Hann inte med nån regelrätt rast idag, så jag och jobbarkompisen E sätter oss i soffan uppe på avdelningen när det lugnat sej efter middagen, de flesta vilar lite nu.
Nån måste dängt en klubba i skallen på mej eller nåt, för jag somnar... E flinar när jag vaknar efter tio minuter. Gomorron sömntuta säjer hon.
Det är dags att servera kaffet, och jag tar med lite fika in till en tant som vill ha det på rummet. Det är lite skumt i rummet så jag säjer:
-Jag tänder här, så det blir lite mörkare!
Jag är nog inte vaken än... Jag hör ett gapskratt från rummet mitt emot, som råkar vara sköterske-expeditionen.
E går hem för dagen, hon slutar lite tidigare än mej. J börjar klockan 16, en av de få manliga i vården. Det är alltid lika kul att jobba med honom, för det händer alltid något...
Vi står och förbereder kvällsmaten när han plötsligt skriker
-AAAAAJ!
-Men vad gör du? undrar jag.
-Bältesspännet fastnade ju i bôset, svarar han.
Inte lätt att vara hårig... Inte lätt att hålla sej för skratt heller...om man är den som inte fastnade i bôset förstås...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar