Tonåringar...

Nu har barnen packat. Jag hjälpte Christoffer, och när Angelica kom hem sa jag att vi skulle packa. Då blev hon skitsur och sa att det kunde hon göra själv. För hon var väl inte handikappad heller!

 

Jag ska erkänna att ibland fattar jag inget. I en vecka är hon hur glad som helst, nästa surar hon för allt och inget man gör är bra. Man blir ju helt förvirrad som morsa.

Det är väl det som kallas pubertet antar jag...

 

Jag läser en bok som heter "Du fattar ju ingenting" som handlar om tonårsdöttrar och hur man bäst tar hand om dem, som mamma särskilt.

Jag kan konstatera att jag har gjort rätt i många saker! Det känns tryggt och skönt och det säjer jag med stolthet!

Ett exempel de tog upp i boken var detta problemet med att få en finne mitt i pannan när man ska på disco. Vad man INTE skulle säja var att "men det är väl inte så farligt" eller nåt sånt, för detta är ett ENORMT problem för en tonårstjej. Det man helst skulle göra var att hjälpa till att sminka över det, och PRECIS så gjorde jag när jag hamnade i den situationen, och Angelica blev vacker som en dag!!

 

Nä nu är reklamen slut snart, så jag ska se på LOST!