tisdag 9 oktober 2007

Sicko...

Som vanligt i en tonårings liv angående läxor och sånt, säjer Angelica

det gör jag imorn

När man påminner nästa dag

ah men jag är nästan klar, jag hinner det imorn

Onsdagen:
Hon sätter igång datorn. Börjar leta info. Telefonen ringer. Försöker skriva USA's historia samtidigt som hon pratar i telefon.
Jag påpekar att hon kanske ska lägga på.
Hon "lägger på"... datorn.
Kompisen var viktigare. Lovar att hon hinner imorn.

Torsdagen:
Jag sa att hon skulle komma hem DIREKT efter skolan, så hon skulle hinna renskriva uppsatsen om Wilhelm Moberg, göra klart USA's historia, samt leta reda på en nyhet som gärna handlade om USA, som hon skulle berätta om i MINST 5 minuter.
Nyheten hade hon letat efter en gång tidigare, men blev trött på det när hon bara hittade nyheter om krig eller ekonomi...

När hon klockan 16:30 fortfarande inte är hemma ringer jag. Hon var ju bara TVUNGEN att hänga med en kompis som skulle titta på skor först. Hon skulle komma hem om en timme.

Jag tänkte att hon fixar aldrig alla läxor på några timmar.
Jag letade efter en nyhet åt henne. På fredagen skulle en amerikansk film Sicko ha Sverigepremiär. Jag skrev ut en sida som berättade vad filmen handlade om, det amerikanska sjukvårdssystemet. Jag skrev även ut en sida som jämförde svensk och amerikansk sjukvård.

När hon kom hem sa jag att jag skrivit ut lite åt henne.
Hon blev störd och sa att hon kunde minsann göra sina egna läxor.
Hon skriver färdigt USA's historia. Wilhelm Moberg hinner hon inte renskriva, hon ska lämna in den handskrivna lappen.
Nyheten har hon nog glömt...
Jag ger henne den och säjer att läs igenom den ordentligt, för du kan ju inte läsa innantill, och inte ha en aning om vad du läser.

Frågade härom dan hur det gått med nyhets-läxan.
Läraren hade sagt att det var den bästa hittills!
Hon hade visst inte nämnt nåt om att mamma hade fixat den...

Fast jag kan ju säja att jag kommer ju inte fixa läxor åt henne fler gånger precis...

5 kommentarer:

Anonym sa...

Tur att tonåren är övergående.
Lennart

Suss sa...

Vilken snäll mamma hon har! Undra vad du får för betyg.. :-)

Anonym sa...

Ja du Tina. Har själv gjort samma som du.
Men den niten gör jag ej fler ggr eftersom han nu tror jag ska fixa det varje ggn.

Visst finns man där för att hjälpa dem med läxorna det e ju självklart men inte att göra det åt dem.

Å historien det gör jag imorgon känner man alltför väl igen.

Men Tina det går över jag vet. Det e alltid en tröst.

Å klart *du fixar ju bra betyg* =)

Kram Annica

Anonym sa...

"Jag gör det sen", heter det hemma hos oss när det gäller städning och läxor.
Jag brukar inte lägga mig i så mycket eftersom jag anser att det är deras eget ansvar, men visst känner man "Vad var det jag sa" när de sparat allt till sista dagen och undrar hur de ska hinna.
Det konstiga är att det alltid finns tid till Internet, shopping och kompisar...
Tur att det går över (förhoppnigsvis)!!! :D
Kram!
PS. Imorgon har vi utvecklingssamtal ;)

Tina Högman sa...

Annica:
Jag gjorde ju inte direkt läxan, jag skev ut en nyhet från nätet som hon berättade om i skolan sen.

Anna:
Nä. Jag vet att dom borde lära sej av sina misstag, och att jag hjälpte henne på det sättet denna gången var en av de få gånger jag tänker göra det.
Det är mer pinsamt att ha missat läxan än att jag tjatar om den.