Plutten...

Tog en tur med syrran i Rådaskogen igår. Knallade runt en mil. Skönt att kunna göra det igen, det har ju REGNAT hur länge som helst.
Vi babblade som vanligt OAVBRUTET om ditt och datt.
Bland annat om Plutten. Jag kom att tänka på Plutten när jag jobbade, och jag berättade för en jobbarkompis. Hon hade väldigt roligt åt detta.

Detta är storyn om Plutten:
Plutten är en mycket speciell person. Jag och Suss träffade honom på färjan till Kristiansand i april 2005. Eller det var väl egentligen inte så att vi träffade honom, det var snarare han som träffade oss.
Minnet av Plutten är lite diffusa, inte bara beroende på vissa alkoholhaltiga drycker som intagits, för det var inte så farligt, men det är två år sen, så minnet har liksom försvunnit lite.

I alla fall åkte jag och Suss på färjan till Norge. Vår andra syrra fyllde 30, och vi skulle dit för att överraska henne. Hon bor nämligen i Kristiansand.
Färjan gick på fredag kväll, och vi skulle vara framme på morgonen. Vi gjorde som alla brukar göra på båtar. Knallade runt lite, kikade i Taxfreen, tog en öl emellanåt...
Rätt ofta såg vi en kille i fiskarhatt. Han gick omkring bara. Log hela tiden. Vi såg honom aldrig sitta ner, dricka nåt eller vara med nån annan. Han bara gick omkring ensam, leendes.
Vi kallade honom myskillen. Han såg ut som en sån. I sin egen lilla värld.

Framåt ett-tiden på natten tyckte vi att vi skulle gå och lägga oss. Vi knallar ner till vår hytt.
Vem står där, ett par meter från hytten? Jo, myskillen.
Automatiskt slänger man en blick på honom, vi möter hans blick.
Vi låser upp vår dörr, Suss går in, jag efter. Och myskillen... han följer med.

Där står vi, jag och Suss. Rätt paffa. Tittar snopet på myskillen. Vad ska vi göra nu??
Suss sätter sej på sin säng. Myskillen sätter sej brevid. Jag sätter mej mittemot, på min säng.
Där sitter vi som tre spån. I alla fall två, för jag och Suss fattar inget.

Jag kommer inte ihåg precis vad vi säjer, men killen förklarar:
-Plutten e tött. Plutten vill sova.

Jag och Suss blir ännu mer förvirrade.
Vad pratar han om? Vad menar han?
Jag ser att han har ett sår på handen.
Jag frågar vad han gjort, mest för att ha nåt att säja.
-Det var nån som tyckte Plutten va dum, så han fick ett sår.

Ok. Nu fattar vi. Han pratar om sej själv i tredje person. Det är ju han som är Plutten. Dessutom pratar han babyspråk hela tiden.
Vi försöker få ut nåt vettigt av hela den underliga situationen. Försöker begripa vad han ville.
-Plutten e tött. Plutten vill sova.
Han lägger huvet mot Suss axel. Suss håller på att bryta ihop av skratt.
Jag kämpar mot skrattet, jag vet ju inte hur han ska reagera, för han verkar inte märka att Suss skrattar, men om han ser att jag som sitter mittemot börjar skratta... Jag håller emot skrattet, vilket resulterar i att tårarna börjar rinna. Jag och Suss har stora problem nu...

Vi föröker få honom att inse att han inte kan sova hos oss. Han måste ju ha en egen hytt.
Det funkar dåligt.

-Plutten ville gilla, men Plutten hitta ingen gill!
-Va...?!
-Nä, Plutten hitta ingen gill...
Då förstår vi...
-Nä med du är ju på en båt! Man kan inte grilla på en båt!
-Nä, Plutten hitta igen gill...

Två personer har det MYCKET jobbigt nu...

Hur fasen ska vi få ut killen?? Ska vi hämta en vakt? Jag tycker inte det. Han verkar ju helt harmlös, vi borde ju kunna få ut honom.
Så börjar han ta av sej skorna.
-Nej, men ta inte av dej skorna!
-Nä, förlåt... dom luktar illa...!
-Nej men du KAN inte sova här!
-Plutten e tött. Plutten vill sova...

Han lägger sej på golvet.
Jag knyter hans skor och vi säjer att han måste gå nu.
-Ja. Nu ska Plutten kypa ut.
Och han kryper ut.
Och jag och Suss bryter ihop totalt.

Efter en stund öppnar jag dörren och kikar ut...
Han går med sitt keycard och trycker in det i dörr efter dörr, men den passar inte nånstans.
Jag tycker synd om killen och går fram och tittar vad han har för nummer. Han var två våningar fel...
Vi följer honom ner till sin hytt, öppnar hans dörr, föser in honom och går snabbt därifrån...