Så många tårar trodde jag inte fanns i mej.
Jobbade sista dan innan semestern igår. Tänkte ha en lugn och skön kväll.
Så blev det inte. Orkar inte berätta allt, men i korta drag löpte vår tonårsdotter amok.
Hon stack hemifrån och vägrade komma hem. Efter många telefonsamtal och sms fick jag henne att ringa tjugo i två inatt, så jag kunde se varifrån hon ringde.
Jag kunde äntligen somna.
I förmiddags ringde jag henne. Först mobilen, som var avstängd (urladdad vet jag nu) och det numret hon ringt från inatt bara för att få reda på att hon inte sovit där inatt... Hon hade gått till nån annan. Ingen visste vem, ingen visste var.
Jag ringde runt till kompisar, klasskompisar, okända folk på den adresserna jag fick som förslag.
Ingenstans fanns min dotter.
Polisen kändes inte som nån idé förrän vi gjort det vi kunnat själv.
Efter att jag inte kom på nån mer att ringa, bestämde vi att Richy tog MC'n och jag bilen för att leta efter henne där vi hade hört att hon blivit sedd.
När vi åker iväg möter vi henne och en kompis. Helt oförstående vad hon ställt till med.
Hon fattar inte att vi tänkte ringa polisen om vi inte hittat henne när vi letat själva. Hon fattar inte hur oroliga vi varit.
Finns det nåt egoistiskare än en tonåring??
Jag känner mej helt slut nu. Trött i hela kroppen. Antagligen från att alla spänningar släppt. Somnar nog tidigt inatt.
Det är i alla fall skönt att vår älskade flicka är hemma.
3 kommentarer:
En gång ett päron alltid ett påron.
Ändå saknar man dom när dom flyttar hemifrån.
Lennart
Ja du Tina vad säger man....
Vi har oxå haft det så här men vi testade att ignorera honom en hel dag...vilket ledde till att han mådde dåligt av att vi inte pratade med honom.
Sen satt vi ner å pratade med honom att det inte är ok att göra så.
Han har faktiskt inte gjort om det för han sa själv att det värsta han visste var att vi inte pratade med honom.
Ibland får man testa lite olika knep.
Det funkade iaf här.
Kan vara värt ett försök kanske om hon gör det igen.
Ha nu en fortsatt trevlig semester!!!
Här jobbar man en vecka till innan man ska få lite efterlängtad ledighet.
Kram Annica
Jag kan bara säga att jag lider med dig! Jag vet precis hur det är! Man vill bara att tonårstiden ska gå över så att man vet att de klarat sig helskinnade igenom den.
Tänker på er!
Kram!
Skicka en kommentar