura på stryktipset blir nog en 64-raders
• Handla på systemet några öl behövs nog
• Lämna in stryktipsraden som blev 96-raders för jag kunde inte bestämma mej på match 5... 1,1,1,1X,1X2,2,1,12,1,1,1X,1X,12
• Handla på Ica tortillas, köttfärs, tortellini, champinjoner, skinka, purjolök, creme fraiche, gul lök, Special K, gräddfil, gurka,tomat, tacosås
• Skriva ett blogginlägg beroendeframkallande

Det var min dag so far. And off I go till the jobb.

Sidbyte...

Min cysta på vänster äggstock fanns inte enligt gynekologen. Däremot fanns det några mindre på höger sida. Inte helt oväntat. Det har blivit så förut. Ja det var inga konstigheter i alla fall, så jag slapp återbesök.

Jag hade en kvinnlig läkare, det känns alltid lite bättre. En man kan omöjligt veta hur det känns att ligga där på en brits med benen i vädret och en lampa som lyser rakt in mer eller mindre, och dessutom få spatlar och dylikt instoppade...

I väntrummet träffar jag på en fd jobbarkompis, så man hade ju lite trevligt småsnack med lite fniss innan dessutom, fast det hade ju vart roligare att träffas nån annanstans förstås...

Möten...

Först ett möte klockan 8:15, sen ett klockan 10...
Det sistnämnda var med min chef, vi tre arbetsplatsombud på jobbet, en facklig representant från sektionen, äldreboendechefen samt personalsekreteraren. Det mötet var ganska bra, höll på till 12. Vi tre arbetsplatsombud stannade kvar och fortsatte en mycket givande diskussion 1,5 timme till. Känns som det går åt rätt håll på jobbet i alla fall, ur de flestas synvinkel.
Det är ju alltid nåt.

N ska jag ge mej iväg till nästa möte. Med en gynekolog. Det ser jag inte fram emot.

It's driving me craaaazy....

Jag blir galen! Hela tiden hör man bankandet. Hela soffan vibrerar om man sitter framför TV'n. Skulle betala räkningar och hur lätt var det att lusläsa dessa OCR nummer när databordet och skärmen rör sej hela tiden? Man blir ju yr i huvet.

Dom håller på att banka ner stålbalkar i backen och jag hoppas dom är klara snart.

Vibrationer...

Nu har dom påbörjat bygget till Trygghetsboendet alldeles intill. För ett tag sen besiktigades husen här, och nu förstår jag varför. Allt vibrerar.

Inget vidare spel...

Villas inledning var ingen hit. Efter första halvlek står det 1-5 för dom har spelat en urusel halvlek. Lite bättre blev andra halvlek, och dom hämtade upp lite, och spelade bättre. Det hjälpte inte för dom förlorade med 5-7, men det är ju bara början på säsongen.

Elitseriebandypremiär...

Sista dagen på Arbetsmiljöutbildningen idag. Vi var på Galejan. När klockan blev 16 gick vi ut, och från vårt konferensrum passerade vi själva restaurangen. Det är en stort gäng med killar som sitter där, och framför allihop står en snubbe med ett stort papper med ringar och pilar och pratar. Våran grupp på ca 20 måste gå emellan honom och killgänget. När vi kommer ut står det en stor buss utanför. En stor vit med texten SAIK Bandy på...

Jag kommer få se samma gäng senare ikväll, fast då på Arenan. Med bandyklubbor.

Trädtoppen är ju inte fy skam heller...

Så var man hemma från en intressant utbildning. Idag pratade vi bland annat om Snoezelenmetoden, och man önskar att det fanns tid och personal till att göra allt man vill. Tyvärr räcker det inte alltid till, men man kan ju i alla fall göra sitt bästa!

Om man sträcker sej mot stjärnorna kanske man når trädtopparna tror jag nån sa.

Nu ska jag iväg och klå Morten och Janne i biljard. Eller kanske inte.

Vantar och mössa...

Demensutbildning idag då. Kallt blir det att cykla, det blir vantar och mössa. Tog fel tid i morses också. Mitt i min inberäknade snooze-tid kom jag på att dagens kurs började 9:00, inte 8:00. Det är imorn den börjar 8:00...

Hepp, måste sticka, ses i efermiddag eller nåt.

Att vara kändis...

Ibland undrar jag om det här med att vilja vara kändis. Jag har inget sånt behov, men skulle jag bli känd skulle jag vilja att det var för att jag är bra på något, inte bara för att visa upp mej.

Tror inte jag skulle kunna med att spela korkad bara för att få uppmärksamhet. För jag hoppas att det är det hon gör, spelar korkad. Eller...?

Kärleken faller inte på trädet utan den ska gödlas...

Stökig i håret...

Igår bäddade jag rent i våra sängar, och när jag skulle gå och lägga mej kom jag på att jag måste ju duscha. Jag har nämligen nån form av mani att jag måste vara nyduschad när jag lägger mej i rena lakan. Ja det var ju bara att knalla in i duschen då.

I morses vaknade jag och gick på toa, men jag tände inte lampan för jag tycker det kan vara lite jobbigt. Så gick jag och la mej igen och somnade om. När vi sen vaknade och klev upp gick Morten ut i köket och satte på lite kaffe, jag startade upp datorn. Så gick jag också ut i köket och tar fram lite frukost. Jag sätter mej vid köksbordet. Morten tittar på mej och ler lite. Så säjer han: Du är lite stökig i håret idag...

Det var ju det minsta man kan säja att jag var. Jag hade ju lagt mej med blött hår, sen hade jag ju inte sett mej i spegeln när jag klev upp...

En fin dag är det så nu ska vi ta en promenad.

Tre + so far...

Eftersom jag och Morten har väldigt olika filmsmak har vi alltid problem att hitta filmer vi vill se. Idag blev det en kompromiss. Först tittade vi på Under solen där det var mest action när Ellen (Helena Bergstöm) blev påsatt av Olof (Rolf Lassgård). Sen tittade vi på Tron-The Legacy. Sånt där hi-tech gillar ju jag då (+).. Dessutom vann Luleå idag och bättrade på målskillnaden lite (+). En flarra vin där jag tydligen druckit det mesta (+) är också vad kvällen hade att erbjuda...

Jag är nu uppe i tre + och det är ju bra! Tror jag. Nu ska jag gå upp i TV-rummet igen och se om det kan bli mer +.

1133'e inlägget...

Min första blogg hade jag på MSN Spaces. Första inlägget skrevs den 29 juli 2005.

Jag hade den bloggen kvar i ett år, det sista tiden krånglade allt hela tiden så jag höll på att bli tokig.

9 augusti 2006 skrev jag sista inlägget där jag meddelade att jag flyttade till Blogger. Senare la MSN ner Spaces och jag flyttade över allt till Wordpress för att dom hade ett samarbete. Nu tänkte jag att det vore väl då själva fan om man inte kunde få över allt till samma blogg.

Sagt och gjort, idag har jag lyckats konvertera min wordpress-blogg till en blogger-blogg, vilket var liiite krångligt men det gick till slut. Dom är ju konkurrenter så dom vill väl inte att man flyttar precis, men jag hittade en sida där man kunde konvertera bloggarna.

*duktig duktig duktig*

Så efter dagens inlägg kan jag konstatera att

• jag har bloggat sen 29 juli 2005, drygt 6 år
• eftersom jag är mej själv på bloggen kan man nog säja att ni som läser den känner mej ganska väl
• lämnat ut ganska mycket av mej och mitt liv faktiskt med sjukdom, tonårsbarn och skilsmässa...
• med detta inlägget skrivit 1133 inlägg
• i skrivande stund fått 3140 kommentarer
• jag funderat på att göra en quiz med frågor om mej för att se hur många som "känner mej" fast det som hindrar mej är att tänk om ingen svarar... har en hel del läsare men få kommenterar...

Ja så nu får jag väl ta tag i jobbet att sätta etiketter på de nygamla inläggen...

Hultsfred 1992...

Jobbade som vanligt till 16:30, Jonas slutade 14:00.

En halvtimme senare får jag ett sms:

Vill bara meddela att jag ligger på soffan nu... så jobba på du!

Då svarar jag:

Imorn ska jag ställa klockan på 7, tänka på dej och sen somna om...

Han jobbar nämligen delad tur imorn! Det gör INTE jag men jag ger mej fan på att jag kommer få ett sms imorn klockan 07:00...



Så var arbetsdagen äntligen slut och jag åkte hem. På radion spelas Breakfast at Tiffany's. Det var en låt jag spelade en hel del när den kom. Lemon Tree kom väl i samma veva, den gick också på repeat mer eller mindre hemma. Tänkte tillbaka på den tiden då min musikstil tillfälligt förändrades radikalt.

Av nån anledning jag inte fattade då, men tror att jag har förklaringen på nu, var att jag sommaren 92 började lyssna på väldans soft musik, från att ha varit hårdrockare för hela slanten.

Ett  minne var när jag var på väg till Hultfredsfestivalen med min kompis Anna, körde min Opel Kadett med Justified & Ancient, To be with you och Catch the Moon i kassettbandspelaren i bilen. Minnet av två superkissnödiga tjejer som väntar på ett ställe där smålandsskogen ska bli lite tätare så vi kan stanna och kissa, men som aldrig kommer... Det slutar med att vi får stanna ändå. Skogen är hur gles som helst så vi går jättlångt för att ingen ska se oss från vägen. När vi är färdiga och reser på oss inser vi att vår kissepaus varit långt från bilvägen, men ca 3 meter från järnvägsspåret...

Min teori om anledningen till min förändring av musik var min älskade dotter... Jag har hört att en del förändras vid graviditeter, jag tror att det påverkade min musikstil, från hårdrock och punkrock till mycket mjukare musik den perioden mina barn var små. När vi var på Hultsfredsfestivalen var min dotter i min mage med storleken av en kidneyböna... jag visste att hon fanns där, Anna visste, Lasse visste, mina föräldrar visste, men ingen annan, men gud vad jag älskade henne redan då...

Hur tänkte man här...?

Jo jag har ju börjat en utbildning i arbetsmiljö. Igår var det korvstoppning mer eller mindre av lagar, föreskrifter, ansvar, risker, kartläggningar och handlingsplaner...

En webbsida med en massa info om detta fick vi tips om, www.prevent.se, så vi kollade in sidan.

Nu undrar jag lite... deras logga... Är det mej och min fantasi det är fel på eller vad fan ska denna logga symbolisera, undrar jag.



Jennifer...

Detta är så fel. Varför kan det vara så orättvist? Jennifer borde finnas kvar. Det kan inte ha varit dags för henne att lämna oss än. Inte när man bara är knappt 19 år.

Vill bara krama min dotter nu för jag vet att hon är ledsen... Hon är i skolan och när hon kommer hem är jag på jobbet...

Vila i frid fina Jennifer.

En himla massa...

Det var hemskt vad möten och grejer det blev i oktober. Medarbetar samtal med chefen, två fackliga möten, igår började jag en demensutbildning som är på tre heldagar, imorn börjar jag en arbetsmiljöutbildning på två heldagar, och i november ska jag gå en utbildning i "Time Care" ett dataprogram där vi kommar att lägga in våra ledighetsansökningar, lämna in månadsrapporter och sånt direkt via datorn. Eftersom jag råkar vara facklig förtroendevald, demens-handledare samt IT-handledare blev det jag som åkte på rubbet...

Hepp, nu bli're kaffe och macka framför TV'n.

Nja...

Kan man få utan kyckling tro...?

Som ett brev på posten...

Vissa tumörer är beroende av det kvinnliga könshormonet östrogen för sin tillväxt. Bröstcancer, tex, och även den tumören jag har, desmoida tumörer. Medicinen Tamoxifen bromsar tillväxten hos tumörerna genom att bland annat försvåra att östrogen tas upp i tumörcellerna. Med andra ord blockerar den östrogenet i kroppen. Biverkningen blir att man typ hamnar i klimakteriet...

Jag har ätit Tamoxifen i 12 år nu och ganska snart efter att jag börjat med dom fick jag dom klassiska symtomen på klimakteriebesvär, med blodvallningar och sånt. Min mens försvann också under flera år. Istället fick jag cystor på äggstockarna som hade samband med detta sa dom på gyn.

De sista åren har allt varit nästan som vanligt, men nu verkar mensen ha upphört igen. Jag är ju inte ledsen för det, men jag tänkte att nu kommer väl dom där jäkla cystorna igen som ett brev på posten. Jag gjorde nyss en MR och det är då dom brukar upptäcka att dom finns där, för jag har inte ont av dom. När min läkare ringde och meddelade att röntgen inte visade några förändringar blev jag glad att dom inte hittat nån cysta.

Så idag när jag kom hem har jag fått ett brev från sjukhuset. Min läkare meddelar att han glömde säja att han skickat en remiss till gyn för jag har en cysta på vänster äggstock... Helvete, nu ska det börja igen då. Det brukar bli så här: man hittar en cysta på ena sidan, dom kollar med ultraljud och den visar sej vara ofarlig men jag får ett återbesök om 3 månader. Då har den cystan försvunnit, men jag har fått en ny på andra sidan som kollas upp och ett återbesök efter 3 månader och så håller det på...

Gynekologiska undersökningar är ju inte så himla kul, om man säjer så...

Myspys för mej själv...

Här satt man gött... Lite egentid om man bortser från katten som ligger i rottingstolen intill med bubbelbad och tända ljus...

Brandmän...

En lättsam dag på jobbet, som tur var. Kom i säng lite väl sent igår och det fick jag sota för i morses då jag var mer död än levande. Somnade som en stock på rasten, men sen efter blev jag faktiskt förvånansvärt pigg.

Jobbade med J och det är alltid lika kul. Vi har lite samma humor, och samma inställning i vissa frågor så vissa diskussioner blev dummare och dummare och till slut tjöt man av skratt... J rostade bröd till frukost, och lyckades bränna det, så vi blev lite oroliga att brandkåren skulle dyka upp. Jag sa att det är ganska trevligt när dom kommer, fast J som är man tyckte att det borde finnas mer kvinnliga brandmän, vad heter det då? Fortfarande brandman? Eller brandkvinna? Kanske brandperson? och att dom inte borde ha så mycket tjocka kläder på sej. Ja det var den nivån på det hela...

Nu lagar jag middag till mej och Angelica, funderar på att tappa upp ett bad sen. Återkommer i frågan.

Törnrosa...

Så var man hemma från en heldag på jobbet... Hoppade över rasten på förmiddagen så jag kunde gå en halvtimme tidigare istället, så 13.30 går jag ner till vilorummet med en senaste Illustrerad Vetenskap och lägger mej att läsa. Ca 10 minuter senare känner jag ögonlocken falla ner så jag lägger ifrån mej tidningen och drar filten upp till hakan och blundar. Jag vaknar till för tydligen har jag somnat likt Törnrosa och fattar inte vart jag är, kommer på att jag är på jobbet, blundar igen och vaknar av att alarmet på mobilen ringer och klockan är 15:52. Då är det bara gå upp till avdelningen igen och köra kvällspasset till 21.

Nu har jag tagit mej en välförtjänt öl och tänkte gå ner och duscha.

Där föll jag pladask...

Luleå Hockey, öl och gitarr... Kan det bli bättre än så här? Om man bortser från whiskeyn på slutet, men den kan Anna ta, så tar jag ölen.

First date...

Fan vad irriterande det är när man har på musik och så plingar det på dörren, man går glatt och

öppnar men det står ingen där, och då inser man att det plingade i den jäkla låten...

2:15 minuter in i låten går Tina och öppnar dörrn...

Myror i brallorna...

Jag är så fruktansvärt rastlös idag, det kryper i hela mej och jag är dessutom röksugen. Jag har dammsugit men det hjälpte bara för stunden. Nu har jag börjat putsa fönstren istället. Tänkte göra rent ugnen efter det. Sen får jag bara hoppas att dom ringer från cykelverkstan att Angelicas cykel är färdig, för då kan jag promenera fram och hämta den. Kanske är tur att jag jobbar i helgen så jag har nåt att göra, om det inte går över...

Minusgrader...

När jag satte mej vid datorn sken solen in genom fönstret... Det såg varmt och skönt ut. Tills jag tittar ut och ser min bil som är helt nedisad och gräsmattan är vit... Jag kollar termometern och den visar -2,4 strax efter kl 9. Vaddå nurå? Är det vinter på gång?

Uppskjutet...

...blev mötet med facket idag, så nu blev jag hel-ledig, och då kom jag att tänka på ett annat uppskjut.

Angelica filmade när vi var på Liseberg, med min mobilkamera och jag, Nore och Morten åkte uppskjutet. Jag blev lite distraherad när jag såg att hon filmade, så om ni undrar vem som skriker högst så är det jag, för jag var inte riktigt med på att den skulle flyga iväg...

Har länkat den från min FB-sida, så jag hoppas den ska funka för alla, även om man inte har FB...

Annars får ni väl titta på bilden bara...

Muskler utav stål...!

Sådärja!

Då var det bokat och klart!

Kinnarps Arena den 25 november klockan 19:00, sektion F vänster, rad 12, plats 202 och 203.

Så klart ganska nära bortaklacken!

Icing...

I morses gick jag ut till bilen 07:10 som vanligt. Det är ganska mörkt. Jag ser inget genom framrutan så jag sätter på vindrutetorkarna. Mäh... vaff... Det är ju IS!?!

Ja det är ju bara att kliva ur och skrapa då, utan vantar dessutom för jag har inte tagit fram dom än.

Tur att jag har en sån himla bra och fin is-skrapa...

Röntgensvar...

En av mina läkare ringde idag. Han hade tittat på bilderna från min röntgen och min tumör visade inga förändringar, den har inte börjat växa. Då kan jag vara lugn ett år till.

Skönt.

Heja Sverige...!

Gårdagens fotbollsmatch vann Sverige över Holland med 3-2. Utan en viss överreklammerad spelare. Är det inte dags att inse att Sverige faktiskt klarar sej bra utan honom också?

Goa arbetskamrater...!

För oss som jobbar i vården är det ingen skillnad på vardag och helgdag, vi måste jobba ändå. I år infaller julafton på en lördag. Det är ännu mindre kul, för på lördagar är det en på varje avdelning som gör delad tur, dvs jobbar 7-14, för att sen börja 16-21 igen.

Gissa vem som har den turen på min avdelning? Just det. Moi.

Idag hade vi avdelningsmöte, och diskuterade just ledigheter över jul, särskilt då julafton, vilka som jobbar och inte, om vi ska ta ledigt och så.

Jag säjer att jag tänker försöka ta ledigt halva turen åtminstone, helst jobbar jag 7-14. Då säjer S:

-Jag kan jobba på kvällen, för gubben går ändå ut och jobbar i laggårn!

Åh vad jag blev glad! Dessutom slapp jag offra en semesterdag också!

Jag får nog köpa en julkapp till henne! Kanske nåt med en ko på...

Fastnade i bôset...

Hann inte med nån regelrätt rast idag, så jag och jobbarkompisen E sätter oss i soffan uppe på avdelningen när det lugnat sej efter middagen, de flesta vilar lite nu.

Nån måste dängt en klubba i skallen på mej eller nåt, för jag somnar... E flinar när jag vaknar efter tio minuter. Gomorron sömntuta säjer hon.

Det är dags att servera kaffet, och jag tar med lite fika in till en tant som vill ha det på rummet. Det är lite skumt i rummet så jag säjer:

-Jag tänder här, så det blir lite mörkare!

Jag är nog inte vaken än... Jag hör ett gapskratt från rummet mitt emot, som råkar vara sköterske-expeditionen.

E går hem för dagen, hon slutar lite tidigare än mej. J börjar klockan 16, en av de få manliga i vården. Det är alltid lika kul att jobba med honom, för det händer alltid något...

Vi står och förbereder kvällsmaten när han plötsligt skriker

-AAAAAJ!

-Men vad gör du? undrar jag.

-Bältesspännet fastnade ju i bôset, svarar han.

Inte lätt att vara hårig... Inte lätt att hålla sej för skratt heller...om man är den som inte fastnade i bôset förstås...!

Lilla hjärtat...

Fick av nån anledning denna låten på hjärnan nu...



Minns ni den?

Helgen...

...är nästan slut. Får se vad vi hittar på idag.

I fredags var jag ute med några från jobbet. Tyvärr blev vi bara två för den tredje fick inte ledigt, men vi hade himla kul ändå.

Hamnade på bowlingen och där träffade vi på en fd granne till oss båda. Vi bodde nämligen nära varann när vi var gifta med våra ex, sen flyttade vi båda två, och nu bor vi nära varann igen, fast i stan.

Min beundrare var ju självklart där, men nu blev det liite spooky tyckte jag. Jag blev uppbjuden av en kille som jag kunde varit morsa åt, och vi dansade nån form av bugg. Min beundrare kom upp på dansgolvet och ställer sej och blänger på oss... Kändes lite... stalker liksom...

Igår var vi på Liseberg. Lite kallt, men jag hade tjock jacka och rekommenderade dom andra det med. Den enda som lydde mitt råd var Christoffer, och vi var väl dom enda som inte frös... Angelica lånade min jacka emellanåt, men det var ju inte hållbart i längden, så det slutade med att vi köpte en filt som hon gick omkring med.

Efter många om och men kom även Christer med sin dotter dit, och jag fick åka både Rabalder och Sagoslottet minsann. Dom har jag inte åkt på länge...

Den stora besvikelsen var att Atmosfear var avstängd, men jag kompenserade det genom att åka Uppskjutet några gånger. Uppsvinget och Spinrock är mina favoriter och dom åkte jag ett antal gånger.

På hemresan slocknade alla tre barnen i baksätet med Angelicas filt över sej, Luleå vann sin tredje raka hörde vi på sportradion och ligger nu tvåa i tabellen med samma poäng som Frölunda, fast med sämre målskillnad.

Dagens I-lands problem...

Ikväll är det kommunens personalfest.

Det är mat först och sen spelar Scotts. Jag har aldrig gått på den, för dom har alltid dansband... inte min grej riktigt.

Nu frågade två av jobbarkompisarna om inte jag kunde hänga med.

-Nja... joo...nee... och så var det visst bestämt att jag skulle med.

Nu körde det ihop sej lite med biljettköpet... så vi har inga biljetter kom vi på igår.

Men vi var ju inställda på att gå ut, så det blir förfest hemma hos Agneta, sen blir det nog bowlingen...

Agneta råkar ju vara Angelicas bästa kompis mamma dessutom, så nu får dom nog vara nån annanstans.

Nu har jag inhandlat lite Xider och Norrlands Guld. Det blir fint det.

Och imorn blir det Liseberg också, så det får ju bli hyfsat lugnt ikväll. Fast Morten erbjöd sej att vara chaufför till Göteborg, men det är väl ingen hit att gå på Liseberg och vara bakis precis...

Fast nu kommer det ständiga problemet... VAD SKA JAG HA PÅ MEJ????

Jeans, det vita linnet och en vit blus? Nä...Det hade jag sist... Jag är ju typ stammis på bowlingen, så dom kanske kommer ihåg om jag kör med samma outfit två trubadurkvällar i rad...? Kjol kanske? Med leggings. Passar nog med bootsen... Eller min lila favorit-top? Men den har jag ju också ofta. Kanske kan ha bara linne? Det svarta? Eller beiga med halterneck? Nä just det. Min halterneck BH är borta. Har en dotter som lånar mina saker hela tiden...

Jag får göra ett röj i garderoben och se vad jag kommer fram till.

Och håret? Ska jag ha det naturellt och lockigt? Tupera upp luggen bara? Det är ju regn här, så risken är att om jag plattar det blir det lite halvlockigt ändå, på vägen dit...

Fatta vilka problem man har alltså.

Undrar om nån av mina beundrare dyker upp? Jag kanske kan skicka dom till Agneta, hon är singel...

Pygmépåslakan...

Vi har stora fluffiga täcken i våra sängar, såna som "andas". Vi har inte haft dom så länge, fick dom av Mortens mamma när vi var där i somras.

Det verkar funka ganska bra i alla fall, jag kan bli svettig ibland men jag ligger längst bort ifrån det ständigt öppna fönstret också.

När jag bytte lakan sist verkar det som jag fick tag i nåt slags pygmépåslakan, för dom är ganska korta, så täcket blir alldeles knöligt och tjockt längs ner. I morses vaknade jag av att mina fötter var iskalla. Jag hade dragit upp täcket för långt, så fötterna stack ut. Jag får nog byta lakan igen, för så här kan man ju inte ha det.

Då slutar det väl så här igen --->

Och jag har inte lagt det på fel håll. Har redan kontrollerat det.

Fastighetstaxering...

Fick ett brev från Skatteverket.

Tjohooo den nya fastighetstaxeringen!

Jag läser den och ser att dom höjt taxeringsvärdet med  100 000. Nu är husets taxeringsvärde 2 072 000.

Jag fortsätter och lusläser alla frågorna, och ser att det inte stämmer i slutet.

På frågan om det finns inredda rum i källaren på minst 15 kvadratmeter står det nej. Men Angelicas rum är på 20 och jag får ändra det. Nu hamnar vi plösligt på 2 113 000.

Tror vi ska kolla mad banken om man tjänar nåt på att ändra lånen.

Magnetröntgen igen...

Då var det dags igen.

Ska till sjukhuset för min årliga magnetröntgen för att kolla så min desmoida tumör håller sej i schack.

Ta av sej alla kläder inklusive smycken, på med sjukhusrocken, lägga sej på britsen med en massa grejer över magen, sen hörlurar med radio för att slippa höra oljudet som nu kommer att pågå i en dryg timme. In med britsen i röret som är trångt och varmt... Nån som vill hålla mej sällskap?

Jag får väl tänka på nåt trevligt när jag ligger där och inget annat har för mej...

Skild sambo...

När man får såna där kopior på uppgifter från skatteverket eller vart dom nu kommer ifrån, om man tar ett lån eller änrar nåt på banken eller så ni vet, så står det ju alltid civilstatus.

Jag är skild. Det stör mej. Ok visst är jag skild sen 3 år men jag får tydligen dras med mitt ex resten av mitt liv, om jag inte gifter om mej.

Kan dom inte uppdatera så man kan vara sambo? Det är väl en ganska vanligt fenomen, så det kan man väl få in såhär på 2000-talet tycker jag.

Joråmensåatte...

Min jobbarkompis slutade klockan 14, och hon som skulle jobba kväll börjar inte förrän 16. Jag var alltså ensam dom två timmarna, så jag ska ta min rast innan 14. Det körde ihop sej så jag fick inte nån rast. Kvart över två blev det lugnt och jag sätter mej ner. Två sekunder senare larmar det och jag får gå igen...

Slutar 16:30, jag byter om och svänger förbi mina föräldrars hus för att mata katten, för dom är inte hemma. Katten får vara utan längre sällskap denna gången för jag har ett möte klockan 18.

Jag åker hem, hoppar snabbt in i duschen och 17:35 cyklar jag fram till De la Gardiegymnasiet där jag möter upp med Christoffers pappa för vi ska på föräldramöte.

Är hemma strax före 21. Bänkar mej framför TV'n för klockan 21 börjar CSI. Jag sitter fortfarande kvar där, Morten gick och la sej men jag väntar på att Criminal Minds ska börja...

Ja det var min dag det.

Jag tror du behöver en kille...

Sitter här med mitt kära Spotify och lyssnar på Magnus Uggla.

Trubaduren är väl en låt som passar in lite på mej. Jag älskar trubadurer och går hellre till trubadur-kvällarna på bowlinghallen än discotek.

När jag var yngre hörde jag till dom där som föll pladask för en kille med en gitarr... Och givetvis föll genast in i hans refräng...Nu är man ju äldre och har lite mer kontroll på sej själv, så man faller inte lika lätt...

En av dom andra stroferna fick mej att tänka tillbaka en sisådär 19 år. Men jag är ett jäkla kap för jag har läst matte och läran om statsvetenskap.

Jag var 20 år och ensamstående men en stolt och lycklig blivande mamma. Jag skrev till en spalt i tidningen Vi Föräldrar att jag önskade kontakt med andra mammor i samma situation, som inte bodde tillsammans med sina ofödda barns pappor. Jag fick många svar. En har jag fortfarande kontakt med! Kram på dej Anna, min tvillingsjäl!

Fast det var en person som fick mej att bryta ihop. Av skratt. Det var nästan patetiskt.

Jag hade bara en signatur i tidningen, så svaren kom via utskick från tidningen vid några tillfällen.

Jag öppnade en försändelse, och det ramlade ut en tio brev från personer som svarat. När jag öppnade ett av breven föll ett foto ur. Det landade upp-och-ner på köksbordet. Jag vänder på det. Det är ett urklipp från ett foto, en bild på en kille...

Ok, tänker jag... Det var ju trevligt att få kontakt med en ensamstående pappa då, fast poängen var ju att jag var GRAVID. Det kan han ju omöjligt vara, men jag trodde han var pappa till ett ofött barn, och inte levde med mamman, så detta kan ju bli intressant. Another side of the story, så att säja. Och snälla kom inte med nån kommentar att killar också är typ gravida, för jag tycker det är underbart med blivande föräldrar som säjer att VI är gravida, men poängen var ju att jag var FYSISKT gravid, det vill säja bar ett barn i magen, och DÄR är det skillnad...

Ja i alla fall så läste jag brevet. Han berättade om sej själv, att han läste ekonomi jag är sååå lost när det gäller ekonomi, att han var VIP-medlem i en aktieförening aktie... går det att äta? och gillade antikviteter är det såna där gamla saker som nästan ramlar isär? och i slutet på brevet stod det jag tror du behöver en kille (mej) eeeh... ska man skratta eller gråta nu???.
Jag fattade jag inget först. Men barnet? Det stod inget om nåt barn.
Sen började jag fundera. Jag insåg att han inte hade nåt barn. Trodde han att jag var desperat efter en man? Eller var det han som var desperat efter en tjej? Men varför i jösse namn en GRAVID tjej? Kan han inte få egna? Och om man som singel-kille utan barn läser Vi Föräldrar....? Eeh... Det hela var MYCKET skumt, tyckte jag.

Kurvtagningen...

...är det inget fel på!

Detta var vad jag gjorde idag. Ja inte körde rally, jag hejade på alltså...

Ekipaget slutade på en 6'e plats av 11 i klassen. Det var väl rätt ok?

Tina är inte som andra tjejer...

...har jag fått höra hela mitt liv.
Jag är nog ganska romantisk och feminin egentligen, tycker om att gå i klänningar, älskar inredning, mina favoritfärger är lila och rosa, sjunger i kör i sopranstämman, jobbar om undersköterska, vill rädda alla från allt ont och glömmer mej själv. Är inte detta typiskt kvinnligt?
Min andra sida lyssnar på hårdrock och punkrock, gillar hockey och motorsport, ångrar att jag aldrig tog MC-kort, dricker helst öl på fester, älskar att köra bil, och foooort...

Var på fest en gång, där dom hade en tipspromenad där varje gäst fick en 'egen' fråga.
Min löd så klart:
   Tina är inte som andra tjejer. Hon gillar
     1. Grovarbete
     X. Tipslördag
     2. Meka med bilar

Men varför är jag inte som andra tjejer?

Nu så...!

Nu börjar det likna nåt!
Fick ordning på det nu, men det tog lite tid och jag fattar fortfarande inte vad problemet var.
Fick hem min sop-rena dator med nyinstallerat Windows.
Körde uppdateringar på Windows update. Det var några stycken... Typ 62.
Så ska jag installera Explorer 9. Går ju inte. Tar Google Chrome då, det funkar. Ska installera Windows Live Essentials. Det går inte heller. Det står att jag måste ha Service Pack 2.
Lätt som en plätt, då installerar vi det då. Eller inte. Jag få ett meddelande på skärmen att jag måste ha Service Pack 1 först. Men det har jag ju? Ja ja, jag installerar om det då. Då står det att jag inte kan installera det för det finns redan installerat...?!
Men herreguuuud vad trött jag blir. Särskilt när jag kört samma grej tre gånger och fått samma svar hela tiden.
Så helt plötsligt finns det en uppdatering på Windows update, och det råkar vara Service Pack 1! Now we're talking! Laddar ner den, likaså Service Pack 2.
Då finns det ytterligare 74 uppdateringar på Windows update, så det är ju bara att köra på. Nu lyckas jag även installera Explorer 9.
Hela dan har gått åt till att uppdatera och starta om.
Men jag har även hunnit med att äta middag och dricka lite öl faktiskt.