Vi tycker att du ska betala!

Idag hade vi friskvård med jobbet. Två timmar betalt! Kanon! Jag var egentligen ledig, men klockan 14 skulle vi var  a på gymmet, först testa lite styrketräning, sen pilatesboll!

Jisses, att jag inte slog ihjäl mej på kuppen!

Om ni har testat det, vet ni hur himla svårt det är för en otränad att balansera på en jäkla boll!

Det var en massa grejer man kunde göra med bollen. Sitta på den med båda fötterna i backen var ju enkelt.

Värre blev det när man skulle lägga upp ena foten över låret. Spänna magen och bäckenet skulle man göra.

Ok, så långt gick allt bra. Men så skulle man lyfta tyngder med armarna, och då glömde man ju bort att spänna magen, och så tippade man.

En övning var att ligga på magen på bollen, fötter och händer i golvet. Jajamen! Inga problem...lyfta upp vänster arm...fortfarande inga problem... lyfta upp höger ben SAMTIDIGT som vänster arm...och nu började det bli lite besvärligt, eftersom man fortfarande skulle spänna bäcken och mage...

Det var säkert en otroligt komisk syn att se 13 kvinnor i åldern 32 till 62 i varierande storlek försöka balansera på en boll...

Man lär nog ha träningsvärk imorn!

 

Efteråt gick vi och käkade varsin sallad, jag och tre till tog kebabsallad och resten räksallad. Vi hade inte riktigt koll på om chefen skulle betala eller inte, så när den första skulle gå frågade hon "Ska vi betala själva eller ska du?"

Vår chef svarar "ja...vad tycker ni?"

Vi svarar givetvis "vi tycker du ska betala".  

"Ja då gör jag väl det då" svarade hon.

Mycket bra tyckte vi.

 

När jag kom hem var jag väldigt frusen, så nu blev det duntofflor på. Nu är det nog vinter.

Bloggtoppen

Tut i luren...

Nu vet jag vart D tog vägen! D blev F! Såg inte det igår för det satt en skiva i.

 

I förmiddags ringde min chef och frågade om jag kunde jobba ett par timmar.

Det var en som var själv på avdelningen mella 14 och 16, och eftersom vår lilla farbror är dålig är det ju dumt att man är själv, om nåt skulle hända.

Det är inte mycket med honom, och det känns lite ledsamt.

Jag fick ett SMS från en jobbarkompis förut som undrade om jag visste om han var kvar.

 

Det var några säkerhets snubbar här förut. De satte på metall-lister på våra altandörrar. Vi har bra lås, men det är små bläppar som går in i dörrkarmen, så vi bättrade på det lite.

Kommer de in (tjuvarna alltså) tjuter det utav bara fan, 130 decibel rätt i örat. Tut i luren är det minsta man kan säja. Dessutom har vi en såndär trumpet på utsidan med, så vi väcker nog de flesta inom en halvmils radie, om det är på natten. Annars blir de bara irriterade och undrar vad sjutton det är som låter så hiskeligt. Fast det blir de nog på natten med förstås... Vi har alltså ett villa larm, men nu tänkte vi att de dummingarna ska inte ens få komma in. Då får de slå sönder ett fönster, och gör de det hoppas jag att de skär sej ordentligt.

Då kommer det blod, och då kan jag svabba lite för DNA testing! Det skulle ju vara spännande!

 

Nu börjar LOST! Tack för mej!

Vart tog D vägen??

Idag skrämde vi nog vettet ur en stackars prao...

Jag skrev i gårdagens blogg att en av våra boende är dålig. Han är ännu svagare idag. Han har inte långt kvar nu. Jag är ledig tre dagar nu, och han är antagligen borta när jag kommer tillbaka.

Fast det kan ju ta tid med. Man kan ligga som han upp till en vecka. Det är jobbigt när nån går bort, man vill ju inte att nån ska dö, men det är ju livets gång, och yrket har jag ju valt själv...

Praon som går i åttan har antagligen inte sett en döende person förut.

Dessutom satt en av tanterna på toa och SVIMMAR! Det blev lite körigt ett tag...

 

Jag var ju på den där utbildningen idag också. Kändes nästan lite läbbigt att gå på en kurs om "vård i livets slut" när vi har en döende... Allt hon sa stämde ju. Fast det var väl egentligen inget nytt, jag har jobbat ett bra tag som uska och sett ett antal dödsfall, fast det kändes lite knepigt när hon berättade vad som hände med kroppen när man var döende, och det är exakt det som händer på en av de boende...

 

På tal om garderober... Vi har skaffat en till hårddisk. Den gamla krånglade hela tiden, titt som tätt står det system halted...

Så vi skaffade en ny. Den nya heter C. Och D. Richy delade upp den i två. Den gamla finns fortfarande kvar och heter numera G. Vi ska flytta över allt succesivt till den nya hårddisken, sen formatera G och se om den går att rädda.

   

Fast nu undrar jag, varför heter den D? Vi har ju CDrom driven och DVD-driven som var D och E. Vad häde med D nu då??? Richy har lagt sej, jag får kolla med honom imorn. Jag hittar den inte i "Den här datorn" nämligen. Mycket dumt... Den kanske blev avinstallerad? Man kanske får installera om den som H eller Q eller nåt.

Skallebank...

Jag är ganska klantig, det är allmänt känt i min bekanskapskrets. Idag slog jag i huvet två gånger, och en gång höll jag på att slå ihjäl mej. Minst.

Först stod jag i sköljen, ett rum där vi har tvättmaskinen, torktumlaren, spolon och kontaminatorn. Jag hade hämtat lite saker som jag bar, det var en stor hög. En sopsäck står brevid dörren, den ser inte jag, på grund av att jag bär en massa bråte. Jag snubblar därför på säcken   och far nästan in i rummet mitt emot. Där sitter en farbror och tittar på TV, det är tur att han hör dåligt, för han märkte inte att jag kom farande rätt in i hans dörrpost...

 

Jag slog i skallen ett par gånger också. En gång i en lampa och en annan gång krockade jag med en jobbarkompis för vi böjde oss ner samtidigt...

 

Verkar ju lite passande att jag just nu tittar på Jackass...

 

Nä, nu ska jag hoppa in i duschen. Imorn jobbar jag egentligen till 16, men jag ska på en utbildning. Mellan klockan 13:30 och 16:30 samt en gång nästa vecka också. Utbildningen heter "Vård i livets slut". Hoppas den är givande, men det tror jag faktiskt. För det är ju det man gör i mitt jobb, även om det inte går så fort. En tant som bodde hos oss gick bort i somras, men då hade hon bott här i 9 år!

En av våra boende, en farbror som fyller nitti nästa vecka har blivit dålig. Det känns lite tungt faktiskt. Man blir ledsen och tycker det är jobbigt även om man vet att det livets gång. Fast den dan man inte känner nåt när nån går bort ska man nog byta jobb.

Nu är jag jättekaffesugen...

Idag blev det ingen frukost... Jag, Richy och Christoffer vaknade vid halv tolv, Angelica väckte jag efter tolv...

Richy skulle spela badminton klockan fem, och då vill han inte äta middag för nära inpå. Alltså blev det en pizza vid ett...  

 

 

Gårdagen då?? Jotack bra, om än ANINGEN stressigt... Vi kom hem vid fem på eftermiddan. Christoffer bytte om, Jag blandade såsen till köttet, skjutsade honom till kalaset han skulle på.

Hem och in med köttet i ugnen. Fixade och donade lite.

Vid halv sex kom jag på att jag kanske skulle hoppa in i duschen, om nu gästerna skulle börja droppa in vid sex. Jag tänkte at det kommer nog ingen än på en timme, så det är lungt...

När jag stod i kjol och behå och gjorde mej i ordning kom de första...

 

Sen hade jag salladen kvar, in med potatisgratängen, koka grönsaker och steka köttbullar.

Det blev middag tillslut, alla tyckte det var jättegott (sa de i alla fall). Nä det var nog gott, för de flesta tog om...!

 

Himla trevligt var det, vi satt och snackade, drack diverse drycker... Sen en smarrig efterrätt. Sen lite mer dryck...  

 

De sista gick hem vid strax efter halv tre, och då var barnen fortfarande vakna, de stora i alla fall, därav den sena morgonen...

 

Kompisen ringde i går och frågade vad jag gjorde... Jag rabblade upp allt, och hon förstod att jag hann nog inte komma över... Jag lovade att ringa idag, så det gjorde jag, men då är hon ju inte hemma ju!! Jag lämnade ett meddelande på hennes telefonsvarare att hon kunde slå en pling när hon kom hem, så nu sitter jag här och väntar....väntar....och väntar.

    

Det blidde inget kaffe i morses (eller ja...typ när vi vaknade då), och det börjar kännas nu kan jag säja... Man råkar vara koffeinberoende. Sätter jag på kaffet ringer hon antagligen och frågar om jag kan komma över...

 

Jag glömde potäterna!!

En mysig och lugn hemmakväll...trodde jag...

INTE riktigt som jag tänkt mej blev det.

 

Richy har som tidigare nämnts i bloggen crosstävling imorn. Jag har lovat att åka med och kolla. Den tävlingen är rätt kul.

Klockan 18 börjar sen våra gäster droppa in, fast vi sa att middagen blir inte förrän 19.

  

 

Jag jobbade till 17 idag, jag cyklade hem.

Körde igång med att dammsuga, vattnade lite blommor. Strax efter 19 kom Richy hem, då tog jag och Christoffer bilen och for in till stan. Vi kom på att vi får duka på köksbordet också, matsalsbordet räcker ju inte på långa vägar, och det är svårt att äta i soffan.

Vi handlade såna där pappersdukar, kanske inte så himla kul, men jag har bara en stor linneduk...

 

Vi kånkade in köksbordet i vardagsrummet, och jag fixade med dukarna. Jag hade köpt två minicyklamen som jag ställde mitt på borden, på var sida om dem ställde jag ett glas för värmeljus. Jag virade runt lite mörkröd sisalis, sånt där trådgrejs man har som dekoration i blommor tex. Blev riktigt fint faktiskt. Inte den mest avancerade bordsdekorationen kanske, men det blir nog bra. Avancerade dekorationer gör jag bara vid högtider, som jul, nyår eller midsommar tex, eller om det är några få gäster bara.

Imorn blir vi 10 vuxna och 10 barn (den äldsta 13 och de yngsta, tvillingar, är 4 månader).  

 

DÅ kom jag plötsligt på att jag glömt potäterna! Jag skulle ju göra potatisgratäng!! Det var bara att börja skala... det går ju åt en hel del. En långpanna samt en knökafylld vanlig gratängform. Det blev klart kvart över elva. Då hällde jag upp mej en grogg och satte mej framför datorn, men nu blev jag supertrött, så det blir nog natti natti snart...

En bungyjump spindel!!

Här sitter jag med datorn på soffbordet och fötterna i fotbad och kollar på TV!  

Ja, jag vet! Simultanförmågan på topp!!

Men det är ju Crime Night på Discovery ju!

Kan man ABSOLUT inte missa! Jag skriver lite på bloggen i reklampauserna...

 

Alltså, jag sitter tillbaka lutad i soffan, plaskar lite med fötterna i vattnet och slappar... Jag skymtar nåt i ögonvrån och vänder automatiskt dit huvet. Det skulle jag inte gjort, för ca tre centimeter från mitt nylle häger en...SPINDEL!!!  

Att inte jag dog! Jag är inte lika hysteriskt rädd för spindlar som Suss, men jag gillar dem inte, särskilt inte när de hänger så där nära och bara dinglar!

Lite smått panikslagen hojtar jag JÖSSES!!!

Jag tar en kudde och dänger till den. Den flög iväg, men gungade tillbaka som en bungyjump på tvären! Tre gånger smällde jag till den innan den försvann för gott...tror jag. 

 

Nu är det lite obehagligt, för jag har ingen aning om vart den tog vägen, jag har tittat överallt. Jag tycker det kliar överallt och är helt säker på att den kommer att krypa upp på mej i rena ilskan. Därför går jag nog och lägger mej nu... Jag ska kolla ordentligt på mej själv innan jag går upp...

 

  Good night sleep tight... 

Puh...!

Idag har det gått i ett.

Upp och hoppa, äta frukost och skicka barnen till skolan.

In i duschen.  

Richy tävlar på lördag, och det ska vara gult under siffrorna på sidorna på crossen, det jag roade mej med sen var att klippa ut rätt storlek på folien.

 

Sen skulle skyddet lagas. Han har som en jacka, med skydd över hela överkroppen som är väldigt smidig att ha, men nu var bältet lite sönder, det som sitter runt magen. Den hade släppt i sömmen, så det var ju enkelt åtgärdat.

Ja, om man bortser från att det med nöd och näppe gick under pressarfoten på symaskinen då...

Körde i gång en tvättmaskin.  

Sen släpade jag ut en kasse tidningar och sånt bröte, en kasse glas, två kassar aluminiumburkar, en kasse glasflaskor och en kasse petflaskor.

Först till återvinningen med glasen och papprena.

Är jag inte redig så säj!!

 

Sen till affären då. Panta flaskor och burkar. Det blev en del...

Handlade mest till lördag kväll, då vi ska ha gäster.

En himla massa kotletter... tänkte faktiskt steka köttbullar ifall det blir många mindre barn, såsen är rätt stark till kotletterna.

Potater, crème fraiche, grädde i mängder...

    

Tänkte ha Gini latino till efterrätt. Himla smarrigt, banan och kiwi och strö över kokos och riven vit choklad å så in i ugnen en liten stund!

  

Jag knatade fram till kassan och betalade. När jag kom ut kom jag på att jag glömt lämna fram pantkvittona... Typiskt mej... Jag la dem i plånboken så ser jag dem nästa gång jag handlar.

 

Förbi Richys jobb med lite middagskäk.

 

Hem och packa upp, frysa in och greja.

 

Snyggade till vid datorn. Igår köpte jag fyra dokumentfack, som jag nu namnade för att alla ska ha en egen. Nu slipper man se alla papper överallt.

 

Tvättade mer.

 

Mellanmål till Koffe.

 

Plocka lite ordning i köket.

 

Och det skojigaste denna dag: BLOGGA!!!

 

Nu sticker jag till jobbet!    

Vad ska vi göra NUUUU???

Oj! Nu har man fått musik på spacen! Lyckades tillslut hitta lite vettigt på nätet!

    

 

Min chef kom med en lapp idag... Jag har haft en fast tjänst på 75% i kommunen, vilket betyder att jag få jobba där det finns plats. Har haft ett vik i ett år på nästan 79%, men nu har hon gått i pension som jag vikarierade för, och nu fick jag en fast tjänst på det stället jag är nu, och behöver inte riskera att få flytta runt, dessutom var tjänsten på 80%. Inte så himla mycket mer än förut, men lite i alla fall!

 

Jag har ett problem. Jag jobbar nyår... Skitkul...

    

Nyårsafton delad tur, dvs. 7:00-13:30, och sen 17:00-21:30. Nyårsdagen 7:00-17:00. Låter det inte UNDERBART!!

Jag funderar allvarligt på semester, men dels är det svårt att få in vikarier på den helgen, för vem fan vill jobba???? Sen är det ju så att storhelg är väl i stort sett enda gången man känner att man får lite extra i kassan.

Så, ska jag jobba eller försöka få semester?? Vad ska jag göra nu då??

 

He he...måste göra ett litet tillägg!

Kom att tänka på det när jag skrev rubriken. Det var så här:  

Jag vaknade en morgon, sträckte på mej lite nyvaket, och fick världens kramp i benet!! Alltså inte i bara vaden eller så, utan hela benet från tårna till ljumsken! GISSA om det gjorde ont!

Japp, det gjorde det. Asont.

Jag skrek AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJJJJJJJ!!

Richy vaknar och undrar vad i jössenamn som stå på.

Jag nästan skriker JAG HAR KRAAAAMP!!

Richy som vaknade av mitt hojtande fattar inget, jag tror han fick ett hjärnsläpp eller liknande. Eller också trodde han att jag fått ett...

Han säjer Vad gör vi nuuu???

Jag inser att den får jag ingen hjälp av, så jag svarar att jag fixar det.

Jag kasar mej ner mot sänggaveln, så gott det går, och lyckas till slut ta spjärn mot kanten. Krampen släppte, men jag hade ont hela dan i benet!

Jag berättade det för Suss, och sen körde vi med det uttrycket ett bra tag. Richy hade inte fattat att det var efter honom vi sa så, för han minns inget!

 

Vilka tråkmånsar då...

Precis innan jag åkte till jobbet förut ringde farbror doktorn för att tala om att biopsierna som togs i tarmen var ok. Det var inga konstigheter eller så. Jag äter färdigt antibiotikakuren och sen är det bra! Jag har ju inte ont av det längre heller. Skönt.

 

Vad irriterad jag blir!

Jag kikar på statistiken på min sida, och varenda en som gluttat på min sida, och som jag nyfiket kikar in hos kommer det bara upp

 

Space-sidan du försöker visa kanske inte finns eller så kan åtkomsten dit vara begränsad.

 

Är det verkligen roligt att ha en sida ingen kommer in på???

De är hos mej men jag får inte hälsa på hos dem?? Tråkmånsar då!!

 

Och nu flyger det en jäkla fluga runt mej i cirklar!!!

    

Och magkatarren bråkar...

 

BOOOOORING....

 

HA!! Där fick jag flugan!!

Jag skiter nog i det här och går och lägger mej.    

 

Norrmän är bra konstiga...

HEEEEEJ!  

Jag är tillbaka till mitt kära Sverige! Och jag har inte blivit dum än... Fast i Norge är det så att de tycker att svenskar är korkade...

 

Det tog en himla tid att åka, fast fortast gick det på ditvägen. Vi åkte vid 14-tiden. Vi fick en beställning på förmiddagen att köpa med en limpa cigg (som är svindyrt i Norge) samt fempack Treo (som är olagligt...?)

 

Vi konstaterade att de glömt köpa rakor i Norge, för hela vägnätet är uppbyggt av KURVOR!! Kan väl bero på alla fjordar och berg förstås... Ett antal broar, och en hiskeligt massa tunnlar!

Vägarna är inget vidare, trots alla vägtullar. Vi betalade 195:- enkel resa, i vägtull, men det är nog inte lätt att bygga väg i Norge, antingen RUNT ett berg eller GENOM ett berg eller UNDER en fjord eller ÖVER en fjord...

Ditresan gav inte så mycket mer än yrsel, det var ju precis svart ute. Kändes lite motigt för mej som älskar naturen att åka genom Telemark mitt i natten...

 

Vi kom fram vid halv ett på natten. Då hade vi kört nästan 80 mil. Jag var jättetrött sista biten, men man kom ju inte i säng förrän vid halv tre i alla fall, de andra tog ju nåra bärs, och vi satt och snackade.

 

Dan efter var vi på stan en sväng, och kikade lite nere i hamnen.

På kvällen var det party, ett något störra partaj än vad alla väntat sej, för en tjej tog med sej några fler som ingen annan än hon kände...

Musiken som spelades var helt normal partymusik...tills nån hittade en CD med svensk dansbandsmusik! Så där satt man och lyssnade på norrmännen när de sjöng med i varenda jäkla dansbandslåt på svenska! Det mest otroliga var att de kunde ju varenda låt! Det var ju i och för sej bara en skiva, typ dansbands greatest hits eller nåt...! Vi svenskar bara garvade åt dem!

Men det var trevligt, trots att jag var nykter...OK då! Tog faktiskt tre öl... Långsamt och eftertänksamt drack jag, fast mest för att vara social och inte en torr svenska... Blev några liter isvatten också, under kvällen... 

 

Efter en SEEEEN frukost på söndagen for vi ut en sväng. Upp på ett berg skulle vi, 500 meter högt. Jag tog som min vana trogen med en vattenflaska och kameran, men efter en fjärdedel av vandringen var jag helt slut!

Jag andades som en blåsbälg, och hjärtat slog dubbelt.    

Jag har aldrig varit med om nåt liknande!

Jag misstänker att det var antibiotikan som tog ut sin rätt, för SÅ dålig kondis har jag inte! Jag fick stanna och vila några gånger, men det var väl värt mödan när vi kom upp, för vilken utsikt! Trots att skorna och jeansen var blöta och leriga...

Ner gick det lättare... Fast jag tänker inte gå ut och gå mer denna veckan i alla fall!

 

Sen var vi bjudna till några av Micke och Meretes kompisar på middag, och det skulle bli lamm... Jisses tänkte jag. Jag har ätit lamm två gånger och det var skitäckligt! Smakade mest ull tyckte jag.

Alla säjer att om man tillagar det rätt är det jättegott, men jag var MYCKET tveksam... 

 

Men tro't eller ej, det var jättegott! Jag tog två portioner! Smakade inte alls ulligt, mört och fint var det!

 

På kvällen satt vi och spelade kort. Två partier och jag måste ju bara tala om att första omgången kom jag näst sist med 1 poäng mer än Richy, andra vann jag med hästlängder...

 

Måndag var det hemresa, och nu äntligen fick jag se vyerna och fjordarna! Det var jättevackert! Tyvärr var ju vägarna smala och krokiga, så att stanna titt som tätt var omöjligt. De blev trots allt några kort, tills min kamera la av då...

Det gick inte fokusera. det var ju dumt tyckte jag. Det är inte så kul med suddiga kort...

  

Hemresan tog längre tid, för nu hade vi inga hemmagjorda baguetter med oss, utan fick stanna längre pauser för att äta, och det var mer trafik, så vi var hemma halv elva, och då hade vi åkt i 13 timmar.

 

De är lite konstiga i Norge. Till exempel får man varsin smörkniv. Det var ju besvärligt, för det glömde man ju hela tiden, och lät den ligga kvar i smörpaketet. Till och med Micke glömde ibland! Och han har ju ändå bott i Norge en längre tid nu! Fast han blev väl lite mer svensk nu när vi var där, och kom in i gamla vanor igen...

Kaffet är inte vacumförpackat, och det smakar inget. Fast det var koffein i iallafall för jag fick inte huvudvärk.

Osten smakar ännu mindre, och det finns inget grovt bröd... Det finns typ två sorters bröd och det är långfranska och barkis...

Fast jäkligt god choklad har de!! Det var en stjärna i kanten för Norge det!

  

Jag är en hundvalp!

You Are A: Puppy!

Beloved by all, puppies are energetic, playful, and loving. Your playful and outgoing nature is part of what makes you a puppy. Known for their loyalty, puppies make great pets for young and old alike. And an innocent puppy face can melt anyone's heart!

You were almost a: Monkey or a Squirrel
You are least like a: Turtle or a GroundhogWhat Cute Animal Are You?

Partypinglan utan party...

Nu börjar jag bli trött på min cykel. Jag tror det är dags att fixa bromsarna nu. De har ju varit dåliga ganska länge, och nu höll jag för femtielfte gången på att cykla in i räcket vid trappan ner till källaren på jobbet. Endera dan får jag väl inte stopp på cykeln. Då blir det inte kul... Fast jag är impad av mej själv idag, för jag kom ihåg att ta med cykellampan i alla fall! Det är inte mörkt  när jag cyklar TILL jobbet, och då glömmer jag den alltid, men när jag slutar är det kolsvart.

 

När jag kom hem från jobbet idag vid kvart över nio var det bara att fortsätta "jobba"! Inget slappande här inte!

Packa ner all grejerna i väskan, jag hade lagt allt som skulle med på sängen, och nu hade Richy tagit fram sina också, så ner med allt i väskan.

Fön och plattång hamnade i sko-kassen. Jag få gå med krull-hår imorn om jag inte orkar plocka upp den igen.

Beautyboxen är ordninggjord, men står ännu kvar i badrummet. Man behöver vissa saker imorn.

 

Imorn jobbar jag till två egentligen, men jag tänkte smita klockan ett redan. Hoppas att det går!

Sen bär det iväg! Cirka tio timmar i bil... Fast att se Hardangervidda ska bli kul, fast det blir väl inte förrän hemresan på måndag, det är nog mörkt på ditvägen skulle jag tro!

 

Så... detta betyder att Tina-bloggen blir tyst ett tag! Skulle inte tro att jag kan skriva nåt förrän på tisdag!

Det blir nog ett nytt fotoalbum  dessutom, jag lär nog ta en del kort under resan, fast det klart, de ska framkallas, så det tar väl ett tag. Jag har ingen digitalkamera, utan det blir den gamla hederliga framkallningen!

 

Det lär väl bli partaj  antar jag, men tyvärr blir det lugna puckar för mej, eftersom...ja ni vet... det attans penicillinet!! Skulle nån av er parta loss lite i helgen kan ni ju ta en öl eller två för mej då, som får vara spik... Svider lite... partypinglan Tina blir bara pinglan Tina.

 

MEN NÄSTA HELG!!!!! DÅ NI! Då har vi fest hemma, och min sista dag med antibiotika är torsdag!

 

Så ha det så bra i helgen allihopa, alla bloggvänner och alla andra som råkar trilla in på min lilla sida!

Vi ses på tisdag!

 

Kram på er!!

Jodå, visst minns jag...!

Skriver här en kommentar till en kommentar... angående förra bloggen!

Jag tror att det är så här att eftersom jag enligt den där boken gör rätt i min uppfostran...JA OK DÅ...för det mesta...!! Får väl erkänna att jag ibland bryter ihop och blir vansinnig på helt urbota korkade åsikter och kommentarer som man kan få höra från sin tonåring! Saker som hon säjer och gör ibland, som saknar både sans och logik...

 

Ibland när man säjer nåt och hon svarar OCH???

Vad är det för ett svar?? Och?? Jag fick minsann lära mej i skolan att "och" kan man inte sätta först i en mening, och definitivt inte sist, eftersom man då ska fortsätta med något.

Angelica och hennes likasinnade säjer "och" som en mening i sej, HELT ologiskt.

Ibland gör hon PRECIS tvärtemot vad man er henne om, eller helt enkelt bara tjafsa emot eller komma med helt osannolika motargument. Jag kan bli hysterisk och gapa och skrika som man INTE ska göra, men det liksom bara brister, för vad man än säjer eller gör blir fel.

 

I alla fall tror jag att just det att "jag var ju säkert likadan" gör att jag (för det mesta) gör rätt. Jag fick Angelica det året jag skulle fylla 21, och var således inte lastgammal. Det kanske gör att jag minns min egen tonårstid och hur jag själv ville bli bemött. Jag minns faktiskt att jag vissa dar var sprudlande glad och nästa av nån orsak jag inte visste själv bara var så deppig och allt var kämpigt.

 

Fast vad säjer man när man nekar henne att göra nåt, eller talar om att nåt hon gjort kanske inte var det smartaste draget, och hon replikerar

 

Du ska inte säja nåt, för du gjorde säkert likadant när du var yngre!

Tonåringar...

Nu har barnen packat. Jag hjälpte Christoffer, och när Angelica kom hem sa jag att vi skulle packa. Då blev hon skitsur och sa att det kunde hon göra själv. För hon var väl inte handikappad heller!

 

Jag ska erkänna att ibland fattar jag inget. I en vecka är hon hur glad som helst, nästa surar hon för allt och inget man gör är bra. Man blir ju helt förvirrad som morsa.

Det är väl det som kallas pubertet antar jag...

 

Jag läser en bok som heter "Du fattar ju ingenting" som handlar om tonårsdöttrar och hur man bäst tar hand om dem, som mamma särskilt.

Jag kan konstatera att jag har gjort rätt i många saker! Det känns tryggt och skönt och det säjer jag med stolthet!

Ett exempel de tog upp i boken var detta problemet med att få en finne mitt i pannan när man ska på disco. Vad man INTE skulle säja var att "men det är väl inte så farligt" eller nåt sånt, för detta är ett ENORMT problem för en tonårstjej. Det man helst skulle göra var att hjälpa till att sminka över det, och PRECIS så gjorde jag när jag hamnade i den situationen, och Angelica blev vacker som en dag!!

 

Nä nu är reklamen slut snart, så jag ska se på LOST!

Jag önskar mej en pizzeria!

Vad trött jag är...

Ändå fick jag sovmorgon idag, klockan ringde inte förrän 07:20. Upp med barnen och skicka dem till skolan... De fixar ju att gå upp själva, det gör de när jag jobbar, men det känns ändå dumt att sova när jag är hemma. Jag lär ju ändå vakna när de bröttlar runt i köket, eftersom vårt sovrum ligger precis intill köket...

 

När vi satt och käkade frukost sa Angelica att hon visste inte vad hon önskade sej i julklapp, för det enda hon ville ha var ett "nytt" rum, och det skulle hon ju få nu!

Fast så kom hon på det:

 

Jag önskar mej en pizzeria och en gitarr!

 

Jag repetarar önskemålet som en fråga:

 

En PIZZERIA och en gitarr???????

 

Angelica glor på mej och flinar och säjer:

 

Jag sa MP3!!!

 

Ja det verkade ju mer vettigt...

 

Hon har en gammal gitarr, som är lite mindre. Det är inga fel på den, men det klart hon vill ha en ny. Fast när jag inte vet om hon vill fortsätta om ett år vill jag ju inte köpa en gitarr i onödan.

En fotpall kan hon kanske få... Fast jag tror jag hade det när jag spelade, så den borde kanske ligga en nånstans i gömmorna hemma hos mina föräldrar.

Får kolla det.

Barnen ska ju vara där i helgen, för vi ska till Norge.

 

Vi har en kompis som träffade en norska, som han nu gift sej med, och de bor i Norge, så på fredag åker vi dit efter jobbet, och kommer hem sent måndag kväll/natt.

Kommunen de bor i heter Stord, och det är på en ö, men om både ön och kommunen heter Stord vet jag inte riktigt!

Jag tänker i alla fall ha kameran  med i högsta hugg, för det lär vara otroligt vackra vyer! Sånt tycker jag om!!

 

Men du sa ju gräddfil!

Nu är simultanförmågan på topp! Sitter med den bärbara datorn framför TV'n. Måste ju kolla Cold Case Sverige, men jag har ju inte hunnit blogga idag, och det MÅSTE ju bara ske!

 

Jag haft SÅÅÅÅ roligt idag! Städat precis hela huset plus lite till...

Det tar sin lilla tid att städa 200 kvadrat.

 

I börja på sommaren dog helt plötsligt de flesta firrarna i mitt akvarium. Lite snopet. Köpte några nya...dom dog döden dom med. Suck...

Har antagligen fått ett virus eller nåt. Det verkade som ett oklokt förslag att köpa fler, så jag väntade ut dem, och en efter en gick till de sälla jaktmarkerna.

Nu har jag suttit här med EN JÄKLA FISK kvar. Den verkade ABSOLUT INTE vilja dö.

Helt ensammen har den simmat runt runt i akvariet. Inte vågade jag rengöra akvariet och skaffa nya firrar med den kvar, ifall det nu var den som bar på nån smitta.

Nu ÄNTLIGEN har den kolat! Så idag, den stora städ-dagen skrubbade jag akvariet och kokade stenar och snäckor.

Nu får det stå tomt ett tag, känner inte riktigt för nya firrar än.

 

Sen har jag sprungit skytteltrafik mellan dammsugaren och tvättstugan.

Jag tyckte jag varit så himla redig, så till middag blev det kotletter med en smaskig sås av grädde, crème fraiche, soja och sambal oelek.

 

Dessvärre hade jag varken crème fraiche eller grädde hemma, men grabben cyklade iväg och handlade crème fraiche och...gräddfil. Trots att jag skrivit en lapp...

Det var ju bara för mej att cykla till affären själv och byta.

Middag blev det i alla fall och sen ett skönt bad!

 

Vitaminer och vegetabiliska oljor i ett varmt bad, några tända ljus... Inga fel! Ett eget litet SPA! Badrummet är vägg i vägg med Angelicas rum, så jag hade lite avslappnande musik av gitarr!

 

Hon spelar riktigt bra, hon verkar tycka det är kul. Hon spelar minst en gång per dag, ofta flera! Hoppas hon fortsätter, och att det inte är nu i början bara.

 

Nu börjar snart CSI, och då kommer jag ha min odelade uppmärksamhet på TV'n, vill inte missa en sekund!! SÅ bra simultanförmåga har jag inte...!

Nackdelen med att vara undersköterska...

Puuuuh... så var då helgen äntligen över! (den meningen kanske var lite itippad eller?)

Vi är ju bara två på morgonen, och i helgen jobbade jag med en vikarie.

Inget ont om dem, många är jättebra, och de behövs verkligen!

Men det finns endel vikarier som bara står med händerna i fickorna och fattar inte alls vad de ska göra. Man får hela tiden säja de mest självklara sakerna. Man känner sej som värsta diktatorn, det tycker jag är jobbigt, och gör det hellre själv än att be nån hela tiden. Det slutar med att man kutar runt som ett skållat ollon och vet knappt hur man har det...

 

Så finns det såna som tjejen som jobbade med mej i helgen. Tar egna initiativ, vågar gå in till en boende utan att man ska berätta i detalj vad som ska göras. Det funkade bra. Självklart blev det sent med allt, eftersom det alltid tar längre tid när nån ovan jobbar.

 

Sen är det ju detta med medicinerna... En vikarie utan medicindelegering... Inget kul. Inget kul alls. Delegering funkar som så att en sjuksköterska skriver på ett papper att man är betrodd med att ge mediciner, insulin och vad det nu kan vara. Det får man först när man jobbat ett tag, lärt känna de boende och känner sej allmänt säker.

Denna tjejen hade ju inte delegering, utan allt låg på mitt ansvar. Man måste dessutom tänka för två, eftersom man måste veta att allt blir gjort! Det är ju inte så himla lätt, för även om jag är en klipskt tjej har jag bara en hjärna...

 

Och för övrigt är det ju inte kul att jobba överhuvudtaget på helgen...

 

Så imorn är jag ledig...skönt! Fast jag måste städa... MEN det är bara att se gla ut och ta dammtrasen i ena handen och dammsugarn i andra och köra på!

 

Man sätter på lite braig musik, tex Bad Religion eller Sum 41. Björn Rosenström funkar också, och sen är det bara att STÄDA!!! TJOHOO vad KUL!!!

SLÄPP IN MEEEJ!!

Jag kan glatt (????) meddela att jag jobbar i helgen, vilket betyder att magen är ok än så länge!

 

Fast jag vaknade i natt och undrade

 

Vad i h*****e har jag ätit?? Eller är jag bakis?

 

Det smakade skitäckligt i munnen. Jag låg där och smackade och slafsade en stund. Försökte med några desperata försök få bort smaken. Det var lönlöst.

Jag kom fram till att jag inte var bakfull, eftersom jag inte druckit nåt dan innan på grund av att jag går på antibiotika.

Jag undrade vilken typ som lagt en skunk i min mun, lite taskigt, tyckte jag allt.

 

Nä, det var en biverkning av medicinen kan vi konstatera, jag och skunken.

Vanliga biverkningar: metallsmak i munnen.

METALLSMAK??????

Ja, ja. Det var ju en snäll beskrivning....

 

Trött var jag i morses när jag skulle upp.

Jag skulle starkt tippa på att jag var lika trött när jag kom till jobbet.

Jag byter om i ett omklädningsrum i källaren, och går därför in i källaren, som alltid är låst, men jag är betrodd med en nyckel.

Så stod jag där i morses och skulle låsa upp.

 

JAHA?? Och vad är detta nu då? Har de bytt lås nu eller? Det gick ju inte låsa upp. Jag vill komma in! Efter en stunds bråkande kommer jag fram till att det inte är fel på själva låset, att det inte går att låsa upp. För jag får ju inte ens in den jäkla NYCKELN!

 

....

 

....

 

Just det. Jag hade visst husnyckeln... Vi prövar med RÄTT nyckel så kanske det funkar...

 

Nu är jag lite deppig. Jag gillar öl, och när jag jobbar helg är det gott med en öl efter en hård dag.

Idag blir det ingen. PENICILLIN! BLÄ!!

Lycklig och stolt mamma!

Jo igår gjorde jag tösen överlycklig med att tala om vad vi skulle köpa till hennes rum, förutom nya tapeter och ny golvmatta.

Sen var det hennes tur att glädja sin mamma!

Innan hon ska lägga sej kommer hon på att hon har nåt i sin väska som hon gjort i slöjden. Hon hämtar en ljusstake.

Det är en träbotten med två smidesstänger som står upp. En kort ca 7 cm hög för ett värmeljus, och en högre kanske 1,5 decimeter eller nåt, med en krokig stång, och plats för ett vanligt ljus. På botten plattan står det

 

VÄRLDENS BÄSTA MAMMA

 

Oooh vad glad jag blev!! Jag ställde den på TV'n så den syns!

 

Illamåendet verkar förresten ge med sej... för tillfället iaf...tveksamt om magen håller i två veckor...

 

Tack alla er som höll tummarna!!