Det blev inte bättre...

Nä. Det blev det inte. Jag var fortfarande lika vimsig på jobbet.
Jag skulle duka till kvällsmaten. Ställer fram tallrikar och glas. Glasen räcker visst inte. Måste ha räknat fel...
Så säjer jobbarkompisen

-Men Tina du har ju ställt TVÅ glas här!

-Jaha! Det var därför det inte stämde! Jag trodde jag räknat fel...

Sen ska vi börja äta...

-Men vi har ju inga bestick...?!

-Oj då...!

Sen gick det ganska bra resten av kvällen faktiskt. Tills vi skulle hjälpa en dam i säng vid halv nio...
Först glömmer jag att ta på pyjamasskjortan.
Sen ska jag hjälpa henne med löständerna. Hon har en tablett "corega tabs" som man lägger i burken med tänderna, så rengör tabletten under natten. Den står på ena sidan på handfatet. På andra sidan står ett glas med vatten. Tabletten håller jag på att lägga i glaset i stället...
Jag tar fram pyjamasbyxorna och ska hjälpa henne att ta på dom. Både tant och den andra personalen protesterar... Jag har glömt underbyxorna...

Jobbarkompisen:

-Tina du ska SNART få gå hem...!

När jag äntligen får cykla hem lyckas jag tappa framskärmen på cykeln också.

Tankspridd....

Jag är alltid lite tankspridd, men idag hade jag nog glömt hjärnan hemma.
Hade skjutsat Richy till jobbet. Åkte till Ica och handlade lite. Klockan var bara halv tio, så det var inga andra affärer som var öppna.

När jag var färdig var klockan över tio, så jag parkerade down town och skulle göra mina ärenden:

1. Köpa frimärken.
2. Skaffa nya linser.
3. Kolla bokrean.
4. Köpa nya trosor.

Det sket sej med en gång, för frimärkena skulle jag ju köpt på Ica givetvis.
Ja ja, det funkar säker på Svensk kassaservice med tänkte jag... får ta det sen.

Var på väg in till optikern för att boka en tid. Jag kommer på att jag inte har min filofax med mej, och jag har inte mina arbetstider i huvet. Ingen ide att gå in där då.

Åhlens ligger intill, så jag knallar in för att köpa lite nya trosor. Hittade inte såna jag ville ha, så jag gick ut igen.

Kollade bokrean. Köpte två böcker. Dödlig strid - Ken Follett och Fallet avslutat - Michael Connelly.

In på H&M. Stannar till vid sminket. Köper inget, går ut igen. Kommer halvvägs till bilen när jag kommer på vad det var jag skulle göra på H&M. Trosor... Går tillbaks. Bara en massa tunna sladdriga trosor med spets på hela. Vill jag inte ha.
Kollar Lindex. Ja! Hittar några, 3 för 100:-. Köper dom.

Går till bilen. Tar en omväg runt halva parkeringen eftersom jag glömt vart jag parkerat...

Åker hem, men stannar vid Svensk kassaservice för att köpa frimärken. Där har dom givetvis inte frimärken, så jag får åka till Ica och köpa.
Ett nytt försök att åka hem. Kommer på att jag skulle lämna in Angelicas digitalkamera...

Jag ska snart till jobbet. Undrar om jag klarar av att jobba idag...?

Tvåhövdad...

Klev upp tidigt i morse. Väckte Christoffer tio i sex.
En kvart senare åker vi.
Destination KSS.

Vi får prata med en sjuksköterska. Hon förklarar precis hur det kommer gå till. Vi sitter där vid bordet, jag sitter bredvid Christoffer.
Jag tycker att hon tittar lite skumt på honom... Jag tittar dit också.
Brak.
Christoffer tuppar av och vi fångar upp honom.
Försöker tippa stolen och få upp hans ben. Då krampar han så vi får lägga honom på golvet. Han kvicknar till efter en stund.
Där sitter jag och två sjuksköterskor på golvet, och nån har hämtat en kudde åt Christoffer.

När han mår lite bättre hämtar nån hans säng, så han lägger sej där.
Vi kör in sängen och Koffe på vårt rum.
Han får dropp, för det dröjer. Dom ska ringa från operation när läkaren är klar, men operationen som är före har dragit ut på tiden. Han ser så liten ut... Han är nästan lika stor som mej, men där under filten i sjukhuskläder och dropp ser han så liten ut... Det är jobbigt att se honom.
Klockan tio får vi åka ner. Då har vi varit där sen 7.
Christoffer har fått premedicinering, en sömntablett, så han flummar bort...

Nere på op får jag på mej en mössa, rock och tossor. Jag sitter hos Christoffer medans dom grejar.
Han får narkosmedlet och jag ser hur han försvinner... Jag känner tårarna bränna bakom ögonen. Får kämpa för att inte gråta. Fan vad svårt det var.
Jag måste gå ut, och innan dom stänger dörren vänder jag mej om och ser på honom. Önskar att han slapp detta... Känner mej så skyldig.

Går upp på avdelningen igen. Tar en kopp kaffe och två smörgåsrån.
Läser senaste numret av Illustrerad som jag tagit med mej.
En kopp kaffe till, och två skorpor.
Ett äpple.

Äntligen! Dom kommer och säjer att han snart är färdig. Jag går ner till uppvaket. Han sover gott i sängen.
En dryg timme sitter jag hos honom. Sen vaknar han.
Tittar lite yrvaket på mej.
-Hej, säjer jag.
Christoffer muttrar nåt. Han blundar igen.
Öppnar ögonen efter en stund igen.
Tittar på mej. Tittar runt lite. Tittar på mej.
-Du har två huven...

Ny dator...?

Hade precis skrivit ut 125 medlemskort.
Sen började datorn låta konstigt.
Sen dog den.

Inte bra...

Den bärbara jag har nu är inte så kul den heller.

Dags för en ny?

FK...

Idag fyller Angelica 15! Jisses.... nu börjar man inse att man är gammal...!

Jag fick ta ett litet brejk... Sitter och jobbar med mcklubben. Skriver ut medlemskort. Jag ligger lite efter liksom... Har ju som bekant varit lite down ett tag.

Igår gav jag mina jobbarkompisar lite att fundera på! Dom såg i boken vi har, där vi skriver vem som jobbar, om man är ledig, ersättare osv att jag skulle vabba (vård av barn) idag.
Christoffer är 13,5 så vanlig föräldrapenning får jag ju inte längre.
Imorn ska jag begära ett läkarintyg när vi kommer till sjukhuset.
Koloskopi och gastroskopi. Tarmen och magsäcken måste vara ren, så snart ska vi börja med laxering.
Stackaren...

Jag ringde försökringskassan i morses.
Efter att ha knappat in tvåor och treor och mitt personnummer sa rösten att det var kö och att jag hade nummer 137 i kön.
Detta ansåg jag inte att jag hade tid med, jag skulle duscha innan jag och Koffe stack till stan en sväng, så jag la på.
Ringde igen efter att jag gjort mej i ordning.
Knappar in tvåan och trean och personnummer igen.
Nu säjer rösten att det är ett högt tryck på linjen och att jag får ringa senare.
Jaha. Skit i det då tänkte jag och jag åkte iväg.

Vi gör våra ärenden på stan, Christoffer köper ett spel till Nintendo Wii, jag byter batteri i min klocka och så tar vi en fika också...

Ringer igen då när jag kommer hem.
Samma procedur. Tvåa trea mitt personnummer...
Det är många som ringer nu, du är placerad i kö och har nummer 136.
Suck.
Sakta går det neråt.
Du har nu nummer 15 i kön.
tut tut tut tut tut
knäpptyst
klick klick sprak
dötyst
Jag är väck i cyberspace.
Irriterat ringer jag upp igen.
Tvåa trea personnummer.
Det är många som ringer just nu. Du är placerad i kö, du har nummer 115 i kön.

Tack! Det artar sej!
Och denna gången får jag prata med en människa tillslut.

Over the hills and far away...

Det finns en låt som berört mej så. Jag har inte lyssnat på den på flera, flera år. Av en händelse kom jag att tänka på den för några dar sen.

Den är så tragisk, fast trots allt med ett lyckligt slut... Om man orkar se hela videon till slutet!

Simma med SIM-kortet...!

Jag la mej ju som jag nämnde i badet då...
Skickade ett SMS till en vän...
Fick ett svar...
Jag svarar tillbaks...
När jag svarat, ligger där (fortfarande med mobilen i handen) och bara njuter bubblar det till i kranen och det rinner ut lite vatten.
Jag blir dörädd, hoppar till och håller på att tappa mobilen i vattnet!
Jag skickar ett sms:

Shit! Jag höll på att tappa mobilen i vattnet!

Svaret i kortat version:

Tappa inte mobilen!

Mitt svar:

Det är lugnt, jag har den gamla mobilen kvar, får bara torka SIM-kortet lite...

Och så nästa svar:

Simma med SIM-kortet!

Jag börjar asgarva! Lägger mobilen på bänken. Tar ölglaset som står på badkarskanten, fortfarande fnissande, lyckas få ölen att rinna ner både i halsen och över kroppen.

Är det det som kallas alkoholmissbruk...?

Och så kan jag meddela att Hammarby bara leder med 1 mål över Villa!!

Tvätt...

Angelica skulle åke med en kompis till hennes pappa över helgen. Dom åkte direkt efter skolan.
Jag blev smått chockad när jag kom hem.
Första chocken kom redan när jag kom farande på cykeln upp på uppfarten och såg att hon dragit upp persiennen. Det hör till ovanligheterna.
Sen har hon faktiskt plockat upp en massa kläder som legat på golvet i hennes rum och lagt i tvättkorgen. Sen blev tvättkorgen full, så hälften låg brevid.
Detta är vad som fanns i tvätthögen:

• 5 badlakan
• 1 underlakan
• 2 mjukisbyxor
• 7 långärmade tröjor
• 13 trosor
• 1 par jeans
• 3 BH (två var mina)
• 12 par sockar (6 var mina)
• 6 omaka sockar
• 2 shorts (!?!)
• 1 par leggings
• 14 T-shirt/toppar (1 var min, 1 var Koffes...)
• 8 linnen (1 var mitt)

Jag blev lite förvånad faktiskt, trodde hon skulle ha mer av mina kläder... Saknar en rosa top som det står "miss california" på med silver-pluppar. Den finns inte i hennes rum, inte i min garderob, så nu undrar jag.... vart sjutton är den??

Nu är första ölen slut... Tänkte hälla upp ett bad, öppna en öl till och krypa ner i badet och mysa lite...!

Tina. En f.d. trummis....

Jo. Så är det faktiskt. Jag har faktiskt spelat trummor. Det var det roligaste instrumentet jag spelat. Jag har spelat flöjt, piano och gitarr ch trummor. Ångrar idag att jag slutade... Detta kunde varit jag (och katten...):

Rödmosig....

Jag hör inte till dom som blir bruna i hyn lätt. Vintrarna är hopplösa. Jag får variera med brun-utan-sol och solariet, beroende på tiden...
Idag kom jag hem från jobbet rätt sent. Hade ett långt samtal i omklädningsrummet med en jobbarkompis om djupa saker.

Kom hem till slut och kände att jag behövde slappna av i solariet en stund. La mej en halvtimme på rygg. Blev givetvis rödmosig i ansiktet.
Vände på mej, en halvtimme på magen, med en handduk över huvet, det brukar vara enklast. Fast det blir ju rätt varmt. Ännu mer rödmosig i ansiktet...

Mitt i detta kommer Richy hem. Han har köpt fyra flaskor starkvinsglögg. Han ska ha tre när han och kompisen åker till enduroVM i Östersund.
Den fjärde öppnar han direkt, har tagit fram en mugg till mej med, så nu har vi även delat en flaska glögg...
Ni som känner mej personligen vet hur jag ser ut efter lite alkohol i kroppen... Rödmosig i ansiktet...

Ja en flarra försvann ju snabbt, så jag skulle värma en till...
Vi köper alltid Blossa (som har skruvkork), men nu hade han köpt nån annan sort.
Jag kämpar med korken, vrider och grejar så jag blir om möjligt ÄNNU mer rödmosig. Till slut pillar jag upp folien runt korken, bara för att upptäcka att det är en VANLIG kork...

Ahmen vaff...

Fram med vinöppnaren då. Till slut lyckas jag värma den jäkla glöggen...

Richy ska till Göteborg på lördag. Har lovat att skjutsa honom till stationen. Måste ju ändå på systemet. Ska köpa en flaska glögg och några Mariestad...!

Tyngdlagen...

Surfade runt lite på Aftonbladet. Tittade lite på webb-TV. Hittade denna:

Gynning v/s Silvstedt...

Jaa... vad ska man säja...
Jag började skratta, men sen tyckte jag att det hela egentligen var rätt tragiskt..
Är det så himla viktigt med snygga bröst??
Mina är rätt snygga så länge BH'n är kvar... Sen faller dom med tyngdlagen. Men vaddå?
Gynning har uppenbarligen lagt ner en massa pengar på nya bröst som hon ändå inte är nöjd med.
Jag föredrar att köpa en BH för 200:-... Det känns som ett billigare alternativ.
Duger jag inte när BH'n ramlar av och brösten följer samma väg så kan det kvitta...!

Kaffefilter...

Hur kan man glömma att handla kaffefilter????
Jag fick ta papper... Men det är ju bättre än inget, för en hel dag utan kaffe funkar INTE!

Inte kan jag gå ut på byn och ner till affären heller... Jag är nämligen sjuk idag. Väldigt sjuk...
Christoffer tycker att det är lite jobbigt nu, dessutom är han förkyld, så han stannade hemma från skolan idag. Han ville att jag skulle vara hemma också, men han är ju 13 ½ så jag får ju inte ut nån föräldrapenning, så jag ringde jobbet igår kväll och sjukskrev mej själv.
Efter jag gjort det åkte jag och Koffe in till stan och handlade lite mys-mat...!
Vi ska äta kyckling idag, med ris och Mangoraja, sen ska vi äta glass och kladdkaka!

Så ringde Richy förut. Han åker på jobb i Danmark nästa vecka. Troligen hela veckan, när Christoffer ska till sjukhuset. Christoffer sa att det var ok.
Och det hade nog varit värre om det varit tvärtom... Om inte jag hade kunnat åka med.

Nu är det gjort...

Nu har jag gjort en av de svåraste grejerna i mitt liv. Jag har en kvar som kommer så småningom, men nu är den första gjord.
Jag har berättat för Koffe att han har samma sjukdom som jag.
Givetvis kom tårarna, och Koffe blev ju ledsen med.
Det är så tungt. Jag vet att det inte är mitt fel egentligen, men ändå känner jag vissa samvetskval för det jag gett honom.
Richy är ju inte mycket till stöd heller... Muttrade nåt när jag kom ut efter samtalet gråtandes att Christoffer blev väl ledsen för att jag grät.
Sen var han mest sur för att Angelica ätit upp kakorna...
Christoffer vet att han ska in på sjukhuset för en undersökning snart, men han vet att både jag och Richy kommer att vara med honom. Vi är hos honom när han blir nedsövd. Vi är där när han vaknar, och då är allt över.

Sen ringde dom från ungdomsmottagningen och berättade att Angelica precis varit där och skaffat p-piller...
Hoppsan då.
Ja, ja. Jag har väntat det... Hon har varit ihop med samma kille i över ett år nu.
Tyvärr vet jag hur jag har mått med en massa hormoner och grejer i kroppen. Precis som om det inte räcker med hormoner för hennes del...
Misstänker att det inteblir så kul här hemma framöver...!! Fast man vet ju aldrig! Det kanske inte blir så farligt...

Mina kontakter...!

Prinsessmamman hade ett litet skojigt test! Jag var ju bara tvungen att göra det...:
Ta fram din mobil, gå in på kontaktlistan.

Har du kysst nummer 7?
Min svägerskas tvillingsyster... tror inte det...! Fast vi har festat en del i ungdomen, men jag tror att det sträckte sej till kramar bara...!

Har du träffat nr 9 i veckan?
Nä. Har inte setts sen nyårsafton då vi var på samma fest!

Älskar du nr 10?
Nu blev det konstigt. Jag ingen aning vem det är! Finns inte med på hitta.se heller... Det är antagligen nån av barnens kompisars mammor eller nåt...

Är nr 11 en sötnos?
Jodå, hon är rätt söt...! Fast inte min typ... *asg*. Vi är bara kompisar!!

Är nummer 15 din bästis?
Ja, han är min "bästis". Goaste killen jag känner. Det är min son!

Har nr 16 gått i samma klass som du?
Nä. Det är min chef...

Brukar du hänga med nummer 19?
Angelicas kompis mamma. Vi brukar inte umgås direkt.

Är nr 20 bra?
Hon är kanon! Synd att hon bor ända bort i Västervik bara!

Gillar du nummer 26?
Har bara träffat henne som hastigast, har pratat i telefon ett par gånger.
Angelicas kompis mamma... har några såna i mobilen...!

Vet du om nr 31 har ett förhållande?
Angelicas kompis från Kiruna, 16 år gammal... vad vet jag??

Surt...

Gjorde rent akvariet förut. Ovanpå ligger två glasskivor. Jag tog dom till duschen och skurade av dom ordentligt.
Så ordentligt att det gick sönder en bit.
Vad sur jag blev.

Sen tog Rosenström-CD'n slut. Jag bytte till Creedence som jag inte lyssnat på länge på.
Då är det ett hack i den!
Nu blev jag ännu surare.
Fast det är kanske inte så konstigt... den har hängt med på fester i snart 20 år tror jag..!

Arn...

Fick äntligen tummen ur och såg Arn igår!

Måste erkänna att jag trodde det skulle vara lite mer action... men jag tyckte om filmen!
Det kändes lite häftigt att höra namn på ställen där man bor, känna igen vyer och sånt!

Är det helt omöjligt att hitta en musikkanal på TV'n med bra musik eller? Sitter med laptopen framför TV'n, har suttit här i snart två timmar utan att hitta det jag är ute efter. På laptopen har vi ingen musik, så jag satte på musik på TV'n men det var inget vettigt där. Det får väl bli nån CD då, för nu ska jag göra rent akvariet och det är inte jättekul...

Jag satte på Björn Rosenström.

*asg*

Jag menade ju inte riktigt så! Såg när jag skrivit det hur det blev... Jag menar förstås att jag satte på en CD med Björn Rosenström...
Får nog kolla på hans hemsida snart om han spelar i närheten.

Minns du Almesåsen Suss!! Jäklar vad kul vi hade!!
Och förresten... borde vi inte ta ett partajande på Mortens krog i Uddevalla snart???

Undersköterska...

En av våra boende satt och funderade.
-Undersköterska.... sa hon. Jaa... ni gör ju faktiskt under!!

Sånt värmer gott!!

Sopa...

Jag och min kusin hade en s.k. popgrupp när vi var små.
Tandborste med toarulle på, och ett snöre som sladd. En perfekt mic.
Gitarrer av papper. Kanske mindre effektiva, men de funkade tills jag lärde mej spela lite riktig gitarr...
Vi hade t.om. scenkläder. Av nåt gammalt vitt underlakan hade vi tråcklat ihop kjolar.
Vi skrev egna låtar till och med! Tyvärr slog dom aldrig riktigt igenom...

En gång kom vi på att vi skulle ha nån form av mannekänguppvisning. Bland annat skulle vi ha nån form av städrock att visa upp. (JA! Det är sant!)

Eftersom vi tyckte att vi hade en hyfsat bra popgrupp skulle vi sjunga in lite på band och ha som musik till.

Min kusin skulle sjunga till städrocken.
Hon improviserar, tar melodin Dover- Calais och sjunger:

sop sooop soooooopa sooooopaaaaaa

Vi fick avbryta lite senare, för jag bröt ihop av skratt och det kom med på bandet...

Nu måste jag fortsätta städa.
Keep my mind off things...

Klassikern...

Sms'ade med en jobbarkompis för ett tag sen. Hon läser för tillfället, så vi har inte setts på evigheter.
Vi kom fram till att det var dags att hitta på nåt.
Krogen är ju en klassiker i såna lägen...
Så imorn ska vi ut och partaja! Det blir bara hon och jag, men man vet ju aldrig vad man kan träffa på för spännande folk ute sen...!

Jag bestämde mej för att ha en kjol på mej, men den var lite för stor, men jag sydde in den lite, så nu blev det bättre.
Tror jag.
Funderade på ett par jeans, men när jag testade jeansen ihop med blusen jag tänkte ha blev det mindre lyckat... Jeansen är stuprörsmodell och låg midja, topen ganska kort...
Det funkar ju om jag står still, men jag har aldrig nånsin stått still när det är fest!
Jag kan ju inte med att visa halva min sladdriga mage med operationärr och hela alltet.
Nä. Det blir nog kjolen...

Jobbet...

Ja här sitter jag på jobbet framför datorn... kollade min jobb-mail. Som vanligt inget roligt... tråkig info för det mesta. Men man vet ju aldrig...!
Sen var ju bara tvungen att blogga lite... Det är lugnet före stormen. Snart drar det igång.
Roy Sällström (Johanna Sällströms pappa) har en musikcirkel klockan två, innan dess ska dom som vill dit upp, gå på toa, fixa håret lite och andra viktiga saker...!

Jag har suttit här i ca 10 minuter eller nåt, och jag är redan trött i axlarna... Skrivbordet är för högt, skärmen för stor för detta lilla skrivbord och jag måste ha tangentbordet på sne.
Fast det är på gång ett nytt skrivbord minsann! Fast vårat lilla kontor är knappt 2 gånger två meter så det är inte lätt att hitta nåt vettigt. Antingen blir det på tok för litet, eller alldeles för stort! Och inte kan vi ha skrivbordet så vi sitter med ryggen mot dörren, för ingen ska ju kunna stå i dörrhålet och läsa över axeln, det är ju en hel del med tystnadsplikten... eller om jag råkar blogga på arbetstid...!

Nu har det hänt igen...

Jag får ju titt som tätt udda låtar på hjärnan, och då måste jag lägga ut den här.
Nu har jag denna. Fast den tycker jag är störtskön, julens bästa julsång!

Dumma kundvagn...

Var och handlade lite förut.
Kundvagnen jag fick tag i var fladdrig och for åt alla håll hela tiden.
UTOM när jag skulle svänga... DÅ minsann skulle den rakt fram...

Där jag handlade finns två ingångar. Jag hade parkerat på baksidan, för jag funderade på att gå in i en klädaffär på den sidan.
När jag handlat färdigt kämpade jag mej ut på FRAMSIDAN med kundvagnen, så jag fick gå runt alltihopa.
Jag är helt säker på att det var kundvagnens fel det med.
Dessutom glömde jag gå in i klädaffären...

Beroende...

Jag kan konstatera att bloggning är beroendeframkallande.
När jag liksom totalt föll ihop i höstas ville jag inget, helst ville jag bara dra en filt över huvudet och vänta på att allt skulle gå över.
Jag slutade blogga, som ni kanske märkte...

Åh vad lätt det är att falla tillbaka i gamla vanor... Jag hade ju inte mer än börjat mitt blogg-liv igen och jag är redan fast!

Vad gör man med Facebook...?

Loggade in på Facebook nyss.
En väldans massa notifications hit och requester dit....
Jag fattar fortfarande inte detta riktigt...
Vad fan ska man ha facebook till EGENTLIGEN?
Man får frågor hela tiden, lägg till det ena efter det andra, man får en massa drinkar och öl och man kan bli kittlad och man kan få får kastade efter sej, men hallå? Vad ska man ha det till?

Om folk vill bjuda mej på en öl kan dom ju gärna komma hit med den! Jag bor i det vita tegelhuset som ligger först till vänster... Om du kommer från stan förstås. Kommer du från andra hållet blir det sista på höger...
Jag tar gärna en drink också.
Kittlad vill jag inte bli, för jag är fruktansvärt kittlig. Nåra får vill jag inte heller ha.

Deja vu...

Vilken utskällning jag fick på jobbet idag...

En av de boende ringer, jag går in.
Damen i fråga rabblar en lång ramsa på sitt modersmål, som jag inte fattar ett jota av.

-Du måsta tala svenska, jag förstår inte!

-Ja ja ja svarar hon och fortsätter med modersmålet...

När jag tre gånger sagt till henne att hon måste tala svenska säjer hon

-KNALL!

-Va??

-En knall!

Till slut fattar jag att hon hört en knall och undrade vad det var. Jag svarar att jag inte har en aning, för jag har inte hört nåt.
På hennes sätt att prata fattar jag att hon tycker att jag är helt dum i huvudet.
Jag går ut.

Fem minuter senare ringer hon igen, och EXAKT samma sak utspelar sej.

Ja jisses... det är inte lätt att behålla lugnet i alla lägen...

Ser jag inte fram emot...

Nu är det dags.

Jag måste tala om för min son att han har fått den sjukdomen jag har.
Om några veckor ska han till sjukhuset för att göra en gastroskopi och en koloskopi.
Han kommer bli sövd, så han kommer ju inte veta vad som händer, men det gör mej så ont.

Kunde han inte sluppit? Kunde inte båda mina barn sluppit bära på sjukdomen?
Ett jävla elände, det är vad det är.

Och särskilt nu också, när mitt liv är uppochner och jag inte vet varken ut eller in. Jag kan knappt ta hand om mej själv, och nu måste jag vara stark för Christoffer.

Smurf...

Hade vart en sväng på Slöjd Detaljer. Köpte lite smyckesdelar, kände för att ha nåt nytt halsband i kväll. Blev lite frostade silverkulor.
Kommer hem.... Från Angelicas rum hörs musik... Fast det är nåt som inte stämmer...
Vad är det hon spelar...?
Jo. Jag hör rätt.
Smurfhits!

SPA...

Igår var Angelica jättearg på mej. Hon ringde mej på jobbet och tjatade att hennes pojkvän skulle sova över, men jag sa nej.

När hon till slut insåg faktum kastade hon telefonen i golvet och sen vägrade hon prata mer.

När jag kom hem strax efter 21 hade hon låst in sej på sitt rum och vägrade svara.

Alla hjärtans dag presenten som jag tänkt smyga in med innan jag gick till jobbet fick jag ställa på köksbordet...

När jag kom hem från jobbet idag var det låst. Inte helt oväntat eftersom Richy och Christoffer åkt till Richys brorsa i Gävle vid 16-tiden, och jag misstänkte att Angelica åkt in till stan. Dessutom trodde jag att Angelica fortfarande var arg.

Jag låser upp och går in.

När jag passerar köksbordet ser jag en lapp:

Vaddå badrummet? Är hon där eller??

Nä... ingen där... men däremot har hon tänt värmeljus i hela badrummet, hällt upp ett bad och hällt i badskum och nån sorts badgrejs i form av små hjärtan...!

Först fattar jag inget. Är det till mej?

Jar ringer henne på mobilen, och hon har precis stuckit hemifrån, och visst var spa-badet till mej!

Nu skulle det låtit väldigt bra att skriva att jag hällde upp ett glas vin och kröp ner i badet, men då skulle alla som känner mej fatta att jag ljög... så ok då. Jag öppnade en öl...

Nej...

...ni ser inte fel.

Tina is back! New and improved!

Eller ja... kanske inte riktigt då. Jag är inte urstark, men det känns bättre. Jag har accepterat saker och ting, och jag försöker gå vidare. Vissa dar känns det bättre och andra sämre som förut, men svackorna är inte så djupa och långa längre.

Jag har fått skaffa en ny garderob, för 10 kilo mindre gjorde en del på min kropp...

Blogglusten är väl inte på topp, men jag ska försöka skärpa mej!

Jaa...

Det är väl bästa att jag skriver nåt nu då...

Fast jag har inget att skriva. Blogglusten är helt borta. Men jag lever.