Många decibell...

När sista personen i vår familj lämnar huset sker föjande:

1. Tar på sej ytterkläder.
2. Larmar på.
3. Går ut.
4. Låser dörren.

Idag uppstod ett litet problem som gjorde Angelica halvdöv och mej genomsvett.
Jag börjar jobbet 7. Richy också. Christoffer ska med bussen 7:10. Angelica har sovmorgon och ska åka med 8:48 bussen.

Kvart i åtta ringer Richy mej på jobbet. Larmet går hemma!
Larmet är kopplat till telefonen och ringer upp våra mobiltelefoner.
Han får inte tag i Angelica.

Men jag kan inte komma ifrån nu! säjer jag.

Ja men jag är i Mariestad!!

Jag springer in till jobbarkompisen, berättar vad som hänt, säjer att jag kommer snart.
Tar med nycklarna, låser upp cykeln, cyklar i ilfart kilometern hem iklädd arbetskläder och innetofflor.
Min fasa är att det brinner, eftersom brandvarnaren också går på larmet.

Dörren är låst, larmet är tyst. Jag låser upp, och får se Angelica invirad i handdukar. Hon har duschat. Därför har hon inte svarat. Hon garvar åt mej där jag står helt slut och flåsar som en blåsbälg...

Christoffer har missat att hon var kvar hemma, så han larmade när han gick. När Angelica gick ut från sitt rum reagerade rörelsedetektorn...