Lämnade in bilen på service klockan 8:30 och fick mej en uppfriskande 15-minuters promenad tillbaka. På vägen möter jag ett av "orginalen" i stan. Han brukar gå under namnet Postis eftersom han jobbade som brevbärare innan han blev såpass psykiskt sjuk att han inte kunde jobba. Han går mycket, man kan se honom precis överallt, ofta muttrande för sej själv. Han går målinriktat, med bestämda steg, fast vart han går har jag ingen aning om... Idag såg han proper ut. Han har oftast sin gamla lortiga röda postjacka, som dessutom är för liten, men idag hade han sin nya jacka, den har han väldigt sällan. Hans skägg var ansat och håret var hyfsat. Han gick som vanligt ganska raskt. Precis när han passerar mej säjer han
-De' va'nte jag!
Hepp, då vet vi det. Postis är oskyldig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar