Helt i onödan!

När jag hade monterat klart hela köksskåpet och skulle sätta i knoppen i glasluckan fick jag se att det var en spricka i träet. Jag hade tänkt åka in till stan idag med luckan.
Igår skulle jag leta fram kvittot. Jag hittar det inte! Jag vet att jag stod med det i handen när jag skulle hämta ut möblerna. Jag gav det till Christoffer när jag skulle kånka ut det till bilen. Eftersom jag behövde hjälp av Christoffer la han kvittot nånstans. I bilen säjer han. Där låg det inte. Jag har letat. Och letat. Och letat.
Omöjligt. Hittar det inte.

Jag ringde Jysk i morses:

-Hej, jag heter Tina Högman. Jag köpte skåpet Emily i måndags, och när jag fått ihop allt fick jag se att det var en spricka i träet på ett av glasdörrarna.

-Jaha, vänster eller höger?

-Eeh... det blir väl höger.

-Ja, om du står framför skåpet liksom?

-Ja, just det.

-Spricka höger sida på glasdörr... mumlar hon medans hon skriver.

-Ja, fast själva sprickan är på vänster sida!

-Eeh...??

-Alltså, den högra dörren, men på vänstra sidan, där knoppen sitter!

-Jaha! Vart ska vi skicka luckan? På posten eller vill du komma in och hämta den?

-Ni kan väl skicka den då.

-Ja då tar jag din adress då!

Helt i onödan har jag vänt upp och ner på huset för det där jäkla kvittot!