Tussen har fått en ny kattlucka. En med magnetlås. Han har nämligen haft en granne på besök här. Det uppskattar han inte. Särskilt inte när grannen äter upp hans mat.
En stor svart katt har kommit in flera gånger, han sticker så fort vi går dit, men Tussen bryr han sej inte om. Nu mera sover Tussen uppe vid kudden hos mej och Morten, han känner sej nog rädd på nätterna.
Han har en magnetkula i halsbandet som släpper en spärr när den kommer emot botten i luckan. Problemet blev nu, insåg vi, att Tussen brukar sätta upp tassarna på kanten och putta in en tass först innan han trycker in huvudet. Det funkar inte längre eftersom magnetkulan då kommer för högt upp och spärren inte släpper. Han måste stå med tassarna nedanför och trycka in huvudet. Att gå ut är inga problem eftersom det inte finns nån spärr åt det hållet.
Ja, hur lär man då en katt detta, är ju frågan.
Vi får väl helt enkelt vänta och se.
Vi behövde inte vänta länge. Mitt i hockeyn bröttlar det i kattluckan och jag går ner. Jag möter Tussen som uppenbarligen kommit in. Frågan är bara om han kommit på det eller om han hade ren tur...
1 kommentar:
Tur att katter är intelligenta varelser :)
Skicka en kommentar