Nu trodde ni att jag skulle skriva dagar. För så är det med en 14-åring. Vissa dar upp, andra ner. Idag är hon lugn och sansad, fast sur och vresig. Hellre det är förbannad och oberäknelig...
Pärsen är för tillfället över och det är skönt.
Jo det var ju detta med vägbeskrivningar. Det finns bra, dåliga och dom som är katastrofala...
En gång skulle jag hem till en tjej och lämna en grej. Min jobbarkompis visste var hon bodde, sa hon. Det var nämligen en bit ut på landet, så gatuadress existerade ju inte.
Förklaringen lät ungefär så här:
-Först kör du rakt över i korsningen, och sen kommer skogen, och du kör genom hela skogen på vägen.
När du kommit ut ur skogen är det ju lite åkrar du vet.
-Ja, det vet jag.
-Då finns det ett rött hus på vänster sida, det går ner en liten väg, en grusväg dit. Där bodde det en farbror jag var hemma hos ibland, när jag jobbade i hemvården.
-Jaha. Bor hon där?
-Nä, men när du står i köksfönstret i det huset, ser du M's hus!
-Eh... jaha... men hur kommer jag till M då?
-Ja det ligger ju på andra sidan vägen!
-Jaha... men jag ska svänga vänster in på grusvägen?
-Nä, hennes hus är på andra sidan ju.
-Jag ska alltså svänga höger då?
-Jaa! Så ligger hennes hus där. Det var blått då.
-Vad är det för förg nu då?
-Det är ommålat, men jag vet inte vilken färg.
5 kommentarer:
Kom du fram till rätt ställe?
Lennart
Hej vännen!
Helt underbar vägbeskrivning! Den var verkligen skön...
Och frågan är. hittade du huset?
Vill önska dej en skön kommande vecka
och hoppas på att solen återkommer till oss.
Hoppas att allt är väl! Var rädd om dej!
Kram fr Nanne
HAHAHAHA!!! Det låter precis som jag! Jag avskyr när folk frågar mig om vägen för när jag har förklarat färdigt ser jag att de inte fattat ett dugg!
Jga undrar också: Hittade du fram och vilken färg hade huset? ;)
Kram!
jag hittade dit och huset var vitt...!
Ja men då var det väl inte en så dum vägbeskriving trots allt.. Eftersom du hittade dit.. :-)
Skicka en kommentar