En kväll som inte blev som jag tänkt...

Morten hade bokat bord på Stadt, och vi står i hallen, redo för att cykla iväg. Jag ska rätta till mina byxor. Då lyckas jag fastna med ringen jag har på fingret i bakfickan... Jag vågar inte dra till för jag vill inte göra hål på byxorna, så Morten håller i ringen medans jag lirkar ur fingret, så han kan få loss ringen från byxorna.

Vi kommer iväg, och äter en god middag med vin. Vi blir båda proppmätta, och i stället för att cykla hem och sätta sej i soffan, känner jag att jag måste röra på mej. När jag blir sådär himla mätt mår jag inte bra av att sitta still. Vi bestämmer oss för att spela lite biljard.

Sagt och gjort. Vi fortsätter till bowlinghallen, köper varsin öl och går ner till biljardborden. Vi börjar spela. Det går hyfsat bra, men så måste jag använda biljardkrattan, jag lyfter upp den från fästet under bordet, snurrar på den för att få rätt ände, och dänger den då i pannan på mej själv...

Efter ett tag får vi sällskap av en kille, han är i min ålder, jag minns honom från gymnasiet, han gick i nån form av särklass, som det hette då. Med andra ord är han inte smartast i stan, om man säjer så. Han är välkänd i stan, P, för han är med överallt och väldigt social. Han stod och tittade när vi spelade, han talade om hur jag skulle spela hela tiden. Jag tyckte inte han var sådär himla mycket bättre än mej, även om han flera gånger talade om hur bra han var, och det blev lite komiskt när han berömt mej en massa för att jag är så bra, och jag talar om för honom att jag höll i en biljardkö för första gången för sisådär en tre år sen...

Men nu börjar min mage bråka. Jag har ömsom ont, mår illa och kallsvettas. Jag kommer på att jag aldrig tog mina mediciner i morses, och två öl, ett glas vin samt en jäkla massa mat utan mina Omeprazol tydligen inte var så lyckat. Morten säjer att vi får gå hem, men jag säjer att jag går hem själv, så kan dom spela färdigt först, så P får min kö.

Jag cyklar hem, är helt slut när jag kommer hem. Lägger mej på sängen en kvart eller nåt. När jag lägger mej på rygg brukar det släppa när jag får så ont av magkatarren, och så gör det nu med. Jag vet att det kommer tillbaka efter ett tag om jag går upp, men jag hann i alla fall plocka ur linserna och tvätta av makeupen. Sen gick jag och la mej i TV-soffan i stället.

Efter ett tag kommer Morten hem. Han berättar att han fick med sej en lapp av P med hans telefonnummer som han skulle ge till mej... Han undrade även vart jag (inte vi) bodde... Den varianten var ny, får jag säja. Jag har aldrig fått ett telefonnummer från en kille genom min partner förut... Uppenbarligen hade han inte fått med sej att vi var ett par. Eller också brydde han sej inte om det...
Jag hade även ett halsband på mej igår, som jag idag kan konstatera innehöll nickel. Det känns i nacken.