Jag tror du behöver en kille...

Sitter här med mitt kära Spotify och lyssnar på Magnus Uggla.

Trubaduren är väl en låt som passar in lite på mej. Jag älskar trubadurer och går hellre till trubadur-kvällarna på bowlinghallen än discotek.

När jag var yngre hörde jag till dom där som föll pladask för en kille med en gitarr... Och givetvis föll genast in i hans refräng...Nu är man ju äldre och har lite mer kontroll på sej själv, så man faller inte lika lätt...

En av dom andra stroferna fick mej att tänka tillbaka en sisådär 19 år. Men jag är ett jäkla kap för jag har läst matte och läran om statsvetenskap.

Jag var 20 år och ensamstående men en stolt och lycklig blivande mamma. Jag skrev till en spalt i tidningen Vi Föräldrar att jag önskade kontakt med andra mammor i samma situation, som inte bodde tillsammans med sina ofödda barns pappor. Jag fick många svar. En har jag fortfarande kontakt med! Kram på dej Anna, min tvillingsjäl!

Fast det var en person som fick mej att bryta ihop. Av skratt. Det var nästan patetiskt.

Jag hade bara en signatur i tidningen, så svaren kom via utskick från tidningen vid några tillfällen.

Jag öppnade en försändelse, och det ramlade ut en tio brev från personer som svarat. När jag öppnade ett av breven föll ett foto ur. Det landade upp-och-ner på köksbordet. Jag vänder på det. Det är ett urklipp från ett foto, en bild på en kille...

Ok, tänker jag... Det var ju trevligt att få kontakt med en ensamstående pappa då, fast poängen var ju att jag var GRAVID. Det kan han ju omöjligt vara, men jag trodde han var pappa till ett ofött barn, och inte levde med mamman, så detta kan ju bli intressant. Another side of the story, så att säja. Och snälla kom inte med nån kommentar att killar också är typ gravida, för jag tycker det är underbart med blivande föräldrar som säjer att VI är gravida, men poängen var ju att jag var FYSISKT gravid, det vill säja bar ett barn i magen, och DÄR är det skillnad...

Ja i alla fall så läste jag brevet. Han berättade om sej själv, att han läste ekonomi jag är sååå lost när det gäller ekonomi, att han var VIP-medlem i en aktieförening aktie... går det att äta? och gillade antikviteter är det såna där gamla saker som nästan ramlar isär? och i slutet på brevet stod det jag tror du behöver en kille (mej) eeeh... ska man skratta eller gråta nu???.
Jag fattade jag inget först. Men barnet? Det stod inget om nåt barn.
Sen började jag fundera. Jag insåg att han inte hade nåt barn. Trodde han att jag var desperat efter en man? Eller var det han som var desperat efter en tjej? Men varför i jösse namn en GRAVID tjej? Kan han inte få egna? Och om man som singel-kille utan barn läser Vi Föräldrar....? Eeh... Det hela var MYCKET skumt, tyckte jag.