I morses klockan 6 vaknade jag abrupt av ett himla liv. Kattluckan smällde hårt fram och tillbaka några gånger. Först fattade jag ingenting, men sen kom det ett tjut. Då sätter jag mej yrvaket upp i sängen och fattar att det är en katt som skriker. Tussen är så tyst jämt, han piper liksom bara. Han pep lite grann när han var liten, men nu är han helt tyst. Han har aldrig jamat. Däremot spinner han nästan jämt.
När jag nu hörde katten som tjöt tänkte jag att det var en annan katt som kommit in så jag flög upp ur sängen. Efter nån minut fick jag ordning på morgonrocken, jag vet inte hur jag hade det för jag fick i ena armen men inte den andra hela tiden, trots att jag vände och vred på den flera gånger. Till slut fick på mej den och går ut i vardagsrummet.
Tussen vandrar omkring som en osalig ande med svansen tjock som en ekorrsvans. Han nosar runt sin lucka, sticker ut huvudet lite, backar, hoppar upp i fönstret och tittar, går ett varv ut i hallen, genom köket och tillbaks till vardagsrummet. Kollar luckan igen... och så håller han på. Jag inser att det inte är nån annan katt där och går och lägger mej igen. Efter en halvtimme har Tussen lugnat sej och kommer och lägger sej hos mej i sängen, men då är det dags att gå upp för jag ska jobba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar