lördag 4 februari 2012

Birdie nam nam...

Det är ju så underbart när man kommer hem och hittar hela huset fullt med fågelfjädrar... Jag ropar på Angelica för att få lite styrka. Det fick jag inget av henne, hon var lika mesig som jag. Vi kikar runt lite försiktigt för att leta efter den döda fågeln. När jag letar efter ficklampa för att lysa under sängen hör vi ett högt skrikande. Både jag och Angelica illvrålar vi med. Tussen har fågeln i Nores rum och den är uppenbarligen INTE död. Vi trodde det var en liten fågel, men det var en koltrast.
Efter många om och men, Angelica filmade delar av spektaklet med sin mobil, det kommer väl på FB snart, flaxar fågeln in i mitt sovrum. Vi öppnar balkongdörren så han ska känna draget och fatta att han kan flyga ut där. Fågeln sitter bakom byrån och verkar paralyserad. Vi försöker få fart i den genom att banka i byrån, klappa händerna, vifta frenetiskt med armarna, slänga ett par strumpor på den, men ingen reaktion. Vi låter den vara en stund. När vi kollar nästa gång sitter han i sängen. Så flaxar han runt lite och landar på gardinstången. Där sitter idiotfågeln än. Han verkar ha burrat upp sej för att sova eller nåt. Hur fasen ska jag få ut den...? Balkongdörren står fortfarande öppen och det är typ -20 ute. Snart är det lika kallt i vårt sovrum...