Jag såg det på morgonen, men vi skulle åka iväg på en crosstävling i Falköping jag och Richy. Barnen sov fortfarande så jag hoppades att han inte skulle märka det förrän vi kom hem.
Tyvärr hade Angelica upptäckt det och sagt till Christoffer. Hon ringde och sa det till mej.
När vi kom hem kom Christoffer springande och sa "Rufsen är död" och började gråta.
Jag kramade honom och tröstade så gott det gick. Sen hämtade vi en låda, la i bomull och la Rufsen i. Vi spikade ihop ett litet kors och begravde honom.
Christoffer hade svårt att somna inatt. Jag låg brevid honom en stund, men i morses var han jättetrött, och han sa att han sovit dåligt.
Jag skrev en lapp till hans lärare och förklarade, ifall han skulle bli ledsen under dagen.
Strax efter klockan 12 kom han hem, det blev för jobbigt, han var ledsen till och från.
Han gråter lite då och då, men nu sitter han och spelar Sims på datorn och verkar ha glömt det för tillfället.
2 kommentarer:
Stackars Christoffer...
Jag förstår att han är ledsen.. Ge honom en kram från mej!
Usch va jobbigt...lilla gubben då
Jag tycker sånt är svårt..å då ska ju jag va vuxen...
Kram till honom
B.
Skicka en kommentar