En jobbig dag...

Christoffer är inte i skolan idag.
Jag väckte honom klockan tio, då åt vi frukost ihop. Det sista han får äta på ett drygt dygn.

Vi tog bilen till Gummicentralen där jag har mitt däckhotell.
Det blev så för ett par år sen, då jag gjorde en underredsbehandling av min bil. Strax efter skulle jag byta till vinterdäck. Tror ni jag fick bort däcken? Nä. Bultarna satt som berget. Dom hade ju så klart använt maskin för att skruva på dom efter rostskyddsbehandlingen.
Jag hade tänkt åka till Gummicentralen för att få hjälp med att få upp bultarna bara, men när jag kom dit fick jag se skyltar om däckhotell.
Praktiskt, kom jag på, eftersom jag då bodde i lägenhet och hade mina däck i förrådet i källaren, samt att jag fick stå ute på gatan när jag skulle byta, allt var allmänt omständigt.
Även om läget är annat nu, kämnns det väldans bekvämt att nån annan gör detta jobbet...

I alla fall, medans dom byter till sommardäck, nu har jag på mina snygga lättmetallfälgar igen promenerar jag och Koffe bort till ICA och handlar lite.
Halstabletter, energidryck och druvsockertabletter.

Imorn ska Koffe nämligen göra en gastroskopi och koloskopi. Magen och tarmen ska vara helt tom.
Från klockan 12 idag fick han inte äta mer. Nu får han dricka klara drycker, typ te, saft, energidryck och sånt.
Klockan 15 ska han börja dricka Laxabon. Han får fortfarande dricka klara drycker, och han har halstabletter att suga på för Laxabon är skitäckligt.
Då har vi bestämt att vi ska hyra en film, för vi måste kunna pausa när han springer på toa stup i ett sen...
Klockan 18 ska han ha druckit upp de 3 liter han ska.
Från midnatt får han inte dricka heller.

Stackaren. Han har fått samma jävla sjukdom som jag. Den har inte brutit ut än, därför måste han kontrolleras regelbundet. Som tur är bara vart tredje år än.
Imorn klockan halv elva ska han sövas, han får som tur är göra undersökningen under narkos.
Jag är hemma från jobbet idag och imorn. Man får ju inte vabba längre, men jag har tagit ut komp.

Jag försöker vara positiv, trots att jag är orolig och ledsen. Jag vill ju inte att han ska känna att jag tycker det är jättejobbigt, för då gör jag ju det ännu svårare för honom.