Jag måste tala om för min son att han har fått den sjukdomen jag har.
Om några veckor ska han till sjukhuset för att göra en gastroskopi och en koloskopi.
Han kommer bli sövd, så han kommer ju inte veta vad som händer, men det gör mej så ont.
Kunde han inte sluppit? Kunde inte båda mina barn sluppit bära på sjukdomen?
Ett jävla elände, det är vad det är.
Och särskilt nu också, när mitt liv är uppochner och jag inte vet varken ut eller in. Jag kan knappt ta hand om mej själv, och nu måste jag vara stark för Christoffer.
6 kommentarer:
Han fixar det ka du se, ungar är starkare än vad vi tror.
hursom här kommer en styrke kram
*KRRRRAAAAAAM*
Håller med föregående talare- klart att han fixar det! Jag vet av egen erfarenhet att vi mammor tar på oss våra barns bekymmer gånger 100!! Men tyvärr kan de inte gå genom livet utan att drabbas av svårigheter. Fast man skulle önska... ;-)
Ha det så bra som ni kan! KRAM!!
Ja du Tina...förstår vilket lidande du går igenom...
Barnen är ju ens allt å ibland önskar man ju att de ska slippa.
Men jag tror att man kan leva med det mesta..du är ju ett exempel på det!
Jag hoppas att det ordnar sig för dig/er!
Skönt att se att du mår bättre!
Roligt att läsa din blogg!
En stor Kram på dig!
/ Annica
Jag skulle gärna åtagit mej rollen som sjuk åt honom om det gick...
Eller gärna och gärna.. Men, ja.. Du fattar..
Ush! Stackars Christoffer... Men vad är egentligen koloskopi?
Vid en koloskopi går dom in med en slang med nån fiberoptikkamera genom ändtarmen och kollar i HELA tjocktarmen. När jag gjorde den fick jag morfin och var väl rätt borta.... Barn får göra den under narkos.
Skicka en kommentar