Efter mötet gick jag in på avdelningen och pratade lite med bl.a. sjuksköterskan och de vikarierna som var insatta under tiden alla ordinarie var på mötet.
Någon av de boende larmar, och rent intinktivt söker jag med handen vid höften efter telefonen för att se vem det var.
Jag känner givetvis inget där, eftersom jag inte var i tjänst.
Jobbarkompisen säjer
-Du drar snabbare än Lucky Luke!
3 kommentarer:
KANONBRA för dina vårdtagare (eller vad de kallas...)!!! Du kan få ta hand om mig när jag blir gammal ;)
Fast ni har väl inte revolvrar på jobbet??
Anna: Fast risken är väl stor att vi hamnar på hemmet samtidigt... fast vi kan ju bo på samma ställe, då kan jag hjälpa dej!
Suss: Nä men telefonerna hänger på samma ställe...
Skicka en kommentar