Tut i luren...

Nu vet jag vart D tog vägen! D blev F! Såg inte det igår för det satt en skiva i.

 

I förmiddags ringde min chef och frågade om jag kunde jobba ett par timmar.

Det var en som var själv på avdelningen mella 14 och 16, och eftersom vår lilla farbror är dålig är det ju dumt att man är själv, om nåt skulle hända.

Det är inte mycket med honom, och det känns lite ledsamt.

Jag fick ett SMS från en jobbarkompis förut som undrade om jag visste om han var kvar.

 

Det var några säkerhets snubbar här förut. De satte på metall-lister på våra altandörrar. Vi har bra lås, men det är små bläppar som går in i dörrkarmen, så vi bättrade på det lite.

Kommer de in (tjuvarna alltså) tjuter det utav bara fan, 130 decibel rätt i örat. Tut i luren är det minsta man kan säja. Dessutom har vi en såndär trumpet på utsidan med, så vi väcker nog de flesta inom en halvmils radie, om det är på natten. Annars blir de bara irriterade och undrar vad sjutton det är som låter så hiskeligt. Fast det blir de nog på natten med förstås... Vi har alltså ett villa larm, men nu tänkte vi att de dummingarna ska inte ens få komma in. Då får de slå sönder ett fönster, och gör de det hoppas jag att de skär sej ordentligt.

Då kommer det blod, och då kan jag svabba lite för DNA testing! Det skulle ju vara spännande!

 

Nu börjar LOST! Tack för mej!