Man lärde sej ganska snart att inte lyfta upp huvudet för tidigt...
Av nån outgrundlig anledning glömde jag det idag. Jag parkerar cykeln, låser, tar ett par steg och DONK slår jag huvudet i balkongens golv. Eller tak då, för mej.
Jag stannar upp, håller mej för skallen och säjer några väl valda ord.
Ok, kanske inte så väl valda. Mer spontana.
Så hör jag. Eller inte egentligen. Ljudet från MP3'n låter konstigt.
Jag känner lite panik. Jag tänker att
shit jag har slått i huvet så nåt pajat, jag hör inte på ena örat
Sen kommer jag på... Jag har tappat ena snäckan från hörlurarna.
5 kommentarer:
HAHAHA!!! Förlåt att jag skrattar, men du är så himla rolig. Skönt att det finns fler klantskallar så att jag inte behöver känna mig så ensam.
Förresten, nu är Roger i skogarna runt Lidköping och "krigar" så hälsa från mig om du ser honom. :D
Kram!
Misstänkte att han var här, eftersom vi har en jätteövning mitt i stan!!
Japp, han ringde nyss och sa att de var mitt i stan :)
Cykelhjälm?
Lennart
Har hjärncellen hoppat rätt nu?? För visst va det därför du slåg huvet i golvet/taket? För att banka in lite vett.. ;-)
Skicka en kommentar