Hur svårt kan det vara...?

Jobbade en sån där underbar delad tur igår. 7-14, sen 16-21.
När jag sätter mej i bilen vill jag bara hem och sätta mej i soffan.
Färddatorn piper. Visst sjutton... jag skulle tanka också.

Åker milen hem i 60 km (på en 90 väg) för jag kommer ikapp en bil som verkar vara livrädd för halka, trots att vägen faktiskt är fin. Det är ju en sträng med snö i mitten, så jag håller mej bakom honom, för i mitten är det troligen halt.
Kör till närmsta bensinstation där jag har kort. Det är en automatstation. Stannar, öppnar tanklocket och ska stoppa in kortet. Ja inte i tanken förstås...
Omöjligt. Jag vänder och vrider på kortet men inget händer och displayen är svart.
Tar nästa då, i andra änden av stan. Tur att det är en relativt liten stad...
Kör fram till en av pumparna, nr 1. Här lyser displayen i alla fall.
Trycker in kortet och trycker koden.

Var god tanka på pump 2.

Ahmenvaff... Pump 2?
Jag står ju på pump 1!?
Jag avbryter och börjar om.
Samma sak.

Var god tanka på pump 2.

Trycker ut kortet, startar bilen och kör runt och ställer mej på andra sidan.
Here we go again, in med kortet då.

Piiiiip

säjer det och kortet kommer ut!?
Nu säjer jag några väl valda ord. Jag är trött och det är kallt och jag vill åka hem. Jag vill bara tanka först, ska det vara så svårt?
Tydligen.
Jag testar en gång till och äntligen får jag tanka!

15 minutes of fame...

Nog för att man har varit med i den lokala blaskan (NLT) titt som tätt, senast när dom gjorde ett repotage på jobbet då de boende åkte häst och släde, men i dag var jag faktiskt med i Aftonbladet!
Dom dyraste villorna i varje kommun som sålts under året...

Praktiskt...

Nu har Angelicas rum även fått lite eluttag.
Förut fanns det ett. Det satt mitt på ena väggen. Mitt på som verkligen mitt på alltså. Typ drygt 1 m från golvet. Därifrån gick det förlängningskablar till höger och vänster kors och tvärs i rummet.
Nu sitter det bara ett lock där. Nedanför, vid golvet sitter det två uttag. På samma vägg, fast längs åt höger sitter det fyra, och på en av de andra väggarna sitter det också fyra.
Lite mer praktiskt.

Många pepparkakor blir det...

Så här ser det ut i mitt köksfönster i juletid.
Traditionsenligt med pepparkakor i fönstret med namn på alla i familjen.
Men hur ska det bli när vi får barnbarn??

No more semester..?

I februari 2010 var jag och Morten i Reykjavik, Island.
En månad efter vi kommit hem får vulkanen Ejafjallajökul ett utbrott.

Nästa resa gick med alla barnen till Egypten i oktober 2010.
En månad efter vi kommit hem får en haj psykbryt och attackerar.

Eeh... Ska vi stanna hemma hädanefter??
Eller är det praktiskt att ligga en månad FÖRE alla katastroferna?
Eller är det vårat fel alltihop?

Det börjar likna nåt!

Jojomen! Nu är det allt en klädkammare! I morses kom pappa och vi (läs pappa) satte upp väggskenorna.
Jag har lite svårt med sånt där borrande. Att hålla fast en kraftig slagborrmaskin och få ett hål av normal storlek är inte min grej. Jag är inte så stark, så jag vibrerar ungefär lika mycket som borrmaskinen. Borrhålet skulle antagligen bli ca 1 dm i diameter, vilket inte är särskilt funktionellt.
Med andra ord var det av praktiska skäl pappa fick sköta borrandet. Jag har inte tummen mitt i handen, faktiskt.
Men jag får nog erkänna, att jag är livrädd för borrmaskiner...
Pappa skulle vara barnvakt på eftermiddagen, åt Syster Ysters illbattingar, så eftermiddagen fick jag greja själv. Hyllorna kom på plats, och lite husfix på golvet.

 Hängare för längre plagg, byxhängare och lite trådbackar (med en påse skruv i ser jag)!

Hyllplanen! Har visst glömt ett par mejslar där... Översta hyllan har inte kommit upp än. Den är hos pappa för han ska såga till den. Den vita lurviga mattan kommer också senare... Den gröna dörren till vänster är inte heller väck...