På vägen mellan Vinninga och Lisch kommer en bil upp bakom mej. Han ligger precis bakom mej, jag blir rätt irriterad. Jag ligger bakom två bilar och har typ 50 m kvar till rondellen, så jag ligger kvar där.
Dom andra bilarna kör rakt fram, men jag ska till vänster. Likaså han bakom mej.
När jag kommer ur rondellen tänker jag att nu jäklar åsså drar jag på så det låter så där gött med mitt sportluftfilter som jag nog måste byta snart och bilen bakom fattar inget, men så hänger han på och eftersom jag kommer ikapp en annan bil är han snart uppe i arshlet på mej igen.
Tyvärr ska jag svänga av mot Margretelund, och bilen bakom fortsätter rakt fram.
Synd det. Hade inte Koffe varit med i bilen hade jag nog inte svängt av, utan racat honom lite till... Nu kunde jag inte riktigt med det. Fast i och för sej tror jag inte han hade blivit förvånad... Han vet att hans mamma är lite knäpp ibland!
3 kommentarer:
Jag har just läst det här och det föregående inlägget och kan bara konstatera att jag inte är ensam om att bete mig lite... Vad ska man kalla det...? Omoget kanske.. Ibland...
Kul var det i alla fall!
Meh... är det du som är Tina Törner kanske :))
Anna: Skönt att man inte är ensam...!
Gunilla: Ja det är inte första gången jag hör det... ;-)
Skicka en kommentar